Zzzzzz....

Vaknade av att telefonen ringde kl 10:30. Jag var helt förvirrad, vad är klockan? Vem ringer så tidigt? Eh, oj är klockan så mycket, jag har ju bara sovit typ 12 timmar... Jag har sovit gott, förutom att jag vaknade en stund i natt och kände att någon dragit med ett rivjärn i halsen. Det är bara att konstatera. Trots att jag tagit ledigt från barnen har jag lyckats fånga upp en förkylning.

Det verkar som det blir en dag i sängen. Tur att man kan plugga i sängen.

Ensam hemma

Barnen är hos min mamma, maken jobbar. Jag är ensam hemma.

Det händer inte ofta. Så sällan att jag blir alldeles paralyserad av stillheten. Hur gör man när ingen kommer och stör? När jag har all tid i världen? Jag blir helt handlingsförlamad.

Det är rätt skönt.

Thomas Ledin

Sommaren är kort 

de mesta regnar bort 

men nu är den här så ta för dig solen skiner idag 

hösten kommer snart 

de går med vindens fart 

så lyssna på mig 

solen skiner kanske bara idag

Den frasen fastnade i mitt huvud idag. 

Jag kom att tänka på att det är konstigt att en av de mest spelade sommarlåtar vi har egentligen handlar om att sommaren regnar bort.

Lite Ior över det hela, eller hur?

Rött te och morötter

Så sitter jag vid bordet igen och ska mata in data inför tentan. Det går trögt. Jag har svårt att komma igång och hålla det tempo som behövs. Barnen är hos mormor så maken och jag är ensamma hemma. Det borde bädda för intensiva studier, men tystnaden och lugnet gör mig ofokuserad. Jag pluggar bättre när jag har begränsat med tid.

Kläderna har krymt i garderoben så jag ska försöka att inte äta så mycket godis under tenta-P. Jag ska dricka rött te och äta morötter istället. Det hade funkat jättebra om inte maken kommer hem med skumtomtar och andra frestelser som jag faller för alldeles för lätt.

Nu - åter till katarakt.

God Jul

Slutseminariet är klart. Nu ska jag ta ledigt i några dagar. Därför önskar jag er alla en riktigt

GOD JUL !

Hoppas ni får många fina julklappar.

Skrivuppgift

Nu skickade jag iväg seminarieuppgiften som ska redovisas i morgon. Hur lågt kan man gå? Det vill säga, hur slarvigt kan man sätta ihop ett dokument och komma undan med det?

Vi får väl se.

Tänk om jag kunde ägna lika mycket energi åt att skriva ihop ett bra arbete som jag ägnar åt att tänka på att jag borde börja...

Snart...

blir det ljusare. Vinterdagjämningen närmar sig. Sen vänder det. Någon gång i mars kanske till och med jag hinner få lite ljus på mig när jag går till och från bussen.

Anledningen att jag mest skriver fåniga inlägg nu för tiden beror på att jag börjar få jul/tenta/fältstudiepanik. Inga vettiga tankar existerar.

Genus

Barnen sitter och leker. Jag hör i bakgrunden: "Min pappa är chef för brandstationen så är din pappa chef för polisen."

Jag kunde inte låta bli att bryta in: Vad är era mammor chef för då?

"Sjukhuset" fick jag till svar.

Lördagsblues

Sex dagar kvar till jul och förkylningarna ligger och lurar i halsarna. Vi är inte sjuka men lite krassliga. I natt har jag drömt livliga drömmar om råttor stora som bävrar som simmar omkring i badhuset på natten. Undrar var det kom ifrån? Ytterligare ett tecken på begynnande förkylning?

Nu är det tre dagar kvar på öronplaceringen. Helgens uppdrag är att trolla fram en tvåsidig fältstudie om något intressant. Får ta tag i det efter frukost... i morgon.

Operation

Idag har jag stått hela eftermiddagen på operation. Inga stora ingrepp, men ändå spännande att se. Jag sa redan från början att jag inte vill bli kirurg. Jag har inte ändrat åsikt. Jag tror inte det är något för mig. Det finns ju så mycket annat skoj man kan göra.

Action

Sh*it vad jag har fått se idag. Inte visste jag att det var så mycket action på öron. Det är vansinnigt spännande, men jag funderar lite på hur jag kommer att känna när ansvaret ligger på mig. Hoppas man växer in i det.

Pricken

Subfebril, trött och röda prickar på ben, bål och armar. Jag trodde det bara var barn som fick såna sjukdomar. :(

Pengar!

Jag fick just veta att jag fått ett anslag som jag inte hade räknat med. Det värmer lite extra när de svåra stiftelserna beviljar anslag. :)

VAB

Dottern är sjuk. Jag är trött och matt men tror att den värsta förkylningen är över. Maken går på timvik och får jobb med några timmars varsel. Han kan inte riktigt med att tacka nej som läget är just nu. Så jag fick stanna hemma idag. Kanske lika bra, jag är ju inte tip top än.

Tyvärr innebär det att jag missar sista dagen på ögon. Det var för kort ändå, utan missade dagar, eftersom terminens sista fyraveckorsblock krymte till 2,5 vecka pga julen. Innebär detta ett slut på min karriär som ögonläkare? Vi får väl se. Det kanske aldrig var någon karriär ändå.

Hoppas jag kan gå i morgon, annars finns risk att jag måste komplettera i mellandagarna och jag tror jag hellre vill läsa till tentan då.

Sleepless in Nkp

Jaha. La mig och vilade i eftermiddags eftersom förkylningen satte sina spår i koncentrationsförmågan. Vaknade 3+ timmar senare lätt förvirrad. Vart tog eftermiddagen vägen? Nu är det payback time. Endast tomten FiaLisa är vaken.

Sjukstuga

Dottern och jag ligger hemma med feber och halsont. Skönt att det är söndag så att jag kan vara hemma utan att behöva fundera på hur sjuk jag egentligen är. Hoppas det ger med sig fort.

Tacka gudarna för skatteåterbäringen!

Eller kanske maken, eftersom han jobbade så mycket förra året. Vi firade med att köpa en tidig julklapp till familjen - ett PS3 med tillhörande rallyspel. Jag ägnar mig därför för tillfället åt att köra hårt in i cementmurar. Dottern sopar banan med mig men sonen har lite kvar att lära (som tur är för min stolthet och för den framtida tentan, annars hade jag varit tvungen att sätta mig på träningsläger).

Annars börjar allvaret kännas som det kommer närmre allt för fort. Jag börjar inse hur mycket jag har att läsa. Denna terminen har inte gått i flitets tecken. Milt sagt. Jag kan inte med att ha dåligt samvete för det, jag tror jag behövde det. Men, det vore skönt att klara tentan så jag ska försöka minska ner på rallykörande och hästspel och uppföra mig som den vuxna person jag kanske är (räknas studenter som vuxna?).

Gissa diagnos

Jag beklagar den dåliga bildkvalitén, men vågar någon på en gissning?

Är det för sent?

Varför har ingen berättat det här för mig tidigare? Eller ingår det i kvalifikationskraven, att man ska fatta själv vilka Universitet man ska välja? Lkp har inte fått så många Nobelpris...

Om jag bara hade valt rätt Universitet så hade Nobelpriset varit hemma, det känner jag på mig...

Ögon

I morgon ska jag på ögonplacering. Jag är helt inne på infektion fortfarande, försöker plöja infektionsboken, men får väl släppa det nu och studera lite glaukom och sånt ett tag.

Och plötsligt var ytterligare en termin nästan slut. Efter 1,5 vecka ögon väntar 1,5 vecka öra/näsa/hals och sen... ja sen kommer höstens räkning i form av en tenta. Den som spar...

Tryffel och hästar

Idag har jag gjort tryffel. Tryffel är till för oss som tycker att choklad innehåller för lite socker, grädde, smör och sprit. Jag gjorde Cointreau tryffel, blev riktigt bra, om jag får säga det själv. Den blev dock lite klumpig eftersom jag har svårt för att läsa innantill. Jag har ju bara 500+ högskolepoäng. Vad kan man vänta sig?

Jag har även ägnat mycket tid åt mitt hästspel. Jag har engagerat hela familjen. Maken, dottern och jag har suttit länge och försökt optimera olika korsningar för att få så bra tävlingshästar som möjligt.

Det är så trevligt när hela familjen julmysar.

Är det dags att bli orolig?

Jag har tagit ledigt idag igen. Jag har jobbat mina timmar, föreläsningarna (tre timmar) lockade inte tillräckligt mycket för att ägna minst 2 timmar för att ta mig till dem. Istället har jag varit hemma.

Jag har gjort en god gärning. Jag åkte till badhuset med en tårta för att de alltid är så snälla när det strular sig. Som till exempel när sonen blev magsjuk förra torsdagen (det var inte kul att städa efter den röran) eller när min nyckel lossnade från hållaren. Jag och sonen stod i badkläder mitt is smällkalla vintern medan simklubben dök i botten av bassängen och hittade den! De blev glada över tårtan.

Sen skulle jag städa i köket, men jag blev så sömnig.

Och så har jag spelat mitt hästspel. Det är väl det man borde bli orolig över, att jag ägnar allt mer tid åt att ta hand om mina, dotterns och sonens hästar. Det är så många att jag inte ens kan hålla räkning på dem. Och vi tycker om alla hästar så vi kan inte sälja någon. Men det är väl ett helt normalt beteende?

Har det blivit för mycket jobb och studier att jag börjar flippa ur?

Annars kan man resonera som så att jag ska passa på att vara ledig när det går. Sen när jag börjar jobba, blir det inte lika lätt...

Jag Skypar

Eller vad heter det? Säger man bara jag ringer? Videotelefonerer? Internettelefonerar?

Nä Skypar låter coolare.

TGI Friday

Jag har gjort om veckan. Jobba två dagar och var ledig i fem. Jag tycker det känns bättre så.

Jag jobbade bara två dagar förra veckan, så därför har jag undermedvetet bestämt mig att det räcker nu när jag har avverkat två hårda dagar denna vecka. Jag kommer på mig själv med att tänka flera gånger: Skönt, nu är det fredag, då ska jag hem och ta det lugnt. Sen blir jag lika besviken varje gång när jag kommer på att det är tisdag. Tre dagar kvar.

Hej vinterland

Jag skottade framför dörren idag.

Det var dumt.

En timme senare märktes det inte.

Akvarielycka

Malmamman (som jag lite fördomsfullt bestämt att det är) pysslar kärleksfullt om sina små yngel. Hon la äggen i en liten grotta och sen dess har hon inte lämnat mynningen utan sitter fastsugen vid ingången och viftar in friskt vatten med fenorna. Det är minst 20 kvar och de börjar se ut som fiskar nu (först var det bara en stor gulkropp med svans). Hoppas hoppas hoppas att några får överleva till vuxen ålder. De verkar tyvärr minska i antal varje natt.

Bantad

Jag har bantat idag. Gastroenteritmetoden. Jag har säkert gått ner flera kilo*.

*Och jag vill inte ha några käcka kommentarer om att det är vätska. Jag tänker njuta av att ha löst sittande byxor ett tag.

Suck

Aldrig får man vara nöjd några längre stunder innan nästa krasch kommer. Makens arbetsgivare kursade idag. Det är väl ingen slump att det skedde den 24:e så det återstår att se om det kommer någon lön på kontot i morgon.

Suger fett!

Absolut nödvändigt?

Sitter och brottas med mig själv. Ska jag åka till Linköping idag eller inte? En allmän varning har skickats ut. Man ska inte ge sig ut på vägarna om det inte är absolut nödvändigt. Och det är det väl inte?

Kanske inte så dumt ändå

Att undvika motorvägen idag. Två# bussar har åkt av i Linköpingtrakten. Jag är glad jag inte satt på någon av dem. Usch, i morgon lär det inte bli mycket bättre men då känner jag att jag måste åka. Jag ska i alla fall ta bussen med bälte en halvtimme senare än vanligt.

Jag har ägnat dagen åt att titta på om vår mal kommer kunna kläcka sina ägg denna gång. Rafflande spänning vill jag lova.*

*Detta var ett tappert försök att vara ironisk, sen kikade jag på äggen och såg att de inte alls var ägg utan små malyngel som ligger vaktade av sin ena förälder. Det var faktiskt rätt spännande.

#Uppdatering kl 21: fem bussar utanför Linköping.

Demoraliserad

Jag tar ledigt idag med. Lite mer diffusa skäl idag. De pratade om snöstorm och klass 1 varning. Då ska man väl inte ge sig ut på motorvägen?

Nu har jag skickat iväg barnen till skolan och ska ha en dag bara för mig själv. Idag har jag inte heller några uppdrag. Simningen, syntestet och långpromenaden hann jag med igår.

Imorgon måste jag skärpa mig. Skolan lockar med en heldag om att skriva sjukintyg med tjänstemän från försäkringskassan. Visst låter det spännande!

Plötsligt händer det...

Jag fick en tid för synundersökning på Glasögonmagasinet kl 14. Jag kom lite tidigt så innan undersökningen gick jag runt och tittade på bågarna. Nu är jag synnerligen förtjust i mina lågprisbågar, vi har liksom växt ihop, så det kändes inte så bra att jag troligen skulle bli tvungen att punga ut några tusenlappar på ett par glasögon som jag troligen skulle gilla mindre. Det fanns ett par Esprit bågar som var nästan identiska med mina, men hur mesigt är det att gå från optikern med ett par likadana nya?

Jag blev därför lättad när optikern konstaterade att jag gott kunde ha kvar mina gamla glasögon. Förvånad, för det var tre år sen jag bytte, men lättad. Så jag gick glad i själen ut till disken och sa att jag ville betala min synundersökning. Eh, hade du en kupong? frågade expediten. Jag halade lydigt upp en lapp jag hittat på ett bord men inte hunnit läsa än. Ja, bra sa hon.

Eh, ska jag inte betala, jag ska inte ha några glasögon den här gången? Jag frågade lite lagom försiktigt, man vill ju inte tvinga på någon mina surt förvärvade pengar. Nej, det är bra så, svarade expediten och tittade konstigt på mig.

Då tyckte jag att jag gjort vad jag kunnat för att göra rätt för mig och smet ut, utan att betala ett öre.

De firar 20-års jubileum, antagligen har de kampanj för fri synundersökning som tydligen gäller även om man inte köper glasögon.

Hittade inga löss hos barnen heller. Kanske dags för en Triss-lott igen?

Ledig dag

Jag har tagit ledigt idag. Jag ska på utvecklingssamtal för dottern kl 12:30 och jag hade valet att ta ledigt (hinner inte åka fram och tillbaka och få något vettigt gjort varken på skola eller jobb) eller att krångla och byta tid. Dagens föreläsningar kändes inte superviktiga, så jag valde ledighetsalternativet. Så det blev visst en långhelg :)

I bakhuvudet hade jag många ambitiösa planer om vad jag skulle hinna med denna lediga dag. Plugga, fixa nya glasögon, simma, promenera, städa, tvätta.

Nu är klockan 10:07 och jag har hunnit... blogga.

*15 min senare: Nu har jag hunnit läsa ikapp alla andras bloggar.

Hjälp jag kan inte!

Dotterns guppys ynglar av sig som... guppys. Kull efter kull kommer. Jag har pratat allvar med dottern och sagt att vi inte kan spara alla yngel, man får inte ha hur mycket fiskar som helst i ett akvarium.

Så hittar jag några nya små yngel och jag kan bara inte låta bli att fiska upp dem till yngelkammaren. Vem kan med berått mod se på när de elaka Plattysarna äter upp de små söta guppyynglen?

Så nu simmar 8 små yngel i kammaren, två till skulle kunna fiskas upp men de var inte samarbetsvilliga. Får se om jag hinner före Plattyn.

Snart kommer maken att prata allvar med mig. Man kan faktiskt inte ha hur mycket fiskar som helst i ett akvarium.

Dags igen

Hittade en lapp i dotterns väska med en uppmaning om att hela familjen bör luskamma sig. Det är ett diskret sätt att säga att någon i klassen har löss.

Bara att leta fram luskammen då.

Infektionsplacering - check

Då var jag klar med infektionsplaceringen. Inte har antibiotikabehandlingarna fallit på plats för det. Det skulle kunna bero på att jag inte har pluggat så mycket, man vet aldrig. Nu väntar två veckor med föreläsningar sen tre veckor öga/öra sen jullov Tenta-P. Jag börjar känna stressen komma krypande. Studiedisciplinen har inte varit den bästa, urusel faktiskt. Den som spar hon har.

Less is more

Efter att ha ägnat mycket energi åt att våndas över att jag inte gjort min fältstudie, bestämde jag mig för att byta strategi. Jag bestämde mig för att göra så lite som möjligt för att ändå klara mig igenom med äran någorlunda i behåll. Så jag läste igenom mitt första utkast, bestämde mig för att det fick duga, hafsade ihop en liten powerpointpresentation, kom på att jag inte alls behandlade frågeställningen, struntade i det och körde presentationen på fri hand idag. Och jag överlevde. Det blev ok. Inte strålande, men det var ju inte målet.

När jag ser tillbaka till den blyga gymnasietjejen som knappt vågade öppna munnen framför en församling med människor så är det en enorm resa. Något har jag lärt mig på vägen...

Viktigt samtal

Sonen ringde

"Mamma.... jag läser tidningen.

Mamma... vet du... vet du vad jag behöver. Jag behöver nytt lego.

Vad heter det nu igen. Vänta ska jag se..."

Där avbröt jag bryskt den viktiga monologen: Du kan visa mig sen. Skriv en önskelista!

Det viktiga samtalet handlade naturligtvis om att han satt och tittade i en leksakskatalog som landat i brevlådan och det är klart killen behöver mer lego*.

*Om man inte tycker att det räcker med ett rum till brädden fullt med lego.

Den här skylten...

var ju bara för underbar. Här

Lite mer har jag lärt mig...

förutom att använda cykelhjälm då. Jag har fått ta hand om en patient från intag till inskrivning på avdelning. Kan liknas med begreppet "går med hjälp av två levande stöd". Men jag har ett tag kvar till leg, så jag kan gott använda mig av lite levande stöd.

Jag har också tagit min första artärblodgas. Fixade det på andra försöket. Jag skickar härmed en digital (blir väl digitalis då...) blomma till alla tåliga patienter som låter fumliga läkarstudenter sticka för att lära sig.

Dagens lärdom (direkt från akuten)

Använd alltid cykelhjälm.

Man kanske kan ta av den när man ska sova.

Akuten

I morgon ska jag gå på akuten för första gången. Det känns lite nervöst...

EKG

Jag ska vara två dagar på akuten till veckan så jag hade tänkt att repetera EKG - för det lär väl dyka upp ett och annat som ska tolkas. Men nu sitter jag fast i mitt arbete om tonsillit. Kan inte låta bli att lite surt tänka att det hade varit bättre att vi fått tid att plugga istället för att göra alla dessa uppgifter som ska lämnas in.

Liiiiten nyhet

Såna här nyheter gillar jag.

En vecka på avdelning

Jag har gjort min första vecka på en avdelning. Nog har jag hört att det är mycket administrativt arbete för läkarna, men jag har inte riktigt trott på det. Administration finns ju överallt, hur svårt kan det vara?

Bara att krypa till korset och erkänna att jag hade fel. Allt handlar om logistik, journalföring och administration. Ibland svischar en rond förbi patienterna, men det går snabbt över. Sen tillbaka till datorn för att skriva en epikris, eller remiss.

De riktigt svåra patienterna tar mest resurser. Sköterskor och läkare som ringer runt för att fixa undersökningar, pressa fram undersökningsresultat eller fråga experter om tolkning av resultat. Jag blir alldeles matt. Finns det inte effektivare sätt att ordna vården på? Jag blir frustrerad. Prat prat och journalföring, det var inte därför jag ville bli läkare. Men jag är inte speciellt bekymrad, jag har fortfarande flera inriktningar kvar på min "vill göra"-lista. Allmänmedicin ligger fortfarande på topp (ja, jag vet att det är administration där med, men de får i alla fall träffa och undersöka patienter).

Ibland undrar man...

Mina handledare är jättebra, men min kursare har råkat ut för en handledare som verkar direkt fientligt inställd till kandidater. Jag undrar dels hur dessa personer kan tilldelas handledning av kandidater, dels hur en människa kan leva med sig själv med en sådan människosyn.

Nya funderingar

I går kväll låg jag och undrade om en av patienterna på avdelningen skulle vara i livet när jag kom till kliniken. Jag är inte van att vara så nära döden.

Addicted

Trots min skräck för hästar irl, har jag fastnat totalt för detta hästspel. Jag är nu stolt ägare till fyra hästar som jag tränar och tävlar med så mycket jag kan.

Så kan det gå när man sjukskriver sig...

Födelsemärkesfén

Födelsemärkesfén har lovat dottern en termin på ridskola så snart födelsemärket är borta och det blir platser lediga på ridskolan.

Själv är jag rädd för hästar. De har så stora huvuden som slänger med vassa tänder som de säkert gärna hugger i närmaste finger. Fén har i alla fall hittat en ridskola som inte kräver att föräldrarna ska vara med och leda hästen. Phu!

Att gå på ridskola är dotterns högsta önskan. Jag har försökt att ignorera det länge, men jag inser att det enda sättet att ta reda på om det är ett äkta intresse är att testa. Och så försöker jag glömma alla radiologibilder jag sett med flickor som fått ansiktet insparkat. Hästar kan säkert vara snälla. Bara jag håller mig borta.

Det blir en dag i sängen

Jag har varit rätt risig i flera dagar. Något konstigt virus som ger huvudvärk och dålig mage. Jag tryckte i mig panodil för att fixa de sista dagarna på radiologi (hmmm, undrar om det var smart?). Det gick bra, så jag kan inte ha varit så sjuk, men idag har jag lovat mig själv att ta det lugnt tills jag mår bättre. Jag ska avgifta mig så jag har panodilförbud och då mår jag också betydligt sämre. Lite lagom subfebril. För mycket för att vara frisk och för lite för att säga att jag är sjuk på riktigt.

Det är ändå skönt att kunna få vara i stillhet ett tag. Jag är inte sysslolös. Jag måste göra en fältstudie och så ligger antibiotikaspöket över mig fortfarande. Peceve är det enda som sitter bara för att jag tyckte det var ett roligt namn (jo, Kåvepenin kan jag också).

Nä, nu ska jag skriva min fältstudie: Om det finns evidens för att mammografi-screening gör mer nytta än skada.

Radiologi - check

Ännu en placering avklarad. Attans vad svårt det är att se på röntgenbilder. Men någonstans är det lite kul. Jag brukar ju fastna för sånt som är så svårt att det nästan känns omöjligt. Någon tävlingsinstinkt vaknar - jag ska minsann besegra det svåra.

Men man kan ju inte välja yrke på det sättet. En sak är i alla fall säkert. Jag har aldrig varit på en arbetsplats där alla verkat så nöjda med sitt yrkesval. Alla verkar trivas jättebra och dessutom verkar det vara omöjligt att sluta. Radiologer jobbar tills de dör - någon gång i 80-års åldern.

En kär vän?

Var med dottern på läkarbesök #4 med ett krånglande födelsemärke. Thats it, dags att ta bort det tyckte jag och doktorn med. Dottern däremot kan inte skiljas från detta vackra födelsemärke som sitter på armen. Hon kommer sakna det. Det är fint. Hon vill helt enkelt ha kvar sitt födelsemärke. Jag kontrar med att jag har hört att födelsemärkesfén är rik och givmild. Det struntar dottern i. Inget går upp mot detta vackra födelsemärke.

Vi var sista patienterna på hud, en timme försenade, doktorn hade ingen lust att vänta hela natten på att dottern skulle bli redo för att skiljas från sitt älskade födelsemärke. Vi fick därför med oss Emlaplåster hem så ska den hemska ritualen genomföras nästa fredag.

Voine, det kommer bli en lång vecka.

Radiologi

Om man gillar mörka rum och stora dataskärmar ska man bli radiolog. Tycker man dessutom att patienter är besvärliga och gör sig bäst på bild är saken biff.

Själv blir jag mest sömnig...

Varför forska?

Hur var det nu? Varför håller jag på att forska vid sidan av läkarstudierna.

...

För att det kommer ett lönekuvert i brevlådan en gång i månaden.

Hur blev det så?

Ofokuserad

Jag är trött. Har det varit för mycket på sistone?

Jag försöker i alla fall att lyssna på min kropp. Är jag trött så tar jag det lugnt när jag kan, dvs på helgen.

Så det blir inte så mycket städat. Lite ofokuserat dammsuger jag där det finns öppna ytor. Det hade inte skadat om badrummen kunde få sig en omgång, kanske kan få barnen att hjälpa till? En sak är säker, röran lär inte försvinna av sig själv. Så om jag struntar i den nu, vet jag att jag får det stora nöjet att ta tag i det nästa helg, eller nästa...

Till veckan blir det i alla fall lite bättre. Jag slipper morgonlämningseländet hela veckan. Det ska bli så skönt. Jag kommer nog aldrig att förlika mig med den stress det innebär att få med sig barnen till frita i tid så att jag sen ska hinna med bussen. Gympapåsar som ska packas, vantar som försvinner och skolväskor som gömt sig. Det slipper jag - inte min vecka :)

Arbetsmyra

Oj, vilken arbetsmyra jag är. Efter lunch la jag mig och vilade en stund - och somnade. Det har inte blivit mycket städat idag inte. Men det är viktigt att vila också.

Arbetshelg

Kaoset breder ut sig. Efter en vecka ensam med barnen har nya lågvattenmärken uppmätts (och de som känner mig blir säkert mörkrädda när de inser vad det innebär).

Nu är maken hemma och det är dags att försöka göra lägenheten bebolig igen. Usch vad tråkigt och jobbigt det känns. Det kommer nog bli många blogg-inlägg i helgen...

Fredagsgåta

Hur många promille krävs för att man ska tycka att Cirkus Möller är roligt?

Vitamininjektion

Var på forskningsmöte/konferens idag. Precis vad jag behövde. Forskningen kändes kul igen, en stund. Jag fick också träffa goda vänner som jag ser för sällan och nya bekanta som jag tror jag kan komma att jobba med i framtiden.

Tyvärr kunde jag inte stanna på festen i kväll, det hade jag nog behövt också egentligen. Men, jag är glad för den goda lunchen med tillhörande gott sällskap.

Tillökning

Vi pimpade akvariet för några veckor sedan och fiskarna verkar trivas. Alla utom skelettmonstret som tyvärr trillade av pinn häromdagen. Våra andra ancistrusmalar verkar dock glädjas åt det (eller sörjer på sitt egna lilla vis) och har lagt ägg som en av dem nu vaktar omsorgsfullt. Vad spännande det skulle vara om vi lyckades få upp ancistrusyngel, men jag är inte så hoppfull tyvärr, ägg är svårt.

I dotterns akvarium har vi däremot fått yngel. Jag vet inte om det är platty eller guppy, tiden lär utvisa. Jag har fiskat upp sex yngel som nu bor i yngelkammaren.

Tänk att det kan vara så spännande med akvarier!

Födelsedagsmärken

Sonen tittar på mig i bastun.

-Hur många födelsedagsmärken har du?

-Jag vet inte, de är så många att jag inte kan räkna.

-Hur många år är du?

-25 (host*)

-Då har du 25 födelsedagsmärken!

*Med viss reservation för att jag kan ha räknat fel.

Demensepidemi

Det är inte bara jag som börjar känna mig dement. Även mina 20-åriga klasskamrater är förvirrade. Trots allt har jag klarat mig rätt bra. Jag har hittills varit på rätt plats vid rätt tidpunkt. Vad jag vet... Däremot droppar det in folk lite då och då, med eller utan sjukhuspjamas till de olika övningarna.

Kan det vara så att informationen behöver förbättras?

Apple blossom

Maken har jobbat som lastbilschaufför i två år. Det är uppenbarligen så lång tid det tar innan alla chaufförer tycker att en Wunderbaum är en självklar del av inredningen.

Plötsligt hängde en Apple blossom på backspegeln. När jag ifrågasatte denna nya inredningsdetalj blev jag snabbt nedröstad med 3-1. Tydligen har dottern varit med och aktivt deltagit i beslutet. Till min stora glädje så kände jag inte att det luktade något, förutom att någon hade tryckt lite för hårt på en tub med idominsalva. Eller... jo, den luktade visst. Apple blossom luktar idominsalva, eller också är det idominsalva som luktar apple blossom.

Är det verkligen nyttigt med så mycket dofter?

Obegåvad

Jag måste vara helt obegåvad. Det är inte kunskapskraven som är höga på läkarlinjen, det är förmågan att infinna sig på rätt plats vid rätt tidpunkt som avgör vilka som klarar sig ända till examen.

Jag läste just följande i informationen till infektionskliniken:

Radiofysik

(detta gäller för samtliga som har infektion/radiologiplacering i Linköping och Norrköping under terminen)

1. Radiofysikseminariet är den 10/9 13.00-14.45, se katedralt schema.

Ja, idag är det den 24/10 och jag har inte varit på något radiofysikseminarium. Det står inget om det i det katedrala schemat heller (kanske i någon finstilt sektion?).

Ska bli intressant att höra i morgon om någon annan har varit på detta seminarium när jag träffar klassen i morgon.

Infektion

I morgon ska jag infinna mig på infektionskliniken kl 8:00 omklädd eller kl 8:30 oomklädd. Det beror på vilket papper jag läser på. Kanske ska ta lite av varje, komma kl 8 oomklädd eller omklädd kl 8.30?

Kött och pasta

Denna man är min sons främsta förebild just nu. Han uppträdde i Rampljuset på barnkanalen igår. Så vad gör man som mamma? Blir man glad när sonen helt plötsligt vill äta kött och pasta (eftersom starke mannen sagt att det är så han blivit stark) eller blir man rädd att sonen ska bli som mannen i fråga?

Jag väljer att surfa på kött och pasta-vågen.

Tung vecka

Veckans tema har varit frustration.

I skolan har vi haft vår andra teorivecka (av två) och börjar ladda för nästa klinikplacering. Det har varit dålig stämning i klassen. Jag har svårt att sätta fingret på vad det varit, men jag tror att fler än jag går och är irriterade på att det inte finns några tydliga riktlinjer för vad vi förväntas göra. Plötsligt kan det dimpa ner något obligatoriskt som vi ska göra fastän vi känner att vi har fullt upp med annat. Jag hade helt missat att jag var schemalagd för HLR utbildning en kväll. Visst det stod på en lapp i en tjock mapp, men det hade jag (och alla andra i gruppen) missat. Det skapar en oro, är det något annat vi missat?

En annan frustration är att vi inte får veta vilka tider som gäller på kliniken. De säger att vi ska göra 30 timmar i veckan, men sen hör man från kliniken att vi ska vara på plats kl 8, hur länge vi ska stanna är odefinierat och sen ska vi gärna gå med någon jour på kvällen eller helgen med. Man kan bli skickad till Motala någon dag (katastof), eller Norrköping (det gör ju inget). Jag som ska hämta barn på frita börjar skruva på mig lite oroligt, hur ska jag kunna lämna tider till dem? Kommer jag hinna hem till kl 18, när frita stänger? Måste man vara livegen bara för att man är student?

I torsdags fick jag ett mail om att det är viktigt att vi har ett LIU8 kort och att det är aktiverat, annars kommer vi inte in i studenternas omklädningsrum. -Jaha, vad är ett LIU8 kort? Jag frågade några kursare och de visste inte heller. Administrationen som enligt mailet sköter LIU8 korten öppnar inte förrän på onsdag nästa vecka. Så vi får se om jag kan byta om till veckan, livet är spännande ibland...

Och så är det jobbet... Där är det total härdsmälta. Jag har det ändå bra jämfört med de andra forskarna, för jag har en alternativ karriärplan. Det värsta som kan hända för mig är att min forskning åker i papperskorgen och så lever jag lycklig resten av mina dagar som läkare. För de andra etablerade forskarna riskerar hela deras forskningskarriärer att åka i papperskorgen. Och de stackars doktoranderna som gång på gång tvingas se månader, i värsta fall år av hårt arbete krascha. Nej, jag har bestämt mig för att ta helg nu och inte tänka på eländet.

Morgontrött

Jag skulle ta bilen till skolan idag. Då har jag ju gott om tid tänkte jag i morse, vände mig om och somnade. Vaknade kl 7:15 och inser att det inte längre är gott om tid. Snabbdusch, mackor att äta på vägen OCH lite skäll på barnen eftersom de var sena, skolan börjar ju kl 8:15. Höll på att bita mig i tungan när jag kom på att min skola också börjar 8:15 med skillnaden att jag ska åka 5 mil och de ska gå ca 500 m.

Läxor, läxor, läxor

Jag har läxor. Just nu har jag lite självpåtaget, lite av nöden tvunget, bestämt mig förr att plugga om antibiotikabehandling. Sen har jag hela boken i Infektionsmedicin att plöja. Uj vad sjuk man kan bli när man åker utomlands...

Sen har dottern läxor. Läsläxa, matteläxa och skrivläxa. Det blir inte gjort ordentligt om jag inte sitter där som en (positiv) hök och manar på.

Sen ska sonen göra sin läsläxa och sina uttalsövningar. Rrrrrrr...

Det är mycket att göra varje kväll. En positiv biverkan av att jag läser så mycket är att barnen automatiskt tycker det är viktigt att göra läxor. De säger ofta: "jag måste plugga". Men ju fler läxor barnen får, desto mindre hinner jag med mina.

Antibiotika

Är det någon som har något bra tips om hur man memorerar vilken antibiotika man ska använda och när? Gr+ hit och Gr- dit, stavar och kocker (eller varför inte en liten spirill). Och när jag väl har lyckats lära mig någon behandling får man höra: men nu är nästan 20% av bakterierna resistenta, så då funkar det inte så bra.

Kåvepenin verkar i alla fall funka rätt bra i primärvården fortfarande. Börjar där. Eller kanske en stor Whiskey? Jag hörde någonstans att Tequila har en bättre antibakteriell effekt, men whiskey är godare så jag håller mig till det.

Fixat!

Jag klippte dottern och det blev jättesnyggt! Både hon och jag är nöjda. Så jag kan lugn låta min frisörsalongfobi få fortsätta ett tag till. Phu!

Den som spar...

hon har...

Del 1

Jag simmade inte igår och det var nog rätt beslut. Jag gick ut med soporna innan jag skulle till poolen och blev så andfådd att jag gav upp. Så det blir till att simma idag istället. Kl 19.

Del 2

Dottern våndas över sitt hår. Hon har långt vackert hår, men hon tycker det är jobbigt att borsta det. Mitt krav har alltid varit att om hon ska ha långt hår ska hon sköta det. Det har inte gått så bra på sistone. Hon har fått en stor tova i nacken som hon inte kan reda ut. Det syns inte när hon borstar över det andra håret, men jag har en känsla av att den växer. Som en stor ful rastatjofs.

Så för en vecka sedan började hon prata om att hon ville klippa sig kort. Jag var tveksam, jag kan fixa topparna, men jag vill inte ge mig på en kort frisyr. Det hela hade lätt kunnat fixas genom att boka en tid till en frisör, men jag har ett inbyggt motstånd mot att gå till frisörer. Det är väldigt lång startsträcka. Dessutom är det svårt att fixa en tid som passar, schemat är inte precis luftigt.

Efter lite tvekan gav jag med mig. Jag försöker klippa håret (det värsta som kan hända är att jag får skicka henne till en frisör efteråt för att rätta till mina amatörmässiga försök). Mina villkor var att i) jag måste få göra klart det om vi väl har börjat ii) hon får inte ge upp mitt i även om det är jobbigt.

Vi hade bestämt att vi skulle göra det igår. Först pappa, sen dottern. Men när pappa var klippt hade inte dottern tid. Vi sköt på det till idag. Hon ska på kalas i eftermiddag, så vi har inte allt för mycket tid. Fast det var lång startsträcka för henne. Sen kom hon och ville göra det efter kalaset, hon var rädd för att de andra inte skulle känna igen henne.

Så där är vi nu. Jag har fortfarande en långhårig dotter med en stor tjorv i nacken. Synd att maken ska till Stockholm nästa helg, annars hade vi nog åkt till Värmland för att be snälla släktingar hjälpa till.

Jag kanske måste ta tag i min frisörsalongfobi... eller inte.

Att simma eller att inte simma...

Känner mig lite hängig. Dottern har feber, så det är inte helt omöjligt att något litet elakt virus bråkar i min kropp. Min simtid börjar om 1,5 timme. Ska jag simma eller inte? Man skulle ju kunna bli piggare av att simma.

Ska vila lite på saken.

Höstutflykt i Östergötland

Idag hoppade jag på fel buss på vägen hem fick jag en ingivelse att se den vackra höstnaturen i Östergötland på vägen hem. Jag åkte därför de slingrande skogsvägarna till Finspång, där bytte jag buss till Norrköpingsbussen så att jag även fick se den norra stranden av Glan innan jag nådde Norrköping centrum. Ytterligare en buss senare var jag hemma. Jag blev en och en halv timme försenad så att vi inte hann äta innan simskolan Jag kom hem precis i tid för att skjutsa barnen till simskolan.

Nästa vecka funderar jag på att ta en buss till Kimstad. Jag ser dem ofta, men jag har ingen aning om var det ligger.

Pip

Igen! I natt väcktes jag av att brandvarnarens batteri började ta slut. Den piper till då och då på ett sätt typiskt för en brandvarnare som säger att den börjar bli trött. Vad är det med elektriska apparater hemma hos mig. Vet de om att maken är borta och att jag är lättväckt?

Jag ignorerade brandvarnaren framgångsrikt (vi har en till) och i morse plockade jag ner den för att se vilka batterier jag behövde köpa. Efter lite pillande insåg jag att batterierna var fastlimmade! Hur tänkte de egentligen? Måste jag köpa en ny brandvarnare bara för att batteriet är slut? Varför skulle bostadsrättsföreningen absolut byta ut mina fina IKEA-brandvarnare mot dessa om de blir obrukbara efter två år? Jag ska gå och gnälla hos styrelsen på måndag när de har besökstid.

Tillbaka till skolan

Fyra veckors intensiv praktik följs nu av två veckor med föreläsningar och ett grupparbete. Jag är så less på alla grupparbeten, varför kan vi inte få plugga i fred?

Att göra kliniska veckor visade sig vara betydligt jobbigare än jag trodde. Jag ska jobba 30% vid sidan av, det innebär 12 timmar per vecka. Jag hade inte en chans att klara det. Så nu måste jag jobba ikapp under teoriveckorna. Verkar i och för sig inte bli något större problem. Nästan bra att jag får fokusera lite på forskningen ett tag. Men visst hade det varit skönt att bara vara student. Jag får glädja mig åt att jag upprätthåller en viss SGI trots studier och förr än jag anar verkar den bistra verkligheten komma ikapp där man tvingas ta ansvar för vad man gör som underläkare men kompenseras genom att få betalt för det.

Dags för lite Sepsis.

Hur tänkte jag?

Jag skäms lite. Hur insnöad kan man bli innan det är patologiskt? Jag handlar inte nya kläder speciellt ofta. En orsak nu, är att jag inte har speciellt mycket pengar att spendera på kläder, men just därför så borde jag kanske tänka till lite extra innan jag spenderar mina surt förvärvade slantar.

Vi fick en fin rabatt på Stadium online för ett par veckor sedan, så vi passade på att köpa lite kläder till barnen och jag passade på att handla lite åt mig själv. Jag var stressad just då, det kommer jag ihåg, och jag var väl lite oengagerad. Så kom paketet häromdagen. Jättefina kläder till dottern, en bra jacka till maken, två vita t-shirts till mig och en grå kofta. Ja ni hör ju att jag var lite "wild and crazy" när jag beställde. Istället för de vanliga svarta t-tröjorna köpte jag alltså två vita (!). Och som komplement till min svarta och mina två gråa koftor har jag nu köpt en till grå. Jag kommer garanterat bli en lysande färgklick i höstens vimmel.

Det finns alltid anledning att fira

Sonen har spanat in en Vienetta i frysen. Han kommer och frågar om han får smaka. Jag svarar att den ska vi ha när vi har anledning att fira något.

Sonen funderar en stund och säger sen:"Min favoritgosekanin fyller år idag"

Maken och jag tittar på varandra och vi kan inte låta bli att börja skratta. Sonen blir djupt förnärmad. "Det är sant! Han fyller år idag"

Så det är klart vi ska fira favoritgosekaninen. Men det får vänta till i eftermiddag.

Zoooom

Nu är två veckor på vårdcentral över. Jag kände mig lite ledsen när jag gick och sa hejdå till alla för jag har haft så vansinnigt roligt. Jag känner mig som en liten okunnig mygga, men kul har jag. Läkarna verkar ändå inte tycka att jag varit helt hopplös, skulle det kunna vara så att det är att ställa för höga krav på sig när man tycker att man ska kunna allt termin 7?

Nu väntar två veckor i skolbänken, sen är det dags för infektion.

Fredag kväll

Ostbågar

Öl

Idol

Stress

Det är bara att konstatera, torsdag 7:e oktober är inte min dag.

Det började med det oidentifierade larmet i natt. Sen på morgonen ringde jag vårdcentralen för sonens misstänkta borrelia (varför tro att det inte ärnågot innan motsatsen är bevisad?). Jag fick en tid kl 11:00 för bedömning. Bra tänkte jag, det får maken fixa. Jag skickade ett SMS till honom och hör strax efteråt ett välbekant pling i hallen - han har glömt telefonen hemma.

Nåja, han kommer väl hem snart, tänker jag och åker till "min" vårdcentral för näst sista dagen av praktik. Jag ringer frenetiskt till maken, utan att komma fram. Klockan blir 10:25 och jag får chans att vara med på en rektoskopi. Det kan man ju inte missa. Det gick snabbt, kl 10:35 var det klart, men fortfarande ingen make som svarar i telefonen. Då släpper jag allt, rusar ut från vårdcentralen, ber en sköterska berätta för läkaren jag följer att jag var tvungen att sticka (hon trodde säkert det var något akut med tanke på min fart) och cyklar iväg i spöregn för att hämta sonen. Sonen halvspringer till vårdcentralen med mig och vi lyckas komma fram kl 11:01 (jag förstår inte hur det gick till, jag var inställd på minst en halvtimmes försening). På vårdcentralen ringer jag flera gånger till maken, men han är försvunnen. Det blir bara till att vandra tillbaka till skolan för sonen och jag fick cykla tillbaka till "min" vårdcentral - i regnet. Kommer fram som en dränkt katt lagom till förmiddagspasset är klart. Då inser jag att det är möte kl 13-14, och jag måste åka på HLR senast kl 14:30. Vad gör jag där??? Jo, jag packar mina saker och cyklar hem - i regnet. Kommer hem som en dränkt katt och möter maken som precis sett att han har ca 100 missade samtal och en hel hög irriterade SMS. Han har varit och blivit utskriven från sjukgymnastiken och det drog ut på tiden. Han kunde ju inte veta att jag bokat tid på vc för sonen.

Nåja, efter lite mat och klädbyte började jag känna mig som en människa igen. Maken kompenserade mig med att skjutsa mig till Linköping (så att jag slapp gå till bussen i regnet) och jag hann jobba lite innan HLR-utbildningen.

När jag öppnar mitt mail-konto möts jag av ett mail som får mig att bli rosenrasande. Det händer inte ofta, och framför allt inte på jobbet. Det var droppen. Jag komponerade ett argt svar med kopia till halva universitetet och jag har därmed gett mig in i en konflikt jag helst velat slippa. Men jag kunde bara inte låta bli. Och jag vill egentligen inte. Varför kan allt bara inte fungera smärtfritt?

Sonen då? Jo, det är nog ingen fara med honom. Troligen bara en bettreaktion, men vi får vara fortsatt vaksamma ett tag till innan vi kan utesluta borrelia. Jag visste väl det, men behövde höra det från någon annan. Mespropp. Man är inte så kaxig när det handlar om ens egna barn.

Piiiiiiiiiip...

pip pip pip pi - tystnad

Detta väckte mig för en timme sen. Kom från nedervåningen. Jag har gjort en nattvandring, men har ingen aning om vad det var som larmade.

Syfte ett är i alla fall uppnått: Jag är vaken och alert.

Syfte två: UK (eftersom larmet inte vill ge sig till känna så kan jag inte åtgärda felet.)

Ketchupmamma

Min son har samma namn som en större ketchuptillverkare. Sonen har köpt det. Han gillar ketchup. Men när han insåg att detta företag även tillverkar paj slog han bakut. Han kan inte för sitt liv förlikas med att ha något att göra med en så suspekt verksamhet som pajtillverkning. Han har därför bytt namn, till sitt andranamn.

F*n

Jag tror sonen har fått borrelia. Vårdcentralen nästa.

Vardag

Tvingades gå upp kl 9 i morse för att skjutsa dottern till simskolan. Vi kom tio minuter för sent. Motivationen var inte på topp, varken från min eller dotterns sida. På plus-sidan noteras att badhuset har ställt upp flera solstolar vid bassängkanten där väntande föräldrar kan ligga och göra vad de vill en stund. Själv låg jag och läste boken "Stress" (Ekman, Arnetz) och funderade på livet i allmänhet.

Väl hemma väntade dagens DN. Där hittade jag ett reportage om fritidsaktiviteter för barn. De hade gjort scheman för fyra olika familjer. Bara att se dessa scheman startade ett sympatikuspåslag på mig. Hjälp, hur kan man leva så inrutat? Inte ett hål. Inte en endaste stund för andhämtning. Men familjerna var så nöjda så. Vi är väl olika. Själv tycker jag det är näst intill plågsamt att hålla ordning på barnens simskola på torsdagar och söndagar. Mer mäktar jag inte med. Men det är klart, det är inte alla som är läkarstudenter med extraknäck heller.

Nu sitter jag och bloggar och försöker komma på viktiga saker att göra på internet eftersom jag har bestämt att det är dags att städa lägenheten. Vad kan man göra för att komma undan. En magisk trollformel: "Lägenhet städa dig!"

Nä, det funkade inte. Får väl masa iväg till dammsugaren och städa manuellt som vanligt då.

Lär mig

Men känner mig fortfarande som en amatör. Jag blev alldeles förskräckt när doktorn sa att han inte skulle lyssna på en lunga för att han litade på det jag sa. Efter det lyssnade jag ännu noggrannare på varje lunga, så att patienten nästan storknade över att behöva andas djupt så länge.

Det är ovant att vara så okunnig. Jag som är van att vara den erfarna forskaren är plötsligt novisen som inte har koll på något. Men det kommer. Jag märker sakta men (o?)säkert att jag kan lite mer varje dag. Ett diktat tar inte längre en halvtimme. Jag vågar säga vad jag tror till några patienter. Jag känner mig till och med riktigt säker på vissa diagnoser (öli har dykt upp mer än en gång).

Men tempot är högt. Jag skulle ibland önska lite tid för reflektion, studier och diskussion. Men kommer en ny patient var 15:e minut så är det bäst att jobba på.

Tänk att en vecka har gått.

Funderar

Undrar om jag vill bli läkare bara för att jag alltid vill lägga mig i andra människors liv? Nu får jag en legitimation som säger att jag ska göra det. Jag insåg detta igår när dottern diskuterade med en pojke om de skulle vara ihop eller inte. Jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte tjata på henne att berätta vad som hänt eller ge massa oombedda råd. Till slut frågade jag henne om hon ville prata om det. Nej, svarade hon bestämt till min stora besvikelse. Knip ihop munnen tänkte jag, igen och igen och igen och igen. Ändå kan jag inte hålla tyst. Är ni sams? Frågade jag i förbigående lite senare. Ja, svarade hon. Sen ville hon inte prata mer. Ytterligare några timmar senare, frågade jag apropå ingenting: Är ni ihop nu? Ja svarade hon och sen inget mer igen. Och det är väl så det ska vara. Hon är en egen individ och har ingen som helst skyldighet att berätta allt för mig. Tyvärr.

För övrigt har Curlingmamman tagit begreppet till en helt ny nivå. Dottern ville ha pizza efter simskolan igår. Lockande tyckte jag som inte orkade laga mat. Men jag hade inga kontanter så jag kontrade med MacDonalds. Detta fick sonen att hoppa högt av glädje, men dottern ville ha pizza. Efter en lång diskussion insåg jag att det faktiskt finns bankomater (ja, jag är extremt trög ibland) och att vi visst skulle kunna köpa pizza. Jag sa därför att det blir pizza. Då blev sonen jätteledsen, för han ville ha ett Happy Meal. Dottern som alltid ska göra alla nöjda sa då att ok, vi åker till MacDonalds, men hon var jättebesviken det syntes på henne. Då blev jag ledsen, jag vill inte att hon alltid ska offra sig för att göra andra nöjda, det är så typiskt henne, så jag sa att det fick bli ett Happy Meal till sonen och Pizza till dottern och mig. Sen kände jag mig inte helt lyckad som mamma. Herregud, hur lyckades jag trassla in mig i en sån här situation? Men barnen var nöjda och det plåstrade om min sårade mammastolthet lite grann i alla fall.

Information overload

Nya människor. Arbetskamrater och patienter. Samtal. Diktat. Cosmic. Allt i en rasande takt.

Det känns som huvudet är fullt av intryck. Klumpar i halsen som jag dolt. Irritation som jag hållit inne med. Människoöden. Människor som kämpar. Människor som irriterar. Allt på en gång. I en salig blandning. Jag hinner inte sortera. Smälta.

Ändå åker jag hem med ett leende varje dag. Det är det här jag vill göra. Det får mig att leva upp.

Men det är mycke nu...

FiaLisa noterar...

Googla inte "anatomi vagina". Jag fick ett varningsmeddelande: "Det du sökte kan innehålla pornografiskt material". Jag som bara ville hitta lite snygga ord att svänga mig med på diktatet. Utslag på snippan kändes inte så professionellt.

Självklart egentligen, men just då var jag så inne i diktatet att jag inte tänkte på det.

Trött

Vaknade motvilligt kl två i natt. Är det brandrök? Nej. Orkar inte. ... JO! Det luktar brandrök, och mycket. Plötsligt var jag klarvaken. Tassar igenom varje vrå i lägenheten. Luktar det inte lite mer här? Nej, kanske här? Till slut är jag övertygad om att det inte kommer inifrån oss. Då öppnar jag datorn och surfar till lokaltidningen. Det brinner någon kilometer bort och röken har svept in över oss. Faran är över. Men då var jag så uppe i varv att jag inte kunde somna på flera timmar. Så idag var det en trött kandidat som kom till avdelningen.

Hmmm

Om man googlar "knästatus" och tar fram bilderna så kommer denna bild fram.

Yes sir, I can boogie...

Leker doktor

Känns som det i alla fall. Det står "underläkare" på dörren till mitt rum. Själv känner jag mig som en bluff. Jag kan ju ingenting. Går omkring med en för stor läkarrock och känner mig precis som jag ser ut. Liten.

Men det är en rolig lek. Undrar när mamma ska ropa att maten är klar.

Nästa placering

Hud är avklarad. Nu ska jag vara två veckor på en vårdcentral. Jag känner mig förväntansfull. Jag har funderat på om allmänmedicin är min grej i framtiden, får se om jag ändrar mig efter att ha sett det på riktigt.

Under belägring

Sonen har en kompis hemma. Hans allra bästa lego-kompis. De leker och leker. Leken tar plats, sprider ut sig. Rummet räcker inte till, hallen fylls, sen sprids legot in i sovrummet. Nu flyr jag ner till bottenvåningen, för här får jag inte plats.

Göra för mycket?

I går gjorde jag lite för mycket för en patient. Det tog mig minst en timme att reda ut allt, involverade tre läkare (varav jag inte fick tag på en utan ett mail väntar på måndag) och tog alltså även deras tid i anspråk. Jag ångrar mig inte det minsta men jag inser att jag inte kan göra så för alla patienter. Det är nog här jag kommer få det svårt att lära mig. Var ska jag sätta mina gränser. När är det befogat att anstränga sig lite extra för en patient som har det svårt och när ska jag säga nej. Jag kommer nog få fundera på det mycket framöver.

Arbetslördag

Jag har ägnat dagen åt att städa ur husvagnen. Nu är den så ren och fin att jag inte vill ställa undan den. Jag vill ut på campingsemester. Men det blir inget av det, nu ska husvagnen ställas i vinteride. Åh vad härligt det hade varit om vi kunnat ställa upp vagnen vid någon skidbacke. Dra iväg en helg när vi känner för det och åka skidor hela familjen. Men är man fattig student så är man. Snart kommer andra tider, då kan vi vintercampa i Sälen om vi vill.

Livet som forskare

Jag fick se det här klippet på Akademisk frihet. Jag tyckte det var så bra att jag lägger upp det här med. I Sverige börjar väl situationen för doktorander att bli någorlunda under kontroll, men istället hamnar man i jakten på jobb efter disputationen.

Det kliar

Överallt. Ju mer jag är på hudmottagningen desto mer kliar det. Lite i håret, lite under näsan. I örat. Sen när jag har kliat blir det rött. Hypokondriskt eksem?

Hud är kul

men jag hade ingen aning om att det är så svårt. Nåt som är rött och kliar. Tur att några av er mer erfarna lärt mig att allt ändå behandlas på samma sätt, annars hade jag kunnat bli förvirrad. Känner man någonsin att man kan något?

Oj då

Jag har röstat fel. Jag gjorde ett test på nätet, och det kom fram till att jag inte alls tycker det jag tror jag tycker. Hur gör jag nu?

Du har väl röstat?

Det har jag.

Lördagsarbete

Jag har barnen med mig på jobbet idag. De tycker jag har ett bra jobb, för man får gratis varm choklad.

Insikt

Efter en dag på STD-mottagning har jag insett att jag är extremt naiv, pryd och konservativ (jag har mer gemensamt med Titti Schultz än jag först trodde). Mina nya kunskaper kommer få konsekvenser. När barnen närmar sig 15-års åldern kommer jag bli en mycket påträngande, pinsam och tjatig mamma. Dottern tycker redan jag är pinsam. She ain't seen nothin' yet. Moahahaha

Jag mötte Lassie

Nej, Google bilen var det. Jag (eller snarare bilen) har blivit filmad av Google, alltså finns jag (eller i alla fall bilen).

På riktigt

Idag har jag lärt mig att det finns massor jag inte kan. Jag kan nog ingenting när jag tänker efter. Inget man har nytta av i kliniken i alla fall. Läkemedelsnamn far i luften, jag försöker fånga och lägga på minnet, får slå upp sen. Men hinner inte skriva ner, så jag glömmer vad jag ska slå upp. Hur många namn kan kortison ha? Eller mjukgörande krämer? Eller var det kortison?

Jag kan inte säga sen, längre fram i utblidningen, längre. Sen är nu. Det är nu jag ska lära mig allt viktigt om hud, sen förväntas jag kunna det. Men var börjar man?

Trots min otillräcklighet har jag roligt. Det är roligt att träffa patienter. Det händer alltid något oväntat. Som patienten som inte visste varför han var kallad. Idag fick jag dessutom stansa mitt första födelsemärke. Som en riktig doktor. Kanske finns ett frö till potential i mig trots allt.

Som en ängel

Fortfarande inte frisk, men jag gör mitt bästa för att tro att det är på rätt väg. Jag gjorde en halvdag på hud idag. Alla var förvirrade, inte bara jag som var lite allmänt dimmig av förkylningen. Det hjälper inte att stå och se dum ut, utan vi punktmarkerade en varsin läkare. Det såg lite lustigt ut när läkarna rusade omkring i korridorerna med en kandidat ett halvt steg snett bakom. Som en liten ängel. Vi kanske ska sätta på oss vingar? Om en läkare får ta hand om två kandidater så skulle en kunna klä sig i svart. Då skulle vi kunna leka det goda och det dåliga samvetet.

Fast det kanske inte skulle uppskattas av patienterna, om en charad dök upp i undersökningsrummet. De kan ju vara lite känsliga också, med tanke på att de troligtvis är sjuka.

Suck

Febern sitter i, men jag har inte ont i halsen längre. Jag vill inte missa informationen i morgon, kanske får bli så att jag åker dit en stund. Usch vad trist.

Pust

Tillbringade hela dagen i sängen igår. Det behövdes. I morse vaknade jag entusiastisk och kände mig riktigt pigg. Körde dottern till simskolan och där tog jag tvärslut. När jag kom hem hade jag feber, så det var bara att bädda ner sig igen. För trött för att göra något, för pigg för att sova. Hoppas jag blir bättre tills i morgon, vill ju inte börja min kliniska bana sjuk.

Reflektion

Tänk att jag har klarat alla tentor hittills. Trots allt som hänt runt omkring. Det är så otroligt skönt att ha rent bakåt. Nästa tenta är i januari. Bara en. Känns lite lyxigt med tanke på att jag har hunnit skriva fem tentor hittills i år. Jag ska försöka ta tentorna vid första tillfället i fortsättningen, att jag inte tänkte på det tidigare. Fast ska jag klara den målsättningen måste jag öka tempot lite. Jag blev så glad över att ha klarat förra tentan att jag blev helt handlingsförlamad efteråt. Hög tid att börja plugga termin 7 nu.

Men först ska jag bli av med förkylningen.

På måndag är det dags

Då börjar de kliniska placeringarna. Jag har längtat så mycket. Jag ska börja med två veckor hud. Nu känns det som att jag verkligen kommer att kunna bli läkare så småningom. Ro det i hamn. Det har känts långt ifrån säkert många gånger. Men när jag tittar tillbaka har det gått så fort. Jag är halvvägs, kommer sista halvan gå lika fort? På ett sätt är det lite tråkigt, för det finns mycket roligt med att vara student. Men visst ska det bli roligt att bli läkare på riktigt också.

Jag är faktiskt mer än halvvägs när jag tänker efter :)

En i veckan

Jag har precis hunnit friskförklara mig från förra förkylningen när nästa bryter ut. Det blir ingen simning idag, ska ägna mig åt att surfa i sängen istället.

Helt slut

Kommandomamman har förvandlats till en virrig höna med två ännu virrigare kycklingar. Maken blev kallad till Stockholm för ett sjukvik och blev tvungen att ta bilen. Jag fick därför cykla med barnen till simskolan. Något jag ogärna gör eftersom det inte finns några lämpliga cykelvägar, mest olämpliga vältrafikerade gator. Jag försökte gå runt detta faktum genom att cykla genom ett villaområde. Sonen stannade och började gråta. Det var inte rätt väg till simskolan. Jag blev arg. Dottern som tar ansvar för allt och alla började trösta honom och skällde ut mig. Efter en lång diskussion gav sonen till slut med sig. Vi skulle inte cykla i den högtrafikerade gatan utan de slingriga vägarna runt omkring. Faran var inte över för det, det kör bilar även i villaområden. Och cyklar. Barnen irrade fram och tillbaka, stannade plötsligt. Korsade hela cykelbanan med en tvärställd cykel. Och när vi skulle gå över en gata var det omöjligt att samla ihop dem så att vi snabbt och effektivt skulle kunna gå över när det fanns en lucka. Istället gick första barnet i luckan, jag stod halvvägs och undrade vad andra barnet sysslade med. Luckan blev för liten för att gå över. Jag beordrade barn nummer ett att snabbt ta sig till andra sidan och barn nummer två att stanna. Bilarna som kom blev förvirrade och stannade för de undrade vad vi sysslade med och de visste väl inte heller om någon unge skulle hoppa ut framför dem. Jag vinkade och log och gick över med barn nummer två. Detta hände inte en gång, utan vid var och varannan övergång. Till slut var jag alldeles matt. Redo att ge upp. Då såg jag ICA och bestämde mig för att gå in och proviantera. Sen överlevde jag resten av vägen till simhallen.

Man skulle kunna tro att det är väldigt långt till simhallen. Det skulle ta mig cirka 10 minuter att cykla själv. Det tog något längre tid idag...

Väl vid simskolan lyckades jag varva ner. Tyvärr simmar inte barnen samtidigt, så jag får leka med barn nr 1 medan vi väntar på barn nummer 2 och sen tvärtom. Men det var helt ok. Duschen efteråt gick också smärtfritt ända tills vi skulle klä på oss. Då kom dottern jättesur och gnällde över att hon inte hade fått låsa upp låset. Hon ställde till en rejäl scen.

Då lackade jag ur. Jag lovade dyrt och heligt att jag sk*ter i simskolan i fortsättningen om inte de kan uppföra sig. Det tog skruv. De cyklade till och med hem den väg jag bestämde utan protest. Och bara lite vinglande.

Nästa gång maken ska jobba i Stockholm en torsdag får han cykla dit.

Kanske ska skaffa katt?

När vi var och hälsade på S häromdagen så hade de flera jättesöta kattungar. Vi blev erbjudna att ta med en hem, men mogen som jag är så tackade jag nej. Jag är ju allergisk mot rätt mycket, många pälsdjur dock inte katt. En tanke planterades i mitt huvud mot min vilja. En katt hemma vore väl mysigt? Men nej, hur smart är det när man är allergisk. Men tanken finns där. I natt drömde jag att vi skaffade en jättesöt leopardprickig grå katt. Jag tänkte tanken att det inte var så klokt, men det struntade jag i. I drömmen. I vaket tillstånd ska jag försöka fortsätta vara ansvarsfull och fortsätta säga nej. Nej. Nej. Nej.

Varför skulle man vilja ha en katt hemma? De är säkert tråkiga, kissar överallt och...

Oj då!

Det blev viss fint väder idag också. Bäst jag sätter mig på balkongen och laddar D-vitamin. Det är bra för immunsystemet har jag läst.

VAB

Var jag lite för lättövertalad kl 6 i morse när dottern sa att hon inte mådde bra? Visst är hon förkyld, men frågan är om hon är så sjuk att hon behöver stanna hemma. Två timmar senare verkar hon betydligt piggare. Men, tärningen är kastad, det blir VAB idag. Jag tycker det är rätt skönt, för min förkylning ligger och pyr, men vill inte riktigt bestämma sig om den ska bryta ut på riktigt eller försvinna. Jag får ägna dagen åt att knäcka nystagmus gåta (vilket håll slår det åt när vilken sida är sjuk?) - i sängen.

Rosen

Sitter och slösurfar samtidigt som barnen tittar på barnprogram. Plötsligt börjar loranga masarin och dartanjang, de har klassikern "Rosen" som intro. Man kan ju inte sitta tyst när "Rosen" spelas, så med min vackra stämma nynnade jag med "Ty just nu idag, så kööpte jag, en liten ros i en blomsteraffär. En ros röd som blod, så att du förstod... att det är dig som jag håller käär".

Dottern (som för övrigt vant sig vid min vackra stämma) frågar förvånat: "Mamma kan du den här?!"

Ja, det är klart man kan "Rosen", fattas bara.

Jag och Titti Schultz skulle nog kunna bilda en bra kör...

Förkyld

Och trött. Paracetamol är en bra uppfinning, jag bryr mig inte att man inte vet hur den verkar. Vila är bästa bot, så jag ligger i sängen och läser om otit, sinuit, tonsillit, epiglottit -ja allamöjligait. Inte känner jag mig friskare av det, men jag tror å andra sidan inte att jag blir sjukare heller. Vill inte verka helt borta i morgon när vi ska ha basgrupp. När man ägnar helgen åt annat än studier får man sitta kvällen innan. Men nu ska jag sova.

God natt!

Mina stavningsfärdigheter

Jag vet att streck stavas med e och inte ä. Men jag orkar inte gå in i inlägget nedan och ändra. Däremot fick jag en aha-upplevelse häromdagen när jag, efter fem terminer på läkarutbildningen, lärde mig att eksem inte stavas med x (exem). Jag var till och med tvungen att googla det och blev tvungen att erkänna mig överbevisad (händer inte ofta). Så jag har suttit hemma och läst om hudåkommor och skrivit eksem eksem eksem eksem eksem, för att få in det. Får se om det funkar, det är svårt att lära gamla studenter att stava. (Stavas googla med två o?... nu måste jag goggla, googla, gogla eller ggooggllaa det med)

Mållös

Konflikten är total.

Två barn skriker, en av dem kastar saker omkring sig.

Jag försöker ta reda på vad som hänt.

Med upprörd röst förklarar sonen: "Hon sa tre och jag sa fyra!"

Glasklart, eller hur?

Fullt upp

Men inte av studier. Jag pustade ut lite efter tentan och har svårt att komma igång igen. Idag har vi flyttat husvagnen från Södertälje och snälla S låter oss ha den hos sig i några veckor. Förmiddagen ägnades åt att tvätta tält, husvagn, trall och vindskydd. Det var en perfekt höstdag så jag tyckte det var fantastiskt skönt att stå och skrubba ute i solen. Jag behöver nog vara borta från skolböckerna lite oftare. Sedan åkte vi till S. Det var så trevligt där att vi blev kvar där hela eftermiddagen. I morgon har jag ingenting inplanerat. Det känns skönt.

And she scores!

Jag har klarat tentan! Jag skrev till och med bäst av alla :) Förut tyckte jag inte sånt var viktigt, eftersom jag oftast varit glad att ha masat mig över G-sträcket, men nu är jag löjligt mallig.

Så ikväll ska det firas! Nu är jag T7 på riktigt :)

Det hårda livet som student

Förmiddagen har ägnats åt ett eget sjukvårdsbesök, besök i sonens skola (fick inte hälsa på dottern - för dottern) och sjukvårdsbesök med dottern. Efter en välförtjänt lunch sitter jag ute i solen med mitt lunchkaffe och har liksom fastnat. Det enda som kan få mig härifrån är väl att batteriet håller på att ta slut i datorn. Jag ska plugga hemma idag. Hoppsan - det råkade visst bli en perfekt sensommardag. Men alla rutinerade studenter vet ju att det går strålande att plugga i solen :)

Alla sjukvårdsbesök förlöpte för övrig väl, men jag kollar fortfarande min mail stup i kvarten och fortfarande inget tentaresultat.

Jag må vara tjurig...

men kan man inte få bli lite sur på 20-åringar som stånkar över att de måste gå upp, ta hand om sig själva och vara på skolan kl 8.00?

Ännu mer frustrerad

Skolkade på föreläsningen för att vara med på tentagenomgången. Jag kommer inte ihåg vad jag skrev på tentan, så det kändes som jag inte hade svarat rätt på något. Och fortfarande inget tentaresultat...

Frustration

Inget tentaresultat i sikte. I morgon kl 8 har de genomgång av tentan. För att säkerställa att inte allt för många studenter dyker upp har de sett till att T7 har föreläsning samtidigt, och T6 har obligatoriskt upprop kl 9, så de kan inte starta långdragna diskussioner om tentan.

Framför allt så är tentorna inte klara än, så vi kan inte ifrågasätta rättningen.

Genomtänkt.

Tomatrapport

Tomaterna växer vilt. Jag har fått jättefina plommontomater, jag vet inte ännu om de tänker stanna vid denna oranga färg, eller om de kommer bli röda. Jag har även guloranga och röda körsbärstomater samt bifftomater som blir offantligt stora. Jag vet ännu inte vilken/vilka färger bifftomaterna får - spänningen är olidligt. Hoppas verkligen de hinner mogna ordentligt innan det blir för kallt. Jag har dessutom några plantor där jag ännu inte lyckats avgöra hur det ska sluta. Jag hoppas fortfarande på några svarta tomater.

Kvällssamtal

Dottern och jag tittade på gamla kort. Vi tittade på kusin A som var nyfödd. Dottern frågade hur gammal han är. 19 svarade jag sanningsenligt.

Dottern: Då ska han snart flytta hemifrån.

Jag: Mmmm

Dottern: Då är han tio år äldre än jag.

Jag: Ja, så om tio år ska du också flytta hemifrån (med en liten klump i magen).

Dottern: Eller elva, eller tolv, eller tretton, eller fjorton...

Jag: Du får bo hemma hos mig hela livet om du vill.

Dottern: Jaaa (glad).

Dottern funderar: Men då får du inga barnbarn.

Attans, att det alltid ska finnas en baksida med allt!

Still no tentaresultat...

Så kommer det inte förrän nästa vecka. I natt drömde jag att min pluggkompis M var den enda i klassen som klarat tentan. Alla andra hade kört. Hur ska man tolka den drömmen tro?

Jag får skäll - igen

Jag frågade dottern varför hon inte kunde ta den rosa-vit rutiga söta tröjan idag.
Hon svarade att den är för liten.
Då lägger jag undan den, sa jag (mycket noga med att inte använda ordet kasta nuförtiden).
Lillebror kan ta över den, kontrade dottern.
Nej, det är en tjejtröja, sa jag.
MEN MAMMA, DET FINNS INGA TJEJ OCH KILLKLÄDER!!!

Nej, det har hon ju rätt i. Det verkar som de är genusintresserade på hennes skola...

Nya klasskamrater och gamla

Om allt går vägen får jag börja T7 nu i höst. Jag har fått tillgodoräkna mig T6, som är specialarbete för oss. Just därför har mina kursare, som nu ska gå T6, börjat springa omkring på jobbet. Vi tar alltid emot flera studenter som gör specialarbete, så det är inte så konstigt. Men det känns konstigt när jag träffar dem i fel miljö. Ingen har dock kommit till mitt plan i år.

Detta innebär också att jag kommer börja i en ny klass. En kille i den klassen har precis avslutat sitt specialarbete i granngruppen, så jag känner en av ca 70. På måndag börjar det igen.

Tillbaka till vardagen II

Imorgon börjar skolan för barnen. Jag ska jobba en vecka till, sen börjar skolan för mig också. Därför ska jag ägna dagen åt att röja hemma. Röja är rätt ord. Efter den här våren/sommaren är det totalt kaos överallt. Jag har sorterat sopor så jag håller på att bli tokig (är det verkligen miljövänligt att diska filpaket innan man kastar dem?). Sen var jag tvungen att ta en paus och blogga lite. Nä, tillbaka till kaoset...

Tillbaka till vardagen

Hela familjen är samlad hemma. Det känns bra. Tryggt på något sätt. Vi hämtade barnen idag. Dottern har tydligen gråtit hela morgonen. Det gick bra att vara hemifrån hela veckan ända tills det var dags att träffa oss igen. När vi kom till mamma vid lunchtiden kastade sig dottern runt halsen på oss och storbölade. Hon har punktmarkerat mig ända sen dess. Sonen däremot kom strosande efter en stund. Sa hej och jag var tvungen att tvinga till mig en kram. Sonen sa att han hade saknat nallen, morfar Bs hund som dog för några veckor sedan och pappa. Men han hade inte lust att sakna mig. Tur att dottern saknat mig, annars hade jag känt mig rätt överflödig.

Helg!

Trött trött trött. Har jobbat idag, men inte gjort många knop. Jag hade svårt att somna igår, var väl för speedad efter tentan.

Barnen har varit i Värmland hela veckan. Det är ovant för mig att vara ifrån dem så länge. Det var skönt fram till tentan, men nu saknar jag dem. En natt till, sen ska jag hämta dem.

Tomt

Det känns konstigt. Jag har laddat för den här tentan ända sen jag gick ur tentasalen förra gången, 10 juni om jag inte minns fel. Mina anteckningar har följt med mig runt i Sverige. Tankarna har snurrat runt tentan, först lite ofokuserat och sporadiskt men ju närmare dagen allt mer fokuserat och längre stunder.

Nu kan jag inte göra mer. Bara vänta. Plågsam väntan. Och tomhet.

Tomheten blir ännu mer tydlig idag för jag är ensam hemma. Lägenheten ekar. Jag pratar med fiskarna, men de svarar inte så mycket. De lägger mycket ägg. De kanske försöker skriva ett meddelande på glaset med ägg?

Man får vara lite knäpp efter en tenta, jag ska skärpa mig imorgon. Jag lovar.

På andra sidan T

Som vanligt känner jag mig helt slut. Det ska man väl göra. Det kan ha gått, det kan ha inte gått. Vi får se när de har rättat.

Snart dags

Har suttit och gått igenom tentor med M i fem dagar. Ibland känns det hopplöst, ibland ok. Nu kan jag snart inte göra mycket mer, för imorgon är det dags.

På vägen hem idag gick jag in i stans största godisbutik. Kom ut med ett kilo lösgodis. Eeeeh, hur gick det till? De hade alldeles för många sorter, och det gick liksom inte att sluta. I kassan försökte jag se ut som att jag skulle ha en stor fest eller något, för ingen äter ju ett kilo godis själv. Men godis innehåller väl mest fibrer?

I kväll blir det obligatorisk resultatlös panikrepetition, sen förhoppningsvis god natts sömn, sen T (=big T).

Håll tummar och tår för mig - Snälla!

Lägesrapport

Tid: T-2

Status: Tankad (med fakta)

Tankar: B12, IL-1, TNF, DIC, ABC, zzz

Dagens tips

Trampa inte på en snigel barfota.

Visste ni förresten vad svårt det är att få bort snigelslem som fastnat mellan tårna? Vad är det för något supermaterial de utsöndrar? Slemmigt, men sitter ändå bergfast.

Lägesrapport

Tid: Tenta - 6 dagar
Status: Laddad
Tankar: Nu ska jag plugga järnet framt ill tentan!

Allt har en förklaring

Maken kom hem en timme senare med sonen (och dottern), några matkassar OCH en chokladbit. Med lite choklad i munnen kan man inte vara arg över att man blivit ignorerad. Hans telefon hade slutat fungera i samband med att han försöker byta till en ny iPhone vilket förklarar varför det varit omöjligt att ringa honom. Han har dessutom lärt dottern hur man byter bromsklossar på bilen, så nu kan dottern mer om hur man reparerar en bil än mig. Ska jag tycka det är bra eller dåligt?

Min man ser mig inte längre

Jag kom gående från bussen. Cirka hundra meter hemifrån ser jag hur maken och dottern lämnar lägenheten och går mot bilen. Jag vinkar, men ingen ser mig. Jag skyndar på stegen för att genskjuta dem vid bilen. De har ställt bilen på gatan, så när jag kommer till gatan svänger maken upp på en parkering och vänder bilen. Jag vinkar. Han kör. Jag är väl två meter bakom bilen när han gasar för fullt och åker iväg.

Det ska bli intressant att höra vart de skulle...

PCR

Som forskare får man brottas med många kluriga problem. Som till exempel att få sina gamla rutinreaktioner att fungera på den nya PCR-apparaten. Det verkar som mina reaktioner behöver den gamla PCR-apparatens långsamma frustande rampning av temperaturen för att fungera. Den nya är snabb och effektiv och byter mellan 94-57-72 grader på nolltid. Enzymet hinner visst inte riktigt med. Tur att jag fortfarande jobbar heltid så att jag hinner med att lösa detta näst intill ogörliga projekt. Och vad skoj det är att stå och gjuta agarosgel! Nä, vem vill ägna sig åt att lösa Alzheimers gåta när man kan leka med en PCR-apparat :p

Eftersom jag inte kan sluta älta...

Berätta gärna, den som vet, varför detta svar bara ger en poäng av två...

Ta en morot till...

Sommaren har satt sina spår centralt lokaliserat på kroppen. Jag var så säker på att det var hypotyreos att jag fixade till ett prov. Till min stora förvåning var värdena så centraliserade mitt i normalvärdena att man skulle kunna tro att jag är frisk. Den mjuka magen kan alltså skyllas på undertecknad. Tillsammans med avsaknad av bassängövningar och lite för mycket stillasittande över böckerna kan det gå hur långt som helst om jag inte tar tag i mitt liv. Jag ska därför sluta äta onyttigheter. Istället ska jag äta morötter.

Morötter är gott. Om man är sugen på en morot. Om man däremot är sugen på choklad, smakar morötter sådär. Och man är fortfarande sugen på choklad när moroten är slut. Så då tar man en morot till. Men funkar det?

Ha!

Men våfflor är mat, alltså ingen onyttighet. Jag bestämde mig därför för att göra våfflor idag. Eftersom jag var hungrig, tänkte jag att det säkert går åt dubbel sats. De andra tre är säkert lika hungriga som jag. Problemet var att jag inte fixar tvåans tabell när jag är hungrig. Smeten blev... inte bra. Så om någon vill ha en liter våffelsmet så är det bara att komma och hämta.

I morse när jag nyvaknad masade till bussen hörde jag att det plaskade ovanligt mycket i akvariet. Jag hade inte tid att undersöka det närmare just då. När jag stod och ägnade mig som bäst åt att räkna ut vad 2 gånger 5 deciliter blir (som jag, civilingenjören, tydligen inte fixade) ropade dottern att akvariet var fullt av vita prickar. Det visade sig att pansarmalarna ägnat sig åt barnförbjudna aktiviteter hela dagen och lagt MÅNGA ägg i hela akvariet. Tänk om jag kunde få några av dem att överleva... Åh, nu kom jag på varför jag inte klarade av att räkna, det var naturligtvis för att jag blev störd mitt i!

Jag vet...

att alkohol kraschar inlärningskurvan brutalt, men jag kunde inte låta bli att ta en öl på balkongen idag när det är så fint väder. Genital herpes blir i alla fall lite roligare i sällskap med ölen... Ja, jag är läkarstudent kanske jag ska påpeka, jag ägnar mig åt herpes enbart i studiesyfte... i teorin alltså. Det finns ju gränser för vad man utsätter sig för i inlärningssyfte.

Aha, nu fattar jag.

När man har vuxit ifrån sandlådan, kan man ägna sig åt att anmäla olika företag för att de har stötande reklam. Jag inser att jag fortfarande är i sandlådestadiet, eftersom jag inte förstår vad som är stötande med ostreklamen: smaken sitter i hålen.

Lägesrapport

Tid: Tenta - 9 dagar
Status: Arg
Tankar: Hur ska man kunna klara tentan när man inte ens förstår frågorna?

The war goes on...

Eftersom jag tycker att det är lugnt på tentafronten, så följde jag med familjen till kolmårdens djurpark idag. Vi började med safariparken som jag gluttade på lite medans jag repeterade östrogensyntesen (så jag är väl inte så tenta-cool som jag tror). När det väl var dags att gå in i parken började det regna, så vi ändrade planerna och gick in i tropikariet istället. Jag har inte varit där på länge, så det var riktigt skoj. Jag klappade bland annat en stingrocka, det var en slemmig upplevelse. I ren förskräckelse ropade jag "Usch vad slemmigt" när jag kände den och efter det vågade inte barnen klappa någon rocka. Vilken mor jag är...

Väl i den obligatoriska shopen läste jag dagens tips: Lägg ut en orm på balkongen så skrämmer du bort fåglarna och slipper fågelbajs. Jag är inte säker på att det funkar, eftersom det verkar vara synnerligen korkade fåglar som bajsar hos oss, men det kunde vara värt 38:- för ett försök så jag köpte två ormar. Det ligger nu en orm på varje balkong. Det enda resultat jag har märkt av hittills är att jag drabbas av akut sympatikuspåslag varje gång jag går ut på balkongen. Det verkar vara något inbyggt med ormens form, för trots att jag vet att det ligger en plastorm där så hinner jag bli rädd innan de högre funktionerna hinner larma av. Vi får se hur länge jag står ut med att ha det så...

Lägesrapport

Tid: Tenta-12 dagar

Status: Samlad

Tankar: Se till att ta den där tentan nu, så att jag slipper göra det här igen.

Understimulerad i sandlådan?

Så synd att mina barn är så stora att de inte behöver övervakning i sandlådan längre. Annars hade jag naturligtvis blivit inspirerad och börjat göra sandzebror och annat med en gång.

Nystart i akvariet

En akvariehandlare trodde att våra fiskar hade fått värmeslag i somras. Inte så konstigt, det var ju nära att jag fick det med. Det blev i alla fall en ordentlig utrensning. Alla kampfiskar är borta, bara tre platty, tre kardinalfiskar, två pansarmalar och en stor mal (som har ett fint namn jag inte kan stava till) överlevde. Vi åkte därför till en fiskhandlare, förlåt akvariehandel, och skaffade lite nya. Ett stim med kardinaler, fyra skalare, två botior (typ...) och två jättesöta malar som var svart-vit randiga (som ni märker är mina kunskaper i fisknamn mycket begränsade, det finns inte plats för något annat än medicinska termer i mitt huvud just nu). Hoppas de överlever. Skalare har dessvärre varit kortlivade hos oss förr, men vi hoppas på bättre odds nu när kampfiskarna är borta. Jag tycker det är så mysigt att titta på skalare, de är så fridsamma. Men, i och med detta fick jag lägga mina planer på kampfiskyngel på hyllan. Tills vidare. Vi har i alla fall en plattyhona kvar och hon verkar ha mycket i magen. Jag ska försöka vakta henne och fånga upp eventuella yngel så att vi får lite fler.

På ett ögonblick

Östgötatrafiken har utökat sin service. De har utrustat sina bussar med teleporteringsmöjlighet. Jag vet, för idag slöt jag ögonen i centrala Linköping och när jag ett ögonblick senare öppnade dem var jag vid min hållplats hemma i Norrköping. Det är service det.

Hur gör jag nu?

Föreningens simbassäng ska renoveras och är stängd för en obestämd framtid. Jag som försöker simma varannan dag. Det funkar just för att det är så lätt att gå ner till bassängen i huset bredvid. Det är ett jättebra sätt att rensa huvudet och jag har alltid tyckt det varit extra skönt under tenta-P. Men nu blir det alltså en tenta-P utan bassäng. Jag kan naturligtvis åka till badhuset, men det blir ett mycket större (och dyrare) projekt.

Hoppas bassängen blir fin...

Erfarenhet vinner

Allt kändes klart och självklart innan semestern. Jag visste precis hur jag skulle disponera sista månaden innan terminsstart och jag hade massa spännande försök på gång.

Så kom jag till mitt skrivbord i morse och kände mig helt tom i huvudet. Vad håller jag på med? Vad skulle jag göra? Vad är bråttom? När får jag gå hem?

Då hittade jag lappen jag skrivit till mig själv en månad tidigare. Mycket pedagogisk med noggranna instruktioner om vad jag ska göra första veckan. Precis vad jag behöver för att komma igång igen.

Klappar mig själv på huvudet mycket nöjd :)

Back to life, back to reality...

Och det med besked. Imorgon börjar jag jobba igen efter en semester i sömnigt tempo. Plötsligt ska jag växla upp och sköta jobb och tentaplugg samtidigt. Av någon underlig anledning kändes tentan alldeles för långt borta för att jag skulle kunna plugga ordentligt under semestern. Usch vad det är jobbigt att växla upp...

Karriärplanering

Man kanske skulle satsa på att bli distriktsläkare i Väse?

Värmland

Jag var ute på en skogspromenad i Värmland idag. Plötsligt såg jag en liten kantarellstackare. Ingen idé att plocka den tänkte jag och gick vidare. Sen såg jag en till, och en till. Till slut kunde jag inte låta bli utan började plocka dessa stackare. Mamma var med och tillsammans hittade vi fler och fler. Ja, de som känner mig vet att det var kört redan när jag plockade upp den första stackars svampen. Jag drabbades av kantarellfeber. Letade febrilt under kottar och löv. Vi hade inte med oss något att samla guldet i, men handlingskraftig som man är (andra skulle säga desperat) så ryckte jag loss luvan från dotterns regnjacka (jo, den satt fast med tryckknappar) och vi samlade svampen i den.

Det blev till en varsin delikat kantarellmacka till kvällen. Det är sommar det!

Värt att notera är också att jag hittade ett (1) värmlandssmultron, men det gav jag till dottern. Något jag lär ångra resten av livet.

Tomatrapport

Det blev nio plantor i år. Lite mer än jag hade tänkt, men det går ju inte att kasta fina plantor när de kommit upp en bit. Plantorna växer och frodas. De största är mer än 1,5 meter höga. Jag fick upp flera bifftomater till slut, men jag vet fortfarande inte vilken färg de har.

Tomaterna har börjat komma fram, det ska bli så skoj att få skörda så småningom. :)

Sommarkväll

Nu är det precis som det ska vara. Klockan är tio. Utomhustemperaturen har sjunkit till ca 22 grader. Det fläktar lite lagom. Svalorna flyger runt och deras sommarläte ekar mellan husen. Inget är så skönt som en vacker sommarkväll.

Inomhus börjar temperaturen sjunka ner mot 25 grader. I morgon ska det slå om och bli kallare. Det ska bli skönt det med. Då kan jag göra något annat än vänta på att kvällens svalka ska göra livet uthärdligt. Vi ska hälsa på mamma. Hur var det man klädde sig när temperaturen gick under 25 grader? Det har varit varmt så länge att jag har glömt. Var är regnkläderna? Man blir verkligen dum i hettan.

Men strunt i det, nu ska jag sitta på balkongen några timmar och bara njuta.

Hittade den här bloggen

Som klockrent beskriver hur det är att vara ung forskare i Sverige idag. Jag saxar lite:

"Ponera nu att du har familj också… verkar detta lockande? Nej, knappast. Men detta är den verklighet som möter den som vill bli forskare. Och i denna verklighet förutsätts man vara ständigt flyttbar, inte ha några krav på inkomst, och framför allt inte har några relationer till andra människor att ta hänsyn till. Därför ger väldigt många upp sin forskarkarriär precis när den just börjat. De som blir kvar är i stor utsträckning de riktiga ”nördarna” som väljer att offra ett normalt socialt liv till förmån för forskarkarriären (eller saknar ett socialt liv att offra…)."

Det är idag näst intill omöjligt att försörja sig som forskare om man dessutom har en familj att ta hänsyn till. Och skulle man gud förbjude bli sjuk så att man inte kan producera på topp en tid är det bara att lägga ner. Då är man inte tillräckligt konkurrenskraftig.

Vem vill bli forskare?

Nog regnade det...

i en halvtimme eller så. Det var så varmt på balkongen att det fräste till när vattendropparna landade och sen förångades direkt.

Nä, nu överdriver jag lite. Lite. Det är iallafall torrt igen och jag hänger ut tvätten som även den torkar på nolltid. Så mycket för det ovädret. Jag bor nog på den enda platsen i landet som inte har oväder idag. Det verkar så när jag läser tidningarna.

Jag försökte kyla av mig genom att gå och simma. Poolen var 27 grader (brukar hålla 25 på sommaren), det var behagligt, men inte tillräckligt avkylande. Duschade kallt. Det har nog aldrig hänt förut. Det hjälpte ända tills jag kom hem och gick in genom dörren till vår 30 gradiga lägenhet.

Nu är jag mest matt. Imorgon blir det husvagn med AC. Aaaaaaaaah.