Var med dottern på läkarbesök #4 med ett krånglande födelsemärke. Thats it, dags att ta bort det tyckte jag och doktorn med. Dottern däremot kan inte skiljas från detta vackra födelsemärke som sitter på armen. Hon kommer sakna det. Det är fint. Hon vill helt enkelt ha kvar sitt födelsemärke. Jag kontrar med att jag har hört att födelsemärkesfén är rik och givmild. Det struntar dottern i. Inget går upp mot detta vackra födelsemärke.
Vi var sista patienterna på hud, en timme försenade, doktorn hade ingen lust att vänta hela natten på att dottern skulle bli redo för att skiljas från sitt älskade födelsemärke. Vi fick därför med oss Emlaplåster hem så ska den hemska ritualen genomföras nästa fredag.
Voine, det kommer bli en lång vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar