Saker jag absolut inte kan lära mig:1

Dermatomens utbredning. Hittade den här bilden med hjälp av google och insåg att det kanske är så man måste göra. Bodypainting. Och sen kan man komplettera med nervernas banor och utbredning också. Räknas det som fusk om man är målad så här på tentan?

Det visste ni inte om StarWars

Att viktiga sköldar ser ut som ett gigantiskt Bamse-pussel...

Lost

Laddar inför terminstentan som kommer i januari. Jag har nog aldrig känt mig så lost. Ångrar bittert att jag inte började titta på tentorna redan i september.

"Jaså, skulle vi kunna det." "Jaha, tror de att vi har lärt oss det på praktiken." "Ojdå, ja det är klart det kanske man borde kunna." Ja, PBL funkar inte alltid i praktiken konstaterar jag kallt. Dags att övergå till TBL, dvs tentabaserat lärande. Hoppas bara att det inte är för sent. Mycket av kunnandet är svårinhämtat i teorin, operationsmetoder lär man sig exempelvis bäst om man frågar en operatör. Om det nu är viktigt att lära sig olika operationsmetoder på denna nivå, jag kan ju tycka att jag kan lära mig sånt om jag tänker specialisera mig. Dagens favorit är att redogöra för principen vid en skoliosoperation.

För att tjura lite till, vissa placeringar har jag inte ens haft. Jag har inte varit på hand och plastik, hur läser man in operationsprinciper vid handkirurgi? Njurmedicin missade jag visst också... men vaddå, njurarna, hur viktigt är det? (host, eeeh, rätt så...)

Så jag tar en tenta till, återkommer väl med mitt tjurande någon annan dag.

Tillbaka till plikterna

Tisdag 27:e december, klockan är 10:51. Jag har tagit en sovmorgon som heter duga, så nu måste jag ta mig i kragen. Dags att börja ta tag i tentan som väntar 10:e januari.

Jag känner mig i alla fall nöjd för dagen innan julafton fick jag besked om att jag klarat OSCE tentan med besked. Det känns som en liten ok-stämpel i pannan. Jag kanske inte blir helt hopplös när jag kommer ut i verkligheten i alla fall.

Så, idag är det hematologins hemligheter som gäller.

Inte sen... NU!

God Jul

********Jag önskar er alla en riktigt God Jul!*******

Stängde dörren...

efter mig på jobbet och känner mig rätt nöjd. Har lämnat över ett manuskript till nästa person som en stafettpinne går mellan de olika deltagarna i laget. Har redovisat min undervisning. Har bokat upp en del viktiga mötet som måste göras, men efter jul.

Föreläsningarna med mig som student och åhörare är avklarade. De obligatoriska momenten likaså.

Så jag säger God Jul till mina arbetskamrater och klasskamrater, stänger dörren och åker hem för att fira jul.

Nöjd

Vi har bakat, knäckat, gjort godis, städat, klätt granen, fixat med paket OCH satt upp adventsljusstakarna i fönstren. Man ska inte underskatta den mysfaktor som några adventsljusstakar kan skapa. Pepparkakshusen (det blev 3) har som positiv biverkan att de sprider en mysig pepparkaksdoft i lägenheten vilket ytterligare understryker julstämningen.

Som pricken över i så började det snöa också. Snart är det jul.

Lördag... dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan före dopparedan

Ja, jag kan ha räknat fel på någon dag där... Bara att inse, det blev inga adventsljusstakar i fönstren i år. Lite tråkigt kan jag tycka, men inget att bryta ihop för. Idag ska det i alla fall bli bak av pepparkakshus. Jag känner på mig att det kommer bli minst tre hus när vi ändå håller på, kanske fyra. Det kan till och med bli en liten inofficiell pepparkakshustävling. Vi får se.

Julklapparna är på gång, inte under kontroll än, men det känns som jag fortfarande har tid. Helgens surdeg att ta tag i är vardagsrummet. Jag har bestämt sagt ifrån att det inte blir någon gran om vi inte gör fint i vardagsrummet. Barnen ska ha gran så då får vi väl bita ihop och röja då.

Så, dags att masa sig ur den varma sängen och aktivera sig...

Pust

Jag tror det gick bra. Hade jag inte varit så nervös skulle det ju varit riktigt kul.

Tummar önskas!

Håll tummarna för mig imorgon. Snälla!

I väntans tider

Dagens stora fråga är: kommer det sprida sig eller hade jag bara ätit något olämpligt (som sushi till lunch...). Trots rigorösa hygienåtgärder så är den bistra sanningen den att det ofta är för sent när man väl inser faktum. Men ju längre tiden går desto mer hoppfull blir jag. Det brukar ju slå till rätt fort och nu har det gått mer än ett dygn.

Jag är i alla fall glad över att vi har två badrum. Då kunde vi snabbt göra ett sjukbadrum och ett friskbadrum och barnen köpte läget utan knot. Jag sa till barnen att de skulle gå hem direkt om de fick diarré. -Vad är diarré? frågade då sonen.

Funderar

Om man blir röntgenläkare behöver man inte träffa såna där virusspridande patienter. Det största hotet blir äckliga tangentbord och möss, men de kan väl handeras med lite sprit... Frågan är hur jag ska undvika virusspridande barn i framtiden... "stoppa dem i sprit" sa någon läkare har jag för mig... men vete sjutton om det funkar.

Ja, det stämmer, jag håller på att utveckla en bacillskräck som heter duga.

Bajsjour

Jag meddelade maken att jag tänker gå på tenta på fredag och om något barn är hemma med diarré så får minsann han ta det passet. Jag är volontär imorgon, men inget ska stoppa mig från tentan på fredag.

Ok, jag låter mer bestämd än jag är, försöker ägna mig åt lite mentalt peptalk... för det är klart jag ska gå på tentan...

Nej nu räcker det!

Dagen var planlagd. Utvecklingssamtal med dottern, simma, förbereda mig inför OSCE tentan. En rätt bra plan om jag får säga det själv. Men nej, kl 1 inatt vaknade jag och magen omvandlades till ett niagarafall i mindre version. Hur många virus kan man härbärgera en och samma höst???

OSCE

Har varit så upptagen med att fixa praktiken och ducka för diverse virusattacker att jag helt förträngt att en tenta är på väg. Objective Structured Clinical Examination, OSCE. Jag ska alltså examineras på allt som jag ska ha lärt mig under tidigare terminer. Just nu känns det som jag inte kan något alls... Samtidigt är det så mycket att jag inte vet riktigt vart jag ska börja plugga, om jag ska plugga... Jo, EKG måste repeteras. Börjar väl där så brukar det rulla på av sig själv sen.

Har helt glömt...

Jag har varit så mycket på sjukhuset den här veckan för att ta igen lite av den tid jag tappade när jag var sjuk att jag liksom bara gled igenom beslutet som gett mig så mycket bekymmer tidigare.

Det löste sig själv, på walk-over. Geriatrik backade pga interna problem. Några har röstat på alternativet ledig - och visst hade det varit skönt men... konsekvenserna hade blivit för smärtsamma. Dels den mer akuta konkursen som jag försöker hålla borta, nu är det ju bara ett år kvar, men även för att en ledig sommar inte hjälper till att öka mina chanser för en snabb AT-plats. Är man så gammal som jag så vill man inte gå på UL-vik och fördriva tiden. Jag vill hinna bli klar med ST innan pension.

Så det blev medicin i nio veckor. Det kan nog bli bra.

Lackar mot jul

Har inte hunnit få fram en enda adventsljusstake. Men i alla fall ljusslingor på balkongen. Ska försöka hitta lite julstämning i helgen. Baka lussekatter och ta fram åtminstone en adventsljusstake, får skynda mig för snart är det för sent.

Fniss

Idag träffade jag en patient som hade hjärnbristanemi (det stod så i journalen, så då måste det vara sant). Han var rätt pigg ändå, trots hjärnbristen, han berättade att han åt simsalabimpiller mot höga blodfetter.

8 timmar på akuten

Men i vita kläder :) Attans vad kul det är. Och spännande. Helt klart beroendeframkallande.

Miljöbovar?

Hur många regnskogar har postkodlotteriet dödat? Det landar drösvis med reklam i brevlådan. Jag har aldrig gett dem minsta respons eller anledning att tro att det går att få mig att nappa, men breven fortsätter trilla in, personligt adresserade. Brev som måste sorteras, eftersom de innehåller plastade kuvert, sen åker det mesta ut i pappersåtervinningen. Hade jag orkat skulle jag returnera dem till avsändaren... kanske inte en så dum idé, kan man göra det?

Tidig julklapp

Just när jag ligger hemma och tycker som mest synd om mig själv så ringer telefonen. Det var en man från Coop bygg. Eeee, jaha, vad vill han mig, tänkte jag. Jo, han ville bara berätta att jag vunnit ett badkar :) Jag var nämligen med i en tipspromenad i fredags när vi skulle veckohandla och då var badkaret förstavinsten :)

Borde vara tacksam

Funderade på det där lite grann. Jag borde egentligen vara tacksam att familjen deltar så aktivt och engagerat i mina läkarstudier. Jag menar, vad skulle jag kunna om mitralisinsufficiens och blåsljud utan maken? Och nu dottern, passar på att ge mig en repetition av radiusfrakturens handläggning sådär en månad innan tentan i ortopedi. De är ju alldeles underbart gulliga :)

4 timmar på akuten

Ja, egentligen skulle jag ha varit där som kandidat idag. Men jag backade pga maginfluensa. Istället hamnade jag där med dottern efter en ridolycka (maken var borta på viktig skolmusikal med lillebror och hade glömt telefonen hemma). Radiusfraktur. Jag vet att de har mycket att göra, men om man har smittsamma patienter/anhöriga borde man inte försöka få bort dem så fort som möjligt? Jag kan ju inte precis skicka iväg en tioåring till akuten själv. Effektiv läkartid på en okomplicerad radiusfraktur är ju inte så lång.

Dottern mår bra, lite ont men jag tror hon tycker det är lite spännande. Frakturen är snäll, ingen felställning så den kommer läka på en månad. Hon är mest ledsen över att hon skulle få galoppera för första gången idag men det blev ju inget...

Nä calici kan det väl inte vara?

Så sjuk är jag inte, jag brukar få vinterkräksjuka med kaskadkräkningar i något dygn. Nu ligger jag bara här med huvudvärk, illamående och diarré... men vad skulle det annars vara när patient efter patient på avdelningen får provsvar med positiva calicitest? Det vore väl ändå höjden av skicklighet att fånga upp en ny maginfluensa när jag är omgiven calici om dagarna?

Vilket för mig till ett ämne jag funderat mycket på under åren, först som patient sen som student. Vad är det för idiot som kommit på konceptet 4-bädds sal???? Visst att det är dyrt med toaletter, men hallå! Hur bra är det när svårt sjuka människor tvingas dela sal med en person som får kräksjuka? När man väl konstaterat att smittan kommit in är det ju försent att åtgärda, sen snurrar viruset runt i all evinnerlig tid... typ... Undrar hur många patienter som fått den sista dödsstöten just av kräksjuka som man ådragit sig från sänggrannen. Hua.

Jag hyser närmast en fobi för 4-bädds salar, tycker det är fruktansvärt att dela rum med tre främmande människor. Inte får man någon ro heller eftersom det för det mesta är sjuka personer som ligger på salarna och plötsligt så uppstår en liten kris som gör att det springer fullt med folk i rummet oavsett tid på dygnet. Vem blir frisk av sånt? Visst, det är ett effektivt sätt att bli av med patienter. Jag bönade och bad maken om "ta mig härifrån" efter första natten på BB i en fyrbäddssal som då blivit en sal för 8 personer (varje mamma hade ju en bebis) med ett antal entusiastiska släktingar på besök som förgyllde tillvaron ytterligare. Och maken reagerade på ungefär samma sätt efter sin hjärtoperation. Han skulle nog ha vunnit ett 100 meters lopp en vecka efter thoraxoperation när han väl blivit utskriven från avdelningen... kan säga att jag inte hängde med. Sen var det stört omöjligt att få honom att skriva in sig igen även om läkarna tyckte det kunde behövas. Men det gick ju bra ändå.

I Linköping kör de mycket blandade salar. Jag har som tur är sluppit det som patient. Jag tror jag skulle göra vad som helst för att slippa...

Calici också!

I morse när jag vaknade så kände jag för första gången på två månader att immunförsvaret fått ett övertag mot de elaka virusen. Med mitt positiva sinnelag (finns vissa likheter mellan mig och Ior) tänkte jag dock: ja det lär väl inte var länge... sonen ägnade gårdagen åt att hosta mig rätt i ansiktet så det bara skvätte och på avdelningen härjar Calici för fullt.

Men den dagen den sorgen, helt drabbad av överskottsenergi fixade jag till en vällagad middag à la husmanskost till skillnad mot pasta med diverse grönsaker som serverats den senaste tiden.

Wordfeud

Ja, jag är helt såld. Ingen som känner mig är väl förvånad... Men visst är det en irritationskälla. Som igår kväll, jag skulle lägga tusen på 2x och 3x ord med ät åt andra hållet. Jag tror det hade gett 50 poäng. Men det gick inte. Ät är nämligen inte med i saol.

Gratis! Grattis!

Läser ni fortfarande? Jag har kommit på mig själv med att en automatisk off-knapp aktiveras när jag ser orden "gratis" eller "grattis". Var och vartannat mail har orden i sin titel, än har jag inte kommit på hur jag ska programmera mail-programmet för att automatiskt få ner dem i papperskorgen, men snart så...

Oj vad många fantastiska erbjudanden jag måste ha missat :p

Men väl värt att tänka på när ni ska gratulera mig på min födelsedag, skriv inte Grattis! i menyraden.

Muminfärs

På jobbet hade någon satt upp följande lapp: "Keso är muminfärs"

Jag fnissade till lite och tänkte inte mer på det. Men så idag när jag surfade runt lite så inser jag att det är ett av de mest hett diskuterade ämnen på twitter och facebook just nu. Är keso verkligen muminfärs eller vad är det egentligen? Jag hittade några lugnande kommentarer som berättade att mumintrollen bara är fantasifigurer och att det följdaktligen inte går att göra färs av dem. Tråkmåns. Nu hinner jag inte skriva mer för jag ska ner och äta en macka med lite muminfärs.

Kram på er!

Förresten, glöm inte att rösta :)

Nu ska jag försöka göra en folkomröstning

Nu har jag blivit erbjuden sommarjobb på medicinkliniken och på geriatrik. Jag sitter här med fullständig beslutsångest.

Medicin:

+ Spännande, sjuka patienter, personalen verkar rätt ok

- Arbetstider, arbetstider, arbetstider

Geriatrik:

+Troligen bättre lön, troligen kontorstider, de verkar väldigt trevliga

- Administration? Mycket vårdplanering?

Jag har dålig koll helt enkelt. Jag ska naturligtvis ställa de rätta frågorna när jag träffar cheferna, men jag tänkte roa mig med en liten folkomröstning under tiden. Det är ju väl känt att folkomröstningar bara är rådgivande, så jag känner inga som helst krav på att göra som ni röstar (eller är det så att man MÅSTE göra tvärtemot vad folket röstar... nu blev jag lite förvirrad).

Olika perspektiv

Sitter och rättar tentor. De där frågorna som jag tyckte var glasklara gick visst att missförstå. De som jag trodde skulle vara lätta svåra och tvärtom. Sh*t vad svårt det är att vara på andra sidan. Jag vet ju, med känslan i färskt minne, hur viktigt det är med bra konstruerade frågor. Hur många fjärilar som fladdrar runt i magen på studenter i väntan på att jag ska bli klar.

Men lite skoj också.

Vardagslyx

Jag äter lunch.

Hemma.

Hade glömt maten, och inga pengar med mig för jag visste inte om det fanns någon säker förvaringsplats för väskan. Men det gjorde ju ingenting, för jag kan cykla hem på 10 minuter och äta hemma. Det är jag inte van vid.

Dags att cykla tillbaka.

Barnarbete II

Ja, nu har de tänkt till sen förra gången. Jag menar, hur många plastpåsar kan en barnfamilj göra av med? Nej, precis. Därför har de bytt koncept. Nu ska dottern sälja kakor och kola.

De vet väl att sånt inte får stå orört hemma hos oss. Lika bra att håva fram hundralapparna för snart finns väl bara tomma burkar kvar. Till dotterns lättnad... och min viktväktardiet är väl bara att glömma...

Någon som vill köpa lite kola? Eller kakor?

Viktigt!

Jag sitter på föreläsning. Då ringer dottern i telefonen. Jag trycker snabbt bort samtalet.

Sen börjar jag fundera på varför hon ringt. Det kanske var viktigt... jag går ut och ringer upp.

"Mamma.... får jag ta en kaka?"

Virusklubbens kvartalsrapport

Virusklubben konstaterar med glädje att hösten varit synnerligen framgångsrik. Tack vare ett gott samarbete mellan klubbens fyra medlemmar har virus effektivt samlats in från grundskolan, universitetet samt två olika sjukhus.

Enda hotet mot klubben kommer inifrån. Två av klubbens medlemmar har vaccinerat sig mot influensan, en åtgärd som allvarligt hotar klubbens existens. Disciplinåtgärder diskuteras.

IIIIII

Utbildningen fortsätter att visa sig från sin bästa sida. Jag har tillbringat tre dagar på internat med halva klassen där vi har lärt oss lära känna oss själva som ledare. Hotellfrukost, två mål mat om dagen med salladsbuffé, kaffe, tilltugg och trevligt sällskap. Lite rollspel där en får öva sig i ledarskap samtidigt som de andra i gruppen utvecklar sina skådespelartalanger. Bättre kan det inte bli.

Leker doktor

Ja, vi leker ju mest i min skola. Lekskola skulle man kunna säga. Och vad är mer lämpligt på en läkarutbildning än att leka den klassiska leken "doktor på mottagning". Inte någon amatörmässig lek med fnissande studenter utan seriöst ska det vara. Med proffspatienter och kamera som filmar det vi säger och gör. Patienterna är så duktiga att vi glömmer bort att vi inte är riktiga doktorer på en vårdcentral.

Vi har lekt hela förmiddagarna i tre dagar nu och på eftermiddagarna har vi tittat på film. Ja den filmen vi har filmat under förmiddagen alltså. Och diskuterat, vad var bra, vad kan bli bättre, vad besvärlig patienten var...

Bara så ni vet, om någon undrar, att när man går på läkarprogrammet så leker man doktor och tittar på film. Inte konstigt att det är en populär utbildning.

Populär

Ja, virusen ser mig och mina barn som favoritvärd. Jag tror de twittrar till sina kompisar också, för alla virus verkar samlas hos oss. Eller de kanske använder facebook?

Besviken

Jag har städat hela natten. Dammsugit och fejat. Gissa om jag blev grymt besviken i morse när jag vaknade och upptäckte att allt såg ut som vanligt. :(

Hoppsan

Dags att ställa tillbaka klockan. :)

Det här är den bra sidan av sommar/vintertid.

Dags att ställa tillbaka utemöblerna då...

Tvivel

Vem är jag? Vad vill jag? Vad kan jag? De frågorna fick vi lära oss av syokonsulenten i gymnasiet. Undrar varför det har fastnat?

Just nu sitter jag i alla fall och funderar på de frågorna. Speciellt: Vad vill jag? Vill jag jobba på stora universitetssjukhuset en bit bort eller lilla sjukhuset nära? Ska jag satsa på geriatrik i sommar eller medicin? Hur ska det bli med forskningen? Det som är kul nu kanske inte är kul efter 10 år. Hur ska man veta vad man tycker är roligt i längden? Skulle jag orka med alla jourer på medicin?

Jag var så säker på att jag ville etablera mig på lilla sjukhuset, men nu vet jag inte... Tänk om jag missar något? Tänk om jag ångrar mig?

Shit, ska jag bli läkare? Hur gör man då?

Äh, börjar spåra ur nu va?

Pysslar

Det började med en liten rehabverkstad. Maken behövde fixa en vadderad ficka som skydd för pacemakern eftersom pacemaker inte är så bra tillsammans med bilbälte, i alla fall inte när man är yrkeschaufför. Så jag sydde en prototyp. Ful som attan, men prototypen ska ju göras för att se om tanken funkar. Blir det bra kanske jag kan få fram något snyggt nästa gång. Rosa, med paljetter kanske...

Sen kom jag på att vi har ett erbjudande från Vattenfall där vi får en gratis fotobok. Hoppsan, erbjudandet gäller bara månaden ut, så jag satte mig och fixade ihop en fotobok om semestern på Legoland. Det blev jättebra och kul att göra ett minne av resan. Jag borde verkligen ta mig tid och göra så där av andra bilder med. Man tittar ju inte på bilderna som ligger i datorn en masse. Nu valde jag ut de bästa bilderna och sen kan man ta fram och titta i boken när man får lust.

Sjukhuset

Jag följer serien slaviskt sen de flyttade till Linköping. Här och där sveper klasskamrater förbi, även jag har svept förbi en gång, många av läkarna har jag jobbat med och många av platserna är bekanta. Tänk att det är så spännande att se folk man känner på TV.

Pust

Undrar om någon högre makt tyckte jag förtjänat att ta igen mig. Vårdcentralen jag är på åkte på konferens halva onsdagen och hela torsdagen. Så nu är jag hemma, ledig från praktik med en hel dag framför mig. Igår när jag kom hem vid lunch la jag mig i sängen med datorn och spelade spel hela eftermiddagen.

Då dimper det ner en bok i brevlådan. Läckbergs nya. Jag skulle kunna ligga i sängen och läsa hela dagen. Men nej, jag har ju lovat min doktorand att granska manuskriptet som är lite bråttom. Bättre att göra det idag och vara ledig till helgen tänker jag. Det kan ju vara rätt mysigt att ligga i sängen och granska manuskript med. Första gången jag är på den sidan av manuskriptskrivande. Det är lite spännande. Men inte så lätt som jag trodde när jag var doktorand.

Och plötsligt var det klart

Det där föredraget som jag varit så nervös för. Plötsligt har jag gjort det. Och jag tror att det gick bra. Jag tror att jag fick sagt det jag tänkt säga. Jag kan aldrig följa ett manus eftersom jag tappar bort mig direkt utan jag får lita på mitt minne. Kunskapskanalen var där och filmade, får se om jag törs titta på mig själv. Om ett tag. När jag fått distans.

Smurfigt

Just när jag börjar känna att jag är så uppskruvad att det inte går att vara i närheten av mig. Andningen är så spänd att den knappt når nedanför struphuvudet. Då bestämmer vi att vi ska gå på bio hela familjen. Familjefilm med mycket godis (viktväktarna ser väl inte vad jag gör i en biosalong?). Och kan man tänka sig. Smurfarna var precis vad en uppskruvad forskare behövde för att slappna av lite. Hur gör forskare som inte har barn när de behöver varva ner?

Laddar

På tisdag ska jag hålla ett stort föredrag. Det var längesen så jag känner mig lite orutinerad. Nu laddar jag. Och är nervös.

Baksidan

Allt är inte kul på en vårdcentral. Tyvärr kan jag inte gå in i detalj om vad som hänt men det handlar om läkemedel, språkförbistring och en magkänsla som skriker att här är något som inte stämmer! Och ändå måste jag försöka bena ut vad som är fel. Då blir man glad när nästa patient har hosta, feber och CRP på över 100, där finns tydliga riktlinjer om vad jag ska göra.

Slut på tomatsäsongen

Nu har alla tomatplantor åkt med soporna till tomathimlen. Resultatet av sommarens odlingar blev mycket gröna blad och betydligt mindre tomater. Plantorna trivdes alldeles utmärkt i växthuset, men jag hann inte riktigt med så de blev förväxta. Om man är seriös tomatodlare ska man nog inte lämna dem vind för våg i flera veckor under sommaren.

Förväxta tomatplantor gör inga tomater. Men några kilo blev det i alla fall, och de var väldigt goda.

Jobb jobb jobb

En klasskompis sa häromdagen att det var så skönt, hon har haft tid att plugga lite de senaste veckorna för det har inte varit så mycket i skolan. Hmmm, tänkte jag, plugga... jo det borde man ju göra. Själv har jag jobbat. Det har visst kört ihop sig lite. Jag jobbade 39 timmar den här veckan, inte de 12 som jag ska. Sen att några av de timmarna tillbringades vid en trevlig middag med goda drycker hör väl inte till saken, det var faktiskt jobb där vi förde projekten till nya höjder (fantastiskt vad lite vin kan göra för kreativiteten).

Jag har stött på ett nytt problem. Jag ska hålla en forskningspresentation där jag inte får stjäla låna bilder från internet utan att fråga den som har rättigheterna. Ooops, hur gör man då? Alla mina kollegor är lika frågande. Vaddå, får man inte använda bilder hur som helst? Nä, men efter mycket letande hittade jag en guldgruva med snygga bilder inom mitt fält som jag fick ta bara jag skrev "courtesy of..." i presentationen. Puh!

I morgon väntar vårdcentralsplacering två veckor. Måste passa på att träna mina nya kunskaper i ortopedstatus. Har ni förresten sett den här? Guldgruva för fumliga kandidater. Och här finns en sammanfattning man kan ha med sig i fickan. Kanske ska bli ortoped trots allt???

Paus

Jag gör inget vettigt alls den här helgen. Rätt skönt faktiskt. Fast det kan faktiskt bli en hel del gjort ändå fastän man inte gör någonting. Igår tog jag tag i sockeländet. Sorterade sockar så att det blev en full korg med par. De svarta är värst. Vem kom på att man skulle köpa svarta enfärgade sockar? Det är lite olika modell på dem, så en person med minsta ordningssinne kan inte bara sätta ihop två svarta och låtsas att de är lika. Man måste titta om de är lika långa, om de har samma resår och om de är lika urtvättade. Pyssligt värre, och kräver bra ljus. Mönstrade sockar är bättre, det är nästan som små pilar pekar ut paren. Så hädanefter ska jag bara köpa färgglada mönstrade sockar. Ja, jag började ju redan förra veckan när jag investerade i stödstrumpor inför kommande operationer. Visst är de söta?

Så där!

Nu har jag sökt mitt första UL-vik!

Klart det inte var mitt fel

Det är ju automatlådan! På den gamla goda tiden när vi hade bil som man växlade med en spak kunde man hålla koll på hur fort man körde genom att veta ungefär hur motorn ska låta på olika växlar vid olika hastigheter. Nu har vi automat och den sköter sig ju själv. Jag gasar (ibland, ibland får bilen sköta det med) och om man missar att kolla hastigheten så drar det lätt iväg.

Det var det jag visste hela tiden, klart jag inte ansvarar för att jag körde för fort.

Mutter mutter mutter

Skitsur är jag. Och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Jag har haft körkort i 25 år. Fram till juni i år har jag kört HELT PRICKFRITT. Då fick jag min första fortkörningsbot. Idag fick jag min andra. Hur onödigt är inte det???? Ja, jag körde för fort. Men vaddå, måste de stå just där just då????

Ja tydligen. :(

Koder...

Varje dag är ett nytt demenstest. Jag behöver kod för att logga in till cosmic, mail1, mail2, mail3 (ja ok lite onödigt med så många olika mailadresser), fakturasystemet, för att betala med mina kort, för att handla på jobbet och säkert fler ställen som jag inte kommer ihåg nu. Det hade inte varit så svårt om jag hade fått möjlighet att välja kod EN gång och sen ha den. Men ibland blir jag tilldelad en kod, ibland får jag välja själv och helt plötsligt får jag ett meddelande om att jag måste byta. Det är där jag misslyckas i demenstestet. En kod på ett ställe en gång fixar jag. Men när jag har bytt kod på olika ställen tillräckligt många gånger är jag helt bortkollrad.

Man får lära sig att man inte får skriva ner sin kod och det låter ju vettigt. En hemlig kod är ju inte hemlig om andra kan läsa den. Men varför måste jag då byta den stup i kvarten? Finns någon normalt funtad människa som kommer ihåg vilken kod i ordningen man har efter sjuttonde bytet (de har ju varit så kluriga på It avdelningen så att man inte kan byta fram och tillbaka mellan två koder för det minns datorn).

Bära eller brista?

Har tryckt i mig större delen av apotekets förkylningssortiment. Nu åker jag till skolan. Funkar det inte får jag åka hem igen... Ska bara sitta på föreläsningar, inga operationer idag :p

Minnet är bra men... eller inte

Förkylningen och jag bråkar fortfarande. Jag tycker att det är dags att masa mig ur sängen, förkylningen tycker att jag borde vara glad, vi som har det så mysigt hemma i vår ensamhet.

Jag har glömt min kalender på jobbet vilket gör mig helt handikappad. Delar av min hjärna är nämligen kvar i kalendern. Nåväl, jag hade en vag känsla av att jag skulle på föräldramöte denna vecka, jag visste inte riktigt vilken dag men tyckte ändå det var bäst att ringa fröken och fråga när jag hade sagt att jag skulle träffa dem. Jodå, jag har lovat att komma idag kl 15:30. Ja, det visste jag ju hela tiden hostade jag fram och klappade mig själv på huvudet för att jag varit så duktig. Ända tills telefonen ringde och en tjej från basgruppen jag sitter i som lärare ringde. Eeeeh, vi undrar var du är, säger hon. Eeeeh är det basgrupp nu???? frågar jag. Ja, svarar hon. Bara att be om ursäkt och fixa fika till nästa gång, men jag kände mig inte så duktig längre.

Så imorgon får jag väl masa mig iväg till jobbet, åtminstone för att hämta kalendern för vem vet vad jag har lovat vem. Inte jag i alla fall.

Flyg dumma virus flyg

Eller hur gör man. Jag hade ju bestämt att jag skulle vara i sängen 2 dagar och sen bli frisk. Inte vara i sängen 2 dagar och sen tar viruset ny fart.

Dags för lite alternativa metoder alltså. Jag tror ju inte på homeopati så jag tänkte mig något mer trovärdigt som troll-ramsor.

"Flyg dumma virus flyg och kom aldrig igen.

Ät stora makrofager ät, så att ni nästan spricker."

Mer kreativ än så blir jag tydligen inte idag.

Host och fräs

I tisdags fick jag mitt första blodtrycksfall under operation. Attans vad fort det gick. Alla verkar dock vana vid yra kandidater så de tackade mig så mycket för att jag hade vett att dra mig ur innan jag svimmade i såret. Jag tyckte ändå det var grymt pinsamt. Jag var skakig i benen hela dagen så jag vågade mig inte tillbaka in till operationen. Lite förvånad också för jag har klarat av betydligt jobbigare operationsövningar tidigare, men kan det ha varit ett elakt virus som spelade mig ett spratt för i torsdags däckade jag totalt med en rejäl förkylning. Nästan så att jag hoppas det, hur ska jag annars våga mig in i en operationssal igen?

På riktigt

Igår var det AT-info. Om ett år ska jag söka AT. Det är inte långt borta. Ett år går med rasande hastighet. Nästa sommar är ännu närmre. Så nära att det är dags att börja fundera på sommarjobb fick jag veta. De vill ha in ansökningarna redan nu. Men hallå! Sommaren är inte slut än - gräset är fortfarande grönt och vinden är ljum. Nästa sommar är väl långt borta?

Sen slog det mig, jag ska söka mitt första underläkarjobb NU! Snart är jag underläkare och ska ut på riktigt. Med eget ansvar. Jag ska inte längre stå ett halvt steg bakom en riktigt doktor och se på utan jag ska göra själv. Ta ansvar själv. Tänka själv. Fatta vad läskigt. Jag kan ju ingenting.

Men jag är nog som de flesta läkarstudenter och det är inte första gången en underläkare går ut på sitt första vik. Jag får väl göra mitt bästa helt enkelt.

Men först ska jag ju få ett vik...

Bland borrar, mejslar och skruvar

Ja, som ni förstår så är jag placerad på ortopeden. Jag var förberedd på att det var en snickeriverkstad, men blev ändå förvånad. Undrar om ortopeder frilansar som finsnickare eller om de är så less på att skruva så att de aldrig ens renoverar hemma.

Jag gillar ortopedi. Det är konkret, man hjälper patienterna och känner att man gör nytta. Utom möjligen när någon kommer in med diskbråck, det är inte så mycket att göra då. Jag var 12 timmar på akuten igår, det var lite för mycket av det goda, är helt slut idag. Men kul var det.

Vakna!

Dags att väcka jellyklumpen till liv. På måndag ska det jobbas. Jag försöker suga ut alla sekunder av semestern så tåget landar hemma kl 22 och nåt. Sen är det jobb tidigt morgonen därpå. Bra plan! Eller inte. Men det finns inget lätt sätt att komma igång igen. Bara att kasta sig ut. Jag behöver bara stå ut i två dagar. Sen ska jag ha semester igen. Det går ju inte att rivstarta med att jobba heltid. Jag arbetstränar så att säga. På samma sätt som jag semestertränade i juni. På torsdag bär det av till Legoland. Det blir en avslutning av semestern som heter duga.

Igelkottsbekymmer

Sonen är lite sur. Han har ju berättat för mig att han ska forska om igelkottar och hans högsta önskan är att få en igelkottstagg till sin forskning, inget annat. Så hur kunde jag då skicka iväg igelkotten så där bryskt utan att rycka loss en tagg?

Semesterrapport VII

Dottern trampade på en oinbjuden gäst när vi kom tillbaka från kvällstoaletten. Bara med lilltån, så hon klarade sig bra. Det gjorde igelkotten också. H*n kanske blev lite sur när vi kom och störde i legoleken. Nog för att jag tycker om igelkottar, men jag vill inte ha dem i mitt förtält. Jag var glad över kottens försvarsreflex att vara still i trängda lägen, med hjälp av en spade och en plastkista fick jag ut vår gäst som glatt sprang till närmsta buskage.

Semesterrapport VI

Jag ägnar semestern åt att läsa skönlitteratur. Jag är inte förunnad lyxen att hinna med det under terminerna när mer medicinskt inriktad litteratur pockar på min uppmärksamhet. Det har varit många deckare som är spännande för stunden men snabbt faller i glömska. En bok som sticker ut och som jag sent kommer glömma är 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann. Det är också en deckare på sätt och vis, fast mest är det en rolig historia. Familjen har tittat konstigt på mig när jag sitter i solstolen och fnittrar, ibland utropar "nämen!" eller bara ler.

Jag brukar vara den som sist hittar guldkornen i bokbutiken men om någon mot förmodan inte har läst boken, så rekommenderar jag den varmt.

Semesterrapport V

Ju roligare barnen har det, desto mer sand kommer in i husvagnen. Det verkar helt omöjligt att ha roligt utan att vara täckt av finkornig vit sand. Barnen kördes iväg till duschen två gånger igår kväll, för att jag över huvud taget skulle fundera på att släppa in dem i husvagnen. De lyckades ändå dyka upp i dörren fulltäckta med sand så till slut gav jag upp. Jag föreslog för maken att vi skulle försöka få barnen att ha lite mindre roligt med någon mer skärmbaserad leksak, men då tyckte han jag var löjlig.

Semesterrapport IV

Skåne är rätt ok...

Semesterrapport III

Vår privata pool försvann så vi bytte till en plats med den här utsikten istället.

Semesterrapport II

Det regnar i skåne... Så här ser det ut i vårt förtält.

Semesterrapport

Jag är i Skåneland. Det känns lite kontinentalt. Och inte pratar de svenska heller, de pratar ju skånska. Vi har inga fördomar alls, maken och jag. Och inte påverkar vi våra barn heller. Sonen kom in efter att ha lekt med en dansk tjej. Han var helt förundrad. "Mamma, hon pratar danska!" "Jag får prata som att jag har gröt i munnen så att hon förstår vad jag säger". Det kan inte ha varit influerat från hans föräldrar, för så kan ju inte vi ha beskrivit danska för honom. Alls.

Hallon

Ett hallon till burken... och ett till mig. Min karriär som bärplockare är inte någon succé. Men varför ska man frysa bären när de är som godast nyplockade ljumma av solen?

Semester

Bara så att ni vet.

Jag har semester.

4,5 veckor.

Jag är inte ens utsliten eftersom jag tagit så många strödagar innan. Tjuvtränat på att vara ledig helt enkelt.

Så nu ska jag ägna 4,5 veckor åt att vara ledig.

Spännande :)

Nä, hemmafru är inte min grej

Om det nu var någon som trodde det. Jag har ägnat lediga dagar åt att städa, feja och styla. Det blev riktigt fint. Nya lampor i vardagsrummet, ny vaxduk i köket (batman byttes ut mot en elegant svartgrå), ny spis, ny ugn och renstädat. Det blev ju riktigt snyggt. Nästan så att man skulle kunna tänka sig att bo där. Om det nu inte var så att boendet förstör allt det snygga. Det blir stökigt. Saft klibbar på golvet. Dammkaninerna börjar samlas under soffan och se hotfulla ut. Grejer bara dyker upp och ligger på bord och golv. Ja, så där som det ser ut hos en barnfamilj.

Så vad göra. Börja om från början och städa eller strunta i det och leva i det. Ja inte tänker jag ägna hela sommaren åt att städa. Kan inte tänka mig någon meningslösare sommarsysselsättning. Då återstår alltså alternativ två, leva i det. Eller tre, åka bort. Bara att acceptera (igen) vi kommer aldrig att ha en snygg stylad sköna hem lägenhet. Så om sköna hem planerat en tur till vår lägenhet för ett snyggt reportage kan ni tänka om. Ett realistiskt reportage däremot kan jag bjuda på.

Barn på fritids på sommaren

Varför skulle det vara synd om barn som måste vara på fritids på sommaren? De har ju hur kul som helst. Förra veckan var dottern och simmade. I morgon ska de till Kolmårdens djurpark, gissa om lillebror som är på Stadium Sports Camp är avundsjuk. Stackars barn, snart måste de vara lediga från fritids och tillbringa tråkig semester med sin mamma.

Fritids har helt klart ett oförtjänt dåligt rykte. De kanske skulle bli hjälpta av lite marknadsföring? Kalla det för Camp Fritids istället. Det låter väl coolare?

Stolt, ja nästan mallig

Inte visste jag att så många ville besiktiga sina fordon på sommaren. Har de inte varit förutseende nog att fixa det i god tid innan semestern? Nej tydligen inte, för när vi skulle besiktiga våran husvagn uppstod en krissituation eftersom det inte fanns några lediga tider innan husvagnen (med körförbud) skulle brukas i Malmö. Jo, en tid, idag kl 13:10, men då jobbar ju maken så det går inte. För inte kan väl jag...

Ja, det fanns inte så många alternativ, jag var så illa tvungen att ta husvagnen till besiktningen. Jag som inte kört husvagn på flera år och aldrig (!) besiktigat ett fordon i hela mitt liv. Så idag har jag kört husvagnen säkert genom stan (i tidningarna står ilskna rubriker om vit/blå stoppkloss, närå skojar bara) till besiktningen, tagit den genom besiktningen och sen hem igen. Gissa vem som är stolt. Hyperventilerar fortfarande.

Tredje gången gillt

Det har blivit mycket rostbiff hos oss senaste veckorna. Det var så vi upptäckte att ugnstermometern inte fungerade. Ugnen vägrade bli varm när vi försökte laga rostbiff med ugnstermometern. Om vi tog bort termometern fungerade allt bra.

Så vi fick hem en reparatör, det var maken som tog emot honom, de testade på en bulle och allt funkade bra.

Efter några dagar testade vi rostbiff igen. Och det funkade inte. Det var då jag ringde Whirlpools kundtjänst och killen där kläckte ur sig att de inte tog ansvar för något som var äldre än 14 dagar. Undrar om det var en sommarjobbare... När jag ringde till deras serviceföretag så var det inga problem, jag skulle få hem en servicekille på tisdag.

Jag hade ingen lust att upprepa förra besöket, det blir lite pinsamt om man tar hem folk för att laga något som fungerar gång på gång. Så jag simulerade rostbiff med hjälp av en skål vatten. Och se, ugnen blev varm.

Bara att ge sig iväg till affären och köpa en rostbiff till då. Det kanske är något i köttet som gör att termometern strejkar? Men nej, den här gången fungerade allt alldeles utmärkt och vi fick en perfekt rostbiff med rosa kött i mitten. Jag har ingen aning om varför termometern plötsligt valt att fungera, men jag väljer att vara glad. Så, imorgon avbokar jag servicegubben.

Slutet gott... återstår att se vad som händer med mikrovågsugnen, jag hoppas få besked nu i veckan.

Vapenvila

Jag har tillfälligt grävt ner stridsyxan. Jag pratade med trevliga Siv på KWT service och hon försäkrade mig att de hade ambitionen att jag skulle få en fullt fungerande ugn utan att behöva köpa nya reservdelar. Hon blev förvånad när jag berättade vad kundtjänst på Whirlpool hade sagt. Hon bokade en servicetekniker direkt som kommer på tisdag. Jag blev på bättre humör på en gång.

Så jag är förväntansfull inför tisdagen och hoppas att ugnsproblemet ska lösa sig då. Återstår mikrovågsugnsproblemet, men nu har jag ju tränat på att argumentera, om de skulle krångla.

Akta er för Whirlpool

Om ni funderar på att köpa en vara från Whirlpool, så tänk om. De tar nämligen bara ansvar för att den fungerar i 14 dagar, händer något efter det får du köpa ny oavsett om det är konstruktionsfel eller inte.

Bara så ni vet. Ni lär få läsa mer om detta inom en snar framtid.

Pigg och glad

Jag skulle lägga mig tidigt idag, det är ju jobbigt att jobba. Men här ligger jag vaken och kan inte somna alls. Det är ovanligt. Jag är i alla fall på gott humör, så jag kan ju alltid ligga och njuta lite av att vara glad, bara för att...

Torsdag den 23:e...

Inte är fredag den 13:e min otursdag, jag ska se upp torsdag 23:e i fortsättningen.

Blir väckt kl 06:35 av maken som säger: Det spöregnar ute jag åker om 20 minuter och kan skjutsa dig om du hinner bli klar. Ööööö, varför har inte min klocka ringt? Ööööö 20 minuter, det hinner jag inte. Öööö ojdå jag får se till att hinna för jag vill inte ut och gå i det där regnet.

När jag vaknat till liv så hann jag, jag kom till jobbet i tid och hade en bra förmiddag (och jag skänkte goda tankar till maken som skjutsat mig).

Smet iväg hem kl 13:30. Det är ju ändå dagen innan midsommar och jag vill komma iväg till midsommarfirandet i tid. Åkte hem till Norrköping och passade på att gå till systemet på vägen för att köpa en box vin. I kassan upptäcker jag att jag inte har någon handväska i ryggsäcken, där den brukar ligga. Den ligger nämligen i Linköping på jobbet. Lätt villrådig åker jag hem, jag kan ju inte vara utan plånbok hela helgen. Maken skjutsar mig till jobbet (för jag fick inte åka själv utan körkort) och hämtar upp väskan och sen åker vi för att handla. Jag ska slinka in på systembolaget för att fixa den där lådan vin, men där står en dörrvakt. Man får köa IN till systembolaget. Det var bara snällt att vänta för jag skulle ha min box. Och till slut blev jag insläppt.

Inte kom jag iväg i tid till midsommarfirandet, klockan hann bli 18. Maken var tvungen att jobba så jag och barnen fick åka själva. 15 minuter norr om Norrköping blir jag plötsligt invinkad av en polis som bara dyker upp i gatan. Lite förvirrat funderar jag på om det är nykterhetskontroll ända tills jag upptäcker deras hastighetsmätare. Jag får veta att jag har kört 85 km/h EFTER avdrag på 70 väg. Hoppsan, var det 70-sträcka här... Inte så mycket att argumentera om, bara att snällt ta emot ett inbetalningskort på 2000:- (!), mitt livs första hastighetsbot. Surt.

Sen åker vi vidare, jag håller nitiskt alla hastighetsbegränsingar resten av vägen vilket resulterar i sura bilister tätt i häcken på mig. Plötsligt dyker det upp en älg i väggrenen, vad är värst - att få en bil som kör in i baken eller en älg på grillen? Jag bromsar i alla fall, hinner faktiskt inte fundera så mycket utan det sker instinktivt. Älgen springer glatt över vägen framför mig och mötande trafik som säkert även de har hjärtat i halsgropen. Bilen bakom mig var vaken och bromsade även han. Så allt slutade väl.

Till slut kom vi fram till värmland utan vidare missöden. 2000:- fattigare, får se till att har RIKTIGT roligt i helgen för att kompensera detta.

Ha en trevlig midsommar allihopa!

Äntligen!

Jag har klarat tentan!

Dagens I-lands problem

Utan mikro i 14 dagar försmäktar jag i detta kök.

Igår dog vår 30 dagar gamla mikrovågsugn. Tvärdog. Bara en barnfamilj utan mikro förstår vad det innebär för en barnfamilj att vara utan mikrovågsugn. Man tar den för självklar. Tina lite bröd, värma köttbullar, värma upp gårdagens mat. Gång på gång går jag till hålet i skåpet för att göra något lite snabbt och upptäcker att det inte finns något där.

Vad gör man då? Idag fick jag koka min frukostgröt på spisen (den väldigt fina induktionshällen i och för sig) hej 1900-tal (fast induktionshäll är väl inte så 1900-tal...)! Dottern kom hem med en matlåda som inte ätits upp på ridlägret, hur värmer man en sån? Javisst ja, ugnen!

Vi lämnade in mikron till återförsäljaren och det skulle ta ca 14 dagar att ta reda på vad felet vad. Han sa även att det är åsksäsong, i så fall gäller inte försäkringen. Det hade varit en strålande fin åskfri dag hemma så jag surnade till. Tänker de inte ta ansvar för sina skitvaror så kommer ni snart få se många arga blogginlägg här. Återföräljares namn, namn på alla jag pratar med, modellnummer på mikron... ja allt jag kan komma på. Ni behöver inte läsa, jag vill bara att alla sökord ska komma med så att jag kan avskräcka några spekulanter. Jag laddar redan...

Under tiden måste jag lära mig att leva utan mikro. Jag föreslog för maken att vi skulle investera i en 400-kronors variant så länge, men han vägrade. Muttrade något om att vi ändå skulle åka bort snart. Och???

Och för den som undrar... fortfarande inget tentaresultat...

Inga mail

Nä, inga mail

Nä, inga mail

Nä, inga mail, har de stängt av min inbox?

Nä, inga mail

Nä, inga mail

Åh, ett mail! Nä, inte tentaresultat, bara reklam...

Klockan är nio, ni förstår hur min dag kommer bli...

Nä, fortfarande inget tentaresultat...

Idag borde det komma tycker jag. Kollar mailen en gång i timmen. Annars ägnar jag dagen åt att storstäda i vardagsrummet. Frustrationen från det icke-ännu-färdiga tentaresultatet får komma fram med hjälp av dammsugaren. Har till och med tvättat fodralet till mina poäng-fåtöljer. Vi köpte dem innan vi fick barn, när vi var unga och dumma och trodde att det var en bra idé med vita fåtöljer. Har även krängt på fodralen igen. Det kändes som de krymt några storlekar i tvätten, men med hjälp av det kända djungelordspråket "går det inte med våld så använd mera våld" lyckades jag kränga på dem.

Om inte tentaresultatet dyker upp, får jag väl gå vidare och storstäda nästa rum...

Har tråkigt

Idag har jag haft tråkigt, på ett bra sätt. Det är inte ofta jag har så lite att göra att det blir tråkigt. Det är så sällan att jag tycker det är mysigt att vara hemma och ha lite tråkigt. Jag njuter av det. Så mycket att jag inte kommer mig för att göra något av allt som står på todo-listor.

Kanske imorgon.

Inget än

Fortfarande inget tentaresultat. Jag hade verkligen hoppats att få det idag. Nervositeten växer. Kanske på måndag?

Nervös väntan

Idag var det skolavslutning för barnen. Den blomstertid är naturligtvis obligatorisk och krama fröken. Jag var glad att jag kunde vara med, tidigare har skolavslutningen ofta krockat med tentan, men inte i år. Passade på att ta hela dagen ledig.

Fortfarande inget tentaresultat. Nu börjar nervositeten komma. Kollar min mail titt som tätt, men boxen är tom. Hoppas hoppas jag får resultatet i morgon (men de har ända till på torsdag nästa vecka på sig att rätta).

Under tiden har jag pimpat köket. Jag införskaffade en ny vaxduk för 70:- som gjorde sig mycket bra till den nya spisen. Jag är nöjd.

Imorgon jobb, sen fyra dagar ledigt så att jag kan finnas till hands när dottern ska till ridläger. Ska ägna dagarna åt att röja och kasta lite, jag har en vision om att göra lägenheten fin till semestern, då kommer den hålla sig fin länge eftersom ingen är hemma och stökar till.

Vilda djur

Senast idag gick jag här. Tur det inte var jag som hittade ormen. Jag hade nog slagit personrekord i sprint i så fall.

Jaha, vad gör man nu då?

Tentan är skriven. Nu sitter jag på andra sidan som examinator för lägre årskurser. Känns konstigt att inte ha något som borde läsas. Väntar med spänning på resultatet.

Tur jag inte läser till jurist

Då hade jag varit osedvanligt korkad. Jag lider nämligen av en åkomma som yttrar sig i plötsligt isättande sömnperiod så fort en lag eller förordning ska läsas.

Så hur är det nu med HSAN och Socialstyrelsen. Vilka regler gäller? Ingen aning, jag har ett hål i huvudet för just såna fakta. Inte går det att göra the oldfashion way genom gamla tentor heller, eftersom de har ändrat reglerna. Vilket visar att det inte är så viktigt att lära sig, för när jag blir klar kommer de säkert ha ändrat reglerna igen, så varför ska jag kunna vad som gäller nu?

Någon som har något bra tips, sång, charad för att lära sig vad HSAN och Socialstyrelsen gör? Ni kan även försöka tipsa om någon bra hemsida skriven för förstaklassare i grundskolan, jag kanske klarar av att ta in information på den nivån.

Med sommaren på spel

Så känns det. Klarar jag tentan har jag en lugn sommar framför mig med lång semester. Klarar jag den inte blir det en sommar med ett tentaspöke hängandes över mig. Visst kommer jag vara ledig, men det är inte samma sak. Två dagar kvar...

T-4

Nedräkningen går fortare än jag hinner med. Det är inte lika ofta som jag säger: "ojdå ingick det här i målen" längre. Jag borde vara glad. Men jag är mest stressad, känns som tombola. Kommer jag lyckas pricka rätt?

Dagens skratt

Från denna blog: boingboing

Men man måste kanske vara forskare för att förstå...

Reunion

I torsdags åkte jag på konferens och träffade alla mina tidigare doktorandkollegor. Det var ett kärt återseende och ämnet för konferensen kom lite i skymundan bland allt prat om hur alla hade det nuförtiden. Jättetrevligt med andra ord. Jag var tyvärr tvungen att åka hem på kvällen eftersom maken jobbade natt. Missade "The Party" med tungt hjärta. Tåget blev rejält försenat pga spårskada så jag bestämde mig för att stanna hemma från konferensen på fredagen. Det blev lite för jobbigt att komma hem och vända på några timmar.

Istället ägnades fredagen åt studier (efter lite välförtjänt vila). Jag insåg att jag nog har lärt mig något under mina år som läkarstudent när jag såg mina klottringar i marginalen från första terminerna: "vad är epigastriet" eller "vad är tamponad". Jag gjorde också en gammal tenta och den kändes ok. Det är inte bra. En tenta ska inte kännas ok så tidigt i tentaperioden. Det gör att jag slappnar av. Just nu behöver jag mer piska för att bli effektiv. Det märktes idag, kom igång ordentligt med tentapluggandet idag kl 20. Skäms. I morgon måste det bli skärpning.

Såg förresten Åsa Nilsonne på konferensen, men vågade inte prata med henne. Jag tycker hon verkar otroligt spännande.

Bäst före maj 2011

Verkar som elektroniken hemma har stått på samma bäst före datum. Det började med klockradion som dog förra veckan. Sen mikrovågsugnen som jag skrev om häromdagen och igår när jag skulle steka pannkakor insåg jag att bäst före datum är passerat även för spisen. Så, bara att införskaffa ny då. Man kan ju faktiskt inte leva utan spis i en barnfamilj, även om kassakistan står tom.

Att vara chef åt sig själv

Igår hade jag ett planeringssamtal med en av mina mer besvärliga anställda - mig själv. Som anställd hade jag fått veta att min tjänstledighet är semestergrundande. Som chef kan jag tycka att det är lite oetiskt att min anställda är tjänstledig 70% under terminerna och sen har rätt till 7 veckors (!) heltid betald semester på sommaren. Jag fick prata allvar med min anställda och förklara att forskningsmedlen inte räcker till heltidsarbete hela sommaren. Om pengarna ska räcka hela nästa år måste vi minska på utgifterna. Vi kom till slut överens om en medelväg. 3 veckors betald heltid semester, 3 veckors heltid tjänstledighet och 4 veckors heltidsarbete i sommar. Den anställda är lite missnöjd men måste anpassa sig till rådande förhållanden.

It served us well

Mikrovågsugnen blev besatt idag. Den började skjuta blixtar, trots att vi bara försökte värma harmlös broccoli. Den är väl 16-17-18... typ år så vi konstaterade att den har tjänat oss väl, men nu har den gjort sitt. Därför blir det en hedervärd begravning på tippen imorgon snabbt följt av införskaffande av ny, eller kanske i omvänd ordning.

Åååååh det ligger i luften!

Och jag lovar, det är inte med samma hurtiga tonfall som Thomas Ledin. Jag tänker på pollen. Det verkar som allt blommar samtidigt nu när det blev sommar på en gång. Till och med barnen går runt och snörvlar. Jag köpte Cetrizin till dem men har lite svårt att utvärdera effekten. Behöver man ta en kur på några dagar för att det ska hjälpa? Virusspåret har jag strukit med tanke på att deras näsor har droppat i flera veckor nu. Själv har jag en kropp som endast vill ha de mer exklusiva allergimedicinerna som kostar tresiffriga belopp. De där medicinerna som man kan köpa för tvåsiffriga belopp somnar jag av (och jag vet att man inte ska göra det av de nya medicinerna, men effekten var mycket tydlig). Tyvärr är kestine inte riktigt lika bra som de billigare nu när pollennivåerna nått en peak av tidigare ej sedda mått. Så jag får välja mellan att sova mig igenom pollensäsongen med lite mindre allergibesvär eller att gå med kliande ögon och regelbundna nysningar med kestine. Nej, ska ta mig till ett apotek och fixa ögondroppar så slipper jag i alla fall gå med svullna röda ögon.

På den mer positiva fronen så har jag nu gjort min sista dag på kardiologen. Jag är djupt imponerad av dem. På riktigt. In kommer en patient med svår hjärtinfarkt, man sticker in lite trådar i armen och fyra dagar senare får de gå hem som nya. Och det är inte bara PCI-lab som imponerat utan hela kardiologisidan. Ska man bli hjärtsjuk så är det klokt att bosätta sig i Linköping innan. Bara så ni vet.

Jag fick också min kirurgipraktik godkänd. Man kan alltså vara sjuk i nästan två veckor och ändå klara sig igenom. En viktig lärdom för mig. Jag fick komplettera några dagar, men det var ett rent nöje eftersom jag fick göra det mesta på akuten.

Så nu är det två veckor föreläsningar/seminarium innan tenta-P börjar. Jag känner hur jag mentalt börjar ladda inför tentan, det är ett gott tecken. Kommer en regnskur kanske luften går att andas igen också...

Morgonrace

Morgonracet har varit extra jobbigt denna vecka för maken börjar kl 04:00 och jag kl 07:45 i grannstaden. Jag måste därför gå hemifrån kl 06:15 för att hinna med bussen. Idag var det extra extra jobbigt eftersom jag skulle åka bort direkt från praktiken så jag var tvungen att ha packning med mig och kunde absolut inte missa bussen.

Barnen såsar som vanligt runt och gör olika "viktiga" saker. Som att räkna sina simskolemärken, spela DS eller greja med leksaker. Jag måste ha varit lagom påhejande för vi kom ut genom dörren precis i tid. På vägen till skolan klagar sonen på att han inte fått med sig någon frukt. Jag upplyser honom om att han kunde packat frukt istället för att hålla på med allt det andra. Det fanns gott om tid för honom. "Men mamma, det var viktigt för mig att klara den där nivån på DS"

Ja, vi prioriterar uppenbarligen olika.

Nu sitter jag i alla fall på en bekväm buss med fritt internet. Jag har det hur bra som helst. Jag gillar Bus4You. Jag ska på barn- och manfri helg med mina systrar. Ska bli hur kul som helst.

Hmmm....

Vad ska jag göra idag?

A) Sitta ute på balkongen i den strålande solen eller

B) Vara inne och städa?

Vad tycker ni?

Vårtecken *2

På vägen hem från ridskolan slingrade en snok över cykelbanan framför hjulet på mig. Min vana trogen så hoppade jag till rejält bara vid åsynen av ormen. Sen ville jag fotografera men den hann slingra under lövtäcket innan jag hann.

Väl hemma kommer dottern rusande, hon har sett två igelkottar som bråkar. Vi går dit och igelkottarna står och trycker vid varsin vägg och försöker göra sig osynliga. Uppmärksamheten fick dem att sluta bråka. Inte alla dagar man får se två igelkottar samma dag :)

Sommardrömmar

Så här blev det. Vårt nya fina växthus. Ni kan skymta tomatplantorna i några av de stora krukorna, dottern har sått frön i de två minsta. Den uppmärksamme ser också de fyra tomma krukorna som bara väntar på sina tomatplantor. Jag tänkte vänta en vecka till, om frosten kommer så att inte alla dör över en natt. Värt att notera är också den automatiska fönseröppnaren, som expanderar när den blir varm och drar ihop sig (vilket stänger fönstret) när det blir kallt. Det går ju inte att misslyckas. Eller hur?

Vår!

Nu är det verkligen vår! Sonen och jag åkte ut till skogen och plockade påskris. Vi såg vitsippor, blåsippor och tussilago i massor. Sen ägnade vi hela eftermiddagen åt att montera ihop ett nytt växthus på balkongen. IKEA är en barnlek i jämförelse men efter några timmars svärande, och tack vare min makes händighet (jag hade inte mycket att bidra med, tittade på ritningen och gav upp) så står nu ett jättefint växthus vid en vägg. Jag har, modig som jag är, planterat ut fem tomatplantor och hoppas att det inte ska komma någon frostnatt...

Tack?

När jag berättade för maken att min cykelhjälm blivit stulen så skrattade han rått och sa att jag borde sätta upp en tacklapp: "Tack till dig som tog min cykelhjälm, i flera år har jag letat efter en anledning att köpa en ny hjälm. Nu har jag äntligen fått ett bra argument."

Så idag bar det av till den exklusiva affären Coop för införskaffande av en fin lila hjälm för 99:-

Men jag blev inte snygg i cykelhjälm för det :(

;)

Dagens...

Dagens ros: Till busschauffören som släppte på mig vid rödljuset fastän han lämnat hållplatsen.

Dagens ris: Till h*n som stal min cykelhjälm. Må familjens alla loppor ha bosatt sig i den hjälmen (jo vi fick ett luslarm häromdagen...)

Dagens tack: Till min autopilot som såg till att jag satte på bastun när jag var och simmade utan att ha minsta minne av att ha utfört det.

Dagens stolpe in: Missade tilltänkta bussen och ringer till Fritids och ber att få prata med dottern. Säger att hon ska gå hem själv för att jag blir sen. Dottern svarar irriterat: Men mamma, det är ju mingel på skolan idag. Oj då, det hade jag glömt... Ja just det, gå hem och ät en smörgås så träffas vi i skolan!

Dagens fundering: På vägen hem mötte jag en lååång bilkö på grund av ett för de flesta känt vägarbete. Många står snällt och köar i högerfilen. Det finns alltid flera som tycker att de kan köra om hela kön i vänsterfilen och sen lite snyggt saxa in vid stoppet. Plötsligt kom inga fler bilar i vänsterfilen. En stund senare förstod jag varför. Två busschaufförer hade tröttnat och blockerade vägen. Jag hann precis se en irriterad bil köra fram och tuta innan jag fortsatte min färd i motsatt riktning. Kunde inte låta bli att fundera på beteendet. Har ni någonsin sett någon glida förbi kön på ICA, rätt fram till kassan och säga att saxningsprincipen gäller? Inte så ofta. Varför blir folk så korkade när de sitter bakom ratten?

Dagens timing: Igår, föreläsning om pancreatit. Idag, på akuten (för att ta igen lite av det jag missade under influensan): pancreatitis day.

Tjolahopp

Vad ska man skriva om nu då? Rasade i säng helt slut igår. Har kört hårt på KAVA för att hinna med så mycket som möjligt. Maken var ledig på kvällarna så jag kunde unna mig lyxen att stanna så länge jag ville. Det ville jag naturligtvis när det vankades gallstens-operation eller varför inte en dränering av en perianalabscess? Jag har även haft jobbet som förste skinkisärhållare under en operation, borde fått medalj tycker jag.

Det som startade som en mycket förvirrad vecka (hur hittar man till operation? vart ringer man? var är avdelningen? var är mottagningen? var ska jag vara nu?) har förvandlats till att jag blivit en kandidat med koll lagom till fredagen. Jag har även klarat av periodens skrivuppgift och sit-in. Check. Jag måste bara komplettera några dagar på kirurgen eftersom jag var sjuk så länge, men det känns mer som ett privilegium. Det passar rätt bra att göra dessa dagar om två veckor, för då har vi två schemafria dagar.

Hemma är det som vanligt ett kontrollerat kaos. Tomaterna tar sig, tolv plantor som vägrar dö... hur ska jag få plats med dem? Våra skalare i akvariet håller på att transformeras till pirayor, de äter vad som helst när som helst. Två pansarmalar hittades i form av broskskelett på botten av akvariet under veckan. En av dem hade allvarlig starr så man kan bara hoppas att de dog innan de blev uppätna.

Favorit i repris

Äh, nu trycker jag på pausknappen igen.

II

Me and my big mouth

Lite övertrött, lite överentusiastisk, skulle jag berätta för maken vad jag gjort idag. "De har en sorts biopsipistol som de sätter upp i ändtarmen och skjuter av, så får de ut en biopsi från prostata"

Då kommer sonen in: "Mamma, nu har du lärt mig massa dumheter."

Öh, vadå, säger jag, fortfarande med tankarna på stansade prostatakörtlar.

"Mamma, du sa att man sätter en pistol i rumpan och skjuter"

Bara så ni vet...

jag har assisterat vi operation för första gången. :)

Dammkaninerna darrar

Kan inte påstå att jag sprudlar av energi än, men jag hade bestämt att vardagsrummet skulle städas från topp till tå, så det gjorde jag. Det var välbehövligt vill jag lova, men nu är det jättefint! Ja, så fint det nu kan bli med stänk på tapeterna och bord med klotter, men om man inte tittar för nära så är det fint.

Nu ska jag repetera lite embryologi, hur urogenitala systemen utvecklas för till veckan ska jag vara på urologen. Jag ska bli en duktig student som har lite koll från och med nu.

Tryck på play

Hela familjen tryckte på pausknappen för två veckor sedan. Influensan har varigt osedvanligt långdragen och krafttömmande. Sonen återhämtade sig först, maken startade lite sent men verkar komma igen snabbare än mig och dottern. Dottern har varit hemma från skolan i två veckor, det har aldrig hänt förut. Själv kämpade jag mig iväg till KAVA igår och strosade runt blek om nosen och funderade på vad jag egentligen skulle lära mig där. Längre orkade inte tankarna.

Nu är det dags att trycka på play igen. Ta vid där vi slutade för två veckor sedan. Jag ska försöka undvika knappen fast forward. Det är lätt att komma åt den när man vill komma ikapp, men det tar på krafterna. Jag ska försöka nöja mig med play, i normal takt, jag kommer nog ikapp ändå, men det tar lite längre tid.

Vårtecken

Jag tog en liten promenad i vårsolen och jag vill bara berätta att krokus och snödroppar blommar här :)

Hej Sol!

Jag stack ut näsan för första gången på en vecka och insåg att det är vår! Solen skiner, snön är nästan helt borta och det känns verkligen som vår i luften.

Sonen är friskförklarad och tvingades sömnig till skolan i morse med löfte om att han skulle få gå och lägga sig i sängen direkt när han kom hem om han ville. Men det ville han inte. Han är ute och leker med sina kompisar för fullt, har tydligen glömt bort att han är trött.

Mina tomatfrön har grott över förväntan. Jag har nu 11 plantor. Lite för mycket även för ett tomatfreak som jag, men vilka ska jag välja bort? Får se om den naturliga selektionen gör så att det löser sig själv.

Den där Murphy

När rensade du filtret i diskmaskinen senast? Vi har inte rensat vårt sen vi köpte ny för sisådär 3-4 år sen. Jag VET att man ska rensa filtret regelbundet, men det är ju omöjligt att komma ihåg. Därför har diskmaskinen blivit lite sur på oss. Därför bestämde den sig för att sluta pumpa vatten igår, när jag är sjuk och ensam hemma med barnen. Det är väl det som kallas Murphys lag? Diskmaskinen har haft flera år på sig att protestera, men den väljer just den dagen när jag är sjuk och utan man hemma.

1177

Jag ringde sjukvårdsupplysningen idag för jag tycker dotterns förkylning (?) börjar bli lite för långdragen och besvärlig. Jag frågade henne när hon kissade senast och hon svarade i måndags. Först höll jag på att flyga i taket, eller ringa efter taxi för att åka till akuten. När jag lugnat ner mig lite insåg jag att hon antagligen inte tänkt på det och inte kom ihåg. Hon har dock fått strikta order om att berätta för mig när hon kissar nästa gång.

Själv har jag en lätt beslöjad, grötig, svag, hes röst eftersom halsen är alldeles igensvullen på mig. Jag kände direkt när sköterskan svarade att hon tyckte jag var en suspekt person. Hon tog mig inte på allvar, hon lyssnade inte på vad jag sa och tjatade det gamla vanliga om vila, vätska, vänta. Jag berättade inte att jag var läkarstudent och hade viss förmåga att bedöma allmäntillståndet på min dotter och jag var själv lite för trött för att starta en argumentation, men jag blev arg. Det har hänt mig en gång tidigare när jag varit hes att jag ringt sjukvårdsupplysningen och blivit avigt bemött. Lite konstigt kan man tycka. Dels borde sjukvårdsupplysningen ha ett professionellt bemötande mot alla. Dels borde det inte vara så ovanligt att människor som är hesa pga halsinfektion ringer till dem, heshet behöver inte automatiskt betyda att personen i fråga ringer från en knarkarkvart. I alla fall inte när man ringer sjukvårdsupplysningen.

Så, jag tänker ligga här och vara sur idag. Jag tänker riktigt gotta mig i min surhet. Om dottern inte kissar på hela dagen ringer jag igen och hoppas att någon professionell sköterska svarar denna gång.

So you thought you had an immune system?

Vi verkar ha fått hem en viruscocktail. Sonen är feberfri men sov till 12. Dottern och jag verkar vara inne på varv två, jag som trodde att jag var på bättringsvägen. Jag är less på det här nu...

Och idag...

börjar temperaturerna sjunka på oss alla sjuklingar. Dottern leder fortfarande feberligan, sonen däremot har varit feberfri och panodilfri hela dagen. Han var till och med så pigg att jag till slut började fundera på att skicka honom till skolan i morgon, finns det något jobbigare än understimulerade barn när man är sjuk? Jo, jättesjuka barn, och jag är glad att han mår bättre, missförstå mig inte.

Jag har insett att det inte blir någon KAVA praktik denna vecka. De nyopererade patienterna drar väl en lättnadens suck (om de visste). Nu ska jag försöka lista ut var jag ska ta vägen på måndag när jag förhoppningsvis är frisk. Jag missade introduktion och information i måndags och har noll koll.

Feberligan

Sonen har legat stabilt på första plats sen i söndags men idag kom dottern lite otippat och gick om. Hon vann med 38,8 sonen kom på andra plats med 38,7 och jag långt efter på en tredjeplats med 38,1

Som det kända djungelordspråket säger: En influensa kommer inte ensam

På menyn idag

3 frysta köttbullar (enligt önskemål), 1 dl smoothie, 2 burkar Coca cola läkerol och panodil efter behov.

Jag tycker vi gör framsteg för jag har fått in både protein och vitaminer idag.

Vätska, kolhydrater och salt

Sonen som fortfarande har 39,5 grader i feber lever på Coca Cola och chips. Det är det enda jag får i honom. Under normala omständigheter hade det varit helt oacceptabelt, men nu är jag bara tacksam att det finns något som han kan tänka sig dricka och äta. Det innehåller dessutom de komponenter han behöver för att ta sig igenom influensan: vätska, socker och salt. Lägger till lite panodil var sjätte timme. Inte kostcirkeln precis...

Körtelbuk

Sonen och jag har varit på akuten hela natten. Han har ont i magen. Så ont att han ligger i sängen och säger aj aj aj aj , hela tiden. Han har tendens till att få körtelbuk, men jag kan inte utgå ifrån att det är det utan till slut åkte vi upp för att utesluta blindtarmsinflammation.

Akuten är som den är. Väl där har sonen mindre ont, men de kollar honom ordentligt ändå. Prover såg ok ut, så till slut fick vi åka hem. Nu har han sovit i några timmar, men nu börjar han få mer ont igen. Stackars liten.

On-off

När jag är sjuk så är jag mest off. Hela tiden. När mina barn är sjuka så är de antingen off, riktigt off. Eller också så är de on, riktigt on, ofta med hjälp av lite panodil. Jag blir alltid lika förundrad över att se denna transformering från trasa till hyperaktiv till trasa igen.

Barnarbete

Det finns en sorts barnarbete som är helt accepterad i vårt land. Det är försäljning av diverse korvar, kakor, plastpåsar, sockar... you name it. Insvept i alibit "samla pengar till klassresa" tvingas barnen gå och sälja varor som är lite för dyra för att det ska vara intressant att köpa, men man hoppas att folk ska köpa ändå eftersom det går till ett behjärtansvärt ändamål.

Nu har dottern kommit hem med fryspåsar i trepack som hon ska sälja för 60:- st. Detta beslutades på ett föräldramöte som jag inte kunde gå på pga en klinisk placering. En förpackning köpte jag, kunde inte annat. Nu ska hon sälja två till. Och hon vågar inte. Hon vågar inte ringa på dörrar till främmande människor. Inte ens om pappa är med i kulisserna. Hon var ute en dag med en kompis, men av någon underlig anledning var det bara kompisens påsar som såldes.

Så vad gör man? Köper påsarna själv? Lämnar tillbaka påsarna och blir stämplad som besvärlig bland klassföräldrarna? Tvingar dottern?

Hej Influensa!

Eller vad det nu är. På en timme gick sonen från pigg till febrig med värk i kroppen. Han lär inte kunna gå till skolan i morgon, så min debut på KAVA får vänta några dagar.

Hej Kestine

Våren är här. Solen strålar. Påskliljelökarna som jag knölat ner i blomlådan har börjat visa små gröna toppar. Det är riktigt varmt på balkongen. Jag gick ut en stund och bara njöt. Sen gick jag in och hostade och snorade. Dags att börja med allergimedicinen. Men jag är glad ändå.

Från andra sidan

Som del i min institutionstjänstgöring som jag ska börja med ska jag skriva och rätta tentafrågor. Inte min egen termin dock, om nu någon trodde det. Det känns konstigt att vara på andra sidan. Det finns inget som kan uppröra studenter så mycket som en dålig tentafråga. Därför ska jag ägna några timmar åt att klura ut en bra tentafråga i helgen. Undrar vilken nivå det blir, svårt att veta om det blir på tok för lätt, eller kanske alldeles för svårt?

Lustigt hur perspektivet ändras helt när man byter sida. Vete sjuttom om jag inte blir mer nervös av att skriva en fråga än att skriva en tenta själv.

Glömde

Jag sådde mina tomatfrön, vattnade och glömde bort dem. Jag måste ha vattnat mycket omsorgsfullt för idag tittade jag till krukorna och i två av dem vajar små skott. Det var samma frön i båda krukorna, så jag har hittills bar en sort. Får så lite till i helgen. Få se, vad ska det bli... Plommontomater är väl söta?

Slarvmaja

För några veckor sedan fick jag krav från biblioteket om att jag skulle lämna tillbaka en bok. Jag trodde jag hade lämnat tillbaka den, men letade ändå igenom hela lägenheten, jobbet och alla tänkbara väskor. Utan att hitta boken. Då återkravsmailen blev allt mer hotfulla fick jag gå ner till biblioteket och berätta att jag inte visste var boken var. Då måste du köpa en ersättningsbok blev svaret. Så det gjorde jag. 820:- fattigare men utan skuld till biblioteket.

Gissa vad som dök upp hemma idag? Boken naturligtvis. Det är en grundläggande kirurgibok, så det gör inget att jag har den, men lite surt är det.

Mammagrodor

Ibland säger man saker som man ångrar nästan innan det lämnar munnen.

Vad säger ni om dessa bottennapp som mamma:
Det ska inte vara gott, det ska vara nyttigt! (om vitaminpiller)
Eller vad sägs om klassikern (dottern undrar varför jag får vara uppe längre än henne): För att jag är vuxen.

Nästa vecka ska jag träna på att bli en mer pedagogisk mamma.

...

Tänkte skriva något i min blogg, men tyvärr är det tomt i huvudet. Det finns inget att skriva om.

Nähä

Karriären som hockeymorsa är över. Sonen byter fritidsaktiviteter på löpande band. Jag kan inte påstå att jag är ledsen...

Jaha

Så har man blivit hockeymorsa... Det är först nu jag inser att det är ett heltidsarbete att skjutsa runt sina små skolbarn på alla aktiviteter de ska till.

Vårkänslor

Trots bistra minusgrader så börjar tomatkänslorna att spira i mig. Dags att så tomatfrön. Ok, lite tidigt, men vis av tidigare erfarenheter så brukar jag ju behöva en provomgång innan det kommer igång på riktigt. I år tänker jag inte investera i fröpåsar, det var ingen succé förra året, istället köpte jag en ask med lite blandade gula och röda tomater som jag samlat lite frön från.

Fortsättning följer...

Blogg också!

Dagarna rusar iväg. Nu har jag gjort klart vårdcentralplaceringen. Med lite ledsna ögon sa jag hejdå igår, för jag har tyckt det varit så roligt och de har varit så trevliga och snälla mot mig.

Patienterna har rusat förbi. Dagarna flyter ihop. Till slut vet jag inte om hon med knät var hos mig i förmiddags, eller var det i förrgår? Löjligt lycklig över att ha klarat av en rektoskopering nästan själv. Tanken slog mig att det har sina fördelar att vara förälder när man läser till läkare. Som mamma kommer en viss bajs och kräkvana på köpet.

Nu väntar två veckor föreläsning. Det ska bli skönt att få andas lite, och läsa lite, sen ska jag till kirurgiplacering och det lär väl inte något vilohem precis.

För övrigt så ska jag ägna helgen åt att ta det lugnt och tycka synd om mig själv. Jag tog bort ett födelsemärke långt ner på magen i onsdags. Troligen inget farligt, men som hudläkaren sa, vi vet inte vad det är så då tar vi bort det. Ingen big deal tyckte jag, men attans vad ont det har gjort. Måste sitta ytterst olämpligt så att det drar upp såret hela tiden. Jag har inte haft tid att ta det lugnt under veckan så då får jag ta till helgen istället. Maken tycker inte det minsta synd om mig. Han säger att jag kan återkomma när jag genomgått thoraxkirurgi, och vad svarar man på det? Jag får väl gå och oja mig lite inför dottern, hon är bra på sympati och tröstkramar.

Strålande dag

En fantastisk dag med gnistrande snö och strålande sol. Jag tog en skidtur på Himmelstalundsfältet. Ingen ville följa med mig, så jag fick åka själv. På plussidan hade jag inte med mig några tjuriga barn som ville hem, på minussidan hade jag inte med mig några tjuriga barn som jag kunde åka efter och låtsas som att jag åkte sakta för deras skull.

Jag masade fram på spåret och den ena åkaren efter den andra åkte förbi mig. Jag kan inte skylla på vallan, inte på vädret inte på något. Utom undertecknad. Jag har urkass kondition helt enkelt. Men skönt var det.

VAB

Jag hade precis hunnit göra klart tre diktat som låg och väntade sen gårdagen när de ringde från dotterns skola. Hon var blek och mådde illa. Maken var ute och körde på okänd plats i mellansverige i snöyran, så det var bara att hämta matlådan från kylen och börja pulsa hem igen. Det känns ändå skönt att ha hunnit med diktaten, nästa vecka lär patienterna vara helt utraderade från minnesbanken.

Dottern verkar inte speciellt sjuk, hon vill mest bli servad med frukt och julmust. Så illamående är hon nog inte. Jag blir däremot väldigt sömnig av att vara hemma, ska nog ta mig en eftermiddagslur.

Snart växer mossan på mig

Jag pratade med barnen och vi kom in på Charlie Chaplin. De visste inte vem det var, men dottern lyckades göra en bra imitation ändå. Jag försökte förklara vem det var: en skådespelare som var jättekänd på 1900-talet. Sen tystnade jag. Jag kände mig urgammal. Förra århundradet. Ett århundrade som jag levde rätt många år i, mina barn inga.

Så nu har jag blivit tanten som berättar anektdoter från förra århundradet.

Bara så ni vet...

Oh no!

Mina favoritjeans dog just. De dog av ålderssvaghet. Det gör inte min sorg lättare att bära. Inte heller det faktum att jag måste ut på stan och försöka hitta nya jeans. Jeansprovning är inte någon favoritsysselsättning.

Surr i huvudet

Det har varit en intensiv dag. Allt från han som var mycket avigt inställd till läkarstudenten till han som skickades med ambulans till akuten. Hur gick det sen? Kom jag ihåg allt som skulle göras mitt i allt annat som hände? Varför kom jag inte ihåg basala undersökningar på febersjuka patienter?

Surr surr

Dagens tema var för övrigt hosta med hög feber sedan 3-6 dagar.

Summering

Mina två veckors placering på akuten är över. Det känns riktigt tråkigt, jag hade gärna kunnat göra hela terminen där. På dagtid vill säga. Natt är inte min grej. Jag klarar av nätterna ordentligt, men det tog två dagar för mig att bli människa igen efteråt.

Jag har lärt mig mycket. Mycket som är svårt att sätta fingret på, rutiner och färdigheter som måste övas in, men som känns självklara när man kan dem. Annat som är mer tydliga landmärken. Jag fick sy min första patient och jag fick rektoskopera för första gången. Är man inte läkarstudent kanske man inte förstår hur lycklig sådana saker kan göra en kandis.

Jag kan också konstatera att olika läkare har olika pedagogisk begåvning. Det finns många som är fantastiska, så att man nästan knäböjer när de kommer, de får mig att känna mig duktig fastän jag gör fel och de ser potentialen i fumlet. Sen finns det andra som får mig att känna mig som en idiot som aldrig någonsin kommer klara av att bli läkare. Så att man får en klump i magen så fort man ser dem.

Nu väntar två veckors placering på vårdcentral. Jag tyckte det var roligt förra gången, hoppas det blir ännu bättre nu när jag till och med har lärt mig lite sen förra gången.

Ho hoo

Nattugglan hoar. Efter två nattpass är dygnsrytmen sabbad. Jag försökte hålla mig vaken under eftermiddagen men det gick inte, somnade en timme och nu är det kört.

Tur att det är helg.

Viktigt!

Jag pratade med maken i telefon. Dottern ville prata med honom men han hann lägga på innan hon fick tag på honom. Hon blev väldigt upprörd. Hon hade något viktigt att fråga honom. Eftersom det verkade vara så viktigt sa jag åt henne att ringa upp honom. Jag får då höra:

Pappa, kan fiskar prutta?

Ja, en så viktig fråga kan ju inte vänta tills pappa kommer hem från jobbet om en timme.

Nattskift

Jag har fått två nattpass på akuten. Motiveringen var att jag skulle följa en läkare hela veckan. Något om att det ger bättre utbyte på utbildningen. Läkaren har jag inte sett till, det ryktas att han inte jobbar i natt heller. Men det finns ju andra läkare som jag kan hänga med, så det är inte problemet. Problemet är att jag inte är kompatibel med nattarbete längre. Det gick bra när jag var ung och singel, men nu som urgammal tvåbarnsmamma är det betydligt jobbigare. Nåja, en natt till, sen är det helg.

Hade tänkt att kasta ut en fråga om vad man måste ha för anamnes från ALLA patienter oavsett besöksorsak, men orkar inte tänka till själv just nu. Har också lite tankar om systemet "learning by doing" det kan ta hårt på självförtoendet ibland, men orkar inte riktigt formulera så djuplodande tankar just nu. Återkommer.

And now...

Tentafrågan som ger mig mardrömmar:

Men jag har ju klarat tentan nu, så jag sover bättre. :)

Addicted

Akuten är beroendeframkallande. Jag glömmer bort att äta och kan inte slita mig därifrån för jag måste se hur det går, och det kan ju komma in något nytt spännande runt hörnet. Jag har nog aldrig fastnat så snabbt i något.

Lärling

Inlärningskurvan igår, min första dag på akuten, gick brant uppåt. Jag inser att det krävs att man går som lärling i flera år för att kunna bli läkare. Det jag läst teoretiskt hamnar i skymundan när det gäller att hålla ordning på allt som ska göras i praktiken. Men visst, mycket av teorin krävs, som grund, för att jag ska kunna ställa diagnoser. Jag lär mig inte bara medicin, jag lär mig också att hantera patienter och läkare. Det är nog så svårt. Som student kan man göra allt fel, eller rätt, beroende på vem det är som bedömer. Det är väl bara att vänja sig.

Leker med dockor

Igår rektoskoperade jag en docka. En annan fick stå ut med att få kateter, ytterligare en sondades och dessutom broderade jag fint i en madrassliknande dyna.

Det var väl lekskola jag gick i?

T8

Eller tåtta skulle man kunna kalla den. Termin åtta alltså. Den börjar i morgon. Det ska bli sååå spännande. Kirurgi och cirkulation. Jag ska börja på akuten på onsdag. Allt bakåt är klart, bara blicka framåt. Kan det bli bättre?

Födelsemärkesfén igen

Jag ska också ta bort ett födelsemärke. Var hos en hudläkare häromdagen som inte tyckte att ett av mina födelsemärken såg riktigt normalt ut så det är bäst att ta bort det. Jag funderar på vad födelsemärkesfén kan tänkas komma med till mig. Jag hoppas verkligen inte det blir en termin på ridskola, det verkar som jag är allergisk mot hästar. Det ryktas dessutom att födelsemärkesfén har gjort slut på alla sina pengar. Jag kanske får nöja mig med sovmorgon dagen efter.

???

Med viss förvåning följer jag på avstånd diskussionerna om vem som ska efterträda Mona Sahlin. Hur kommer det sig att man måste vara svårflörtad för att vara tilltänkt. Det är inte meriterande att säga att man VILL leda partiet. Snacka om att partiet har problem med den grundläggande kulturen.

G

Det stod G vid mitt nummer, det betyder att jag har klarat tentan. Jag har svårt att tro det. Har det blivit fel? Bäst att fira nu, för säkerhets skull.

I väntans tider...

Om de är snabba kanske vi får tentaresultatet i morgon. De har ända till nästa torsdag på sig att rätta, men sista anmälningsdag för omtentan är på tisdag, och det vore ju praktiskt om vi visste hur det gått innan dess. Så tentaresultatet kan komma när som helst. I morgon, på måndag eller kanske tisdag, onsdag eller torsdag.

Det är alltid lika kul att gå och vänta på resultatet...

Den ömma modern

Eller mesmamma. Eller tröttmamma. Eller den pragmatiska modern. Kalla det vad man vill, men nu har jag lovat sonen att han också ska få gå på ridskola. Han är med och tittar suktande varje gång dottern rider och det fanns platser kvar i den gruppen. Då tyckte jag att han lika väl kunde få rida han med (plånboken håller inte med, skriker vilt).

Inflation

Sonen tappade en tand igår. Han ville inte stoppa den i ett glas med vatten, för då kommer tandfén med en guldtia, och han var trött på guldtior. Han har hört av kompisarna i skolan att man kan få mer pengar om man lägger tanden någon annan stans. Till exempel under kudden.

Sagt och gjort, han la tanden under kudden över natten. Under normala omständigheter hade tandfén kanske blivit lite sårad över den snåla pojken, men eftersom han hade kräkts på badhuset och sen fått gå hem, tyckte tandfén lite synd om honom och därför låg en tjuga under kudden i morse.

Stackars liten

Utan bil fick sonen och jag cykla till simskolan. Det gick inte så bra, vi gick mest med cyklarna. Efter simskolan var sonen jättetrött, riktigt riktigt trött. Hur ska detta gå, tänkte jag. Det får bli lite godis från butiken för att orka hem.

Men när han satte på sig skorna vände sig magen på honom. Han spydde ner hela golvet :(

Stackars liten. Hur skulle vi nu ta oss hem? Ringde taxi - de kunde inte komma förrän om 30 min. Ringde maken, han kunde komma om drygt 30 min. Frågade sonen, jo han skulle försöka börja gå hem. Så vi började vanka hemåt. Sonen piggade på sig lite och när maken ringde och undrade om han skulle komma var vi nästan hemma.

Jag tycker han var så tapper. Stackarn.

Premiär!

Idag har jag invigt min nya längdskidåkningsutrustning. När maken tog dottern till snowboardskolan passade sonen och jag på att åka längdskidor på Himmelstalundsfältet. Fördelen med att åka med barn är att man kan låtsas att det låga tempot beror på barnen. Men jobbigt var det. Efter två varv orkade jag sonen inte mer.

Imorgon: Hej träningsvärk!

Sk*tdag

Idag har jag haft en riktigt dålig dag på jobbet. Så där så att jag undrar om det verkligen är värt att fortsätta, vore det inte bättre att lägga av med forskningen och "bara" vara läkarstudent. Men det finns flera anledningar till att jag ska hålla mig kvar ett tag till. Får se, jag tar en dag i taget.

Hur gick det här till?

Jag har alltid sagt att jag inte ska bli någon aktivitetsmamma. Men så här ser vårt schema ut de närmaste veckorna:

Lördag: Dottern snowboardskola 11:40-13

Söndag: Sonen simskola 8.30-9.30; Sonen bandyskola 10.00-11.30, dottern snowboardskola 12-13.

Måndag: Sonen simskola 18.15-19.00

Tisdag: Dottern ridskola 18.00-19.00

Onsdag: Dottern scouterna

Torsdag: Eh, tomt?

Fredag: Oj, vi har missat något.

Lördag: Se ovan.

Hur gick det här till? Bandyskolan är kvar sen förra året. Simskolan med, men den utökades plötsligt till två träningar i veckan. Jag såg bara måndagsbokningen, jag visste att det var en tid till på helgen, men inte kl 8.30! Ridskolan är födelsemärkesféns fel. Scouterna är mitt fel för jag tycker det verkar så kul. Snowboardskolan kom med av bara farten, men den är bara fem gånger, så det kommer lätta om ett par veckor.

Sonen lär sluta simskolan efter vårterminen. Han var med första gången på ridskolan och verkar helt såld. Så det blir väl ridskola till hösten istället.

Men just nu är det för mycket. Tur att terminen inte börjat än.

Jaha

Då har jag skrivit tentan. En kombination av grymma frågor, missförstånd och till viss del okunskap ger resultatet - ? Troligen inte. Jag kanske sniffar på godkäntgränsen, men från fel sida. Mitt hopp ligger i att fler än jag missförstod och inte kunde, då kanske de rättar snällt.

Den värsta frågan var en tabell med ett tiotal bakterier och 7-8 olika antibiotika. I tabellen skulle jag sätta in: Mycket god, god, tveksam eller ingen effekt. De lyckades pricka det jag legat och drömt obehagliga drömmar om hela natten. Jag ska klippa in den här så fort de släpper tentan så får ni se. Ni kan testa er själva - antibiotikakoll.nu. Själv är jag nog dysantibiotiker eller något. Jag får inte in dem. Jag har tragglat i oändlighet, men det är ju sååååå tråkigt.

Sen firade jag med att åka till vårdcentralen för en influensaspruta. Snart är det dags för vårdcentral igen, mitt i influensasäsongen, jag kände att jag behöver allt skydd jag kan få.

Nu ska jag köra dottern till första ridlektionen. Hon frågar ungefär en gång i minuten: Mamma - när ska vi åka?

Vardag

Det var rätt beslut att låta barnen vara hemma under hela jullovet. Det har varit skönt att inte ha några tider att passa. Baksidan är att det idag var oändligt svårt att få upp dem ur sängen och få dem till skolan i tid. Sonen var så trött att han inte visste hur man skulle sätta på kläderna (sure...).

Så vardag indeed. Med morgonutbrott både från mammas och sonens sida. Jag hotade till och med att låta polisen komma och hämta honom för att ta honom till skolan. Lågt, jag vet.

Nu - superrepetition.

T-1

Eller egentligen är det väl T-2, jag tänkte lite fel när jag räknade ner. Tentan är på tisdag, men jag ser det som hur många inläsningsdagar jag har kvar.

Jag vet att det är en tenta-P fas, men just nu känns det som att jag kommer bli en kass läkare. Jag kan ju ingenting. Vem skulle ha någon nytta av att bli behandlad av mig, jag kan ju inte ens komma ihåg vilka antibiotika man ska sätta in vid septisk chock. Jag vet att jag också har haft hybris när jag har klarat tentor tidigare, så visst, det går upp och ner och just två dagar innan tentan brukar det vara rätt långt ner.

Hjälp!

T-2

Känns som jag skulle behöva gå om hela terminen...

T-3

För första gången ligger jag före tidplanen. Nu har jag gått igenom allt material och ska repetera genom att gå igenom gamla tentor. Frågan är om jag har hunnit igenom allt snabbare än beräknat för att jag har slarvat. Hoppat över viktiga områden? Det visar sig. Jag har inte tittat så mycket på tentorna innan för jag ville inte bli styrd. Får se om jag återkommer i panik i morgon.

Blir lite ledsen

Jag läste det här i DN. Den omtalade studien som hävdade att MPR vaccin leder till autism visade sig innehålla falska uppgifter. Mina barn var i vaccinationsåldern när debatten gick som hetast och jag vet inte hur många gånger jag har fått dessa uppgifter kastade i ansiktet. Jag har envist hävdat att vaccination är att rekommendera om man har friska barn, men debatten var tung, just på grund av den studien.

Egentligen kanske jag skulle bli skadeglad. Men jag blir mest ledsen. Jag blir också ledsen som forskare eftersom varje forskare som fuskar gör att hela forskarsamhället förlorar i trovärdighet. Dessutom är det tröstlöst att som forskare kämpa i den hårda konkurrensen när det uppenbarligen finns forskare som använder påhittade data för att få ära och beröm.

Ribban lagd inför vårterminen

Vårterminen börjar 24:e januari kl 08:00.

De har lagt ribban genom att skicka ut två olika meddelanden om var vi ska vara då. Obligatoriskt upprop eller intro på akuten? Vad ska jag välja?

Nja, jag mailade terminssekreteraren istället.

Demensvarning

Första frågan på ett demenstest är att uppge: År, årstid, datum, veckodag, månad.

Jag fixar år, årstid och månad utan prolem.

Datum är det värre med. Jag vet aldrig vilket datum det är utan måste alltid titta på min klocka (när jag införskaffade den var det krav på att den skulle ha datumfunktion).

Veckodag... hmmm... är man hemma och såsar, förlåt pluggar, varje dag går det inte att veta vilken veckodag det är. Jag tror det är... onsdag? Nej tisdag? Eller hur var det?

Nästa fråga: Var är du? Det klarar jag utan problem nu när jag är hemma och s.. pluggar. Hemma. Det är värre när jag är på klinisk placering. Är jag i Linköping eller Norrköping? Det är svårare än man tror när man växlar ort var och varannan dag.

Så oavsett om jag är i tenta-P eller på praktik så scorar jag oroväckande dåligt på ett demenstest.

Dags att bli orolig?

Jag har fått jobb

Min forskarassistenttjänst går mot sitt slut. Men igår damp det ner ett brev om att jag får en ny tjänst i två år till. Om två år hoppas jag kunna försörja mig som läkare :)

Bland tomtar och troll

Jag förvandlas sakta till ett troll. Strosar runt hemma i urtvättat t-shirt och mysbyxor. Rufsigt hår. När jag ska gå ut sätter jag på mig många lager kläder så att jag blir oigenkännlig. Vill inte träffa någon jag känner just nu.

Man skulle kunna tro att det är illavarslande, om man inte vet att jag är student. Det skulle kunna tyda på begynnande psykisk sjukdom.

De flesta studenter tycker troligen att det är ett rätt normalt beteende under tenta-P.

Det går över.