Själv är jag rädd för hästar. De har så stora huvuden som slänger med vassa tänder som de säkert gärna hugger i närmaste finger. Fén har i alla fall hittat en ridskola som inte kräver att föräldrarna ska vara med och leda hästen. Phu!
Att gå på ridskola är dotterns högsta önskan. Jag har försökt att ignorera det länge, men jag inser att det enda sättet att ta reda på om det är ett äkta intresse är att testa. Och så försöker jag glömma alla radiologibilder jag sett med flickor som fått ansiktet insparkat. Hästar kan säkert vara snälla. Bara jag håller mig borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar