Kommandomamman har förvandlats till en virrig höna med två ännu virrigare kycklingar. Maken blev kallad till Stockholm för ett sjukvik och blev tvungen att ta bilen. Jag fick därför cykla med barnen till simskolan. Något jag ogärna gör eftersom det inte finns några lämpliga cykelvägar, mest olämpliga vältrafikerade gator. Jag försökte gå runt detta faktum genom att cykla genom ett villaområde. Sonen stannade och började gråta. Det var inte rätt väg till simskolan. Jag blev arg. Dottern som tar ansvar för allt och alla började trösta honom och skällde ut mig. Efter en lång diskussion gav sonen till slut med sig. Vi skulle inte cykla i den högtrafikerade gatan utan de slingriga vägarna runt omkring. Faran var inte över för det, det kör bilar även i villaområden. Och cyklar. Barnen irrade fram och tillbaka, stannade plötsligt. Korsade hela cykelbanan med en tvärställd cykel. Och när vi skulle gå över en gata var det omöjligt att samla ihop dem så att vi snabbt och effektivt skulle kunna gå över när det fanns en lucka. Istället gick första barnet i luckan, jag stod halvvägs och undrade vad andra barnet sysslade med. Luckan blev för liten för att gå över. Jag beordrade barn nummer ett att snabbt ta sig till andra sidan och barn nummer två att stanna. Bilarna som kom blev förvirrade och stannade för de undrade vad vi sysslade med och de visste väl inte heller om någon unge skulle hoppa ut framför dem. Jag vinkade och log och gick över med barn nummer två. Detta hände inte en gång, utan vid var och varannan övergång. Till slut var jag alldeles matt. Redo att ge upp. Då såg jag ICA och bestämde mig för att gå in och proviantera. Sen överlevde jag resten av vägen till simhallen.
Man skulle kunna tro att det är väldigt långt till simhallen. Det skulle ta mig cirka 10 minuter att cykla själv. Det tog något längre tid idag...
Väl vid simskolan lyckades jag varva ner. Tyvärr simmar inte barnen samtidigt, så jag får leka med barn nr 1 medan vi väntar på barn nummer 2 och sen tvärtom. Men det var helt ok. Duschen efteråt gick också smärtfritt ända tills vi skulle klä på oss. Då kom dottern jättesur och gnällde över att hon inte hade fått låsa upp låset. Hon ställde till en rejäl scen.
Då lackade jag ur. Jag lovade dyrt och heligt att jag sk*ter i simskolan i fortsättningen om inte de kan uppföra sig. Det tog skruv. De cyklade till och med hem den väg jag bestämde utan protest. Och bara lite vinglande.
Nästa gång maken ska jobba i Stockholm en torsdag får han cykla dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar