När vi var och hälsade på S häromdagen så hade de flera jättesöta kattungar. Vi blev erbjudna att ta med en hem, men mogen som jag är så tackade jag nej. Jag är ju allergisk mot rätt mycket, många pälsdjur dock inte katt. En tanke planterades i mitt huvud mot min vilja. En katt hemma vore väl mysigt? Men nej, hur smart är det när man är allergisk. Men tanken finns där. I natt drömde jag att vi skaffade en jättesöt leopardprickig grå katt. Jag tänkte tanken att det inte var så klokt, men det struntade jag i. I drömmen. I vaket tillstånd ska jag försöka fortsätta vara ansvarsfull och fortsätta säga nej. Nej. Nej. Nej.
Varför skulle man vilja ha en katt hemma? De är säkert tråkiga, kissar överallt och...
och jättecharmiga.
SvaraRaderaFaktum är, jag hade aldrig i mitt liv kunna tänka mig en katt här hemmavid. Bara därför ligger det ju en sån där vit-orange sak och spinner i soffan trots allt.
Ja visst är de. Men det vore så tråkigt om jag utvecklade katt-allergi...
SvaraRaderaSka jag hjälpa till med alla jobbiga, skit-irriterande saker med katter?
SvaraRaderaKlöser på möbler, väcker en mitt i natten för att leka, värmer ens fötter när det är kallt, hårar överallt, kryper ihop till en spinnande boll i knät...
SvaraRaderaKonstigt, det enda jag kan tänka på just nu är en mjuk päls mot min kind...
SvaraRadera