Oss hamstrar emellan...

Ok, jag erkänner, jag är en hamster. Jag samlar saker, kastar (nästan) aldrig något, för det kan ju vara bra att ha. Sambon är ännu värre. Jag kan åtminstone kasta trasiga saker, men inte han för "det ska han laga", någon gång... Nu kommer vi till knäckfrågan - hur tror ni våra barn är? 

Synergi = samverkan mellan olika faktorer (t.ex. ämnen, organisationer eller personer), där resultatet är större än summan av varje enskild dels verkan (wiktionary).

Jepp. Jag hittade utemöbler för barn (plastbord och fyra plaststolar). Då barnen är 6 och 8 och platsbristen påtaglig, tänkte jag sälja även dessa möbler. Barnen kommer och vankar orolig runt mig. 

"Mamma - vad ska du göra med dom där?" 

"Jag tänkte sälja dem, ni har ju inte använt dem på flera år"

"Men mamma, jag tycker om dem - se här, ett bord och fyra stolar, vi kan ha dem i köket"

"Nej, det är utemöbler, och det finns inte plats i köket"

"Men mamma..." I betydelsen att -du är en grym och oförstående mamma som gör dig av med alla saker vi tycker om.

Fattar ni hur svårt det är att vara hamster och leva tillsammans med tre personer som är ÄNNU VÄRRE! Inte nog med att jag ska kämpa med mina egna känslor, jag måste dessutom driva igenom mina rensningsprojekt i kraftig motvind och argumentera och förklara varför vi måste sälja/kasta varje liten sak. 

Vi får låta ödet avgöra. Vill ingen köpa utemöblerna så får barnen behålla dem.