Skulle plocka undan lite leksaker i sonens rum igår, precis innan läggdags. Plötsligt rör sig en liten skugga i periferin av mitt synfält. Jag flyger högt och skriker till. Barnen som är i närheten kommer naturligtvis rusande, och blir hysteriska av att se mig uppskrämd. Snabbt trissas stämningen upp. Två skrikgråtande barn och en uppstressad mamma som inte blir lugnare av barnen. När tankeverksamheten återupptagits inser jag att det måste vara musf*nskapet som kommit in. Nu finns ingen återvändo, den ska bort. Det var försent för att åka och handla en musfälla, men efter ett samtal med vicevärden får jag höra att det inte är ovanligt att mössen i vårt område klättrar på husfasaden och går in genom öppna balkonger. (Man måste sova med öppen balkong hos oss annars dör man av värmeslag.) De hade tyvärr ingen musfälla att låna ut. Barnen hörde mitt resonemang med sambon och blev ännu mer hysteriska. SKA DU DÖDA MUSEN???? Ja vad ska jag annars göra undrar jag lugnt. Barnen förklarar för mig att jag måste fånga den och släppa ut den i skogen. Det är ju en vacker tanke, och de köper inte mina argument om att den kommer tillbaka nu när den har hittat ett hem med så mycket chipssmulor på golvet.
Vi kom inte längre för klockan började bli mycket. Trots uppståndelsen somnade alla gott, men kl 3 inatt vaknade jag av ett gnagande i sovrummet. Först försökte jag ignorera det, men det gick inte. Till slut masade jag mig upp försiktigt (ville inte väcka de andra) och öppnade balkongdörren så att springan blev tillräckligt stor för musen att komma ut. Sen hörde jag inget mer. Med lite tur kanske den har fattat att den är avslöjad... (nej, jag tror inte på det heller, men man kan ju hoppas).
En musfälla ska köpas iallafall. Sen startar operation sanering. Dels har jag just läst om sorkfeber (men det är väl försent om den skulle ha det) dels är jag allergisk mot möss. Men först måste vi bli av med kräket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar