Mammaångest

Läste i Expressen/Allt om barn att mammamagasin gör mammor deprimerade. Jag vet inte om det bara är mammamagasin, jag tycker media i allmänhet basunerar ut budskap om hur perfekta vi ska vara hela tiden. Vi ska vara vackra, framgångsrika i vårt yrkesliv, vara perfekta föräldrar som har barn som far runt på minst en aktivitet/barn/dag och dessutom ska vi ha ett hem som matchar Allt om hem bilderna (det skulle ju kunna vara deras fotograf som står utanför dörren nu). Ha ha, det skulle bli ett intressant reportage om våra dammkaniner (begreppet är snott från yetanotherkandidat). Sen läste jag en annan artikel i Expressen/Allt om barn och fick återigen tesen bevisad att chefsredaktörer helt saknar förmåga att känna skam. De skriver om att kvinnor kan få orgasm när de föder barn. Men seriöst, varför skriva om det? Hur många normalt skapade kvinnor får orgasm vid förlossningen? De kanske skulle frågat en barnmorska? Och hur kan de strax efteråt skriva det tidigarenämnda reportaget om att Mammamagasin ger kvinnor depression? Läser de inte sin egen tidning?  Jag fortsätter skumma rubrikerna och hitter ytterligare en klassiker: "Jag rekommenderar alla att föda utan smärtlindring". Känns som klassiskt kvinnoförtryck: om du behöver smärtlindring under förlossningen är du en sämre kvinna. Du ska glöda av en inre skönhet när du är gravid och förlossningen är en höjdpunkt. Jag tillhör den grupp kvinnor som spydde mig genom mina graviditeter och hade fullt upp att överleva mina förlossningar, tanken på orgasm var långt borta. Jag tog all smärtlindring jag kunde få, hade de föreslagit ett hårt slag i huvudet hade jag tacksamt tackat ja. Men det kanske är mig det är fel på? (ironi) Att föda barn var det värsta jag varit med om. Småbarnsåren var det jobbigaste jag någonsin gjort. Men sånt kan man inte prata/skriva om. Det gör sig inte på löpsedlarna. "Småbarnsmamma svimmade av utmattning efter en sömnlös natt" nej, helt klart inte lika coolt.

Jag kan känna av kraven på att bli en bättre mamma. Jag känner ofta dåligt samvete för att jag är en tråkigt mamma. "Nej mamma måste plugga" är en rätt vanlig replik. Hemmet förfaller sakta men säkert, vilket sitter som en speciell tagg i hjärtat eftersom jag kommer från ett hem som var kliniskt rent där veckostädning var obligatoriskt. Och hu, min mamma förfasas över att jag inte har tvättat mina fönster vid vår och höststädningarna (när jag tänker efter så skippade jag hela konceptet med vår- och höststädning). Trots detta har jag två rätt harmoniska barn. Dottern sa till mig igår med emfas: "Mamma, vi har den BÄSTA familjen!" och då rann allt dåligt samvet av (för en stund) för det är ju det enda som betyder något. Om barnen tycker det är bra, är jag nöjd.