Bland det bästa jag vet är att höra mina barns lyckotjut. Det ger en alldeles speciell känsla som nästan kan vara beroendeframkallande. Bland det jobbigaste är att höra barnens sorgsna gråt. Speciellt när jag maktlöst bara kan se på och trösta efter bästa förmåga utan att kunna ta bort det onda.
Idag har jag fått stora doser av båda, tyvärr är det gråten som fastnar bäst i mitt sinne.
Så är det väl. Vad underbart det hade varit om man bara kunde göra så att det onda försvann.
SvaraRadera//Maskrosen
Ja jag har svårt att acceptera den biten. Jag vill mina barn så väl att det gör ont. Men samtidigt vet jag att de måste lära sig stå på egna ben för att kunna hantera livets törnar men oj vad det är svårt. Ibland får jag nästa bakbinda mig för att ta ett steg tillbaka.
SvaraRadera