Direkt när jag vaknade i morse smög jag ut för att titta till våra två musfällor. Den på övre balkongen låg orörd men jag hittade inte den på nedre balkongen. Första tanken var att ge upp (jag ville inte hitta något) men sen insåg jag ju att om musfällan inte låg där den skulle så hade det ju hänt något. Jag letade runt lite, och bakom ett hörn låg musfällan upp-och ner. Men ingen mus syntes till. Phu, tänkte jag som fortfarande inte hade lust att ta hand om några döda möss. Sen tittade jag lite mer noggrant, och var det inte en svansspets som stack ut där under fällan? Jo nog låg det en död mus väl dold under fällan. Jag drog ett djupt andetag, hämtade handskar och påse för att ta hand om det som måste göras. Dottern såg mig, och jag berättade vad som hade hänt. Hon ville se, men jag var tveksam. -"Det kan se otäckt ut, är du säker på att du vill titta" frågade jag . Men hon ville se. Hon följde med och jag vände upp fällan och där låg en stor sork (jag vet inte vad det är för skillnad mellan mus och sork, men den var så stor så jag gissar på sork). Storleken var nog anledningen till att den inte dog direkt när fällan slog igen utan kunde dra iväg en bit. Dottern tittade på intresserat, jag avlägsnade sorken med en klump i halstrakten. Sen snabbt iväg med soporna.
När jag kommer tillbaka har jag en glad dansande dotter hemma: "-Jag fick se den, jag fick se den" sjöng hon glatt. Jag bara stod och gapade. Är detta samma dotter som bråkade om att vi skulle sätta ut musfällorna för några dagar sedan, hon som tyckte vi skulle fånga in musen och släppa ut den?
Efter ett tag fattade jag. Hon blev nämligen väldigt ledsen för hon var den enda som inte hade skymtat musen och detta har gått och gnagt ända tills nu. För nu har hon också sett den, om än död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar