Summering

Snart har ett nytt decennium gått till ända. När jag tänker tillbaka utan att reflektera brukar jag slentrianmässigt tycka att det varit hopplöst jobbigt. Men när jag skärper till mig och börjar se det som är positivt så inser jag att mycket roligt och bra har hänt också, mellan allt det jobbiga. Som vanligt blir det roliga självklart, fastän det har haft oändlig inverkan på mitt liv.

Det allra bästa är naturligtvis att jag har fått två barn. Två fantastiska barn, världens bästa om ni frågar mig.

Jag har disputerat och blivit läkarstudent. Inte så illa jobbat det heller.

Vi har bott i en bra lägenhet, bara att flytta till Norrköping var en hit.

Till de mer jobbiga sidorna läggs fyra operationer, minst en depression och insikten om makens kommande operation. Så nästa decennium börjar med en operation, om än inte min, sen hoppas jag allt ska gå på räls. För det är väl så livet ska vara?

Snart är det vår...

och dags för att anlägga nästa tomatfrossa. Inför 2010 års tomatsäsong ska jag förbereda mig ordentligt, jag har därför redan nu beställt lite spännande fröer:

Produkter
------------------------------------------------------
1 x Tomat 'Purple russian' (0395A) = 25,00Kr
1 x Tomat ?Rainbow cherry mixed? (0396A) = 25,00Kr
1 x Tomater, Rainbow beefsteak (0395d) = 25,00Kr

Det blir dyra tomater, men det är ju inte kilopriset som räknas utan upplevelsen. Frågan är när jag kan börja så fröna utan att vara allt för tidigt ute...

Det går inget vidare

Med studierna alltså. Jag har svårt att fokusera mig efter julledigheten. Ett migränskov gör inte saken bättre. Enligt mina beräkningar ska migränen gå över ungefär samtidigt som det gamla året, så jag har förhoppningar om en snar skärpning.

Jag VILL ha koll på energiomsättningen, jag SKA knäcka det!

Det där med tvättmaskin...

Vi köpte en dyr fin tvättmaskin för sisådär 6-7 år sedan. Vad fick vi för det? Okej, en maskin som har kört i snitt en maskin om dagen sedan dess, men ändå... jag förväntar mig att en dyr fin tvättmaskin ska hålla längre än 6 år. För nu vägrar den samarbeta.

Maken tycker om vår dyra fina tvättmaskin. Den har fin display, många knappar och många funktioner. Möjligen gillar han den ännu mer bara för att den är tung och svår att flytta. Vi bor en trappa upp. En svängd trappa så trapp-pirror funkar inte. Maken vill inte baxa ner den gamla maskinen snabbt följt av att baxa upp en ny. Jag är inte till så stor hjälp, så vi kör fast i argumentationen lite.

Jag tycker att vi ska köpa ny. Ok, säger maken, du får bära...

Så där är vi just nu. Därför har jag nu lagt upp en ny poll. Tyvärr var utrymmet något begränsat. De riktiga alternativen ska vara:

1. Köpa en ny, fin, ren, icke stinkande tvättmaskin på mellandagsrean för 299o:- (typ halva ordinarie priset).

2. Reparera den gamla unkna tvättmaskinen som ibland inte har lust att centrifugera för i runda slängar 2990:- med risken att det behövs ytterligare reparationer alternativt en ny maskin.

3. Blunda, hålla för öronen och skrika Bingo tills problemet försvinner av sig själv?

Tenta P #4

Då var det dags igen. Den där dimmiga tiden som låg så långt borta. Nu är den här. 17 dagars inmatning av fakta avslutat med en stor utmatning den 15:e januari. Det är bara att börja. Jag börjar med insulin för det tycker jag är lite skoj. Glut 2 och 4 är riktigt klatschiga namn, de fastnade på en gång. Hoppas det kommer en tentafråga på det, då har jag nog en poäng rakt av.

God Jul

Jag önskar alla en riktigt

God jul!

Raritet

Vi har över en natt blivit ägare till en antikvitet. Frågan är om vi törs använda bilen i framtiden, den kommer bli värd en förmögenhet och säljas på Bukowskis om några år. Fast, vi har inte så många alternativ, eftersom vi inte äger så många fler bilar. Det känns lite sorgset att SAAB ska läggas ner. Mycket kunskap går i graven och det är faktiskt en väldigt bra bil. Att inte tillräckligt många fler har fattat det...

Fryser

Vår lägenhet brukar vara runt 25 grader oavsett årstid. Elementen är därför avslagna. Nu när det blivit en köldknäpp har temperaturen därför rasat till kyliga 20 grader. Jag är inte van, jag fryser och sveper in mig i varma fleeceplädar. Det är rätt mysigt.

F*n j*vlars sk*t

Tvättmaskinen har pajat. Inte nog med att vi inte har pengar till varken ny maskin eller reparation, bara att baxa ner f*nskapet för trappan för att kasta den är ett projekt värt 10 starka flyttgubbar. Tur att vi har en bra tvättstuga i föreningen, jag behöver inte tvätta i badkaret.

Ursäkta språket...

Mamma student

Jag sitter på en föreläsning. Maken ringer i telefonen, jag klickar snabbt bort honom och skickar ett SMS: "Sitter på föreläsning".
Maken ringer igen. Jag börjar bli lite sur och klickar bort honom igen. Sen slår oron till. Det kanske har hänt något. Tredje gången han ringer krånglar jag mig ut från föreläsningen och svarar. Då hörs i andra änden dotterns sockerlena röst: "Mammmmma, vet du.... " Hon har all tid i världen att berätta vad hon har på hjärtat. Inte var det något akut inte.

Mitt liv som forskare forts...

Elaka tungor skulle kunna säga att jag borde beklaga mig mindre och ägna mer tid åt att läsa innantill när jag väl kommer ut på lab. Själv hävdar jag att den krävande administrationen gjort mig så utmattad att jag gjorde ett litet tankefel. Alternativt, dålig lab-kondition, dvs jag har tränat för lite på att labba på sistone. Vem som helst skulle kunna blanda ihop inkubation 1: 24 timmar 4 grader, 2: 1 timme 37 grader. Inte 24 timmar i 37 grader...

Mitt liv som forskare

När jag var doktorand var forskning kul. Då fick jag labba och jobba med resultat. Nu när jag är forskare ägnar jag mig åt att skriva ansökningar om vad jag ska göra. Sen skriver jag ansökningar till etiska nämnder om att få göra. Därefter letar jag efter vilka företag som universitetet har avtal med för att handla det jag ska labba med. När jag har gett upp och inte hittar något lämpligt företag måste jag skriva en ansökan om att få handla från ett annat företag. När allt detta pappersarbete är över, är det oftast dags att skriva en ny ansökan. Eller också ska jag redovisa vilka kemikalier som står på lab och jag höll på att glömma det viktigaste: Jag ska göra en säkerhetsanalys av försöken också, vilket naturligtvis måste dokumenteras.

Jag önskar jag var doktorand igen... och nej, jag överdriver inte. Situationen håller på att bli absurd.

Städa mindre!

Jag visste det redan, men det är alltid tillfredsställande med bekräftelse. Ju mindre man städar, desto friskare barn får man. Från den trogna vetenskapliga källan Aftonbladet.

Belägrad

Ett virus har invaderat min kropp. Jag ligger hemma och tycker oändligt synd om mig själv.

Julbak

Idag är det julbak. Vi bakar bullar och lussekatter. Barnen spann loss helt och skapade kreativa bullar. Längst upp i mitten syns en lussefjäril, snett nedanför till vänster är en lusse-ap-svans. Imorgon blir det kreativa pepparkakor.

Misströstar

När jag läser om dottern kompis, blir jag så ledsen. Visst vet jag att det kanske inte kunde gått att rädda henne ändå, men det känns så onödigt. Det minsta man kan begära är att oroliga föräldrar möts med respekt när de kommer in med sina sjuka barn.

Usch, jag blir så ledsen att jag inte vet vad jag ska skriva.

Attans

Ostbågarna är slut och Idolfinalen börjar först om två timmar... Hur ska detta gå???

Wow

Fredag eftermiddag och jag känner mig inte totalt slut, som jag gjort de senaste veckorna. Full av kraft satte jag mig på bussen hem och började lösa en sudoku på min telefon. Men det gick trögt. Det tog tid. Ögonlocken började kännas tunga. Till slut gav jag upp, la undan telefonen och somnade på stört.

Jag var visst inte så pigg som jag trodde.

Men snart är det Idolfinal! Det är nog tur att jag vilade lite så att jag orkar hålla mig vaken hela programmet.

Snart...

är det dags för tenta-P igen. Jag har börjat samla gamla tentor, fundera på strategi och samla kraft. Men det känns rätt bra. Fantastiskt att jag har klarat hela terminen med tanke på hur den började.

Men innan tenta-P börjar på riktigt, tänkte jag ta ledigt några dagar och fira jul. Tentan är den 15:e januari, sen är det bara att tuta och köra.

Förlåt mig för jag har syndat...

Sonen: Mamma kan vi inte göra det där du gjorde när jag var tre år (betyder egentligen för mer än en månad sen).
Jag såg den sugande blicken, fokuserad men samtidigt lite irrande efter snabba kolhydrater och fett. Jag låtsades inte förstå.
"Vad menar du?"
-Det där som du brukar göra... med smör och socker...

Det är bara att ge upp. En sockerknarkande mamma har spridit sin last till sina barn. Jag har försökt att ta mina shots i smyg, men barnen är listiga. Dessutom hade abstinensen börjat sätta in även på mig.

Ok, vi har ju faktiskt riktigt smör i kylen, så vi gör chokladbollar. Pappa och dottern sniffar sig in i köket. Bara ordet chokladboll får dem att samlas och febril aktivitet råder för att stilla sockerabstinensen.

Nu en stund och massa onyttigheter senare kommer det dåliga samvetet.

Mina barn är sockernarkomaner. Som sin mor.

Barn

Jag var med i skolan en stund idag. Fröken började prata om den döda flickan, då viftar ett barn med handen:
"Fröken fröken, jag har en lös tand!"

Det är lite befriande med barnens bekymmerslöshet. Vuxna skapar lätt en tung stämning som effektivt lättas upp av barnen som befinner sig här och nu med stora och små händelser.

Barn är sköna.

När det som inte får hända händer

I söndags dog en nioårig flicka på grund av en infektion som startade i en tand. Flickan gick i min dotters klass.

Jag känner inte familjen, men jag känner för dem.

Det borde inte få hända.

Bandymorsa

När barnen blir större regnar nya titlar över mig hela tiden. Dagens titel: Bandymorsa. Med stelfrusna leder stod maken och jag och tittade på när barnen var på bandyskola. Bättre skridskoskola kan man inte få. Nästa gång tar jag med termos med kaffe och hutt i en portfölj.

Då var det avgjort

Eftersom en övervägande majoritet (100%) tyckte att jag skulle gå och simma så masade jag mig iväg. Nu vet jag inte om någon annan än jag över huvud taget lyckats rösta, det får bli nästa utmaning. Att göra en Poll som andra än jag kan rösta på.

Dags att ändra läge

Klockan är 12.30 och jag har mest legat vågrät hela förmiddagen. Det känns rätt bra. Nu ska jag försöka inta en mer vertikal position och göra något nyttigt... kanske. Att äta är väl nyttigt?

Om det blir för jobbigt kommer jag skylla på gårdagens Idol-chock. Tove blev utröstad. Hur gick det till? (Hur många gånger ringde jag? Nada, men det har väl inte med saken att göra.)

Jag funderar på att börja läsa om antibiotika, men det tar emot. Kanske ska satsa på sepsis istället, lite mer drama. Eller inte läsa alls idag. Får se...

Kan man göra en poll på Blogspot? Jag kanske ska låta mina kära läsare bestämma om jag ska simma idag? Uppenbarligen kommer jag inte iväg om inte någon annan säger till mig. Någon som vet hur man gör en poll?

Tillägg lite senare:
Jag har fixat det alldeles själv! :-)
*löjligt stolt*

Dags för ICD-kod igen

Jag började gräva i en gammal låda samtidigt som jag tittade på förra fredagens avsnitt av Idol. Hjälp, det låg mängder av gamla kvitton där. Organiserad som man är så sparar man ju på kvitton ett tag... sen blir de bortglömda och hittade många år senare.

Vad sägs om ett kvitto på Aftonbladet från 2002? Eller kanske strumpbyxor från 1993?

Jag bedömde det historiska värdet som ringa, så nu har de åkt i papperskorgen.

Det satt fint

Loggade in på mitt konto och där har någon satt in över 5000 kronor. Det tog ett tag, men det är nog skatten, tror jag. Den kunde inte kommit bättre, mitt COOP-kort visade sig vara oanvändbart på badhuset idag. Så, gamla synder som kommer tillbaka i rättan tid. :-)

(Och våga inte komma med sura kommentarer om att det bara är min dåliga skatteplanering, jag tycker faktiskt om att få tillbaka på skatten det är betydligt bättre än restskatt)

Nu ni

Ska jag gå iväg på mitt seminarium om Bromerade flamskyddsmedel. Sen är det historia. I eftermiddag är jag fri att ägna mig åt riktiga saker som Mononukleos och sånt.

Obduktion - check

Nu är alla obduktioner avklarade och alla obduktionsrapporter är godkända. Efter de första nervösa tillfällena, blev det riktigt spännande. Obduktionerna har lärt mig mycket om hur kroppen är uppbyggd och framför allt hur mycket som kan gå fel. De patienter vi haft har ofta varit multisjuka så vi har fått se många patologiska tillstånd. Det är vid sådana här tillfällen jag inser att jag är på rätt väg, för jag tycker det är otroligt stimulerande att få lära mig patologi. Man kanske slutar som patolog iallafall...

Jo, hon blev vegetarian

Dottern vägrar äta kött. Köttbullar går bra, hon har inte kopplat dem till djuren än. Vi pratade om det igår kväll och då sa hon med ledsen röst att hon tycker synd om djuren.

Tack Disney...

På besök i verkligheten

Igår flyttade vi husvagnen till min styvfar. Vi var tvugna att göra det igår så det sammanföll med lammslakten. Jag var lite bekymrad för vad vi skulle göra med barnen. Hur skulle de reagera om de sprang rakt in i slakten? Skulle de bryta ihop och bli militanta veganer? Jag pratade ordentligt med barnen innan och sa att de skulle stanna i huset om de tyckte att det verkade otäckt. Och, ja, det tyckte att det lät otäckt så barnen slussades in i huset så fick maken och jag ställa upp husvagenen.

Nu har jag fått två synnerligen nyfikta barn, så de kunde ju inte vara kvar i huset speciellt länge. Efter en stund kom de smygande och cirkulerade runt stallet där verksamheten var i full gång. Vi var klara med husvagnen så jag frågade barnen om de ville titta. Jo, lite. Så de kikade in. Lite spännande var det. De tittade lite till. Efter ett tag tyckte de inte det var så farligt så de började springa runt själva.

Det känns skönt nu efteråt. Jag kan inte låta bli att tycka att det är bra att de får se var kött kommer ifrån. Livets realiteter - köttbullar växer inte på träd. Eller, hur var det nu igen?

Vi verkar ha kommit hem precis i tid för att slippa blixthalkan iallafall. Vi måste ha åkt förbi Katrineholm precis innan det frös på. Den enda halka vi märkte av var slirande däck på leriga "gräs"mattor när vi försökte dra eller backa husvagnen.

Mamma...

Det finns dagar när till och med en mamma behöver få vara ifred. Tänka en tanke från början till slut. Sitta i tystnaden. Bara vara... i fred.

Dessa dagar verkar barnen ha extra stort behov av att lufta allt som rör sig i huvudet. Mamma... gärna två samtidigt. Mamma... var är... Mamma... vet du... Mamma...

I vilken kurs lär man sig var avstängningsknappen för öronen finns?

Gratis är gott

Som en sann student står jag främst i kön när något gratis smakprov delas ut i affärerna. Idag hade COOP satsat på att bli studentens dröm. Nej VIP-kväll kallade de det. Vi hade åkt och handlat hela familjen och ni vet väl det där med äpplen och träd. Barnen stod och trängdes bredvid mig. Jultallrik, små godbitar, glass, tapenada, choklad... barnen ville inte ens ha middag när de kom hem.

Så från djupet av en fattig students hjärta: Tack COOP. Från djupet av en trött mammas hjärta: Tack COOP, nu slapp jag laga mat idag.

(Joda, vi hann veckohandla också)

Nya pedagogiska grepp

Jag hittade en ny sida: hubpages.com och fick en sån där überambitiös snilleblixt som jag tror att bara jag kan få. Jag ska börja skriva sammanfattningar av vad jag lär mig. Det låter bra i teorin, problemet är att jag verkar glömma ändå.

Nåja, värt mer än ett försök. Jag ska försöka fylla på med nya spännande fakta. Nu börjar ett lite roligare tema också, så jag lovar - jag kommer inte skriva om bromerade flamskyddsmedel.

Det är bara att gratulera

min man. I expressen står det att män gifta med högutbildade kvinnor lever längre. Med tanke på att jag nog hör till en av landets mest välutbildade kvinnor så borde han leva tills han blir typ 150.

Det kanske är en viss tröst, för rik blir han uppenbarligen inte av att leva med mig.

Håll tummarna

Jag har siktat in mig på att simma kl 11, men jag har inte varit borta för att titta om bassängen är ledig. Jag kommer bli grymt besviken om den är bokad.

Små röda flygplan...

landar på min mage. De visar sig vara vikta kuvert. I kuverten ligger små kärleksbrev till mig från sonen.

Myser

Ekonomisk kris

Mogi ska leva på 3770 kronor i 14 dagar. Det låter inte speciellt svårt tycker jag, mat verkar ha varit inräknat i budgeten. Men det är klart, jag läste att hon hade en mobilräkning på över 800 kronor, då kan det ju bli jobbigt att leva på a-kassa.

Vi ska leva på 1000:- i veckan, efter att räkningarna är betalda. Med mat till fyra personer och alla oförutsedda utgifter som dyker upp när man har två barn så kan det bli tufft. Men det får gå. Det är inte så synd om oss, vi får sälja husvagnen till våren om det inte löser sig.

Nu har jag hittat den ultimata lösningen. Jag ska bli EU-kommissionär. Bara att jag kan stava till ordet visar att jag är kvalificerad. Då tjänar man 1,2 miljoner om året. Hur svårt kan det vara?

Otålig pojke

Han kunde inte vänta. Igår kväll satt han några timmar och byggde. Han gav upp vid nio, men fortsatte tappert direkt när han vaknade kl 7. När jag lyckades masa mig upp ur sängen vid åtta-tiden var legokonstruktionen klar. F är fortfarande lycklig. Själv känner jag mig lite stolt över att ha en så duktig son.

Lycklig pojke

Sonen har sparat pengar i snart ett år för att köpa Power Miners #6. Idag hade CityGross 20% rabatt, så då räckte äntligen pengarna. Nu har han köpt den och han springer omkring med kartongen. Han ska inte öppna och bygga förrän imorgon.

När barnen är glada är mamma glad. :-)

Funderar på kollektiv

Jag har de senaste veckorna ägnat allt mer tid tillsammans med min kära basgrupp. Grupparbete, obduktion, lite mer grupparbete och så vanligt basgruppsarbete. Vi sitter och löser uppgift på uppgift tillsammans hela dagarna. Jag ser väldigt lite av min familj, men de är söta när de sover.

Det kanske har kommit till ett läge där det skulle fungera mer praktiskt om min basgrupp flyttade hem till mig så kunde vi sitta och skriva spännande alster om bromerade flamskyddsmedel i mitt kök... härligt påhejade av mina barn. Maken kanske till och med skulle kunna ställa upp som hjärtpatient så att de fick höra en riktig mitralisinsufficiens. Tänk så mysigt vi skulle kunna ha det.

Eller också kan vi ockupera ett rum på skolan och bosätta oss där.

Eller också kanske grupparbetena tar slut så småningom... jag är ju en obotlig optimist.

Nattjour

Dottern som var lite snuvig vid vaccinationen blev riktigt sjuk under natten med feber och en näsa som närmast liknande en läckande kran. Sonen fick ont i armen och huvudet. Kl 01:30 vaknade dottern för ungefär tionde gången och konstaterade att hon inte kunde sova. Jag följde med henne till vardagsrummet där hon fick fri tillgång till barnkanalerna. Därefter stapplade jag sömndrucket tillbaka till sängen. Jag blev väckt ungefär en miljon gånger (kändes så iallafall) av dottern som kände sig ensam eller sonen som hade ont i armen. Kl sju lämnade jag lättad en anamnes till maken och flydde till jobb och skola. Vi hade patientsamtal idag och jag kan utan att skämmas erkänna att jag inte var hundraprocentigt koncentrerad på patienterna. Nu väntar kvällspass med helt otroligt fantastiska proffspatienter som låter oss gröna noviser göra vår första gynpalpation.

Sen hem igen för nästa nattjour.

Ombytta roller

Eftersom jag har jobbat som lärare på läkarlinjen tidigare dyker mina tidigare studenter upp då och då i nya roller - som min lärare. De har kommit betydligt längre i utbildningen än mig. Det kan kännas lite konstigt ibland. Idag visade sig vår amanuens vara en kille jag handlett tidigare. Hoppas han rättar min rapport snällt.

Influensavaccin - check check

Nu har även barnen fått sina influensasprutor. Hoppas det inte är för sent. Som muta fick de öppna första luckan i sina julkalendrar... det tar emot mitt ordningssinne men det funkade så jag ska inte klaga.

Så nu är hela familjen äntligen vaccinerade.

Pastaloopen

Läste i Aftonbladet att brittiska barnfamiljer varierar kosten med nio recept.

Om mina barn fick bestämma skulle det bara vara ett: Spaghetti och Mamma Scans köttbullar. Så fort jag gör minsta försök att variera kosten blir det gnäll och diskussioner om hur mycket de ska äta. En måndag blev jag så less på allt att jag lovade att servera spagetti och köttbullar hela veckan. Barnen pratar fortfarande med längtan om den veckan. Själv stod jag inte ut men tröstade mig med gamla rester i frysen, jag hittade fina biffar som jag tillredde omsorgsfullt och smaskade i mig.

Så nio rätter är en utopi för mig. Hittar jag två rätter som går hem har vi fördubblat utbudet.

Afrikansk dans

Har jag skrivit att jag har börjat dansa Afrikansk dans? Det är jättesvårt. Man ska frikoppla olika leder, typ rumpan från midjan från brösten och axlarna. Näst intill omöjligt. Men jätteroligt.

Jag känner mig som en sprattelgubbe där armar och ben far åt olika håll, men roar det ingen annan så roar det iallafall mig.

Nu är det dags att gå iväg och sprattla lite.

Health effects of tobacco

Usch vilken wikidoktor jag kommer bli. Jag gjorde ett seriöst försök att hitta bra review artiklar på Pubmed, men det var omöjligt att sålla. Patologiboken var snabbt överstökad utan att komma djupt in i någon mekanism. Google ledde mig till miljoners amatörsidor. Finns bara ett alternativ kvar: Wikipedia.

Health effects of tobacco.

Uppdatering dagen efter: Nu har jag hittat en bra review i Nature Reviews, så nu känner jag mig lite mer som en forskare igen (och lite mindre som en wikidoktor).

Söndagsmorgon

Sitter och tittar på frukost-TV. Tyvärr lyckas den inte fånga mitt intresse tillräckligt för att jag ska kunna ägna hela min uppmärksamhet åt Tilde och company. Så varför inte skriva ett litet nonsensinlägg på bloggen istället eller snarare samtidigt?

Tänker avundsjukt på mårr som hänsynslöst rapporterar om havsbrus, sol och värme. Men vad är väl solig strand i värmen när jag kan gå ut och huttra i det gråa regndiset hemma i svedala.

En dag för att göra ingenting

Jag får ständigt påminna mig om att inte boka upp för många helger, för det bästa jag vet är en helg utan något att göra. Dagen börjar med att sova länge. Sen när man har vaknat ligger man kvar i sängen tills det är dags att dricka kaffe. Sen ägnas resten av dagen åt att göra ingenting.

Men det är inte sant. Jag gör massor, det är bara det att ingenting är planerat så jag gör det jag har lust med. Idag har jag skurat tre stolar, dammsugit det som sonen och dottern inte orkade med, bloggat, simmat, kastat sopor, diskat och till och med skrivit lite om bromerade flamskyddsmedel. Men det känns ändå som att jag gjort ingenting för jag har bara varit.

Skönt.

Resten av dagen ska jag ägna åt ingenting framför TV:n

Bromerade flamskyddsmedel

Dagens Wiki: Bromerade flamskyddsmedel.
Bromerade flamskyddsmedel är kemikalier som används i produkter som kan vara brandfarliga, såsom plaster, textiler och elektronisk utrustning. De förekommer ofta på platser eller i produkter som är lättillgängliga för allmänheten, till exempel möbler i offentlig miljö, hemelektronik och värmeisolering i byggnader. Avsikten med flamskyddsmedel är att ge skydd under en produkts hela livscykel, vilket resulterat i att flera av dem är svårnedbrytbara miljögifter. Ämnena är organiska och fettlösliga. Detta kan göra dem miljöfarliga, eftersom levande organismer tar upp fettlösliga kemikalier lättare än vattenlösliga.
Medlen har använts i ungefär 200 år och deras uppgift är att vid en eventuell värmeutveckling sakta in brandutvecklingen och därmed övertändning. Flamskyddsmedlet försvårar antändning, och verkar på så vis att en eventuell brand inte utvecklar eldslågor, utan istället rök, även om rök vid inandning också är ohälsosam för lungorna. De medel som ingår i gruppen flamskyddsmedel har olika grad av miljöpåverkan, vilket medfört att vissa av dem är förbjudna i Sverige, medan andra inte är det. Den främsta åtgärden för att förhindra att allt flamskyddsmedel kommer ut i naturen är att återvinna och på rätt sätt ta hand om föremål som innehåller dem.

Känns som jag är tillbaka på Kemiteknik igen. Allt vi tvingas läsa på läkarlinjen är inte spännande.

Arbetsledare

Sonen och dottern bråkar om vem som ska få dammsuga först. Jag är snabb som sjutton och medlar fram att sonen får börja med att dammsuga vardagsrummet så får dottern dammsuga hallen och köket. Sen slår jag mig till ro vid datorn och hoppas på det bästa.

Sonen tröttnar efter halva vardagsrummet och dottern har fått något annat att göra. Synd på ett så snyggt upplägg. Men halva vardagsrummet är iallafall dammsuget nu.

Epidemiologi

Epidemiologi är läran om sjukdomsförlopps demografi. Bland annat studeras epidemier och andra sjukdomar som är tillräckligt vanliga för att det ska vara möjligt att få ett statistiskt underlag.

Trött

När såg jag solen senast? Ingen aning. Jag försöker vara ute i dagsljuset så mycket jag kan, men det har varit ett ständigt dis så det har känts som om ljuset aldrig kommer igenom.

Jag är vansinnigt trött. Mycket beror troligen på att jag är förkyld, men det känns inte lättare att bära för det. Jag kommer inte upp ur sängen på morgonen, någon röst i huvudet säger åt mig att blunda en stund till och plötsligt har det gått en timme.

Nu är det fredag. Om några timmar får jag gå hem och sova. Zzzzzz

Fint besök

Idag fick jag besök av en 3-månaders bebis. Den känns nästan overkligt att mina barn har varit så små. Hon var fantastiskt söt. Det var också oändligt roligt att få träffa flickans mamma. Jag har saknat henne jättemycket. Synd att de bor så långt borta.

Wikipedia

HUR??????????????

Den frågan ställer jag mig allt oftare nuförtiden. Det vill säga hur klarade sig läkarstudenter som pluggade på PBL-inspirerade lärosäten innan Wikipedia fanns?

Dagens Wiki: Cachexia (pronounced /kəˈkɛksiə/) is loss of weight, muscle atrophy, fatigue, weakness and significant loss of appetite in someone who is not actively trying to lose weight.

Mamma - kan du inte bättre än så!

Sonen och jag spelade memory, ett stort med 30 par som man ska hitta. Det är 60 små bilder med Nalle Phu motiv. Nalle Phu äter honung, Nalle Phu hoppar i löv, Nalle Phu sover mm mm. Helt omöjligt alltså. Förutom om man är 6 år. Då vet man att den där memory-lappen med Nalle Phu som gjorde något som man lyfte för 20 gånger sen ligger där uppe i mitten till höger om den till vänster.

Sonen fick par efter par. Jag fick inget. Tills jag plötsligt hade tur och av en slump lyckades få två likadana. Sen lyckades jag snika åt mig några par när sonen (mot förmodan) misslyckades och tog FEL lapp. Då var jag där snabb som attan och tog rätt. Dottern kom förbi och kastade en blick på spelet. Berättade för mig vilka jag skulle ta (hur gör de???) då fick jag ett par till. Men sonen blev rasande och tyckte att vi fuskade.

Trots alla mina tjuvknep slutade det med totalt nederlag. 24-6 till sonen.

Hans retfulla röst ringer i mina öron: "Mamma - kan du inte bättre"

Kärleksbrev

Jobba i en byggarbetsplats

Idag ska jag vara hemma och plugga på förmiddagen. Jag har haft sån tur att min verksamhetsförlagda utbildning ligger 10 cykelminuter bort i eftermiddag. Det är ingen som helst idé att åka till Linköping på förmiddagen.

Synd bara att de håller på att bygga om ventilationssystemet i taket. Det borras och bankas som bara den, det blir ingen studiero här inte.

Usch, det låter som någon ska trilla ner genom taket när som helst. Bäst jag laddar med lite gevalia...

För övrigt undrar jag hur datorn som bestämmer vilka annonser som ska visas på min hemsida fått för sig att jag vill SMS:a till söta tjejer...

Tumörer

Det är svårt och rörigt att läsa om tumörer. Just nu är det bröstcancer. Viktigt - det tycker jag, men hur ska man hitta ett system som är på en lagom nivå?

Söndagspromenad

Söndagspromenad på Kolmårdens djurpark eftersom de hade öppet för höstlovet. Trevligt med tipspromenad och allt som hör kolmården till. En klassiker som aldrig blir tråkig är att trycka på en strömbrytare så att en tiger kissar.

Dagens vildmarkstips: Om du blir jagad av en arg järv - klättra inte upp i något träd för järvar är förvånansvärt duktiga på att klättra i träd (björnar med men jag har inte lyckats få något bildbevis än).

Orutinerat

Monstrena ringer på dörren enligt någon löpande band princip.

"Bus eller godis"

Jag som inte har köpt något godis! (Eller kanske mer sanningsenligt: Jag som har ätit upp varenda godisbit som finns nej fanns inom lägenhetens väggar)

Attans, då måste det bli bus. Undrar vad de hittar på... lindar in lägenheten i toapapper? Ritar fula ord på dörren? Den hemska sanningen lär visa sig imorgon.

Vittne sökes

Vi har drabbats av ett något underligt problem. Inför sambons hjärtoperation (den verkar ske snabbare än vi trodde) beslutade vi att det var dags för bröllop. Inget flådigt eller så, utan en ren juridisk grej som en försäkring. Nästa lördag slår vi till. Vi har ju faktiskt varit sambos i... oj 18 år... tiden går. Problemet är att vi inte har någon bekantskapskrets i Norrköping så det finns inga uppenbara kandidater att fråga om att vittna. Jag har ingen lust att be någon åka från Linköping för att skriva sitt namn i Norrköping, det känns lite onödigt.

Jag har tänkt att fråga lämpliga grannar, men min första kandidat var inte hemma. Jag gör ett nytt försök imorgon.

Dagens fråga

"Mamma, vad är svininfluensa för nåt?"

Min pedagogiska förmåga sätts ständigt på nya prov.

Jaaa, det är ungefär som de flesta sjukdomar, fast det kan bli lite jobbigare. Det är viktigt att ni tvättar händerna ordentligt och inte petar i näsa, mun eller ögon.

Jag kunde inte låta bli att fånga tillfället och predika lite.

Helg på Hönö

I Fredags åkte jag till Hönö med mina systrar. Vi hade en helg för oss själva, det var jättemysigt. Lördagens huvudsysselsättning blev att ordna hummermiddag. Först skulle vi köpa hummer av en fiskare. Sen skulle vi koka humrarna och lite senare gratinera några av dem. Däremellan hann vi med riktigt Hönöfika på byn och bastu. Precis som det ska vara alltså.

Det var mysigt att få lite kvalitetstid oss systra emellan, det är inte så ofta vi får prata ostört.

Mamma vad betyder...

...f*ck you? Frågade min son oskyldigt idag.

Jaaa du, det är ett väldigt fult uttryck svarade jag undvikande. Vad ska man säga? Det betyder ungefär dra åt helvete, sa jag sen. Sen slog mammaångesten till: Har någon sagt det till dig?

Men så var det inte, det var några tjejer som sagt det i skolan men inte till min son. Det var ju tur, annars hade de fått med björnhonan att göra.

Lost and found

Jag har haft en skön helg med mina systrar på Hönö. Jag har några fina bilder som jag tänkt lägga in senare i veckan, när jag har mer tid.

På tåget hem upptäckte jag att mitt körkort var försvunnet. Jag har det alltid i plånboken och jag kunde inte för mitt liv komma på när jag kunde ha förlagt det. Jag blev rätt stressad, ett körkort på vift känns inte bra.

Jag rotade igenom varenda fack i plånboken, varenda litet fack i väskan, i ryggsäcken och fickor i jackan utan resultat. Körkortet var borta. Jag ringde den affär där jag senast mindes att jag använt körkortet, men de hade inte hittat något. Till slut gav jag upp. Körkortet var borta. Dags att ta reda på hur man anmäler ett saknat körkort, men först var jag tvungen att åka med dottern till simskolan.

På badhuset frågade jag utan några större förhoppningar om de hade hittat något körkort. Till min stora förvåning så plockade kvinnan i kassan då fram mitt körkort! Lättnaden och lyckan var total. Jag har ingen aning om hur jag lyckades tappa det där, men det gör inget.

Nu är det avgjort

Vilken snabbmatskedja är bäst, MacDonalds eller Max?

Vad var det då som fällde avgörandet? Hamburgarnas saftighet, pommesens krispighet eller kanske toaletternas standard?

Nej, MacDonalds vinner för de har sugrör som går att böja.

Det har mina barn samstämmigt beslutat.

Så nu vet ni.

Influensavaccin - check

I am a robot

Det är mörkt ute. Klockan är 07:00. Jag är trött och står i mina egna tankar. Så kommer bussen, jag stiger på automatiskt och börjar se mig om efter en lämplig sittplats.

Då börjar något vakna i mig. Vad konstigt, så lite folk det är. Och blå, säten, den här bussen känner jag inte igen. Den där tjejen som gick på före mig brukar väl inte åka min buss...

...

Det är inte min buss. Jag går fram till chauffören och frågar, hon skrattar, säger nej det här är inte din buss och stannar och släpper av mig.

Strax efteråt kommer min rätta buss. Jag kollade så att det stod rätt nummer framme i skylten.

Nära ger ingen immunitet

Idag skulle jag få influensasprutan. Vi var på "verksamhetsförlagd utbildning" och alla på vårdcentralen skulle vaccineras inklusive studenter.

Jag stod hos sköterskan, hade tagit av mig tröjan och hon måttade med nålen när hon tittar på min hälsodeklaration och säger: "Men, är du allergisk mot getingar - då kan du inte få sprutan"

Neeeeeej, jag måste till sjukhuset för att få spruta. Jag som var så nära...

Håll alla tummar

Idag tar vetenskapsrådet beslut om projektmedel. Tänk om jag kunde få...

Försov mig

Typ, lite på flit men det blev för länge. Jag vaknade med huvudvärk när klockan ringde kl 6 i morse och tänkte att jag tar den sena bussen och sover en stund till. Sen somnade jag om så gott och vaknade först kl 7.45. Det hade jag inte tänkt riktigt. Då blev det bråttom för sonen börjar skolan kl 8.15. Mina barn förstår inte begreppet "skynda sig". Det är klart att man måste undersöka hur regnskyddet funkar till ryggsäcken. Och oj vad viktigt det är att titta på fiskarna. Har man inget bättre för sig kan man ju alltid stå och titta fem minuter. Jag lessnade och tänkte att han får komma för sent, det är väl inte hela världen.

Sen när jag väl fått iväg dem blev det bråttom för mig för sista bussen går kl 8.45. Men jag hann. Känner mig rätt nöjd faktiskt för det var skönt med en sovmorgon.

Jag får skäll

Sonen (6 år) har fått mormors städgener. Dessa gener har totalt hoppat över en generation (dvs mig) så han har väl fått dubbel dos. Nu har han börjat skura handfatet varje kväll, han använder tvål som rengöringsmedel och skrubbar fint med en svamp. Handfatet har aldrig glänst så fint.

Men nu börjar han skälla på oss så fort vi närmar oss handfatet. "Ni får inte smutsa ner" "Nej kladda inte"

Vi får inte göra någonting, inte borsta tänderna, tvätta oss eller ens komma i närheten.

Så ska handfatet vara fint eller funktionellt? Den ständiga frågan...

Nu är det jul igen

Veckorna går med rasande fart. Snart har halva terminen gått. Affärerna laddar för jul och jag tittar frågande på bergen av leksaker och undrar varför de börjar julpynta redan under sommaren. Sen inser jag mitt tankefel och påminner mig själv om att det faktiskt är mitten på oktober.

Min syster frågade mig var vi tänkte fira jul i år. "Jul? Öööö det har jag inte hunnit tänka på än." Svarade jag. Måste man planera sånt flera månader i förväg?

Lördag

Det började bra. Vi skulle på disputationsfest så vi hade fixat barnvakt hela helgen. Vi skulle få vara ensamma i Stockholm hela helgen.

Så börjar jag plocka ihop festkläderna och upptäcker att jag har glömt en kasse med skor, smink och strumpbyxor hemma. Suck. Jag kan inte ha mina Ecco-skor till en klänning. Bara att åka och handla. 400 kronor senare var jag redo för fest. Då säger sambon att han har ont i bröstet. Med tanke på hans mitralisinsufficiens blir jag orolig och ringer sjukvårdsrådgivningen. Hon sa åt oss att åka till akuten direkt.

På akuten blir vi väl omhändertagna och de tar snabbet ett EKG. Jag ber att få en kopia, det skulle jag inte gjort. "Patologiskt EKG. Misstänkt främre infarkt" stod det. Ni kan ju tänka er vilka tankar som flög genom mitt huvud efter det. Det tas prover och klockan går. Efter vad som känns som en evighet kommer en läkare och säger att allt ser bra ut och vi får åka hem.

Vi beslutar oss för att satsa på festen trots dagens strapatser. En timme försent droppar vi in. Lite matta, men kvällen var trevlig ändå.

Hypofysen

Tänk att en sån liten knöl kan styra så mycket. 0.5 cm2. Idag har jag också lärt mig ett nytt ord: Sellae, betyder tydligen sadel.

Nåja, det som egentligen kontrollerar oss är ju hypothalamus. Ni har väl inte missat hypothalamussången?

Jag städar

De högre makterna tyckte nog att mitt skrivbord började bli för sunkigt. En kopp te slogs ut över hela skrivbordet, så det var bara att torka.

Rent och fint blir det. Rött te - det enda som duger som rengöringsmedel på mitt rum.

Jakten på barnen

Igår skulle jag iväg på afrikansk dans. Det är högprioriterat, det enda jag har för mig själv under veckorna. Barnen skulle vara ensamma hemma en stund, men när jag skulle åka var sonen försvunnen. Jag for runt i området på cykeln, men han fanns ingenstans. Jag ringde till kompisen och pratade med kompisens mamma och hon var precis som jag lite lagom irriterad för hon ägnade sig åt samma sak som jag: leta efter sin son.

Jag ägnar allt mer tid åt att leta efter min son. De har en fenomenal förmåga att försvinna när de är ute och leker. I somras var det ok, men jag tycker det känns jobbigt att inte veta var han är när det är mörkt ute.

Till slut dök han upp och när jag frågade var han varit svarade han: Överallt.

Jo, så var det nog...

Ensam hemma

Sonen har hittat en kompis i närheten. Kompisen är ett år äldre och sonen avgudar honom. Så fort han får chansen är han ute och leker med kompisen, så också nu. Dottern försvann också direkt när vi kom hem, så nu sitter jag här och är ensam hemma. Det är ovanligt, jag som alltid har barnen omkring mig.

Men det är ju som det ska vara, jag måste lära mig leva med att jag inte är nummer ett i deras liv för alltid. Fast lite jobbigt är det - det måste jag erkänna.

Lazy sunday

Har haft en helg i vilans tecken. Igår var jag rätt deppig efter att ha fått nyheten om att sambon inte får fortsätta sitt jobb, idag har jag samlat mig lite men är trött.

Det känns som jag mest såsar runt, men så tänkte jag efter, jag har legat i sängen och läst rätt mycket, utan att jag märkte det hann jag med hela parathyroidea. Jag tycker det är roligt att läsa, jag ska nog satsa lite mer på studierna nu ett tag. Jag har också hunnit med att simma efterföljt av bastu. Det var också skönt.

Imorgon är det dags för afrikansk dans igen. Det ska bli roligt att få skaka loss lite igen.

Det suger

Nu är sambon arbetslös igen. När ska livet få en kontinuitet?

Äventyr i badhuset

Jag och sonen cyklade till sonens simskola idag. Jag passade på att simma under tiden han var på sin skola, och sen duschade vi och bastade i godan ro innan det var dags att klä på sig och åka hem.

Väl framme vid skåpen upptäcker jag att nyckeln inte längre sitter fast på bandet. Sonen och jag går tillbaka och letar överallt där vi har varit, men vi hittar ingen nyckel. Jag går till badvakten och de tar fram den stora bultsaxen för att klippa låset. Det visar sig att jag har ett mycket högkvalitativt lås som inte går att klippa upp. Nu börjar stressen öka, jag och sonen står blöta i badkläder och vi kommer inte åt varken kläder, plånbok eller mobiltelefon.

Badvakten ber några simmare att leta efter nyckeln i bassängen och jag tar några varv till för att leta i duschen. Plötsligt kommer en av simmarna upp med nyckeln - gissa om jag var lättad!

Imorgon ska jag åka och köpa ett billigt lås som lätt går att klippa!

Var é skolan?

Går jag verkligen på läkarlinjen? Jag var visserligen på obduktion (mycket intressant f.ö. med njurstenar, annorlunda coronarkärl, 4 kg lever mm), vi har basgrupp två gånger i veckan och jag var på en vårdcentral igår. Men... sen då? Tidigare terminer har jag läst ordentligt, men pga att jag inte mått bra har jag tagit det väldigt lungt på studiefronten. I kombination med mycket lite schemalagd tid (och det som är schemalagt är mer som att vara gäst i verkligheten) känns det som jag bara flyter.

Ska jag bli läkare???? Jag börjar tvivla. Jag ska försöka ha roligt på vägen så länge.

Tänk om...

man kunde ha en egen frys på sitt kontor, helst låsbar... Då skulle reagensen kanske finnas kvar när jag behövde dem.

Nackdelen med att jobba deltid är att det hinner hända så mycket mellan gångerna jag är ute på lab.

Dags för obduktion #2

Idag är jag på betydligt bättre humör och har till och med fått i mig lite frukost. Håll tummarna att allt går bra idag.

Och så var de bara sex...

Efter många turer i akvariet har ett trettiotal små plattyyngel nu reducerats till sex. Jag är lite sorgsen, för jag finner en underlig glädje i att föda upp små fiskyngel, samtidigt kan jag inte låta bli att vara lite lättad för 30 vuxna plattys blir på tok för mycket. De sex som är kvar är hyfsat stora nu, hoppas verkligen att de kan hålla undan från Den Onda Storasystern/mamman.

Vi åkte till djuraffären i lördags och införskaffade lite nya fiskar, för beståndet har minskat drastiskt i sommar. Vi köpte tre svarta skalare, 10 kardinaltetror och två malar. Jag gillar skalare, de är så vackra, men tyvärr dog en av dem redan första natten. Den andra skalaren är mystiskt försvunnen så jag ser bara en när jag letar i akvariet... Den försvunna kanske återuppstår så småningom.

Löss

Jag låg och läste i sängen. En spindel kom vandrande på min mage. Tänk att det finns spindlar fortfarande tänkte jag och borstade bort den. Så fortsatte jag att läsa... men... var det verkligen en spindel? Det har kliat i hårbotten på mig ett tag... Tänk om...

Tänk om det var en lus? Jag började leta, men den var borta. Jag tog fram luskammen och kammade igenom mitt hår. Hittade inget. Sen var det resten av familjens tur. Hittade fortfarande inget.

Hoppas verkligen det var en spindel.

Pennskrin forts.

Igår frågade jag busschauffören om han hittat mitt pennskrin. Det hade han men han hade lämnat in det till hittegods. Han lovade dock att ta med det nästa morgon till mig. Så idag frågade jag igen och då berättade han att pennskrinet inte var kvar på hittegods. Någon har alltså tagit det därifrån. :-(

Men det var hemskt snällt av chauffören att göra sig så mycket besvär för att hjälpa mig.

Surt

Igår fick jag den briljanta idén att jag skulle börja använda mitt pennskrin. Jag lassade över alla pennor som låg spridda i facken i ryggsäcken till pennskrinet.

Idag glömde jag pennskrinet på bussen...

Så går det när man försöker vara ordningsam :-(

Studentens klagan

Studierna rullar på i rasande takt. Nu är det tarmsjukdomar som gäller. Förra veckan var det irritable bowel disease. Kriteriet var: återkommande buksmärtor eller obehag som debuterat för mer än 6 månader sedan, har pågått minst 3 dagar/månad under de senaste ter månaderna... jo, nog är jag väl rörig i magen mer än tre gånger per månad? Finns det människor som aldrig är röriga i magen? Speciellt småbarnsföräldrar...

Men, hinner inte fundera allt för länge på det, nu är det över till Crohns och Ulcerös kolit (med det snarlika namnet inflammatory bowel disease). Behöver lära mig mer om tarmens innervation också... känner någon till någon bra sida på internet som sammanfattar enteriska nervsystemet/peristaltik/ANS?

Obduktion

Igår fixade jag den första obduktionen. Jag är såååå glad.

Dagen kunde inte ha startat sämre. Ett riktigt bottennapp. På darriga ben åkte jag till jobbet/skolan och tänkte att det här går aldrig. Jag ska nog strunta i det. Jag hade inte lyckats få i mig någon matbit alls till frukost, så jag var beredd på att svimma vilken sekund som helst. Väl på jobbet, tänkte jag att jag går till genomgången, jag kan gå tillbaka sen. Väl på genomgången tänkte jag att jag går in, jag kan gå ut när jag vill. Väl inne var det inte så farligt. När obduktionen började så tog nyfikenheten/intresset över och även om jag var skakig så var det både intressant och lärorikt.

Tack till alla ni som peppat mig tidigare, jag tänkte på era ord att alla reaktioner är ok.

VAB igen

Jag missar strimman idag för dottern är sjuk. Så här ligger jag hemma i sängen och orkar inte ta mig för någonting. Men hallå - vem var det som var sjuk egentligen? Dags att rycka upp sig.

Dotterns tur

Nu har hon feber och ont i magen. Det känns inte som det är nödvändigt att åka till akuten denna gång. Men jag har inte riktigt tid att vara hemma en dag till denna veckan.

VAB

Sonen fick stanna hemma idag trots att han verkar piggare än mig. Vi har haft det riktigt mysigt med mycket TV, vila och lite godis.

Ibland är det skönt att bara slappa.

Rätt så intressant...

att läsa mitt förra inlägg. Jag får skylla den dåliga svenskan på att jag var trött efter en lång kväll. Rätt ok?

Söndagkväll på akuten

Sonen fick feber och ont i magen under eftermiddagen så efter konsultation med sjukvårdsupplysningen bar det av till akuten. Det var tydligen en rätt körig dag, så vi fick vänta tre timmar innan vi fick träffa läkaren. Det är väl rätt ok ändå.

CRP ok och buksmärtan rätt diffus så vi fick åka hem igen med förhoppningen att det går över av sig själv. Annars var vi välkommna tillbaka, det känns ju rätt tryggt.

Räddningsaktion i akvariet

Vi ska resa bort över helgen och jag får inte den automatiska matapparaten att fungera. För att slippa bekymra mig för de stackars utrotningshotade fiskynglen så fångade jag in dem och satte dem i yngelkammaren så att den ondskefulla storasystern inte ska äta upp dem. Jag fick ihop till 15 stycken, så svinnet var inte så stort som jag befarat. Fast, frågan är hur säkra de är. Den ondskefulla storasysten kan nämligen hoppa in i yngelkammaren om hon vill... Det försvann ett helt gäng yngel över en natt för några veckor sedan när ynglen var lagom späda och krispiga. Hoppas de har hunnit växa till sig så att de anses för stora för att ätas.

Nåja, det kanske är tur att naturen har reducerat antalet till hälften, 30 små yngel är gulliga, 30 stora plattys är bara för mycket...

Any year now...

I måndags togs beslut om att jag skulle få medicin. Nu fattas bara ett litet recept. Hur svårt kan det vara?

Och så var de bara ...

Fiskynglen minskar snabbt i takt. Jag trodde de hunnit bli tillräckligt stora för att klara sig, men en ondskefull storasyster har kommit på att de smakar namnam, så nu är de bara 10... eller?

Och nu lite reklam...

Jag måste bara göra lite reklam för Butik lilla My i Norrköping. Där kan man lämna in utväxta barnkläder och köpa begagnat. Ofta är kläderna jättefina, som oanvända och det är så billigt att till och med en studentmamma kan kosta på sig att köpa lite mer än vad som är absolut nödvändigt.

Idag var jag inne och lämnade in lite urväxt och hittade ett par träningsbyxor till sonen för 35:- de var hur snygga och fräscha som helst.

Carolin som har affären är också jättegullig och hjälper alltid till att lösa eventuella problem.

Fortsätter mitt nya liv...

... med att laga en näringsriktig lunch bestående av lax, potatis, morot och smaskig sås, enbart lagat från naturliga råvaror. Allt för att hålla metabola syndromet borta. Men aj vad fort klockan gick, måste rusa till bussen snart.

Antiklimax

Obduktionen blev inställd, just när jag börjat vänja mig vid tanken och tro att det nog ska gå bra. Vilket antiklimax.

Det gör inte så mycket, det är ett reservtillfälle nästa torsdag istället. Nu ska jag ägna all nyvunnen tid åt att lära mig alltomdiabetes. Det behövs, det är ett och annat att hålla reda på. Kanske borde banta... verkar inte kul att ha diabetes...

Tillökning

Under de senaste månaden har allt gått på sparlåga hemma. Så också akvarievården vilket resulterat i att akvariet växt igen. När vi rensade förra veckan upptäckte vi att våra plattys har förökat sig rejält. Så nu simmar 15-20 (omöjligt att räkna, de vill inte vara still) söta yngel omkring bland de stora fiskarna och verkar trivas alldeles utmärkt. :-)

Perspektiv

En kollega har just fått ett barn med en svår kronisk sjukdom. Det ger perspektiv på tillvaron. Mina problem är ingenting jämfört med det.

På väg upp?

Nej, det törs jag inte hoppas än, men iallafall inte lika djupt nere som förra veckan. Jag har börjat få tillbaka lite kämpaglöd och börjar bli rätt sur på vissa i min omgivning som (välmenande) försökt hjälpa mig men snarare stjälpt mig.

Jag var så nere att jag har köpt allt alla säger till mig om att jag har ett eländigt liv. Magkänslan att jag faktiskt fått ordning på mycket och att jag varit gladare än på länge under året var som bortblåst. En del personer lägger sina värderingar på mitt liv och då är det klart att det ser illa ut, men jag har gjort mycket genomtänkta val för att det ska passa mig och mitt liv, jag tyckte faktiskt det blev rätt bra. Många hakar upp sig på att jag läser till läkare, per definition blir man utbränd av bara det. Själv står jag lite frågande: det är ju det roligaste jag gjort på länge, och har jag fel när jag tycker att det kan vara rogivande att grotta in mig i Med.? Nej, en läkarstudent är stressad. Suck.

Obduktion

På torsdag är det dags för obduktion. Vi måste närvara vid fyra obduktioner för att få godkänt på de obligatoriska momenten. Jag känner mig verkligen inte i form för att pressa mina gränser. Vet inte hur jag ska göra...

Vardagsglädje

Jag har en pojke som ger mig blommor varje dag.

Det värmer :-)

En dag i taget

Jag har slutat planera framåt. Nu tar jag en dag i taget. Jag ska försöka hänga på studierna tillräckligt bra för att få godkänt på det obligatoriska kurserna. Elddopet blir obduktionerna. Tur att jag är en lyx-student med eget arbetsrum och tillgång till vilrum vid behov. Går det inte får jag göra andra planer, men den dagen den sorgen.

Fortsätt simma...

Trög som sirap

Efter att ha lallat runt hela sommaren utan några som helst krav på effektivitet är det nu oerhört trögt att komma igång med pluggandet. Tröttheten sitter också i fortfarande och gör sitt till.

Nu duger inga bortförklaringar längre, det är bara att hugga i och börja läsa på en sida.

Kavalleriet har anlänt

Dvs min mamma.

Hon har kommit för att stötta mig veckan ut.

Jag älskar min mamma.

T4 here I come...

Hjälp, vad säger man?

Annika Dahlqvist förnekar sig inte. Har hon verkligen läkarexamen? Hennes senaste utspel i Aftonbladet når nya bottenrekord. Går det att anmäla till HSAN när man sprider så mycket desinformation?

Läs gärna detta inlägg från Akademisk frihet.

OM det nu är så att LCHF är en bra kost, varför skaffar hon inte riktiga fakta som bevisar det?

Dementors

"Dementors are among the foulest creatures that walk this earth. They infest the darkest, filthiest places, they glory in decay and despair, they drain peace, hope, and happiness out of the air around them... Get too near a Dementor and every good feeling, every happy memory will be sucked out of you. If it can, the Dementor will feed on you long enough to reduce you to something like itself...soul-less and evil. You will be left with nothing but the worst experiences of your life."
—Remus Lupin to Harry Potter

Vad tror ni? Har J.K. Rowling haft ångest någon gång?

Mitt liv som patient forts.

Jag vill inte skriva om vad som hänt eftersom det känns för privat och jag är inte tillräckligt anonym här. En kort summering: Min läkare ringer mig på tisdag. Under tiden får jag vänta. Blir det akut är jag hänvisad till akuten eller psykakuten.

Inte mår jag bättre av det beskedet...

Aftonbladet erkänner fel

Aftonbladet dementerar nu artikeln där de slog upp med stora feta rubriker att influensavaccinet kan leda till förlamning.

Synd bara att de inte kontrollerade sina uppgifter bättre innan de skrev artikeln. Nu har de lyckats skrämma upp många i onödan, det kan finnas personer som inte vaccinerar sig av rädsla för vaccinet och...
Hur många kommer ihåg den första artikeln jämfört med hur många som kommer ihåg dementin?

Det riskerar att bli som MPR-ADHD-debatten. En felaktig artikel skapar ett vaccinationsmotstånd trots att mängder av andra artiklar bevisat att det inte stämmer.

Säkerhetsgenomgång

Hade en säkerhetsgenomgång med dottern. Vad gör man om det börjar brinna?
-"Hämtar mobilen och ringer 112"
-"NEJ NEJ NEJ" tänkte jag, men jag förklarde pedagogiskt att det enda man fick/var tvungen att hämta var lillebror.

Hon svarade iallafall rätt på frågan vad man gör om det blir rök: Kryper.

Blöt men nöjd

Idag lämnade jag in bilen för att byta ut de fula stumparna mot en ny vinge. Förutseende som jag är så kollade jag cykeln redan igår och upptäcke att det var punktering. Orken räckte inte till för att fixa det, vete sjutton om kompetensen hade räckt heller, men jag orkade iallafall svära några vackra ramsor som barnen inte fick höra.

Jag fick istället cykla hem elegant ihopfälld på dotterns cykel i ett envist ösregn. Kroppen svarade förvånansvärt bra på motionen trots att jag varit sjuk i en månad vilket gjorde mig glad. Jag fick däremot panik när jag kom hem och såg en brandbil utanför huset, barnen var ju ensamma hemma. En skarp lukt av bränd plast gjorde mig inte lugnare även om det såg rätt lungt ut vid vår lägenhet. Det visade sig att det brann i grannhuset och det verkar inte ha varit så allvarligt för brandbilarna och polisen som jag upptäckte på andra sidan gav sig av rätt snart. Men ändå, jag ska aldrig lämna barnen ensamma igen...

Jag törs nästan inte skriva det men... imorgon tänkte jag åka till jobbet.

En liten träplugg kort

Dottern och jag har roat oss med att montera ihop en IKEA byrå nu när vi är hemma och är sjuka. Egentligen är jag för trött, men dottern var så ivrig och med diskussionen på Skriet från kärnfamiljen i bakhuvudet, så tyckte jag att jag var tvungen att hänga på tåget.

Hon är jätteduktig. Jag orkade inte i morse, då gick hon upp själv och började bygga ihop en låda. Sen har vi hamrat och skruvat i korta pass avbrutna av snytpauser och vilopauser. Nu är vi nästan klara om inte en liten futtig träplugg hade fattats. Lite surt. En paus igen så får vi se om jag orkar lösa problemet.

Tips önskas

Honung, proviva, sömn varvat med sol. Inga värktabletter för feber stärker immunförsvaret och försvagar de invaderande kräken.

Detta är vad jag gör för att bli frisk fort. Kanske kan få en liten placebokick också med denna fantastiska kombination. Har ni några fler tips?

LCHF istället för vaccin

Det är fler än jag som retat sig på Annika Dahlqvists inlägg i influensadebatten i Aftonbladet. Jag hittade det här blogginlägget som nästan kunde varit skrivit av mig, så det är ingen idé att jag skriver själv utan länkar här istället.

Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig

Vaknade med en tjyvtjock hals. Dottern hostar, snörvlar och har också ont i halsen. Så det blir inget jobb idag. Vi får vara hemma och tycka synd om varandra. Lite omväxling från förra veckan när jag bara kunde ligga hemma och tycka synd om mig själv.

Dags att jobba?

Imorgon tänkte jag åka till jobbet. Jag har telefontid med läkaren vid 10-11 tiden (jag kommer inte ihåg eftersom mitt närminne var dysfunktionellt förra veckan) för att eventuellt förlänga sjukskrivningen. Passar rätt bra... Då lär jag veta om det är dags att åka hem eller om jag klarar hela dagen.

Planen är att börja jobba halvtid och sen trappa upp under veckan efter ork. Bara inte dotterns förkylning får fäste i mig också...

Jag känner mig riktigt taggad inför T4, det ska bli kul att börja plugga igen men... vad sjutton var det jag lärde mig de första tre terminerna? Tur att jag är så välutbildad i patientperspektivet, får kompensera minnesluckorna med det.

Tänk, det blir aldrig som man tänkt sig. Jag skulle ju ha en stärkande semester, jobba undan lite och starta terminen med rent skrivbord, rent samvete och stärkt immunförsvar. Nej, men det går nog ändå. Får se till att få en daglig dos D-vitamin hela hösten så att jag håller mig frisk. Enligt Annika Dahlqvist behöver jag inte ens vaccinera mig mot H1N1 utan det räcker att äta LCHF diet. Det är alltså det jag gjort fel hela tiden, jag är ju såld på kolhydrater. Så kan det gå, då blir man ju sjuk också, jag och alla risätande kineser... Konstigt att de har kunnat bli så många med tanke på hur mycket kolhydrater de äter...

Boktips

Läser just nu "Skriet från kärnfamiljen" av Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe. Den går från klarhet till klarhet.

Alla borde läsa den INNAN de får barn för boken sticker hål på många slentrianargument som används för att rättfärdiga varför man väljer att inte leva jämställt. De diskuterar familjernas situation idag och lyfter in modern forskning. De tar även upp samhällets normer och hur de påverkar oss.

Det är viktigt att se hur kultur/tradition påverkar oss. Först när vi kan skilja på yttre tryck och inre önskan kan vi göra medvetna val som förhoppningsvis gör oss lyckligare.

Trångt

Jag åkte till sambon/särbon i husvagnen i torsdags när jag deppade ihop. Barnen fick packa sina grejer och jag hade fullt upp med mitt så jag hade lite dålig koll.

Nu bor jag, sambon, två barn och 34 gosedjur tillsammans i husvagnen - lite trångt.

Bryta ihop och gå vidare

Fasen sammanbrott är nu förhoppningsvis passerad. Jag jobbar på näste steg: gå vidare. Jag mår ju faktiskt lite bättre varje dag, även om det går långsamt. Fortsätter det så här lär det inte vara några problem att börja T4 om en vecka. Jag ska faktiskt försöka jobba redan på måndag, får se om jag orkar en hel dag.

Det gäller att se framåt och tänka positivt. Jag försöker ta hand om mig genom att sova mycket varvat med sköna skogspromenader. Skogen bjöd på blåbär och två små taggsvampar. Blåbär är ju nyttigt, två små svampar inte tillräckligt för att motivera tillagning tyvärr.

Lite surrealistiskt när jag vandrade i djupa skogarna och hörde ljudet av... glassbilen. Samtidigt lite tryggt, för om jag går vilse så är det bara att följa ljudet av glassbilen så når jag civilisationen.



I och med att jag inte har magsår längre, så får jag också dricka kaffe igen. En kopp om dagen räcker, jag vill inte chocka kroppen för mycket. Men ååååå så gott!

Nej

Magen såg fin ut. Nu är jag nästan panikslagen över vad det kan vara.

I morgon gäller det

Håll tummarna för mig allihop att det är något lättkurerat.

Nu är det dags för sista måltiden innan fastan.

Delirium

Nej, nej, nej tänkte jag när jag såg det här i expressen. Är det feberyra? Men så sjuk är jag inte. Det är alltså sant.

Staffan Westerberg ska ut på turne med sina barnprogram!

Fatta hur mycket mardrömmar den mannen har gett mig!

Mina barn ska iallafall INTE få gå.

Frigörelseprocess

Sonen, 6 år, har gått från att vara en kramgo liten kille till att bli en arg ung pojke.

Det är tur att barnen har inbyggt perioder där de gnager bort lite av navelsträngen. Jag är inte stark nog att göra det.

Hönsmamma.

Men jag är inte ensam.

Jag är iallafall en hönsmamma som använder mitt intellekt för att sätta barnens bästa före mina rädslor för vad som kan hända barnen när de ska stå på egna ben. Försöker iallafall. Han behöver frigöra sig. Inte bara från sin mamma som har svårt att inse att hon inte har några småbarn längre, utan också från storasyster som är just STORASYSTER. Han har två flickor som pysslar om honom, hjälp var ska det sluta?

Nej, nu har han fått nog.

Han kan själv.

Tycker han.

Och då får han prova.

Men bakom dörren står mamma redo att rycka in om det skulle behövas.

Det är ok att vara arg ibland...

En viktig dag

Jag fick lite panik när jag insåg att jag inte öppnat kalendern på en vecka. När skulle bilen in på reparation (ni kanske minns incidenten med vingen) och när var sista svarsdatum för den där festen jag vill gå på om jag hinner bli frisk?

Jag lugnar snabbt ner mig när jag ser att inget viktigt är missat. Däremot ser jag på dagens datum en överstruken anteckning: Omtenta T3. Tänk, det behöver jag inte göra för jag klarade ju tentan :-) :-) :-)

:-) :-) :-)

Jag hade lovat gudarna att jag skulle bjuda på något gott till fikat på jobbet idag, men jag hoppas att de förstår om jag skjuter upp det någon vecka eller två.

:-) :-) :-)

HUR

får man en inbjudan till reklam-spotify?

Olika världar

Läser tidningarna och blir nedslagen över hur illa det står till i världen. Aftonbladet skriver om läget i Afghanistan. I Afghanistan dör 1600 kvinnor per 100 000 födslar. Det är 16 kvinnor per tusen födslar eller nästan 1 av 60. I den värsta provinsen, Badakhshan, dör 6507 kvinnor per 100 000 födslar. Det är en på 15. I snitt föder en Afghansk kvinna 6 barn. Med tanke på att många dör vid första förlossningen betyder det att mer än hälften av kvinnorna kommer dö vid en förlossning. Att bli gravid är således nästan en dödsdom i denna provins. Helt ofattbart. Jag lyfter på hatten för Aftonbladet som skriver om dessa kvinnors situation. Vad gör männen i Afghanistan medan deras kvinnor dör i tysthet - en naiv person som jag skulle tro att när så många kvinnor dör i onödan gör man en kraftsamling för att lösa problemen. Men icke, bättre att kriga lite till. (Ja, jag vet att det inte är så enkelt men visst blir man frustrerad.)

Sen dyker ett helt annat problem upp. En tunisisk kvinna har bestämt sig för att slå åttlingrekordet. Hon väntar 12 barn. Enligt Daily Mail säger pappan "Our joy was increased with the growing number". Själv hade jag nog blivit rätt orolig. Jag har burit ett barn i taget, det var rätt jobbigt. Att ta den bördan gånger 12 anser jag vara omöjligt. De flesta medicinska experter ger rätt dystra prognoser också, så jag är inte ensam som olyckskorp. Jag kan bli lite ledsen när medicinska framsteg som utvecklats för att hjälpa människor missbrukas. Med dagens kunskap kan vi göra otroligt mycket. Men när det missbrukas som i detta exempel när det blir en tävling om vem som kan få flest barn samtdigit eller när pensionärer blir gravida, då hämmar det utvecklingen. En utveckling som kan hjälpa många som verkligen behöver hjälp.

Modern teknologi

Ringde läkarmottagningen som ska göra gastroskopin för att höra hur lång väntetiden är. Jag får veta att de inte ens fått min remiss. Den skickas med snigelpost. Nu ska jag försöka få tag på vårdcentralen och få dem att faxa remissen. Om jag vetat detta hade jag tagit remissen själv och åkt till läkaren med den.

Han jag pratade med var iallafall väldigt trevlig. Alltid något.

Uppdatering 18 aug
Ringde vårdcentralen igår och de lovade att faxa remissen. Men ingen remiss har synts på läkarmottagningen för gastroskopi. Suck.
Ringde vårdcentralen igen och mitt fall ligger hos läkaren i en röd mapp, men läkaren är inte på plats idag.

Uppdatering lite senare
De ringde från läkarmottagningen och gav mig en tid på torsdag! Snigeln har kommit fram! Tänk att man kan bli så glad för en läkartid.

Konstiga drömmar

Jag vaknade just tacksam över att det bara var en dröm. Polisen hade börjat jaga oss så det var skönt att det inte var på riktigt. Jag drömmer så konstigt när jag är sjuk.

Sambon körde bil i en berg-och dalbana. Han hamnade där av misstag och var tvungen att köra hela banan för att ta sig ut. Personalen var väl på kafferast eller något men vi fick härja i banan helt ostörda. Det gick bra, sambon tog sig igenom utan en skråma på vare sig person eller bil.

Allt jag tänkte var: Det här är inte bra för mitt magsår.

Kaffeabstinens

Att gå ner från fyra koppar per dag till en kopp kaffe per dag var inte svårt. Den sista koppen däremot är smärtsam. Det är något med frukostkaffet, något i ritualen eller doften, som gör att den är näst intill omistlig. Ibland fuskar jag. Brygger en kopp. Luktar och smakar. Sen får det stå och kallna. Men saknaden är tung.

Är det någon som vet? Ska man undvika kaffe när man har gastrit? Jag har sett olika råd när jag sökt på nätet, men jag vågar inte göra något som kan förvärra situationen, så kaffet får vara.

Ork

Var kommer orken ifrån? Det är lite konstigt, för när man har ork tänker man inte på det. Det är så självklart. När orken saknas däremot är det plågsamt uppenbart.

Hur mäter man ork? Hur vet jag hur mycket ork jag har just nu? Hur förklarar man för en doktor att jag känner mig inte så sjuk, men jag har ingen ork. Ibland känns det som gravitationen har ökat tiofalt just där jag befinner mig. Det är ogörligt att gå upp ur sängen och i värsta fall går det inte att säga en hel mening - det blir för jobbigt.

Sen helt plötsligt kan den vara tillbaka. Livskraften återvänder och planerna för morgondagen med den. Så länge jag ligger i sängen har jag obegränsat med ork. När jag varit uppe en stund sviker den mig och lämnar mig i sticket med mina ogjorda planer.

Kanske ska ut och sätta upp lappar på lyktstolparna: Borttappat: Min ork. Hittelön!

Tankar från en vårdkö

Här ligger jag sjukskriven i väntan på en gastroskopi. Förhoppningsvis tillfrisknar jag hyfsat fort så fort jag får rätt behandling. Under tiden kommer jag, en i vanliga fall fullt arbetsför person, gå på sjukpenning. Vad kostar det samhället med alla patienter som väntar på att få bli friska? Förutom det utdragna lidandet, borde det gå att samhällsekonomiskt räkna ut hur mycket vårdköerna kostar. När jag tänker efter är det säkert redan gjort. Varför går det inte att ta dessa pengar till att utöka vården så att köerna minskar? Det beror naturligtvis på att det är olika kassor. Olika system som inte kan integreras. Och detta resulterar i att mängder av patienter är sjuka onödigt länge och kanske får onödiga komplikationer.

Supersnygga M

Jag låg och halvsov, en bit bort leker barnen. Jag hör med halvt öra vad de säger.

Dottern: Jag är SuperSnygga M

I leken är tydligen superhjälten Nalle Puh med också.

Jag hörde inte vad sonen skulle heta.

Jag tankte: Hoppas dottern kommer få gå genom livet med orubbat självförtroende.

Illavarslande trend...

Jag fick lunginflammation i våras när jag läste T3, strax innan vi skulle läsa om lungornas sjukdomar. Nu får jag magsår strax innan jag ska börja läsa om magen i T4.

I T5 ska vi läsa om hjärnan... utmanar jag ödet om jag fortsätter?

Normala läkarstudenter brukar få alla sjukdomar när de läser om dem, jag har väl ett sjätte sinne så att jag får sjukdomarna när jag vet att jag ska läsa...

Följ min blogg med bloglovin

T4 i farozonen

Troligen magsår. Minst två veckors väntetid på gastroskopi... två veckors plåga. Hur lång tid tar det sen att återhämta sig när jag väl får antibiotika? Tänk om det inte funkar? Hur länge kommer jag må så här??? Typ disktrasa... gammal och sunkig.

Ironiskt nog ska vi läsa om just magsår i T4.

Nog för att jag hade trott att jag skulle kunna få gå om någon termin, men inte så här.

Skit också

Åt frukost liggandes i soffan i vardagsrummet för att jag inte orkade något annat. Det gick inte så bra, så det mesta blev kvar i tallriken.

När jag är på toaletten hör jag sonen svära från vardagsrummet. På något outgrundligt sätt har gröten och det ouppdruckna kaffet hamnat upp och ner på den otvättbara mattan.

Jag orkar inte...

Mitt liv som patient

Likt en första försvarsmur möter man sköterskorna på vårdcentralen när man försöker få en läkartid. Deras främsta uppgift är att se till att patienterna inte kommer in och stör verksamheten.

Sur - Jag?

Ja, jag är skitsur.

Till och med förbannad.

Hade jag inte varit så himla trött hade jag ställt till med en scen, men jag orkar inte. Jag är ju sjuk och behöver få träffa en doktor.


Uppdatering: Nu har jag fåt en tid. 10:45 imorgon. Inte lika sur längre.

Hjärtesorg

Sonen tycker att han är stor nu.

Han har ju slutat på dagis.

Stora killar håller inte mamma i handen.

Mamma ledsen.

Sen mötte vi gamla dagmamman.

Sonen blev lite blyg.

Då kom handen.

Mamma myste.

I smyg.

Varför tycker inte svenska kvinnor att det är viktigt att kunna försörja sina barn?

Den frågan ställer jag mig senast i morse när jag läste det här i tjockalockas blogg blogginlägget.

"Inte helt oväntat deklarerade mamman att dom gemensamt hade kommit fram till att hon skulle vara hemma i minst två tre år. Med den leende förklaringen att dom ju vill ge sitt barn en bra och trygg start i livet. (Och... så passade det ju så nästan pinsamt bra eftersom hon ändå är arbetslös och han har ett välbetalt jobb. Bara som i en bisats.)"

För det första förstår jag inte sambandet mamma är hemma 2-3 år=trygg start i livet

Om mamma är hemma 2-3 år med varje barn och får 2-3 barn innebär det minst 6 år utanför arbetslivet. Om man dessutom startar från läget arbetslös blir situationen ännu svårare. Det krävs en enorm kompetens och inre styrka för att slå sig ut på arbetsmarknaden efter att ha varit hemma i sex år. Hur bra förälder blir man av att bygga upp hela sitt liv på att vara just förälder? Vilken förebild blir man för sina barn? Vill dessa familjer att deras döttrars främsta mål ska vara att bli hemmafru? Något som debatterats nyligen i aftonbladet och i skriet från kärnfamiljen.

En annan sak som ständigt förundrar mig är att kvinnor som är hemma med barnen så blint litar på att mannen kommer finnas där för alltid. Skilsmässotatistiken talar sitt tydliga språk och även om man har världens mest stabila förhållande så kan livet ta oanade vändningar. För mig är det självklart att båda föräldrarna ska kunna försörja sina barn, vad händer om den andra föräldern dör? Nej, en trygg start i livet får barnen av att ha två föräldrar som båda står på egna ben.

Ytterligare en sak som jag inte förstår är hur alla dessa män kan tycka det är ok att låta kvinnan ta all föräldraledighet med barnen. Att vara hemma heltid med barnen ger en bättre relation och det spelar ingen roll hur närvarande man är på kvällar och helger, det är inte samma sak som att vara ansvarig på heltid. Varför vill inte papporna ge detta till sina barn?

Två närvarande föräldrar som vet vad det innebär att ha ansvar för familjen - det är en trygg start för barn. Enligt mig.

Fredagsmys...

Ja ni har väl hört reklamen?

Det har min dotter med. Hon frågade mig:

"Mamma, när ska vi ha fredagsmys?"

???

"Jag vill ha chips"

Då var det dags igen

Nyser oavbrutet, ögonen rinner.
Jaha, då har gråbon börjat blomma.
Undrar om det är gråbofritt vid Riksgränsen.
Ska nog ta semester där i augusti nästa år.

Som ett barn i en godisbutik

Jag klickade på min egen reklam för det såg spännande ut: "Tomatfröer i mängder"

Det blir nog mer än sju tomatplantor nästa år...

Vad sägs om Tomat all blacks 6 sorter (som smågodis), eller "Tomat 'Medovaja Kaplja' Dessa tomater som heter “honungsdroppe”, blir gula och väger 30 gram. Högväxande, tjuvas. För växthus eller varm södervägg. Ca 30 frön." Och naturligtvis har hon gula bifftomater som jag letade efter med ljus och lykta i halva Sverige i våras.

Jag vet inte varför jag är så manisk vad gäller tomatodling men för mig är det lite sport att få så många tomater som möjligt och olika spännande sorter naturligtvis.

Livet i vanliga gängor igen

Alla är friska och jag är på väg till jobbet. Så skönt.

Hmm, jag undrar jag...

Maginnehållet hoppar, men jag mår inte illa... undrar vart detta slutar. Det var kanske den smittsamma typen iallafall. Det lär visa sig snart.

Spritmissbruk del 2

Den här gången är dottern i farten. På grund av sonens magsjuka tog jag fram handspriten och instruerade barnen om hur man skulle göra. Tänkte att det var bra övning inför influensaepidemin.

Dottern sköter sig jätteduktigt, bara det att hon tar handen full med spritgel som hon sen gnuggar in i händerna. Hon visar mig stolt de glänsande nävarna som nästan droppar av gel.

Dags att gå till apoteket och köpa mer..

Ordningen är återställd

Två spyor senare är sonen på benen och vill ha mat. Frågan är om det var en smittsam variant eller om faran är över.

Enligt reglerna ska han stanna hemma en dag till, men behövs det verkligen? Kl 9 imorgon har han varit frisk i ett dygn...

Jag kanske borde bli religiös?

Gud är smart. H*n fattar att jag bara tar till böner när jag behöver det. Jag kanske borde bestämma mig för vilken Gud jag ska tro på och mer troget be, kanske till och med ägna mig åt offerritualer (ja snälla ritualer som att baka goda kakor och sånt).

Men Gud är nog smartare än så...

Mitt i frukosten...

hör jag konstiga ljud från badrummet.

Nej, snälla snälla snälla snälla snälla!

Jag ber till någon ospecificerad Gud att det inte ska vara vad jag tror men utan resultat.

Sonen kräks.

It's a jungle out there

Ja, tomatdjungel alltså. Det blev viss sju tomatplantor i år. Minst tre för många, men de små fröna överlevde över förväntan och inte kan man kasta fina små tomatskott.

De fina små tomatskotten har utvecklats till stora monstruösa tomater. Tillsammans med smultronplantorna som skickar ut skott överallt börjar de påminna om little shop of horrors. Inte ens lite torka knäcker dem. När jag kom hem från semestern lutade de sig trött mot varandra och de hade lindat in sina grenar så fint att det var omöjligt att sära dem.

Men mycket tomater blir det. Vi kommer äta tomater till frukost, lunch och middag om en månad. Stackars barn... Jag är uppvuxen på 70-talet och kan ta till lite klyschor vid behov:
-"Mamma jag vill inte ha mer tomater"
-"Tyst unge och ät. Tänk på barnen i Afrika, de skulle minsann blivit glada för lite tomater."

Är han full?

Sonen ska gå och lägga sig. Det kommer en doft av gammal fylla från honom.

Har han hittat barskåpet och smygsupit? Han är ju ändå bara 6 år...

Nej, det var ju bara det våta omslaget med alsolsprit som jag satte på hans inflammerade mollusk för en stund sen. Minnet är bra men kort...

Cirkus

Lite trött efter första dagen på jobbet så jag smyger iväg till sängen för att ta 10 minuter innan vi ska iväg och simma. Likt spårhundar märker barnen att mamma har rymt och snabbt har jag dem här bredvid mig. De börjar bråka om en ballong och när sonen sparkar vilt omkring sig får jag nog och ryter till. "GÅ TILL ERA RUM!"

Det tog skruv. Dottern rusar iväg och gömmer sig i sin säng. Sonen klamrar sig krampaktigt fast på mig och ynkar.

Dottern gråter i sitt rum och tar till det vapen hon vet funkar bäst: "Jag vill till pappa".

Vila får jag väl göra när de flyttat hemifrån om drygt 10 år...

Dottern funderar vidare...

-"Mamma, blinda kan inte köra bil för då skulle dom krocka hela tiden"

Summering av semestern

Innan semestern hade jag en outtalad lista på allt jag skulle hinna med under semestern. Resultatet är rätt nedslående:

Check:
x vila (definitivt)
x ha roligt med barnen (absolut)
x träffa familjen (rätt mycket faktiskt)

Har inte klarat av att:
- inte göra av med så mycket pengar (ajajaj det gjorde ont i plånboken i år igen)
- städa hemma (dammkaninerna frodas)
- plocka bort gamla urvuxna kläder från barnens garderob (ut med det gamla, in med det nya)
- rensa min garderob (jag börjar dock nå en insikt om att det är dags)
- rensa sambons garderob (ha ha)
- göra fint på balkongen (any year now...)
- plugga lite inför T4 (men än är det inte för sent)

Jag ser att det finns en stor logisk lucka. Jag har inte varit hemma en hel dag under semestern. Vi har farit förbi lägenheten en gång i veckan för att titta till fiskar, blommor och post. Hur jag någonsin trott att jag skulle kunna pyssla hemma på distans övergår mitt förstånd.

Idag har FiaLisa lärt sig...

att Ekeröfärjan kostar pengar. I Norrköping är färjorna gratis.

Vi upptäckte att det kostade mitt i farleden. Som tur var hade jag pengar med mig. Undrar vad de hade gjort om vi inte kunnat betala. Kölhalat kanske?

Nej, det värsta som hade hänt hade väl varit att jag och dottern skämt ihjäl oss. Vi är bra på det. Att skämmas alltså.

Inte vilken helg som helst

Nu börjar sista helgen på semestern. Dags att börja aktivera hjärnan igen och slå på simultankapacitatorn. Jag var så inne i forskningen när semestern började, men nu har jag tappat allt. Var ska jag börja gräva?

Det känns jobbigt att jobba - jag trivs bättre här, under min korkek, där jag kan lukta på blommorna...

Skriet från kärnfamiljen: Deltidsfällan

Innan jag somnade igår låg jag och tänkte på det här blogginlägget: Skriet från kärnfamiljen: Deltidsfällan

Nästan alltid när deltidsfällan diskuteras dyker kommentarer upp där en kvinna skriver att hon går ner i arbetstid för att hon vill ha mer tid med barnen. Jag har ALDRIG sett något inlägg som skriver att de har gått ner i hemarbetstid med 50% för att få mer tid för barnen. Det är som att den enda faktor man kan ändra är arbetstiden. Sen vittnar kvinna efter kvinna som blivit 50+ om att det var en pensionsfälla. För hur mycket av tiden som de inte arbetade ägnades åt barnen och hur mycket åt hemmet? Oftast blir det ju så att den som jobbar mindre utanför hemmet jobbar mer innanför hemmets väggar.

Nu gör jag det: Jag har gått ner i hemarbetstid med 75% för att få mer tid med barnen. Det är den miniminivå som krävs för att barnen ska få mat, de ska få äta på rena tallrikar och det kalla kriget mot diverse levande varelser hålls någorlunda på ett styrkeförhållande så att jag känner att jag skulle vinna om jag ville och orkade.

Jo, visst förstår jag att alla inte orkar leva som jag gör, men jag tycker man ska kalla saker för sitt rätta namn. Men det är klart visst låter det bättre att säga "jag har gått ner i arbetstid för att få mer tid med barnen" än "jag har gått ner i arbetstid för att hinna hålla snyggt hemma"

Dottern funderar

"När man står i blåsten så ser man på håret vilket håll det blåser från. Stackars de som är flintskalliga, de kan ju inte veta."

Tänk att jag har fått så smarta barn.

FiaLisa lär sig

Man ska aldrig avslöja sina kantarellställen. Efter att jag skrev om det här på bloggen har både svampen och blåbären försvunnit. Jag antar att alla mina läsare (alla 10) satte sig i bilen direkt och plockade rent.

För det kan väl inte vara så att någon Stockholmare har känt till detta tidigare? 2 miljoner Stockholmare i de vidsträckta Stockholmsskogarna...

Jag ska aldrig köpa leksaker till barnen mer...

Vi gick till stranden tidigare idag. Barnen har lekt i flera timmar, jag höll på att inte få hem dem.

Vad var det då för avancerade högteknologiska leksaker som uppehöll dem timme efter timme?
*En halvrutten död fisk
*En trasig plastpåse
*En pinne
*Sjövatten

Tråkmamma höll på att förstöra allt när hon kom och kommenterade att det var rätt äckligt att hålla på med en halvrutten fisk...

Vila

Ligger på en strand.
Vinden fläktar mitt ansikte.
Det här är semester.

Memory lane

Vi var i Stockholm och hamnade i "våra" gamla kvarter. Jag bodde i Stockholm i 12 år, 11 av dem i en studentlägenhet på Gärdet. Nu när jag tittar tillbaka på den tiden så var det bra år och jag kan känna lite vemod ibland och sakna det vi hade. Allt var så enkelt innan barnen kom. Inte för att jag vill ha något ogjort, men det var skönt att vara ung och naiv och bara behöva tänka på sig själv.

Vi åkte och köpte pizza i vår pizzeria som såg precis likadan ut som förr. Handlade läsk på ICA Gärdet och satte oss sen och åt pizzan på Gärdet med bara händerna. Precis som förr, men nu hade vi två fantastiska barn med oss. Time flies.

Nu är det kört

Jag tog en liten skogspromenad och hittade kantareller! Inte många och egentligen var de väl för små, men jag kunde inte låta bli! Jag lider av kantarellfeber, undrar om diagnosen har någon ICD-kod? Har jag väl hittat en kantarell så kan jag inte sluta, nu kommer jag finkamma Huddige-skogarna efter fler tills jag stupar.

Tom Tits

Tom Tits är som en våt dröm för en gammal ingenjör (helt plötsligt blev styr och reglerteknik intressant). Det visade sig vara en mer konkret våt dröm för barnen också. Har precis kommit hem med två genomblöta barn som har varit både högt och lågt och med raketfart hunnit springa igenom hela Tom Tits innan jag ens hunnit fatta var jag var. Framför allt har de gjort alla vattenattraktioner, gärna från fel sida om vattenytan.