Sonen: Mamma kan vi inte göra det där du gjorde när jag var tre år (betyder egentligen för mer än en månad sen).
Jag såg den sugande blicken, fokuserad men samtidigt lite irrande efter snabba kolhydrater och fett. Jag låtsades inte förstå.
"Vad menar du?"
-Det där som du brukar göra... med smör och socker...
Det är bara att ge upp. En sockerknarkande mamma har spridit sin last till sina barn. Jag har försökt att ta mina shots i smyg, men barnen är listiga. Dessutom hade abstinensen börjat sätta in även på mig.
Ok, vi har ju faktiskt riktigt smör i kylen, så vi gör chokladbollar. Pappa och dottern sniffar sig in i köket. Bara ordet chokladboll får dem att samlas och febril aktivitet råder för att stilla sockerabstinensen.
Nu en stund och massa onyttigheter senare kommer det dåliga samvetet.
Mina barn är sockernarkomaner. Som sin mor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar