Igår flyttade vi husvagnen till min styvfar. Vi var tvugna att göra det igår så det sammanföll med lammslakten. Jag var lite bekymrad för vad vi skulle göra med barnen. Hur skulle de reagera om de sprang rakt in i slakten? Skulle de bryta ihop och bli militanta veganer? Jag pratade ordentligt med barnen innan och sa att de skulle stanna i huset om de tyckte att det verkade otäckt. Och, ja, det tyckte att det lät otäckt så barnen slussades in i huset så fick maken och jag ställa upp husvagenen.
Nu har jag fått två synnerligen nyfikta barn, så de kunde ju inte vara kvar i huset speciellt länge. Efter en stund kom de smygande och cirkulerade runt stallet där verksamheten var i full gång. Vi var klara med husvagnen så jag frågade barnen om de ville titta. Jo, lite. Så de kikade in. Lite spännande var det. De tittade lite till. Efter ett tag tyckte de inte det var så farligt så de började springa runt själva.
Det känns skönt nu efteråt. Jag kan inte låta bli att tycka att det är bra att de får se var kött kommer ifrån. Livets realiteter - köttbullar växer inte på träd. Eller, hur var det nu igen?
Vi verkar ha kommit hem precis i tid för att slippa blixthalkan iallafall. Vi måste ha åkt förbi Katrineholm precis innan det frös på. Den enda halka vi märkte av var slirande däck på leriga "gräs"mattor när vi försökte dra eller backa husvagnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar