Skriet från kärnfamiljen: Deltidsfällan

Innan jag somnade igår låg jag och tänkte på det här blogginlägget: Skriet från kärnfamiljen: Deltidsfällan

Nästan alltid när deltidsfällan diskuteras dyker kommentarer upp där en kvinna skriver att hon går ner i arbetstid för att hon vill ha mer tid med barnen. Jag har ALDRIG sett något inlägg som skriver att de har gått ner i hemarbetstid med 50% för att få mer tid för barnen. Det är som att den enda faktor man kan ändra är arbetstiden. Sen vittnar kvinna efter kvinna som blivit 50+ om att det var en pensionsfälla. För hur mycket av tiden som de inte arbetade ägnades åt barnen och hur mycket åt hemmet? Oftast blir det ju så att den som jobbar mindre utanför hemmet jobbar mer innanför hemmets väggar.

Nu gör jag det: Jag har gått ner i hemarbetstid med 75% för att få mer tid med barnen. Det är den miniminivå som krävs för att barnen ska få mat, de ska få äta på rena tallrikar och det kalla kriget mot diverse levande varelser hålls någorlunda på ett styrkeförhållande så att jag känner att jag skulle vinna om jag ville och orkade.

Jo, visst förstår jag att alla inte orkar leva som jag gör, men jag tycker man ska kalla saker för sitt rätta namn. Men det är klart visst låter det bättre att säga "jag har gått ner i arbetstid för att få mer tid med barnen" än "jag har gått ner i arbetstid för att hinna hålla snyggt hemma"