Igår fixade jag den första obduktionen. Jag är såååå glad.
Dagen kunde inte ha startat sämre. Ett riktigt bottennapp. På darriga ben åkte jag till jobbet/skolan och tänkte att det här går aldrig. Jag ska nog strunta i det. Jag hade inte lyckats få i mig någon matbit alls till frukost, så jag var beredd på att svimma vilken sekund som helst. Väl på jobbet, tänkte jag att jag går till genomgången, jag kan gå tillbaka sen. Väl på genomgången tänkte jag att jag går in, jag kan gå ut när jag vill. Väl inne var det inte så farligt. När obduktionen började så tog nyfikenheten/intresset över och även om jag var skakig så var det både intressant och lärorikt.
Tack till alla ni som peppat mig tidigare, jag tänkte på era ord att alla reaktioner är ok.
Otroligt bra gjort. Starkt och duktigt.
SvaraRaderaHurra! You rule!
SvaraRaderaYes!
SvaraRaderaVad kul att det gick bra! Nu vet du dessutom vad du har att förbereda dig på till nästa gång.
SvaraRadera(Och även om du skulle råka svimma nu eller under någon senare kurs är det ingen fara. Det är bara att sätta sig ner och vila. Ett påslag från det autonoma nervsystemet kan man inte styra över, det bara händer. Det är okej.)