Varför tycker inte svenska kvinnor att det är viktigt att kunna försörja sina barn?

Den frågan ställer jag mig senast i morse när jag läste det här i tjockalockas blogg blogginlägget.

"Inte helt oväntat deklarerade mamman att dom gemensamt hade kommit fram till att hon skulle vara hemma i minst två tre år. Med den leende förklaringen att dom ju vill ge sitt barn en bra och trygg start i livet. (Och... så passade det ju så nästan pinsamt bra eftersom hon ändå är arbetslös och han har ett välbetalt jobb. Bara som i en bisats.)"

För det första förstår jag inte sambandet mamma är hemma 2-3 år=trygg start i livet

Om mamma är hemma 2-3 år med varje barn och får 2-3 barn innebär det minst 6 år utanför arbetslivet. Om man dessutom startar från läget arbetslös blir situationen ännu svårare. Det krävs en enorm kompetens och inre styrka för att slå sig ut på arbetsmarknaden efter att ha varit hemma i sex år. Hur bra förälder blir man av att bygga upp hela sitt liv på att vara just förälder? Vilken förebild blir man för sina barn? Vill dessa familjer att deras döttrars främsta mål ska vara att bli hemmafru? Något som debatterats nyligen i aftonbladet och i skriet från kärnfamiljen.

En annan sak som ständigt förundrar mig är att kvinnor som är hemma med barnen så blint litar på att mannen kommer finnas där för alltid. Skilsmässotatistiken talar sitt tydliga språk och även om man har världens mest stabila förhållande så kan livet ta oanade vändningar. För mig är det självklart att båda föräldrarna ska kunna försörja sina barn, vad händer om den andra föräldern dör? Nej, en trygg start i livet får barnen av att ha två föräldrar som båda står på egna ben.

Ytterligare en sak som jag inte förstår är hur alla dessa män kan tycka det är ok att låta kvinnan ta all föräldraledighet med barnen. Att vara hemma heltid med barnen ger en bättre relation och det spelar ingen roll hur närvarande man är på kvällar och helger, det är inte samma sak som att vara ansvarig på heltid. Varför vill inte papporna ge detta till sina barn?

Två närvarande föräldrar som vet vad det innebär att ha ansvar för familjen - det är en trygg start för barn. Enligt mig.