Ja, tomatdjungel alltså. Det blev viss sju tomatplantor i år. Minst tre för många, men de små fröna överlevde över förväntan och inte kan man kasta fina små tomatskott.
De fina små tomatskotten har utvecklats till stora monstruösa tomater. Tillsammans med smultronplantorna som skickar ut skott överallt börjar de påminna om little shop of horrors. Inte ens lite torka knäcker dem. När jag kom hem från semestern lutade de sig trött mot varandra och de hade lindat in sina grenar så fint att det var omöjligt att sära dem.
Men mycket tomater blir det. Vi kommer äta tomater till frukost, lunch och middag om en månad. Stackars barn... Jag är uppvuxen på 70-talet och kan ta till lite klyschor vid behov:
-"Mamma jag vill inte ha mer tomater"
-"Tyst unge och ät. Tänk på barnen i Afrika, de skulle minsann blivit glada för lite tomater."
Biafra var en stor grej på 70-talet. Vad det än handlade om skulle man inte gnälla, för i Biafra var det bedrövligt. (Vilket jag är övertygad om att det var, men tillslut tog man det ju inte på allvar.)
SvaraRaderaJag är övertygad om att många ätstörningar utvecklades under 70-talet just på grund av dessa argument. Det hade väl varit bättre att sätta in en 100-lapp på Röda Korset än att hota en hel generation barn (funderar lite bara).
SvaraRadera