Frigörelseprocess

Sonen, 6 år, har gått från att vara en kramgo liten kille till att bli en arg ung pojke.

Det är tur att barnen har inbyggt perioder där de gnager bort lite av navelsträngen. Jag är inte stark nog att göra det.

Hönsmamma.

Men jag är inte ensam.

Jag är iallafall en hönsmamma som använder mitt intellekt för att sätta barnens bästa före mina rädslor för vad som kan hända barnen när de ska stå på egna ben. Försöker iallafall. Han behöver frigöra sig. Inte bara från sin mamma som har svårt att inse att hon inte har några småbarn längre, utan också från storasyster som är just STORASYSTER. Han har två flickor som pysslar om honom, hjälp var ska det sluta?

Nej, nu har han fått nog.

Han kan själv.

Tycker han.

Och då får han prova.

Men bakom dörren står mamma redo att rycka in om det skulle behövas.

Det är ok att vara arg ibland...