Sleepless in Nkp

Jaha. La mig och vilade i eftermiddags eftersom förkylningen satte sina spår i koncentrationsförmågan. Vaknade 3+ timmar senare lätt förvirrad. Vart tog eftermiddagen vägen? Nu är det payback time. Endast tomten FiaLisa är vaken.

TGI Friday

Jag har gjort om veckan. Jobba två dagar och var ledig i fem. Jag tycker det känns bättre så.

Jag jobbade bara två dagar förra veckan, så därför har jag undermedvetet bestämt mig att det räcker nu när jag har avverkat två hårda dagar denna vecka. Jag kommer på mig själv med att tänka flera gånger: Skönt, nu är det fredag, då ska jag hem och ta det lugnt. Sen blir jag lika besviken varje gång när jag kommer på att det är tisdag. Tre dagar kvar.

Dålig vana

Jag brukar åka buss till jobbet/skolan. Jag gillar bussåkandet. Det är fritid där jag kan sova, jobba, plugga eller meditera. Allt efter humör och ork. Ibland måste jag dock ta bilen. Det gillar jag inte. När man kör måste man ju vara vaken och ägna sig åt att just köra bil.

Av någon outgrundlig anledning infaller dessa dagar alltid när det är snöstorm och trafikkaos, ja vintertid alltså. Idag med. Så jag har ägnat allt för lång tid med att puttra fram på motorvägen i 60 (utom när det var stopp i andra filen för en olycka, då drogs hastigheten ner till 30). Jag kom för sent naturligtvis, men jag kom fram. Det är det som räknas.

Idag lyckades jag mot alla odds hitta en parkeringsplats på personalparkeringen! Jag blev så glad att jag funderade på om jag skulle gå och köpa en triss-lott också. Men eftersom jag var så sen hoppade jag över det. Det hade säkert blivit en miljon...

Summering

Snart har ett nytt decennium gått till ända. När jag tänker tillbaka utan att reflektera brukar jag slentrianmässigt tycka att det varit hopplöst jobbigt. Men när jag skärper till mig och börjar se det som är positivt så inser jag att mycket roligt och bra har hänt också, mellan allt det jobbiga. Som vanligt blir det roliga självklart, fastän det har haft oändlig inverkan på mitt liv.

Det allra bästa är naturligtvis att jag har fått två barn. Två fantastiska barn, världens bästa om ni frågar mig.

Jag har disputerat och blivit läkarstudent. Inte så illa jobbat det heller.

Vi har bott i en bra lägenhet, bara att flytta till Norrköping var en hit.

Till de mer jobbiga sidorna läggs fyra operationer, minst en depression och insikten om makens kommande operation. Så nästa decennium börjar med en operation, om än inte min, sen hoppas jag allt ska gå på räls. För det är väl så livet ska vara?

Söndagsmorgon

Sitter och tittar på frukost-TV. Tyvärr lyckas den inte fånga mitt intresse tillräckligt för att jag ska kunna ägna hela min uppmärksamhet åt Tilde och company. Så varför inte skriva ett litet nonsensinlägg på bloggen istället eller snarare samtidigt?

Tänker avundsjukt på mårr som hänsynslöst rapporterar om havsbrus, sol och värme. Men vad är väl solig strand i värmen när jag kan gå ut och huttra i det gråa regndiset hemma i svedala.

Trött

När såg jag solen senast? Ingen aning. Jag försöker vara ute i dagsljuset så mycket jag kan, men det har varit ett ständigt dis så det har känts som om ljuset aldrig kommer igenom.

Jag är vansinnigt trött. Mycket beror troligen på att jag är förkyld, men det känns inte lättare att bära för det. Jag kommer inte upp ur sängen på morgonen, någon röst i huvudet säger åt mig att blunda en stund till och plötsligt har det gått en timme.

Nu är det fredag. Om några timmar får jag gå hem och sova. Zzzzzz

Hypofysen

Tänk att en sån liten knöl kan styra så mycket. 0.5 cm2. Idag har jag också lärt mig ett nytt ord: Sellae, betyder tydligen sadel.

Nåja, det som egentligen kontrollerar oss är ju hypothalamus. Ni har väl inte missat hypothalamussången?

Dags att jobba?

Imorgon tänkte jag åka till jobbet. Jag har telefontid med läkaren vid 10-11 tiden (jag kommer inte ihåg eftersom mitt närminne var dysfunktionellt förra veckan) för att eventuellt förlänga sjukskrivningen. Passar rätt bra... Då lär jag veta om det är dags att åka hem eller om jag klarar hela dagen.

Planen är att börja jobba halvtid och sen trappa upp under veckan efter ork. Bara inte dotterns förkylning får fäste i mig också...

Jag känner mig riktigt taggad inför T4, det ska bli kul att börja plugga igen men... vad sjutton var det jag lärde mig de första tre terminerna? Tur att jag är så välutbildad i patientperspektivet, får kompensera minnesluckorna med det.

Tänk, det blir aldrig som man tänkt sig. Jag skulle ju ha en stärkande semester, jobba undan lite och starta terminen med rent skrivbord, rent samvete och stärkt immunförsvar. Nej, men det går nog ändå. Får se till att få en daglig dos D-vitamin hela hösten så att jag håller mig frisk. Enligt Annika Dahlqvist behöver jag inte ens vaccinera mig mot H1N1 utan det räcker att äta LCHF diet. Det är alltså det jag gjort fel hela tiden, jag är ju såld på kolhydrater. Så kan det gå, då blir man ju sjuk också, jag och alla risätande kineser... Konstigt att de har kunnat bli så många med tanke på hur mycket kolhydrater de äter...

Trångt

Jag åkte till sambon/särbon i husvagnen i torsdags när jag deppade ihop. Barnen fick packa sina grejer och jag hade fullt upp med mitt så jag hade lite dålig koll.

Nu bor jag, sambon, två barn och 34 gosedjur tillsammans i husvagnen - lite trångt.

Modern teknologi

Ringde läkarmottagningen som ska göra gastroskopin för att höra hur lång väntetiden är. Jag får veta att de inte ens fått min remiss. Den skickas med snigelpost. Nu ska jag försöka få tag på vårdcentralen och få dem att faxa remissen. Om jag vetat detta hade jag tagit remissen själv och åkt till läkaren med den.

Han jag pratade med var iallafall väldigt trevlig. Alltid något.

Uppdatering 18 aug
Ringde vårdcentralen igår och de lovade att faxa remissen. Men ingen remiss har synts på läkarmottagningen för gastroskopi. Suck.
Ringde vårdcentralen igen och mitt fall ligger hos läkaren i en röd mapp, men läkaren är inte på plats idag.

Uppdatering lite senare
De ringde från läkarmottagningen och gav mig en tid på torsdag! Snigeln har kommit fram! Tänk att man kan bli så glad för en läkartid.

Konstiga drömmar

Jag vaknade just tacksam över att det bara var en dröm. Polisen hade börjat jaga oss så det var skönt att det inte var på riktigt. Jag drömmer så konstigt när jag är sjuk.

Sambon körde bil i en berg-och dalbana. Han hamnade där av misstag och var tvungen att köra hela banan för att ta sig ut. Personalen var väl på kafferast eller något men vi fick härja i banan helt ostörda. Det gick bra, sambon tog sig igenom utan en skråma på vare sig person eller bil.

Allt jag tänkte var: Det här är inte bra för mitt magsår.