Han kunde inte vänta. Igår kväll satt han några timmar och byggde. Han gav upp vid nio, men fortsatte tappert direkt när han vaknade kl 7. När jag lyckades masa mig upp ur sängen vid åtta-tiden var legokonstruktionen klar. F är fortfarande lycklig. Själv känner jag mig lite stolt över att ha en så duktig son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar