Besviken

Jag har städat hela natten. Dammsugit och fejat. Gissa om jag blev grymt besviken i morse när jag vaknade och upptäckte att allt såg ut som vanligt. :(

Hoppsan

Dags att ställa tillbaka klockan. :)

Det här är den bra sidan av sommar/vintertid.

Dags att ställa tillbaka utemöblerna då...

Tvivel

Vem är jag? Vad vill jag? Vad kan jag? De frågorna fick vi lära oss av syokonsulenten i gymnasiet. Undrar varför det har fastnat?

Just nu sitter jag i alla fall och funderar på de frågorna. Speciellt: Vad vill jag? Vill jag jobba på stora universitetssjukhuset en bit bort eller lilla sjukhuset nära? Ska jag satsa på geriatrik i sommar eller medicin? Hur ska det bli med forskningen? Det som är kul nu kanske inte är kul efter 10 år. Hur ska man veta vad man tycker är roligt i längden? Skulle jag orka med alla jourer på medicin?

Jag var så säker på att jag ville etablera mig på lilla sjukhuset, men nu vet jag inte... Tänk om jag missar något? Tänk om jag ångrar mig?

Shit, ska jag bli läkare? Hur gör man då?

Äh, börjar spåra ur nu va?

Pysslar

Det började med en liten rehabverkstad. Maken behövde fixa en vadderad ficka som skydd för pacemakern eftersom pacemaker inte är så bra tillsammans med bilbälte, i alla fall inte när man är yrkeschaufför. Så jag sydde en prototyp. Ful som attan, men prototypen ska ju göras för att se om tanken funkar. Blir det bra kanske jag kan få fram något snyggt nästa gång. Rosa, med paljetter kanske...

Sen kom jag på att vi har ett erbjudande från Vattenfall där vi får en gratis fotobok. Hoppsan, erbjudandet gäller bara månaden ut, så jag satte mig och fixade ihop en fotobok om semestern på Legoland. Det blev jättebra och kul att göra ett minne av resan. Jag borde verkligen ta mig tid och göra så där av andra bilder med. Man tittar ju inte på bilderna som ligger i datorn en masse. Nu valde jag ut de bästa bilderna och sen kan man ta fram och titta i boken när man får lust.

Sjukhuset

Jag följer serien slaviskt sen de flyttade till Linköping. Här och där sveper klasskamrater förbi, även jag har svept förbi en gång, många av läkarna har jag jobbat med och många av platserna är bekanta. Tänk att det är så spännande att se folk man känner på TV.

Pust

Undrar om någon högre makt tyckte jag förtjänat att ta igen mig. Vårdcentralen jag är på åkte på konferens halva onsdagen och hela torsdagen. Så nu är jag hemma, ledig från praktik med en hel dag framför mig. Igår när jag kom hem vid lunch la jag mig i sängen med datorn och spelade spel hela eftermiddagen.

Då dimper det ner en bok i brevlådan. Läckbergs nya. Jag skulle kunna ligga i sängen och läsa hela dagen. Men nej, jag har ju lovat min doktorand att granska manuskriptet som är lite bråttom. Bättre att göra det idag och vara ledig till helgen tänker jag. Det kan ju vara rätt mysigt att ligga i sängen och granska manuskript med. Första gången jag är på den sidan av manuskriptskrivande. Det är lite spännande. Men inte så lätt som jag trodde när jag var doktorand.

Och plötsligt var det klart

Det där föredraget som jag varit så nervös för. Plötsligt har jag gjort det. Och jag tror att det gick bra. Jag tror att jag fick sagt det jag tänkt säga. Jag kan aldrig följa ett manus eftersom jag tappar bort mig direkt utan jag får lita på mitt minne. Kunskapskanalen var där och filmade, får se om jag törs titta på mig själv. Om ett tag. När jag fått distans.

Smurfigt

Just när jag börjar känna att jag är så uppskruvad att det inte går att vara i närheten av mig. Andningen är så spänd att den knappt når nedanför struphuvudet. Då bestämmer vi att vi ska gå på bio hela familjen. Familjefilm med mycket godis (viktväktarna ser väl inte vad jag gör i en biosalong?). Och kan man tänka sig. Smurfarna var precis vad en uppskruvad forskare behövde för att slappna av lite. Hur gör forskare som inte har barn när de behöver varva ner?

Laddar

På tisdag ska jag hålla ett stort föredrag. Det var längesen så jag känner mig lite orutinerad. Nu laddar jag. Och är nervös.

Baksidan

Allt är inte kul på en vårdcentral. Tyvärr kan jag inte gå in i detalj om vad som hänt men det handlar om läkemedel, språkförbistring och en magkänsla som skriker att här är något som inte stämmer! Och ändå måste jag försöka bena ut vad som är fel. Då blir man glad när nästa patient har hosta, feber och CRP på över 100, där finns tydliga riktlinjer om vad jag ska göra.

Slut på tomatsäsongen

Nu har alla tomatplantor åkt med soporna till tomathimlen. Resultatet av sommarens odlingar blev mycket gröna blad och betydligt mindre tomater. Plantorna trivdes alldeles utmärkt i växthuset, men jag hann inte riktigt med så de blev förväxta. Om man är seriös tomatodlare ska man nog inte lämna dem vind för våg i flera veckor under sommaren.

Förväxta tomatplantor gör inga tomater. Men några kilo blev det i alla fall, och de var väldigt goda.

Jobb jobb jobb

En klasskompis sa häromdagen att det var så skönt, hon har haft tid att plugga lite de senaste veckorna för det har inte varit så mycket i skolan. Hmmm, tänkte jag, plugga... jo det borde man ju göra. Själv har jag jobbat. Det har visst kört ihop sig lite. Jag jobbade 39 timmar den här veckan, inte de 12 som jag ska. Sen att några av de timmarna tillbringades vid en trevlig middag med goda drycker hör väl inte till saken, det var faktiskt jobb där vi förde projekten till nya höjder (fantastiskt vad lite vin kan göra för kreativiteten).

Jag har stött på ett nytt problem. Jag ska hålla en forskningspresentation där jag inte får stjäla låna bilder från internet utan att fråga den som har rättigheterna. Ooops, hur gör man då? Alla mina kollegor är lika frågande. Vaddå, får man inte använda bilder hur som helst? Nä, men efter mycket letande hittade jag en guldgruva med snygga bilder inom mitt fält som jag fick ta bara jag skrev "courtesy of..." i presentationen. Puh!

I morgon väntar vårdcentralsplacering två veckor. Måste passa på att träna mina nya kunskaper i ortopedstatus. Har ni förresten sett den här? Guldgruva för fumliga kandidater. Och här finns en sammanfattning man kan ha med sig i fickan. Kanske ska bli ortoped trots allt???

Paus

Jag gör inget vettigt alls den här helgen. Rätt skönt faktiskt. Fast det kan faktiskt bli en hel del gjort ändå fastän man inte gör någonting. Igår tog jag tag i sockeländet. Sorterade sockar så att det blev en full korg med par. De svarta är värst. Vem kom på att man skulle köpa svarta enfärgade sockar? Det är lite olika modell på dem, så en person med minsta ordningssinne kan inte bara sätta ihop två svarta och låtsas att de är lika. Man måste titta om de är lika långa, om de har samma resår och om de är lika urtvättade. Pyssligt värre, och kräver bra ljus. Mönstrade sockar är bättre, det är nästan som små pilar pekar ut paren. Så hädanefter ska jag bara köpa färgglada mönstrade sockar. Ja, jag började ju redan förra veckan när jag investerade i stödstrumpor inför kommande operationer. Visst är de söta?