Igår skulle jag iväg på afrikansk dans. Det är högprioriterat, det enda jag har för mig själv under veckorna. Barnen skulle vara ensamma hemma en stund, men när jag skulle åka var sonen försvunnen. Jag for runt i området på cykeln, men han fanns ingenstans. Jag ringde till kompisen och pratade med kompisens mamma och hon var precis som jag lite lagom irriterad för hon ägnade sig åt samma sak som jag: leta efter sin son.
Jag ägnar allt mer tid åt att leta efter min son. De har en fenomenal förmåga att försvinna när de är ute och leker. I somras var det ok, men jag tycker det känns jobbigt att inte veta var han är när det är mörkt ute.
Till slut dök han upp och när jag frågade var han varit svarade han: Överallt.
Jo, så var det nog...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar