Olika världar

Läser tidningarna och blir nedslagen över hur illa det står till i världen. Aftonbladet skriver om läget i Afghanistan. I Afghanistan dör 1600 kvinnor per 100 000 födslar. Det är 16 kvinnor per tusen födslar eller nästan 1 av 60. I den värsta provinsen, Badakhshan, dör 6507 kvinnor per 100 000 födslar. Det är en på 15. I snitt föder en Afghansk kvinna 6 barn. Med tanke på att många dör vid första förlossningen betyder det att mer än hälften av kvinnorna kommer dö vid en förlossning. Att bli gravid är således nästan en dödsdom i denna provins. Helt ofattbart. Jag lyfter på hatten för Aftonbladet som skriver om dessa kvinnors situation. Vad gör männen i Afghanistan medan deras kvinnor dör i tysthet - en naiv person som jag skulle tro att när så många kvinnor dör i onödan gör man en kraftsamling för att lösa problemen. Men icke, bättre att kriga lite till. (Ja, jag vet att det inte är så enkelt men visst blir man frustrerad.)

Sen dyker ett helt annat problem upp. En tunisisk kvinna har bestämt sig för att slå åttlingrekordet. Hon väntar 12 barn. Enligt Daily Mail säger pappan "Our joy was increased with the growing number". Själv hade jag nog blivit rätt orolig. Jag har burit ett barn i taget, det var rätt jobbigt. Att ta den bördan gånger 12 anser jag vara omöjligt. De flesta medicinska experter ger rätt dystra prognoser också, så jag är inte ensam som olyckskorp. Jag kan bli lite ledsen när medicinska framsteg som utvecklats för att hjälpa människor missbrukas. Med dagens kunskap kan vi göra otroligt mycket. Men när det missbrukas som i detta exempel när det blir en tävling om vem som kan få flest barn samtdigit eller när pensionärer blir gravida, då hämmar det utvecklingen. En utveckling som kan hjälpa många som verkligen behöver hjälp.