Nya (för) djärva grepp

Jag sa till barnen idag: I helgen kan väl ni ta en varsin kasse och plocka i leksaker som ni inte använder längre så att vi kan få undan dem.

Dottern: Jag använder alla mina leksaker.

Sonen: Jag älskar ALLA mina leksaker, jag kan inte ta bort några.

En kasse skulle utgöra max 1 promille av totala mängden leksaker, jag förstår att ett så stort ingrepp på deras liv gör dem alldeles tårögda.

Jag känner att jag börjar mobilisera till strid. Snart blir det en leksak in = en leksak ut som gäller.