Gott Nytt År!

Själv ska jag och maken hosta och nysa in det nya året, jag misstänker att vi inte är ensamma om det. Var på apoteket för att köpa lite symptomlindrare och killen i disken önskade oss godd dnydd år. Kvinnan framför mig i kön till Maxi hostade oavbrutet och någonstans bakom mig hörde jag en kraxande röst som man bara får av en rejäl förkylning.

Vad ska man göra för att få honom att haja till?

Maken: Vad gör du?
Jag: Jag googlar om abortpiller.
Maken: Det kunde du väl ha tänkt på lite tidigare...

Suck, aldrig kan man skrämma honom, men han vet i och för sig att jag pluggar gyn nu. Nästa vecka ska jag ägna åt akutmedicin och kommer troligen googla mycket om förgiftningar, kanske till och med suicid. Får se om jag kan få honom att vakna då.

Sista Tenta-P?

Ja, man kan ju alltid hoppas. Jag har ockuperat köksbordet med drivor av papper och böcker. Matar mig igenom systematiskt. Gyn är avklarat, nu väntar barn och slutligen akutmedicin. Som extra grädde på moset har jag skaffat en liten virusinfektion i halsen också som gör mig lagom sur. Barnen är utlokaliserade till mamma vilket är bra alla gånger utom när jag vill ha en kram. Nä, nu ska jag sätta mig och få lite panik över en gammal tenta.

...

...jag har tråkigt. Klarar inte av att vara ledig...

God Jul!

Nu har jag sagt hejdå till skylten där det står "läkarstudent". Jag kommer aldrig mer behöva den. Hade den inte varit så bucklig skulle jag rama in den, men jag ska fundera på hur jag ger den en hedersplats - där det syns att den är förbrukad naturligtvis.

Nu tar jag jullov ända till annandagen. Sen väntar intensivplugg inför SISTA TENTAN!

Fram till dess hoppas jag ni alla får en riktigt

GOD JUL!

Bara en liten detalj kvar...

Tentan på en vetenskaplig artikel gick bra (som tur var). Nu har jag även gjort det som behövs för att få godkänt på sista kliniska placeringen. Så är det alltså bara en liten detalj som står mellan mig och läkarexamen - terminstentan.

Plötsligt händer det!

Vi har haft ett hål i väggen i trappan ända sen vi flyttade in... för cirka tolv år sen. Vi gömde hålet bakom en tavla och glömde bort det. Men så nu, när vi gör om badrummet som ligger vägg i vägg till hålet blev vi påminda. Så maken hittade lite överbliven gipsskiva och lagade hålet. Men det var ju ändå inte snyggt, så idag beslutade vi att byta ut den tapetbård som finns vid hålet. Maken hävdade bestämt att det fanns gamla tapeter i källaren och började riva bort tapeten. SEN gick han till källaren och hämtade rullen som han visste fanns där nere. Det visade sig dock att det inte alls var samma tapet. Visst var de lika, men inte samma. Vi diskuterade hur vi skulle lösa problemet. Kommer det synas någon skillnad om man sätter in den andra bården? Jo, troligen, framförallt i den centimeterbreda spalten som skulle uppstå eftersom den felaktiga bården var smalare. Det var inte heller speciellt snyggt med en bortriven bård. Vad göra?

Vi åkte iväg och började titta på tapeter. Ganska snabbt hittade vi en tegelimitation. Det kunde vara snyggt, en tegelvägg... men den såg lite fusk-syntetisk ut. Sen hittade vi en tapet med brädimitation. Den kunde bli jättesnygg och vi började diskutera kreativa lösningar som innefattade olika kombinationer av tegel och brädor. Kanske man kunde göra en dörr och sätta dit riktigt handtag och gångjärn?

Det slutade med att vi hittade en annan tegeltapet som kostade 250:- för en rulle och plankimitationen fick vi två öppnade rullar för 50:-. Väl hemma började jag tveka, det skulle nog bli konstigt med att mixa tegel och plankor, det skulle nog se konstigt ut. Så det slutade med att vi bara satte upp plankimitationen som en fondvägg. Det blev jättesnyggt! Tänk att det ska ta tolv år att ta tag i något som blev så bra.

Nu går maken och jag och funderar på var det kan bli snyggt med en tegelfondvägg...

Pyspunka

Nä, nu vill jag vara klar. Sista placeringen är intressant, känns viktig och jag vill verkligen lära mig. Igår trotsade jag varningar och pulsade iväg till bussen som var 30 min för sen. Tillbringade dagen och kvällen på praktiken och tvingade sedan min man att åka och hämta mig kl 21:30, med en klump i magen slirade vi sedan hemåt.

Idag orkade jag inte. En begynnande förkylning kan ha påverkat humöret och motivationen, men när jag läste i tidningen att man rekommenderades att stanna hemma om man kunde så kände jag efter en extra gång och kom fram till att jag nog skulle stanna hemma idag, är bara schemalagd på 4 timmar och det kändes som att jag kunde missa det.

Denna vecka är det inte kul att pendla, jag längtar till min framtida arbetsplats med promenadavstånd.

Sista föreläsningen

Det hade vi idag. Det radar upp sig flera sista xxx nu. Nästa vecka börjar sista praktikperioden.

Godnattsaga

Metaanalys är en studie av vetenskapliga publikationer, med syfte att dra slutsatser om den samlade vetenskapliga litteraturens gemensamma slutsats, således en studie av studier.

En meta-analys genomförs normalt inte på samma sätt som en vanlig vetenskaplig studie, där man samlar in och bearbetar originalobservationer. Istället handlar det om att sammanställa flera sådana originalstudier så att man får ett större observationsmaterial. Man gör alltså normalt inga egna originalobservationer utan sammanställer resultat från redan publicerade vetenskapliga artiklar. Man uppför ett studieprotokoll där metoden för studien specificeras. I den står till exempel hur man letar efter vetenskapliga artiklar i ämnet, hur dessa bedöms, inklusions- och exklusionskriterier för artiklarna och hur man räknar ut en samlad slutsats.

Somnat än?

Tenta på gång

I morgon ska jag inte åka till Linköping. Det känns som en bra dag att stanna hemma. Köerna ringlade långa söderut när jag åkte hem idag. Men trots glädjen kommer det nog inte vara det minsta spännande att läsa statistik och vetenskapsmetodik inför torsdagens tenta. Näst sista tentan, det ni!

Pensionsvalet

Det damp ner ett brev i brevlådan från Pensionsvalet. Jag har ingen koll på mina pensionsuppgifter, det dimper ner brev titt som tätt och jag fattar nada. Jag har haft lite för många olika arbetsgivare och alldeles för dålig koll så mina pensionsplaceringar skulle få vilken ekonom som helst att gråta. Själv förstår jag inte, så jag har ingen anledning att gråta.

Den här gången öppnade jag i alla fall brevet. Det visade sig vara en uppmaning att välja hur mina pensionspengar som jag ska få under min framtida landstningsanställning ska placeras. Ja, säg det... svårt att sia om framtiden, här hjälper inte mina 500 hp någonting. Surfade runt lite utan att bli klokare.

Det där med valfrihet är alldeles fantastiskt. Istället för att låta någon som kan något bestämma hur jag bäst placerar mina pengar ska jag sitta och gissa mig fram till det. Inte går det att fråga banken heller, då kommer de bara lura in mig på sina egna fonder. Hur hittar man en opartisk kunnig rådgivare?

Nej, nu ska jag kryssa något klokt, sen är det dags att ta tag i el-avtalet som går ut om en månad. Tjoho!

Praoelev?

Har precis klarat av min näst sista placering. Fantastiskt roligt med anestesiologi. Och inte sitter de och löser sudoku hela dagarna heller som ryktet säger... Jag visade mig från min bästa sida när läkaren jag gick med skulle åka med i en ambulanstransport. Antagligen så lyste ögonen på mig och jag hoppade nästan jämfota (jag sa inget men troligen sa hela jag med kroppsspråket "får jag följa med får jag följa med får jag följa med???"). De försökte allvarligt tala mig tillrätta. "Vi ska bara ordna den här transporten, det kommer troligen inte hända något spännande alls, det är bättre du är kvar här och deltar i den vanliga verksamheten". "Jag har aldrig åkt ambulans" klämde jag till sist ur mig. De gav upp (man kunde ana ett leende i mungipan). "Jaja, men det är ambulanspersonalen som bestämmer om du får åka med". Så jag fick följa med :) Lika glad som en treåring skulle varit ungefär.

Tur att man är lättroad.

Mål inför sista praktikperioden: Uppträd vuxet och moget.

Räknar ner

Nu har halva sista terminen gjorts. Bara en halv termin kvar... Känns lite overkligt. Jag tycker det är trevligt att vara student så jag kommer sakna studielivet lite. Det finns dock en sak som hägrar efter årsskiftet: månadslön!

Blä

Ligger hemma sjuk. På ett sätt glad för att jag har "dag för självstudier" för då kan jag ligga och tycka synd om mig själv helt ostört (eller nåja, barnen har höstlov så det där med ostört kanske inte är sant). Men samtidigt bävar jag för morgondagen då jag har heldag med akut traumaomhändertagande. Superobligatoriskt, inte bara för att jag måste varit där, det känns rätt viktigt inför mina kommande arbeten också. Men, den dagen den sorgen...

Bråda dagar

De senaste dagarna har ägnats åt att försöka återuppliva/rädda livet på diverse dockor. Hittills har jag inte lyckats, trots att tekniken och ABCDE sitter bättre och bättre för varje gång, men jag skulle nog bli lite rädd om dockan hostade till på riktigt.

Att rädda liv är jobbigt och på kvällarna kommer jag hem helt utschasad. Då önskar man sig inget hellre än att få krypa ihop i en kravlös bostad med en kopp te. Istället möts jag av en vägg full med svartmögel! Kvällarna få således ägnas åt att diskutera badrumsrenovering vilket har expanderat till att även innefatta tvättstugerenovering med hantverkare, bostadsrättsförening och försäkringsbolag. Har jag berättat att jag är rädd för hantverkare och försäkringsbolagstjänstemän? Jag vill helst gömma mig under täcket och inte komma fram igen förrän renoveringen är klar och betald.

Ogräs?

Min dotter växer en centimeter i månaden. Fatta! Detta innebär att hon har vuxit om mig om ett år! Jag har mycket svårt att förlika mig med tanken att mina små gullgrisar ska bli stora så jag tycker det är lite oartigt av henne att växa upp på det där sättet och motbevisa mig hela tiden. Dessutom är det omöjligt att ha kläder som passar till henne hemma. Antingen sitter byxorna halvvägs till knät eller också är de på tok för stora. Just den där dagen när de passade låg de antagligen i tvätten eller så...

Mycket ska man stå ut med som mamma... men barn som är större än en själv är väl lite väl magstarkt? För att inte tala om att sonen klådde mig i ett PS-spel häromdagen. Sopade mattan med mig kanske är mer korrekt uttryckt. Snart dags för träningsläger i dataspel alltså.

Nervös väntan

Först hörde man hur klasskompisarna blivit kallade på AT-intervju. Snabbt, innan man hann kognitivt försvara sig, kom tankarna: "Varför har de inte ringt till mig?". Varje gång telefonen ringde hoppade jag högt. Kanske nu? Men nej, det var sonens kompis som undrade om sonen ville ut och leka. Men så, på väg hem så kom äntligen det efterlängtade samtalet, jag fick komma på intervju. Och sen en till.

Nu en dryg vecka senare har alla varit på intervju. Vi sitter på föreläsning och en efter en smyger ut för att svara i telefon. Trots att jag försöker vara cool, kommer tanken igen: "Varför ringer de inte mig?". Ett nervöst surr under rasterna där vi räknar upp alla som fått AT, verkar mest vara de som fått som blivit uppringda. På eftermiddagen så får jag då till slut mitt samtal. Håller andan ända tills jag får höra: Vi vill gärna att du kommer hit och gör din AT!  Tänk, lilla jag ska bli doktor :) Undrar när dottern tycker jag är en riktig doktor...

Familjestöd

Dottern: Mamma, jag är orolig för pappas hosta
Ömma modern: Ja, den låter illa, men jag har lyssnat på pappas lungor och det låter ok
Dottern: Man kanske skulle låta någon doktor titta på honom?
Ömma modern: Hallå, jag är ju doktor, jag har tittat på honom
Dottern: Men jag menar en RIKTIG doktor
Ömma modern, något förnärmad: Vaddå riktig doktor?
Dottern: Hallå, du söker ju fortfarande jobb!!!

Beräknat

Vi går från klarhet till klarhet. Genom att genomföra renovering av lillebrors rum strax innan vi ska göra om badrummen blir man inte det minsta berörd av färgstänk i badkaret eller på toalettsitsen. Allt ska ju ändå kastas ut. Tänk om vi hade gjort tvärtom, så att färgstänken hamnade i det nya badrummet, då hade jag blivit rasande!

Snilleblixt

Att renovera är världens bästa ursäkt för att det är kaotiskt hemma. Jag behöver ju inte berätta att det alltid är kaos hos oss, utan låtsas att när vi inte renoverar är det sköna hem som gäller.

Renoveringsfeber

Förslag på ICD-kod? Inte räcker det att projektera för att göra om två badrum. Plötsligt var vi bara tvungna att göra om lillebrors rum. Det där projektet som stått högt upp på prioriteringslistan men liksom blivit stoppat av legohögar hela tiden. Badrumsrenoveringen lejer vi ut, så det handlar mest om att bestämma sig för hur man vill ha det, pruta bort hälften och sen hålla sig undan. Lillebrors rum gör vi själva. Så jag har ägnat kvällarna åt att tapetsera, måla och snart ska maken bygga en loftsäng. Lillebror är så entusiastisk att han till och med hjälpt till att städa ur rummet innan vi skulle köra igång. Eftersom favoritfärgen är gul, så blir rummet just gult. Väldigt gult. Men bara han blir nöjd så får det väl vara så...

Intervjuer

Nästa vecka är det dags för AT-intervjuer. Börjar kännas lite nervöst...

Bäst att hålla sig frisk

Inte kan man gå till doktorn när man är/har varit/kommer bli kollega med i princip alla man ska söka vård hos. Jag har till exempel aldrig träffat "min" läkare på min vårdcentral men vi har konverserat lite via mina vårdkontakter, så jag vet vad hon heter. Jag har även konverserat med henne via Cosmic, undrar om hon sitter och funderar på var hon sett namnet förut...

Min mage blev lite sur häromdagen. Jag skaffade snabbt som attan fram lite omeprazol. Kan ju inte låta det utvecklas till något allvarligt för jag skulle aldrig i världen låta mig gastroskoperas av en läkare som jag jobbar med. Eller, jag blir väl så illa tvungen om jag blir sjuk, men bättre att mota Olle i grind. Kanske inte är så jobbigt att pendla till jobbet i alla fall? Kan ju vara skönt att slippa springa på patiener i varje gathörn också. Det värsta är när jag känner igen ett ansikte men inte vet om det är en patient, läkare, sjuksköterska, gammal klasskompis, snabbköpskassörska eller kanske någon jag sett på TV. Är det en patient ska jag inte hälsa om inte patienten hälsar, är det en gammal vän kan det ses som oartigt att inte hälsa och om det är någon jag sett på TV ska jag kanske be om autograf?

Jag har för övrigt förbjudit barnen att bli sjuka också eftersom jag praktiserar på ortens barnavdelning.

Glömt nåt?

Skickat in AT-ansökningar.
Manuskript inskickat till vända nr 5.
Undervisningsuppdrag: pågår.

Ändå känns det som att jag glömt något... Ja just ja, plugga...

Måste jag?

Semester

Officiellt har jag semester från mitt forskar jobb. Forskare kan inte ha semester. I alla fall inte jag. Det är nämligen då det dyker upp akuta kriser som måste hanteras omedelbart. Om inte hotas hela forskningsverksamheten av kollaps. Så jag har sedan jag startade vant mig vid en obligatorisk sommarkris, och nu, när jag har tagit semester i september (att jag väljer att vara heltidsstudent under semestern har inget med saken att göra) har krisen flyttat till just september. Den här gången är det ett manuskript som bara inte vill bli accepterat. Vi är inne på runda fyra nu (samma tidskrift). Så det är bara att masa sig till jobbet och ta sig an den ädla konsten att övertyga om att man har rätt (och absolut vet vad man pratar om). Kan tillägga att jag även tog lite semester sista veckan av barnens sommarlov, det var då runda tre av detta manuskript, som jag nu inofficiellt har döpt om till "the never ending story", damp ner.

Nu ni!

Nu har jag börjat fila på min AT-ansökan.

Dagens skratt

Började morgonen med att titta igenom vad som hänt i bloggsfären och stötte på den här videobloggen. Värt att begrunda. Och fnissa åt. Tyvärr kan jag inte sätta upp den på köksdörren som jag brukar göra med träffsäkra serier, kanske ska köpa en iPad som får rulla bloggen och fästa upp den på kylskåpet? Det blir dagens nöt att knäcka.

Vart tog den söta lilla flickan vägen?

Inget kan väl bättre sammanfatta hur det känns när man inser att man har en dotter på vägen in i puberteten. Den söta lilla flickan har blivit en fräsande, sur och argsint tjej som inte går att resonera med. Med ålderns rätt har även argumentationstekniken blivit bättre så diskussionerna är svårare och svårare att ta sig igenom för varje dag som går. Vilken ledarskapsutbildning! Jag är övertygad om att man kan bli en bättre chef genom att klara sig igenom en tonårsperiod med hedern i behåll. Kan hända återkommer jag till detta i framtiden, kanske i mindre nyanserade tonarter...

För övrigt så är jag nu officiellt en T-elva (som i T11). Det kanske bara är jag, men T11 har alltid haft ett magiskt skimmer över sig. Sista terminen. Nästan klar. Lönen syns i slutet på tunneln. Och nu är jag där. I början av utbildningen så kändes det mer än oöverkomligt. Men so far so good...

I samma veva som terminen började, började maken och jag även projektera för storrenovering av badrum * 2. Jag har skjutit på det i det längsta, men nu är det ett faktum, trolig vattenskada i ena badrummet och eftersom vi vill skifta dusch mot badkar och tvärtom i andra badrummet måste båda tas om hand. Jag har till och med funderat på att börja köpa inredningstidningar, men nej, hittills har jag stått emot. Jag får nämligen alltid en obehaglig känsla när jag läser dem, visst det är ljust och fräscht, men det är aldrig någon som lever i de där vackra hemmen. Det blir dött och sterilt i mina ögon. Att välja kakel kan vara direkt ångestframkallande. Vad jag än hittar som känns bra, så väntar något ännu bättre bakom nästa hörn. Och lite dyrare då naturligtvis. Men det blir nog bra till slut. Kanske...

Till den som undrar varför jag helt plötsligt fått tid att sitta och skriva ett så här långt blogginlägg kan jag berätta att jag ska sätta mig och fila på diskussionen till ett manuskript. Lite trögstartat kan man säga utan att överdriva, men nu måste jag väl öppna den sidan...

Trevlig helg

Lyon

Något otippat så har jag utvecklat min läggning för naturfotografi här i Lyon. Alternativt, så är jag på väg att bli en Dahlia-tant. Jag bor nämligen intill Parc de la Tete d'Or, och här växer dahliorna som buskar. Såååå vackert.

Hur svårt kan det va?

Ja, som ni märker har vetskapen att jag nått ända till termin 11 gått mig åt huvudet. Jag har fött två barn, då har jag väl klarat obstretiken? Att sedan föda upp två barn och gå igenom vattkoppor, mollusker, scharlakansfeber, tredagarsfeber och alla andra pricksjukor man kan få... då är väl pediatriken fixad? För att inte tala om pek-tentan. Vi ska tenta av en vetenskaplig publikation, hur nu det ska gå till... men jag hoppas verkligen att min forskarutbildning ska komma till sin rätt där, annars kan man ju undra om det är mig eller kursen det är fel på. Det skulle vara det där med akutmedicin då... får jobba lite på det.

Så, välkomna tillbaka om sisådär fyra månader. Om jag inte klarat tentan kan ni ju låta mig äta upp detta blogginlägg, med lite salt kanske...

Sommaren är kort

Igår gjorde jag sista passet på akuten som även var sista dagen på mitt sommarjobb. Jag avslutade med en kram från en anhörig, känns bra. Jag kan även konstatera att tempot på mitt jobb har gått upp avsevärt. Första dagen på avdelning ägnade jag mig helt åt en patient, i förra veckan hade jag hand om två avdelningar en dag och bollade 16 patienter och det gick. På akuten har mitt tempo och min smidighet ökat avsevärt, även om jag inser att jag aldrig kommer kunna vara någon effektiv sorteringsmaskin. Jag kan inte blunda för människornas hjälpbehov och har en tendens att göra lite för mycket. Men så ska jag inte bli akutläkare heller...

Nu har jag tagit ledigt i två dagar, det är ju ändå sista veckan i barnens sommarlov. Äntligen har jag lite tid i husvagnen och jag har lyckats pricka en strålande vacker sommardag. På onsdag väntar forskningen, den har legat på is hela sommaren och jag bävar lite för att hitta allt jag blundat för under sommaren. Men, den dagen den sorgen, nu ska jag ut i solen.

Nu då?

Lördag förmiddag och jag har... tråkigt!? Häromdagen gick jag omkring och var så nöjd med att ha klarat mina tentor, för just då tyckte jag det var väldigt skönt att slippa ha dåligt samvete för uteblivet tentaplugg. Och visst, jag är fortfarande glad för de klarade tentorna, men jag är inte van vid att vara fri. Hur gör man nu då? Det dåliga samvetet är en fantastisk drivkraft. Jag startar upp ambitiösa projekt för att ha bra ursäkter till att inte plugga. Nu utan den kraften blir jag handlingsförlamad. Lite smått förvirrad. Jag kan titta till tomaterna, men de mognar väl inte fortare bara för att jag stirrar på dem. Det finns alltid någon skrymsle att röja ur, men inte ska man väl förstöra en fin sommardag med sånt? En promenad kanske?

Har någon ett bra boktips? Jag vill läsa en lättläst bok som man blir glad av. Har plöjt igenom hemmets förråd, men blev faktiskt rätt besviken på många av böckerna. Jag har lovat mig själv att aldrig mer läsa Lisa Marklund. Påminn mig gärna om jag glömmer bort mig.

Jamen åh!

Hur gör man för att hålla ordning på en familj på fyra? Jag tar ett extrapass på lördag och får kompledigt måndag till onsdag istället. Lyckas tima det så att maken är ledig samtidigt, vilket inte varit vanligt i sommar. Åh vad bra, tänkte jag, för då kan hela familjen var i husvagnen och ha det mysigt. Så tittade jag i kalendern - sonen ska på fotbollsskola. Så vi måste snällt hålla oss hemma.

Jaha, helgen efter då, då kan vi vara i husvagnen. Nähä, då kommer sonen viftandes med en inbjudan till ett kalas på lördagen som han bara måste gå på.

Helgen efter det då? Nej, då ska ju jag jobba på söndagen.

Vi får aldrig till det...

---

Vissa pass på akuten så känns det som jag faktiskt kan något. Jag har koll på patienternas diagnoser och deras handläggning. Vet precis vad som behöver göras. Andra pass känns det som jag är praoelev. Inte en susning. Diffusa symptom. Akut eller inte? Lägga in eller inte? Behöver jag göra fler undersökningar? Fler prover? Då känns det lite skönt när primärjouren inte heller har en susning.

Var det nu man skulle sova?

Hemma efter en händelserik natt på akuten. Tänk att man kan bli så glad över att få ett ansikte till en diagnos. Eller är jag bara olidligt mallig de gånger jag lyckas pricka rätt? Nu är klockan 9:30 på morgonen och jag borde sova, men har lite svårt att just ta mig för själva sovandet. Trött är jag, kanske övertrött, men jag har ändå fått sova två timmar i natt - betalt på arbetstid!!! :o Livet efter studierna är fantastiskt.

Första nattpasset

Check
Det gick bättre än jag väntat, både på natten och idag, dagen efter. Natten var fylld av patienter, en del spännande diagnoser och många inläggningar. Jag hann till och med sova en timme. Det märks att jag inte är helt ny längre, för jag har lite koll på flödet, får undan patienterna och har oftast en tanke om hur man ska gå vidare med patienten. Men inte alltid, då är det skönt att ha en stadig primärjour att luta sig mot som jag känner tar kloka beslut.

Ooops

Jag ska åka till Lyon i slutet av augusti. Har varit så uppslukad av mitt jobb att jag inte tänkt så mycket på det. Så idag läste jag något om pass i tidningen så jag beslutade att leta upp mitt pass och titta att allt är ok. Det var det inte. Det går ut 12:e augusti och jag åker 24:e augusti. Så det var bara att boka tid på passkontoret för att fixa nytt pass. Vilken tur att jag upptäckte det i tid.

Grön House

Ja, lite otippat avancerade jag snabbt från grodan till en blek kopia av Dr House. Tyvärr så är inte svenska sjukhus utrustade med massa cool utrustning som man själv kan gå och använda för kritiska analyser utan jag får snällt skicka iväg mina prover för analys inom obestämt antal dagar. Jag har en bestämd känsla av att jag kommer ägna morgondagen åt att ringa runt och försöka övertala olika lab-människor att köra analyserna typ på en gång... Ju längre tiden går utan provresultat desto mer utvecklar jag en House-lik vresighet och cynism.

Nu ni!

Det känns som jag har avancerat lite nu. Slänger ihop röntgenremisser på löpande band, skickar efter konsulter utan att fråga om lov och pysslar om patienter som bara en grön groda gör. Lite överbeskyddande överpysslande liksom. Men jag trivs och jag tror att patienterna tycker om att bli lite ompysslade av underläkaren.

Nästa vecka ska jag jobba natt på akuten, kanske kommer därifrån som en lite blöt fläck, men den dagen den sorgen... Sommaren kommer nog gå i den gröna färgens tecken, när man är lite mer erfaren än en grön groda, är man en grön gasell då? Eller kanske en grön häst? En grön åsna känns ju inte så bra... nu har jag något att fundera på igen.

För övrigt har jag noterat att vi inom sjukvården gärna skickar hem patienter som vill bli inlagda och ofta övertalar patienter som vill gå hem att stanna, varför blir det så?

Helg

Pust

Veckan på akuten är över. De två sista dagarna var faktiskt riktigt ok. Läkemedelsmodulen bråkade bara med mig en gång (jag sa åt den att ordinera medicinen kl 20:00 och den envisades med att göra det kl 17:21). Nu ska jag vara några veckor på avdelning, skönt då får jag smälta intrycken lite. Kanske till och med får träffa några av de patienter jag skrev in. En tråkig sak med akuten är ju att man mest sorterar, jag får aldrig veta hur det går för de patienter som jag skriver in.

Hemma blommar tomatplantorna så vackert gult. Jag har gått hårt fram med nypningen i år och hoppas att det ska leda till fler tomater. Den högsta plantan har börjat tävla med mig i längd, det är sååå roligt att ha ett växthus. Synd bara att jag inte fick plats med ett större växthus på balkongen, jag får bara plats med tre plantor nu när de börjar växa till sig.

Jag förstår att ni tycker mina tomatrapporter är rafflande spännande. Nu ska jag sätta mig och fixa med en resubmission av ett manuskript. Håll tummarna att den går in snabbt.

Tur att jag inte är någon snigel längre...

...för jag har nämligen de senaste dagarna kommit till insikt om att jag tycker sniglar är oerhört äckliga. De slimar fram till sina döda kompisar och äter på dem, ända tills en bil eller cykel kör över dem, då kommer nya kompisar och slimar fram och äter osv. Hmmm... konstigt att en så korkad livsform klarat sig undan evolutionens tunga urval.

Nej fy! Har förresten nästan bestämt mig för vad nästa steg i karriärstegen är: Grön groda. Idag var en bra dag, men jag är inte riktigt på grodstadiet än.

Grön myra...

Jag har nog avancerat från grön snigel till grön myra. Grön är jag, får fråga om allt. Men idag var jag riktigt våghalsig. Beställde en DT-huvud utan att fråga någon, sen tittade jag mig oroligt över axeln för att se om någon kom springandes för att skälla ut mig över detta oerhörda slöseri av landstingets resurser. Inget hände. Istället verkar det som det är precis vad jag förväntades göra. Jag jobbar på som attan, har svårt att lämna akuten när mitt pass tar slut - jag ska bara... Lär mig massor. Och ännu mer. Det finns bara en sak som jag inte kan lära mig just nu, det är läkemedelsmodulen. Hur jag än gör så kommer vi inte överrens. Speciellt ordinationslistorna. Varje gång kommer modulen på något nytt sätt att missförstå mig på så att jag får ägna oändligt med tid åt att försöka få ordning på eländet.

Inlärningsmål: Läkemedelsmodulen

När jag klarat det kan jag nog avancera ytterligare ett steg. Vad blir man sen efter grön myra?

Grön

Att arbeta som underläkare är krångligt. Det svåraste är att förstå logistiken och dataprogrammen. Vem ska jag prata med när? Vem ska jag absolut inte prata med? Varför vägrar datorn att printa idag när den samarbetade igår? Varför tror jag att jag säger till datorn att det ska stå läkemedelsadministrering kl 13:00 och datorn skriver kl 22:00?

Ja, dagen är full av utmaningar som jag kastar mig in i. När jag kommer hem surrar det i huvudet och med lite tur har jag hunnit med att ta hand om 5-6 patienter när jag är klar. Så det är bara att inse - just nu är jag en... grön snigel.

Eeeeh...

Jag vågar knappat tro det. Har kollat mina mail stup i kvarten, utan resultat. Loggat in på ladok ungefär lika ofta. Tittat. Tittat igen. Så idag, tittade jag, men såg inget. Någonting kändes ändå konstigt så jag tittade igen och där stod det: Bildtenta 0p G. Det kan ju bara betyda att jag klarat tentan, eller hur? Låt er inte luras av att det är 0p, tentan spänner över allt vi har lärt oss på läkarprogrammet, att göra om den är... jobbigt. Så, jag firar med ett glas vin, och vågar fortfarande inte riktigt tro det förrän jag fått mail om resultatet.

Vik UL

"Hej jag heter FiaLisa och jag är läkarkandvikarierandeunderläkare"

Så presenterar jag mig när jag träffar nya personer. Allt är precis som det brukar vara men ändå väldigt annorlunda. Jag brukar påminna mig själv om att jag faktiskt får lön för det jag gör nu, vilket alltid glädjer mig. Tänk att jag får betalt för att få en strålande bra EKG-genomgång. Eller HLR-utbildning på betald arbetstid. Tänk så bra man kan ha det. Jag inser redan nu att det kommer bli svårt att bli student igen sen i augusti, men det är ju bara en termin kvar, får försöka stå ut.

Trött

Då var det gjort. Tentan är skriven, nu väntar min ångestfyllda väntan på resultaten. Jag går ju i väntans tider efter två skrivna tentor. Jag är helt slut, lite förvirrad, vad ska jag göra nu när jag inte har någon tenta att plugga till?

Eftermiddagstenta

Tortyr på hög nivå. När man har en tenta på morgonen är jag mest fokuserad på att inte försova mig och komma i tid. Nu är tentan kl 14.00, jag hinner köra iväg barnen till skolan, stressa upp mig i onödan för att allt är upp och nedvänt hemma, titta 20 ggr hur jag ska ta mig till tentasalen, bläddra bland mina anteckningar utan att se vad det står... Jag kommer vara så uppskruvad när det är dags att skriva att jag inte kommer kunna tänka alls.

Blä

Area postrema

Tänk på det nästa gång ni är magsjuka - "nu bråkar area postrema med mig igen"

Dags för sommarlov va? (jag är inte magsjuk bara oooootroligt less på att plugga neuro just nu)

Ladda om...

Då är det bara att leta reda på alla gamla föreläsningsanteckningar, kavla upp ärmarna och ladda inför nästa tenta på tisdag. Två stora tentor inom loppet av åtta dagar är för mycket. Jag har ingen lust. Kanske därför jag sitter här, kl är 11 och jag har inte fått något vettigt gjort (jo förresten, har ju varit hos kiropraktorn).

Bildtentan

Bla bla bla, bla bla bla, bla. Bla bla.

Så där höll jag på. Verkar som jag inte var ensam med tanke på vad jag hörde i eftersnacket. Det var svårt. Jag förstod inte vad de var ute efter. Jag fick inte en chans att visa vad jag kunde. Jag fick däremot visa hur duktig jag är på fria associationer. Men, mina associationer visade sig inte riktigt vara åt rätt håll alla gånger.

Om de kuggar 75% av klassen blir jag sur, eller glad för att jag inte är ensam, eller? Ja, det återstår att se.

Till mamma

Tänker på dig på mors dag, men hann inte ringa. Skickar en kram så här istället.

Vårterminens praktik klar

Då har jag avslutat den sista dagens praktik för vårterminen. Bara en termin och fyra tentor kvar :)

Ooops

Bara några dagars praktik kvar. Tittar i almanackan och inser att jag har den stora BILDTENTAN på måndag! Bildtentan är mytomspunnen och alla läkarstudenter i Linköping bävar inför denna prövning. Patofysiologi på allt vi lärt oss... ja hur repeterar man det? Kan plugga dygnet runt och ändå ägna mig åt fel saker, eller tvärtom, om jag har tur spika tentan utan att lyfta ett papper. Jag väljer ett mellanting, försöker repetera så mycket jag hinner, men det går inte tillräckligt fort.

Sen en vecka senare kommer den vanliga terminstentan, fortsätter förtränga det ett tag till...

Sommaren är räddad!

Det kanske visar sig varit ett förhastat beslut, men jag såg chansen och tog den! Maken har svårt att få klara besked om var han ska jobba den närmaste tiden framöver. Blir det Södertälje eller hemmavid? Klart killen måste ha någonstans att bo om han är i Södertälje så vi bokade en säsongsplats här. Det ekonomiska underlaget var något bristfälligt, men det har jag förträngt. Vi har ägnat helgen åt att bo in oss vilket i campingsammanhang betyder bygga trall, sätta upp ett enormt förtält och lära känna grannarna. Det visade sig vara fästingland så vi lyckades få med oss ett 20-tal fästingar hem. Det blir seriös inspektion den närmaste tiden i jakt på erythema migrans (vi är vaccinerade mot TBE, phu). Jag fick däremot inte med mig min jacka och däri liggande nyckelknippa. Jag sprang därför snabbt in till omklädningsrummet och sjukhusuniformen i morse när jag insåg att min outfit var något okonventionell och inte alls passande för den sköna sommarmorgon det visade sig vara, praktiserar man på psyk blir man nämligen rätt medveten om klädkoder.

På praktik i verkligheten II

Sonens gips gick sönder igår. Eftersom vi är i Stockholm fick jag den stora förmånen att göra studiebesök både på Huddinge sjukhus och Astrid Lindgrens barnsjukhus innan han fick ett nytt blått paket på handen. Måste ändå säga att jag är positivt överraskad, det som tog mest tid var resorna, väl på akuten gick allt snabbt inte alls de obligatoriska sex timmarna som det tar hemmavid.

På praktik i verkligheten

Fredag kväll, klockan är ca 17. Knallar ner till familjen efter att ha suttit och jobbat hemma i några timmar. Småpratar lite, kollar läget med barnen, ser fram emot en trevlig helg.
Då säger sonen: "mamma jag kunde inte skriva i skolan på eftermiddagen"
Eh, nähä, varför inte då? undrar jag.
-"jag hade ont i tummen"
??? Jag förstod ingenting. Ville undersöka tummen, men fick inte göra någonting. Allt gjorde ont. Tittade och jämförde båda tummarna och nog var den högra svullen, nästan dubbelt så stor som den vänstra. Jag började dra ur sonen lite information om vad som hänt. Det verkar som han hade trillat från sin sparkcykel vid lunchrasten och slagit i handen. Han har inte berättat för någon vad som hänt, utan gått och haft ont.

Nåväl, vad göra? Jag trodde inte att tummen var bruten, men det är ju svårt att avgöra, så jag ringde sjukvårdsupplysningen, jag anser mig nämligen inte vara rätt person att sätta diagnos på mina barn. Vi fick en tid till jourmottagningen 17:45, så vi hann precis ett snabbt besök på MacDonalds innan det var dags för läkarundersökning. Därifrån blev vi skickade till röntgen och fick också där ett snabbt mottagande. Till min förvåning blev vi skickade med ett kuvert till akuten, jag fick aldrig veta vad det var mer än att det var "något". Så 18:30 ungefär, checkade vi in på akuten. Jag tjuvläste på remissen och såg att det stod: "fraktur basen av tummen utan felställning".

Väntrummet var proppfullt med patienter. Vi satte oss och väntade och jag förberedde sonen på att det skulle ta tid. Så vi väntade och väntade och väntade. Kl 21, började jag bli rastlös. Kl 22 kände jag att jag snart skulle ställa mig och bara skrika rakt ut. Kl 23 lugnade jag ner mig och började planera för att få sonens födelsedagspresenter till akuten, han hade nämligen bara en timme kvar till sin födelsedag. Sonen, som inte var speciellt besvärad av sin tumme hade sedan länge börjat klättra på allt som går att klättra på, stirrat ohämmat på patienter som mådde dåligt, stått med näsan tryckt mot godisapparaten och gjort annat sånt som uttråkade pojkar gör.

Just när maken höll på att göra sig redo att cykla till akuten med alla födelsedagspresenter blev vi inropade. Då gick det snabbt, en doktor kom, tittade, berättade att det var en liten fraktur på basen av tummen, ordinerade gips, fick in en sköterska som gipsade, godkände och hejdå. Så vi var hemma innan midnatt.

Phu

Snurrar i huvudet

Idag är jag ledig från praktiken. Det behövs. Jag tycker det är jättespännande, jag kan till och med bli lite lycklig när jag träffat en komplicerad patient, men det tar på krafterna. Psykiatriplaceringen har varit extra jobbig för den har rivit upp så mycket tankar och känslor. Jag inser att min tillvaro är extremt trygg och ordnad. Jag har inte sett så mycket av samhällets tyngre sidor förut, och att nu konfronteras med den misär vissa människor lever i gör mig ledsen, förvirrad, jag skäms lite (för jag vill inte se), jag känner att jag kan göra så lite och jag är glad. Glad för att jag har det så bra.

Som mamma blir jag alldeles nojjig när jag hör vad tonåringarna ägnar sig åt i form av droger. Hur ska jag skydda mina egna barn mot de hot och frestelser som finns. Låsa in dem? Ja tanken är lockande men det är klart jag förstår att enda vägen är att lära dem ta hand om sig själva. Men ack så svårt.

Bakom låsta dörrar

Första dagen på praktiken fick jag kvittera ut en nyckelknippa med fyra nycklar samt ett nyckelkort. Alla dörrar är låsta, inklusive personaltoaletten. Fick även ett larm som ska bäras hela tiden. Efter några dagar verkar det smått obegripligt för alla patienter är hur beskedliga som helst, även om jag förstår att det inte alltid behöver vara så.

Jag sitter och lyssnar på samtal som ibland får mig att häpna, ibland bli ledsen ibland frustrerad. Människor far så illa och det är så lite jag kan göra. Jag har själv haft ett samtal som berörde mig mycket.

Känslorna far ständigt upp till ytan, det är engagerande, men ändå känner jag att det nog inte är min grej - Psykiatri. Jag är nog mer en medicinare helt enkelt.

Som omväxling

Jag insåg att min blogg alltmer liknar en odlar-blogg. Hade funderingar på att skriva lite om mina dragningar mot att bli pelargontant, men för att undvika att bli allt för tjatig så har jag bestämt mig för att istället fokusera mer mot IT-sfären.

Jag har nämligen gjort en revolutionerande upptäckt: Min MacBook gillar inte Loka Citrus. Undrar om den hade blivit gladare om den fått Loka Naturell, eller kanske Ramlösa? Det kan ju vara så att jag fått en finsmakare till dator. Datorn var säkert medveten om att den straffade mig extra hårt för mitt övertramp i dataetikett, eftersom det var långhelg. Så idag, valborgsmässoafton, letade jag desperat fram en öppen reparatör som berättade att tangentbordet måste bytas för den simpla summan av cirkus 4500:- (IT-supporten på jobbet hade inte lust att jobba idag). Så dagens dilemma blev: nytt tangentbord eller ny dator? Det avgjordes av tidsaspekten. Med Universitetets upphandlingsregler lär det ta veckor innan jag har en fungerande ny dator och det kan jag inte vänta på. Illa nog att jag förlorat en vecka som det är. Så med lite tur har jag datorn igen på onsdag, eller torsdag, eller fredag. Absolut senast nästa vecka. Så alla manuskript får vänta tills datorn är tillbaka. Kanske är bra för studierna... Tur att jag får låna barnens datorer ibland så att jag inte helt går under i dataabstinens.

Har gått bet

Hur sjutton får man en avocadokärna att bli ett träd? Jag har googlat och fått massa tips om att sätta tandpetare i dem l låta dem halvbada eller stoppa ner en kärna i en kruka till någon balanserad växt som alltid är lagom fuktig. Känns som jag har provat allt inklusive intrikata trollformler och besvärjelser. Men inga rötter eller små späda skott så långt ögat kan nå.

Har jag kommit till en punkt där jag måste erkänna mig besegrad. Av en avocadokärna?

Nu är det dags

Kontrollerade SMHIs tiodagarsprognos. Inte en minusgrad i sikte. Så jag håller andan och börjar lite försiktigt plantera ut mina tomater till växthuset. Jag börjar med två plantor, vill ju inte frysa alla över en natt.

Nu är det bara att hålla tummarna och se fram emot de saftiga tomaterna som väntar.

Omvänd

Lite motvilligt gick jag idag till kiropraktorn. Min läkare tyckte jag skulle gå dit, jag förstod väl inte riktigt vad han skulle kunna hjälpa mig med, men lydig som jag är så gick jag.

Så under besöket hittar kiropraktorn mina ömma punkter på en gång. Han berättar för mig var jag har ont innan jag hinner säga något, han har helt rätt. Nästan så att jag blir troende. Vad skönt det är när man träffar någon som vet vad han gör. Sen gjorde han de obligatoriska knakövningarna, det var ju inte lika kul. Men jag är hoppfull, hoppas han kan få bukt på mina besvär på några behandlingar.

Fotbollsupporter

Som den ointresserade trogna fotbollssupportern jag är följde jag med sonen på hemmamatch för IFK Norrköping. Barnens skola hade nämligen fått en inbjudan att gratis se matchen och ett sånt erbjudande kan man ju inte tacka nej till. Egentligen skulle maken gått, men fastnade i ett möte. Så, den jublande modern fick gå istället.

Det var kallt och duggregnade så ståplatsen utan tak kändes inte lockande. Men vad gör man inte för sina barn, bara att stålsätta sig tänkte jag. Då kom en vänlig själ som förbarmade sig över oss och lät oss flytta in under tak, till sittplatser. Phu!

Matchen började lite trögt, hemmlaget tryckte på men fick inte in bollen. En kontring ledde till 0-1. Ja, sen var jag inne i matchen. Det var ju riktigt spännande. Så det blev en trevlig kväll och både sonen och jag var nöjda när vi gick hem, trots att det slutade 2-2.

Hohoo

Så sa maken när han såg mig i mina nya snygga solglasögon. Jag utgår från att han blev alldeles mållös av min skönhet.

Nykläckt

Vi gjorde en blixtvisit till Värmland under påskhelgen. Vilken lycka när vi lyckades pricka in lamningen! Finns något sötare?

Det blir aldrig som man tänkt sig

Jag trodde jag skulle tycka det var supertrist, jobbigt, irriterande och beklämmande. Men icke. Jag kände mig som hemma från dag ett. Det är intellektuellt utmanande för patienterna har alla sjukdomar samtidigt, patienterna är gulliga och trevliga, jag är inte alls förtvivlad över att någon kommer att dö snart, de har ju levt ett långt och förhoppningsvis innehållsrikt liv. Jag tycker de svåra samtalen är utmanande men inte övermäktiga. Jag tycker om att jag är på en avdelning där man behandlar en människa och inte bara ett organ. Kan det möjligen vara så att jag kommer bli... geriatriker?

Pust

VR-ansökan - check, i tid, flera timmar till godo :)

Då var det bara tre manuskript och två tentor kvar, sen är det sommarlov.

Bokreafynd

Jag var på prisextra och handlade, och till min stora glädje hittade jag den här boken för 39:-. Jag har sett den för länge sen och tänkt att jag ska läsa den, men sen föll det i glömska. Men nu sprang jag alltså på den av en slump.

Dagens konstaterande

Barnen klarar sig bättre utan mig. I alla fall på morgonen. Sonen kommer alltid för sent när jag är hemma, men om jag inte är hemma går han till skolan en halvtimme i förväg. Undrar hur den psykologin fungerar.

Trög som...

Jag skulle ju inte söka VR i år. Jag avskyr de där ansökningarna, går upp på en tenta vilken dag som helst bara jag slipper en VR-ansökan. Men så sa chefen att jag nog borde i alla fall... han vet ju, han kan bedöma om man har en chans eller inte. Och då kan jag inte säga nej för tänk om det skulle gå vägen. Och visst ser oddsen inte så bra ut, men det finns en chans. Så nu har jag våndats en söndag med att få fram ett första utkast. Har en vecka på mig att fixa, pimpa och komplettera. Sen kan jag lägga det bakom mig.

På riktigt

Idag fick jag schema för sommarens vikariat som underläkare. Plötsligt känns det som det är på riktigt. Jag börjar med att arbeta natt på akuten. Läkarrocken känns för stor. Mycket för stor. Ungefär som på bilden. Men det är väl bara att kasta sig ut i verkligheten och se om vingarna bär.

Dagens meny

Havregrynsgröt (1/2 portion)

panodil

mineralvatten

calzone (fryst mikropizza)

panodil

mineralvatten

glass (minst två)

choklad (200g)

mineralvatten

chips, lättsaltade

mineralvatten

vindruvor

panodil

mineralvatten

Den ordningssamme kanske tycker att det inte riktigt är enligt tallriksmodellen, men den ömma modern är mycket nöjd med dagens näringsintag. Dottern har nämligen influensa (?) och den ömma modern gör vad som krävs för att hålla dottern från barnavdelningen på sjukhuset. Fri meny är alltså dagens tema, och det har funkat hittills.

Inte tant än

Föreläsarna blir suddigare och suddigare och jag flyttar längre och längre fram i salen. Till slut var jag tvungen att ge upp, jag som inte skulle byta glasögon förrän jag blivit läkare (och kunde betala för dem :p). Idag bar det av till optikern. Lite osäkert... är det dags för progressiva glas nu? Ska domen falla?

Lättnaden var stor, än är det inte dags. Jag blev så glad att jag beställde ett par slipade Jackie Onassis solglasögon av bara farten. Fatta hur mycket pengar jag sparade på en bräda när jag inte behövde beställa progressiva glas. Se bara så snygg jag kommer bli.

Så, jag är alltså fortfarande inte officiellt en tant. Men det trodde jag ju inte, jag är ju 25, precis som mina klasskamrater.

Wordfeud

Det är något allvarligt fel på wordfeud. Härmodagen la jag "rondade" men den hävdade att det var ett "invalid word". Det är svårt att argumentera med wordfeud. Jag berättade om och om igen att jag rondade senast förra veckan, men den vägrade ändå godkänna ordet.

Förkylningstider

Laddad för en eftermiddag med föreläsningar, men ingen föreläsare dök upp... efter lite efterforskningar fick vi veta att han var sjuk. Så jag fick en ledig eftermiddag.

Ska man vara glad eller ledsen?

Lugg med attityd

Idag har min lugg gestaltat "bad hair day". Ingen vattenkamning i världen lyckades få styr på den. I morgon hotar jag med saxen.

Lördag 06:55

Äter frukost. På väg till sjukhuset för komplettering av den praktik jag missade förra veckan när jag var sjuk.

Kl 7 en lördag är mycket tidigare än kl 7 en onsdag.

Sitter och funderar på om influensavaccinet kommer göra det som förväntas av den. Annars kommer jag bli liggandes med influensa om några dagar. Spänningen är olidlig...

Vår!

Idag är det verkligen vår i luften. Jag firade med att ta ned ljusslingorna på balkongen... kanske på tiden? Sen gjorde jag det! Jag planterade mina tomatfrön. Jag upptäckte att de där dyra fröna jag köpte ville visa sin exklusivitet genom att vara få. Gäller alltså att hålla tungan rätt i mun när man köpt frön för fem kronor st. Jag förstår att spänningen är olidlig, men jag lovar dyrt och heligt att hålla er uppdaterade om min tomatodling.

Äntligen!

I termin 2 fick jag höra att Laurells Klinisk Kemi var på väg att uppdateras. Ingen idé att köpa den då, tänkte jag, eftersom det är ett väldigt händelserikt ämne. Istället väntade jag. Och väntade. Och mailade förlaget. Och väntade.

Men, för några veckor sedan fick jag ett mail från förlaget om att den nya upplagan var på väg till tryck (fatta hur tjatig jag måste ha varit när de kom ihåg mig). Jag beställde ett ex så fort jag kunde och idag, damp den ner i brevlådan.

Hinner inte läsa nu, men klart den ska läsas från pärm till pärm. Rafflande sommarläsning kanske?

Varför har vi två ögon?

Den frågan fick jag idag från min son. Ja vad svarar man? Ska jag försöka förklara stereoseende, eller kanske bara snabbt avfärda det med att man har ett extra om ett går sönder? Jag gav mig på alternativet stereoseende, kunde inte låta bli, men lyckades väl inte komma ända fram.

Nej jag är inte sjuk jämt...

men det är då jag har tid att blogga... Så sedan förra fredagen har det gått en hel vecka med intryck. Idag gick jag med en läkare där jag kände att SÅN vill jag bli. Lugn, saklig, kunnig, hjälpsam, trevlig men ändå med gränser. Så det är bara att kämpa på och jobba mot målet. På vägen blir det säkert många dagar där jag känner mig okunnig, klumpig och otålig. Men jag vet vart jag vill.

Så nu är det helg. Den ska jag tillbringa i sängen tillsammans med min förkylning. Vi ska försöka ha det så mysigt som det går.

Det blir aldrig som man tänkt sig

Fredagens schema var fullspäckat med förmiddag på klinik och eftermiddag på lab - en lab som måste göras, samt färdigskrivande av ett manuskript som också är brådskande. Sen såg jag fram emot en lugn helg för att återfå balansen efter veckans utmaningar.

Men, en erfaren mamma vet att fullspäckade scheman är till för att spräckas. När jag kom hem på torsdag eftermiddag var dottern oroväckande blek om nosen. Mycket riktigt började hon kräkas några timmar senare och har fortsatt med det sedan dess. Det blev inte mycket sömn den natten och mitt huvud kontrade med ett migränanfall som heter duga när jag väl lyckats somna. Alla eventuella planer på att åka till jobbet försvann allt eftersom dosen sumatriptan ökades för att göra dagen uthärdlig.

Så istället för att följa schemat har dottern och jag tillsammans legat till sängs hela dagen matchande bleka om nosen, dock av olika anledningar.

Missad detalj

Inte bara kliniskt jag är orutinerad, även när det gäller att ta hand om mig själv visar det sig. Jag hade visst glömt bort att man rör sig mer än vanligt när man är på klinisk placering. Röra sig mer = behöva mer bränsle = äta mer. Jag tillhör tyvärr inte kategorin människor som kan äta när det passar utan jag behöver äta när kroppen behöver energi. Igår när jag åkte hem på bussen fick jag ett sockerdipp utan dess like. Började få hallucinationer av chokladkakor, skumtomtar, ostbågar och blodiga biffar. Slank förbi affären på vägen hem och köpte produkter med mycket raffinerat socker som jag moffade i mig under promenaden hem. Väl hemma fortsatte jag moffa samtidigt som jag lite snabbt fixade till något mer näringsriktig att äta - som jag sen moffade i mig. Sen hamnade jag i någon sorts post-hypoglykemisk koma. Så var den dagen slut.

Idag glömde jag mellanmål igen, lunchen drog ut på tiden. När jag väl lyckats få i mig maten sen var det kört, gick inte att få igång tankeverksamheten ordentligt mer den dagen.

Så, imorgon laddar jag med äpplen, kanske till och med en macka för att hålla blodsockerhalten på en lagom nivå hela dagen, ingen mer sockerbergochdalbana.

Klinik

Oj vad ringrostig jag kände mig idag när det var dags för klinik igen. Men förvirringen kändes välbekant. Irrar runt i korridorer och försöker lista ut var jag ska ta vägen. Var är doktorn? Var är toaletten? Var är fikarummet?

Första dagarna på ett nytt ställe tar på krafterna.

Funderar

Visst kan man väl så tomatfrön fastän det är -10 grader ute? Det tar ju nästan en månad innan det är dags att plantera ut, eller mer...

Varning - vårkänslor!

Är det inte vår i luften?

Jag sprang på ett ställ med frön på Coop. Från 5.95 stod det. Jag missade visst det där från, så lätt hänt. Jag hittade massa spännande tomatfröer. Gula små, röda små, gula stora och.... spräckliga? Det gick ju inte att motstå. Jag scannade snabbt in dem och hoppades att maken inte skulle se vad jag gjort.

-Har du köpt fröer för 120:-????

-Ja, men ser du inte vad roliga de ser ut? Försökte jag.

Nej, det såg han inte, så jag fick ta till min allra ledsnaste blick för att få honom att godkänna köpet.

Han gav med sig, han känner ju mig. Läge för ICD-kod?

Sorgligt

AstraZeneca lägger ner hela sin forskningsverksamhet i Södertälje. Jag har jobbat där i två år, visserligen för länge sen, men jag trivdes väldigt bra under min tid där. Jag känner många som jobbar där och jag kan ana vad de går igenom nu. Jag vet också hur arbetsmarknaden ser ut för de som ska ut och söka jobb nu. Det är så sorgligt och jag blir riktigt ledsen.

Svart hål

Jag är rätt välutbildad, har troligen sprängt 500 hp vallen, har fler titlar än de flesta inklusive Med. Dr. Jag är rätt bra på att lära mig nya saker, men det finns en sak som jag absolut inte klarar av: att logga in på ICA:s internetbank. För andra gången har jag nu lyckats spärra mitt visa-kort pga att jag inte fattar vilken kod jag ska använda var. Det krävs nämligen att man manövrerar bland fyra olika koder varierat på hemsidan och i den lilla käcka dosan där jag ska stoppa i mitt kort. Jag har inte lyckats. En av anledningarna är visserligen att jag förträngt en av koderna som jag senare hittade på en liten diskret lapp . Nog för att det ska vara säkra system, men har man inte passerat gränsen när inte ens användaren lyckas komma in?

Sockerkick

Barnen har bakat. Jag har varit med som kvalitetskontrollant och provsmakat smet, glasyr och färdig produkt. Nu måste jag tänka ut något smart sätt att bränna bort allt socker som cirkulerar i min kropp.

Idag är jag en katt

Min mobiltelefon hade laddat ur sig inatt. Den har skaffat sig lite konstiga later, gör lite som den vill, jag kunde svära på att den hade batterikraft kvar för att klara natten. Detta resulterade i att min väckarklocka inte ringde kl 7:15 som den skulle i morse, eftersom min väckarklocka är just denna något opålitliga mobiltelefon.

Istället vaknade jag av att telefonen ringde kl 8:25. Jag hann inte svara, men blev något stressad av att inse att barnen låg uppe i sängen trots att skolan började för 10 minuter sedan. Så nu har jag schasat iväg dem till skolan. Själv har jag återgått till sängen. Idag är en tom dag. Jag har inget schemalagt i skolan. Jag ska åka och jobba lite, men det behöver jag inte stressa för, jag hinner göra det som måste göras ändå.

Så därför ligger jag i sängen och känner mig som en katt. Kurar lite. Sträcker på mig ibland och nästan kurrar. Får se om katten lyckas masa sig iväg till jobbet för att ta hand om det där försöket som ligger och väntar, det blir en sen fredag annars och det känns inte så lockande.

Underläkare

Jag tror jag klarat tentan... Törs nästan inte, beskedet kom lite i smyg via en klasskompis som mailade att om man tittade på sina studieresultat på studentportalen så är kursen inrapporterad. Så brukar vi inte få tentabesked. Men där stod det inrapporterat: SLP9: G. Det måste väl betyda att jag klarat tentan?

Det betyder att jag nu officiellt får arbeta som underläkare. Det känns bra att ha klarat tentan med tanke på att jag ska jobba som underläkare i sommar, hade blivit mäkta pinsamt att behöva gå dit och säga att: eeeh jo, en liten detalj bara... Men det behöver jag alltså inte bekymra mig om :)

För övrigt så var jag fram tills igår kväll spärrad från termin tio. Jag upptäckte det av en slump när jag skulle registrera mig i måndags, det gick nämligen inte. Efter lite mailande och telefonsamtal visade det sig att jag inte hade fått SLP6, 0 poäng inrapporterad. Det är tydligen en mycket viktig kurs för man får inte börja termin 10 om inte den är klar.

Eeeh, vad är det frågade jag. Det visste inte administratören jag pratade med (jag har fått tillgodoräkna mig hela termin 6 eftersom jag har disputerat och termin 6 är ett projektarbete). Efter lite efterforskande så berättade administratören att SLP6 är redovisning av projektarbetet (som jag inte behövde göra). Det hela löste sig i alla fall några dagar senare när ett antal personer gjort efterforskningar och säkert konsulterat studieledning. I går kväll fick jag ett telefonsamtal där de sa att allt var ok, troligen hade administratören som från början skulle rapportera in termin 6 som tillgodoräknad bara glömt att lägga till SLP6 (OBL6 30 hp var ordentligt inrapporterat från början, det var därför jag trodde allt var grönt).

Så nu går jag T10 på riktigt. T9 är klar (tror jag...) och snart, om bara några månader ska jag gå på mitt första underläkarvik.

Ny termin

I morgon börjar en ny termin. Det känns som jag tjuvkikar på terminssidan, men jag ska ju faktiskt börja termin tio nu! Helt otroligt vad fort det gått.

Aaaaah!

Igår städade jag sonens rum. Det liknade en arkeologisk utgrävning där nya lego-fynd överträffade varandra. Men det var ok, det var ändå inte så vansinnigt länge sen jag var där inne och röjde.

Idag är det dotterns rum.

Först häpnar jag:

Varför har hon lagt leksaker i lådan för gamla skolsaker?

Varför ligger telefonen här - i sängen!

Men guuuud varför har hon sparat det här?

Sen blir jag arg, hur många gånger har jag inte försökt hitta ett sätt att organisera kaoset. Fixat lådor, förvaringsutrymmen, plockat, visat. I den ilskan passar jag på att kasta lite extra grejer som jag kanske hade sparat om jag haft en snäll dag.

Sen försoning. Sådan mor sådan dotter. Herregud, jag kan ju inte räkna med att hon förstår om jag inte lär henne.

Så när jag har röjt färdigt, sen framåt kvällningen så kommer jag konstruera en snabbkurs i att hålla ordning i sitt rum. För nästa gång åker allt i soporna.

Tick tock

Inget tentaresultat. Tittar på mailen stup i kvarten, men nu måste jag väl inse att det inte blir något resultat innan helgen.

Jag har i alla fall fått de obligatoriska momenten godkända, nog så viktigt. Då behöver jag inte gå om terminen i alla fall :)

Jag ska bara...

Helgen skulle ägnas åt tätt samarbete med dammsugaren. Lägenheten som var så fin innan jul har helt glömt bort hur man höll sig fin. Men jag kan liksom inte ta mig för att komma igång. Jag ska bara... Om man bara har något riktigt tråkigt som ska göras så finns det miljoner små saker att göra som man bara ska fixa lite snabbt... skriva ett blogginlägg till exempel.

Hur gammal blir en haj?

Ja, som mamma får man ständigt ta sig an nya utmaningar. Svar: En vithaj kan bli över 100 år gammal.

Så nu vet ni det.

Då var det gjort

Nu har jag skrivit tentan. Då återstår den obligatoriska ångestfyllda väntan på resultat...

Då var det dags

De som känner mig, vet att det kommer. Den där: "Jag kan ingenting" fasen. Jag är lite sen i allt den här gången så idag är det T-2, i vanliga fall brukar den komma i T-3.

Ska nog gå och lägga mig och sova på saken och plugga lite i morgon. Kanske till och med ska ge mig på det omöjliga: Definiera Socialmedicin.

Saker jag inte kan lära mig: 3

Antibiotika. Och jag har verkligen försökt. Och jag vill verkligen. Men det fastnar bara inte. :(

Hur gör de som inte pluggar?

Sådär, frysen avfrostad - Check.

Den har stått och droppat hela dagen. Flera lite vatten har hällts bort. Elräkningen kommer säkert halveras efter denna hjälteinsats.

Tack för det Tenta-P.

Wordfeud

Ibland måste väl även små féer gå? Vad kallas då det de går med? Jo: Feben. Varför godkände inte Wordfeud det???

Saker jag absolut inte kan lära mig: 2

Hur definieras Samhällsmedicin?