Inte bara kliniskt jag är orutinerad, även när det gäller att ta hand om mig själv visar det sig. Jag hade visst glömt bort att man rör sig mer än vanligt när man är på klinisk placering. Röra sig mer = behöva mer bränsle = äta mer. Jag tillhör tyvärr inte kategorin människor som kan äta när det passar utan jag behöver äta när kroppen behöver energi. Igår när jag åkte hem på bussen fick jag ett sockerdipp utan dess like. Började få hallucinationer av chokladkakor, skumtomtar, ostbågar och blodiga biffar. Slank förbi affären på vägen hem och köpte produkter med mycket raffinerat socker som jag moffade i mig under promenaden hem. Väl hemma fortsatte jag moffa samtidigt som jag lite snabbt fixade till något mer näringsriktig att äta - som jag sen moffade i mig. Sen hamnade jag i någon sorts post-hypoglykemisk koma. Så var den dagen slut.
Idag glömde jag mellanmål igen, lunchen drog ut på tiden. När jag väl lyckats få i mig maten sen var det kört, gick inte att få igång tankeverksamheten ordentligt mer den dagen.
Så, imorgon laddar jag med äpplen, kanske till och med en macka för att hålla blodsockerhalten på en lagom nivå hela dagen, ingen mer sockerbergochdalbana.
Viktigt med mat. Lycka till med matsäcken :-) Kram
SvaraRadera