Har precis klarat av min näst sista placering. Fantastiskt roligt med anestesiologi. Och inte sitter de och löser sudoku hela dagarna heller som ryktet säger... Jag visade mig från min bästa sida när läkaren jag gick med skulle åka med i en ambulanstransport. Antagligen så lyste ögonen på mig och jag hoppade nästan jämfota (jag sa inget men troligen sa hela jag med kroppsspråket "får jag följa med får jag följa med får jag följa med???"). De försökte allvarligt tala mig tillrätta. "Vi ska bara ordna den här transporten, det kommer troligen inte hända något spännande alls, det är bättre du är kvar här och deltar i den vanliga verksamheten". "Jag har aldrig åkt ambulans" klämde jag till sist ur mig. De gav upp (man kunde ana ett leende i mungipan). "Jaja, men det är ambulanspersonalen som bestämmer om du får åka med". Så jag fick följa med :) Lika glad som en treåring skulle varit ungefär.
Tur att man är lättroad.
Mål inför sista praktikperioden: Uppträd vuxet och moget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar