Fredag kväll, klockan är ca 17. Knallar ner till familjen efter att ha suttit och jobbat hemma i några timmar. Småpratar lite, kollar läget med barnen, ser fram emot en trevlig helg.
Då säger sonen: "mamma jag kunde inte skriva i skolan på eftermiddagen"
Eh, nähä, varför inte då? undrar jag.
-"jag hade ont i tummen"
??? Jag förstod ingenting. Ville undersöka tummen, men fick inte göra någonting. Allt gjorde ont. Tittade och jämförde båda tummarna och nog var den högra svullen, nästan dubbelt så stor som den vänstra. Jag började dra ur sonen lite information om vad som hänt. Det verkar som han hade trillat från sin sparkcykel vid lunchrasten och slagit i handen. Han har inte berättat för någon vad som hänt, utan gått och haft ont.
Nåväl, vad göra? Jag trodde inte att tummen var bruten, men det är ju svårt att avgöra, så jag ringde sjukvårdsupplysningen, jag anser mig nämligen inte vara rätt person att sätta diagnos på mina barn. Vi fick en tid till jourmottagningen 17:45, så vi hann precis ett snabbt besök på MacDonalds innan det var dags för läkarundersökning. Därifrån blev vi skickade till röntgen och fick också där ett snabbt mottagande. Till min förvåning blev vi skickade med ett kuvert till akuten, jag fick aldrig veta vad det var mer än att det var "något". Så 18:30 ungefär, checkade vi in på akuten. Jag tjuvläste på remissen och såg att det stod: "fraktur basen av tummen utan felställning".
Väntrummet var proppfullt med patienter. Vi satte oss och väntade och jag förberedde sonen på att det skulle ta tid. Så vi väntade och väntade och väntade. Kl 21, började jag bli rastlös. Kl 22 kände jag att jag snart skulle ställa mig och bara skrika rakt ut. Kl 23 lugnade jag ner mig och började planera för att få sonens födelsedagspresenter till akuten, han hade nämligen bara en timme kvar till sin födelsedag. Sonen, som inte var speciellt besvärad av sin tumme hade sedan länge börjat klättra på allt som går att klättra på, stirrat ohämmat på patienter som mådde dåligt, stått med näsan tryckt mot godisapparaten och gjort annat sånt som uttråkade pojkar gör.
Just när maken höll på att göra sig redo att cykla till akuten med alla födelsedagspresenter blev vi inropade. Då gick det snabbt, en doktor kom, tittade, berättade att det var en liten fraktur på basen av tummen, ordinerade gips, fick in en sköterska som gipsade, godkände och hejdå. Så vi var hemma innan midnatt.
Phu
Skönt att höra att det gick bra! Jag brukar också ringa sjukvårdsupplysningen. Annars blir det bara värsta tänkbara diagnos och då gärna något så ovanlig sjukdom som möjligt :) Det är segt på akuten för patienterna. Tänkte så sist jag var där och gick med jouren. Många hade ju väntat i timmar på något som sen tar 5 minuter att ordna.
SvaraRaderaJag hörde hur patienterna gnällde: "skandal", "vi betalar minsann skatt som betalar deras löner, då ska de också göra sitt jobb" osv osv. Jag vet ju hur det är på andra sidan, så jag kunde inte bli arg på de som jobbar där, men visst var jag frustrerad.
SvaraRaderaJag insåg också vad fort man måste ändra alla planer när något händer, detta var ju ändå rätt beskedligt, men ändå rasar alla helgplaner på ett ögonblick.