Idag är jag ledig från praktiken. Det behövs. Jag tycker det är jättespännande, jag kan till och med bli lite lycklig när jag träffat en komplicerad patient, men det tar på krafterna. Psykiatriplaceringen har varit extra jobbig för den har rivit upp så mycket tankar och känslor. Jag inser att min tillvaro är extremt trygg och ordnad. Jag har inte sett så mycket av samhällets tyngre sidor förut, och att nu konfronteras med den misär vissa människor lever i gör mig ledsen, förvirrad, jag skäms lite (för jag vill inte se), jag känner att jag kan göra så lite och jag är glad. Glad för att jag har det så bra.
Som mamma blir jag alldeles nojjig när jag hör vad tonåringarna ägnar sig åt i form av droger. Hur ska jag skydda mina egna barn mot de hot och frestelser som finns. Låsa in dem? Ja tanken är lockande men det är klart jag förstår att enda vägen är att lära dem ta hand om sig själva. Men ack så svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar