Sonen fyller sju till veckan. Enligt önskemål fick han hålla sitt kalas i en Bowlinghall. Bättre kan det inte bli. Barnen träffas på avtalad tid och blir effektivt omhändertagna av personalen i Bowlinghallen. Först 30 min minigolf, sen 30 minuter bowling följt av mat och glass med presentöppning och lite fri lek. Barnen hade hur kul som helst, sonen var nöjd och jag var nöjd.
Mitt i tentastressen är det oerhört skönt att leja ut kalaset och slippa 1. Fixa iordning hemma (läs i kaoset) inför kalaset 2. Vara projektledare under kalaset (läs kaoset) och 3. Städa efter kalaset (läs kaoset).
Dessutom hade jag aldrig fått så nöjda barn, även om hamburgarna inte var speciellt goda.
Vi avslutade firandet med en familjepizza hemma, enligt sonens (okej, jag planterade lite) önskemål.
Jag känner mig som en dinosaurie när barnen jublar över några konstiga studsbollar som kan fälla ut sig till diverse konstiga former. Bakugan heter de visst. Tacka vet jag smurfarna vi samlade på när jag var barn.
Nu är det diskbråck som gäller resten av kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar