Igår kväll frågade jag snällt: -Skulle du kunna släcka lampan är du snäll?
Han svarar då surt:-Tror ni att jag är er patient eller?
Jag frågar då gravallvarligt (för jag förstod att detta var viktigt för honom): -Menar du betjänt?
-"Ja" svarar han surt och går därifrån med bestämda steg utan att släcka.
Det var tur att han gick för ett brett leende började sprida sig i mitt ansikte, och det var ju inte riktigt den effekt han var ute efter :-)
Sånt lär de sig på dagis...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar