Musen lever!

Ja, grannens mus alltså. 

Med mycket kärlek och envishet har jag försökt få mina solrosskott att överleva denna kallaste mars i mannaminne (jag sådde fröna lite för tidigt överentusiastisk som jag är). Varje kväll har jag tänt ljus i växthuset så att de inte ska frysa. Ljusen har börjat ta slut nu, men ju längre jag kämpat, desto viktigare blev det att fortsätta. Mina skott SKULLE överleva.  Enda orosmolnet var grannens mus. Det tog mig många vårar att förstå att det inte var fåglarna som åt upp alla spröda skott som jag försökte odla upp. Jag har konstruerat många kreativa skapelser för att skrämma bort fåglarna, men inget funkade. Så en dag berättade grannen att hon hade en liten mushona som bodde i hennes låda. Då trillade poletten ner. Det är musen som kommer och knaprar i sig skotten. Jag har periodvis varit jättefrustrerad för det gick inte att få något att växa. I år så tänkte jag att musen måste vara död. Det måste vara minst tredje året nu och en vild mus kan ju inte leva så länge - Ha.  

Så glömde jag tända ljuset en natt. Det var jättekallt, så orolig gick jag ut på morgonen för jag trodde skotten hade frusit ihjäl. Det hade de inte. Däremot hade de blivit knäckta. Alla utom ett. Så nu har jag bara ett skott kvar :-( 

Så musen lever. Eller någon av hennes ungar. Kreativa små varelser det där. 

Nu undrar säkert någon varför jag inte skaffar en musfälla? Men nej, lite utmaningar behöver man i livet, och det är ju inte schysst att ta till såna vapen i en jämn strid. Jag föredrar att kämpa vidare. Vad gör man inte för att få lite spänning i livet?