Ibland blir jag lite mörkrädd när o/nyutexaminerade yngre läkare raljerar över hypokondriska patienter som bara ställer krav. Som patient är man oerhört utsatt. Det handlar ju faktiskt om patientens liv, det mest värdefulla varje människa har. Inte konstigt att patienten blir rädd/orolig när kroppen börjar svikta. Jag har själv varit med om att vara sjuk och inte veta vad som är fel. Även om man försöker hålla sig lugn och tro att det ska bli bra, så kommer stunder av panik och dödsångest. Att då träffa en läkare med attityden "åk hem, antingen blir du frisk eller också dör du" hjälper ju inte riktigt, och inte lär patienten försvinna från sjukvården för det. Snarare tvärtom.
Undrar hur lång tid det tar innan jag blir avtrubbad. Hur länge orkar jag se varje patient? Jag hoppas verkligen att jag klarar det hela yrkeslivet. Det är ju en fördel att jag har några år på nacken, jag behöver ju inte hålla på lika länge som de som börjar när de är 20 (ha, ha, om man nu vill hitta argument för varför det är bra att vara en äldre student).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar