lördag 24 september 2011
Host och fräs
I tisdags fick jag mitt första blodtrycksfall under operation. Attans vad fort det gick. Alla verkar dock vana vid yra kandidater så de tackade mig så mycket för att jag hade vett att dra mig ur innan jag svimmade i såret. Jag tyckte ändå det var grymt pinsamt. Jag var skakig i benen hela dagen så jag vågade mig inte tillbaka in till operationen. Lite förvånad också för jag har klarat av betydligt jobbigare operationsövningar tidigare, men kan det ha varit ett elakt virus som spelade mig ett spratt för i torsdags däckade jag totalt med en rejäl förkylning. Nästan så att jag hoppas det, hur ska jag annars våga mig in i en operationssal igen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Äsch, svimma gör vi allihop någon gång. Precis som du är inne på spelar omständigheterna stor roll. Vänta tills du somnar i såret, då har du något att oroa dig för! ;)
SvaraRaderaJa det gäller ju att sätta allt i sitt rätta perspektiv. :)
SvaraRaderaJag har i alla fall beställt ett gäng stödstrumpor för att ha vid kommande operationer.
Stödstrumpor är bra! Och tåhävningar. Eller en spontan regndans, men det finns vissa op-syrror som inte blir så glada då... ;)
SvaraRaderaJag överväger också att köpa stödstrumpor, mer för att jag får så ont i benen. Hjälper de då?
SvaraRadera