Att göra kliniska veckor visade sig vara betydligt jobbigare än jag trodde. Jag ska jobba 30% vid sidan av, det innebär 12 timmar per vecka. Jag hade inte en chans att klara det. Så nu måste jag jobba ikapp under teoriveckorna. Verkar i och för sig inte bli något större problem. Nästan bra att jag får fokusera lite på forskningen ett tag. Men visst hade det varit skönt att bara vara student. Jag får glädja mig åt att jag upprätthåller en viss SGI trots studier och förr än jag anar verkar den bistra verkligheten komma ikapp där man tvingas ta ansvar för vad man gör som underläkare men kompenseras genom att få betalt för det.
Dags för lite Sepsis.
Heja! Helt fantastiskt att du får ihop det. Själv försöker jag jobba lite grand under T3 men vet inte om jag kommer att klara det. Tack för svar vad gäller tid under klin. Jag räknar med att det kan bli ännu tuffare. Å andra sidan är ju barnen lite större då, men inte så mycket större... En termin i taget brukar jag försöka tänka.
SvaraRaderaJa, varje termin som jag har klarat brukar jag dra en lättnadens suck. På något sätt har allt fallit på plats även om det sett svårt ut innan. Hoppas det fortsätter så.
SvaraRaderaDet märks tydligt att det blir lättare för varje år som barnen blir större. Små steg som gör att man kan släppa taget lite grann. Jag behöver till exempel inte bära nakna skrikande barn till dagmamman längre ;)
Lycka till!