Lär mig

Men känner mig fortfarande som en amatör. Jag blev alldeles förskräckt när doktorn sa att han inte skulle lyssna på en lunga för att han litade på det jag sa. Efter det lyssnade jag ännu noggrannare på varje lunga, så att patienten nästan storknade över att behöva andas djupt så länge.

Det är ovant att vara så okunnig. Jag som är van att vara den erfarna forskaren är plötsligt novisen som inte har koll på något. Men det kommer. Jag märker sakta men (o?)säkert att jag kan lite mer varje dag. Ett diktat tar inte längre en halvtimme. Jag vågar säga vad jag tror till några patienter. Jag känner mig till och med riktigt säker på vissa diagnoser (öli har dykt upp mer än en gång).

Men tempot är högt. Jag skulle ibland önska lite tid för reflektion, studier och diskussion. Men kommer en ny patient var 15:e minut så är det bäst att jobba på.

Tänk att en vecka har gått.