Just nu går inte livet på räls. Det mer hostar fram och lite tillbaka ibland. Det gäller inte bara den körda tentan eller det faktum att jag nu är en tant med läsglasögon, utan det går trögt på många fronter. Då blir jag så glad när jag träffar snälla människor som tycker att mina problem inte är några problem. Det löser vi säger de.
Min blivande chef till exempel. Jag gick till henne idag med den enligt mig katastrofala nyheten att jag kört tentan. Jaha, vad tråkigt för dig, sa hon med precis rätt medkännande röst. Ja, och det innebär att jag måste ta ledigt den där dagen jag är schemalagd på akuten för att skriva omtentan, sa jag och höll andan. Jaha, svarade hon, men du måste väl ha några dagar innan också så att du hinner läsa?
Så, jag får ta ut semester tre dagar för att skriva omtenta, semester som jag inte hunnit tjäna in än, nästan så att jag kramade henne.
Vad kul! Dina bekymmer är övergående...Jag brukar påminna mig det när det känns jobbigt "detta är bara tillfälligt. Snart blir allting bättre". Och det funkar faktiskt. Efter den 13 feb. är det glömt och är inget problem längre. Lycka till med omtentan!
SvaraRaderaVad skönt... Saker och ting rätar till sig... Lycka till på omtentan. Den klarar du säkert... Kram
SvaraRaderaTack till er båda :)
SvaraRadera