måndag 14 september 2009

På väg upp?

Nej, det törs jag inte hoppas än, men iallafall inte lika djupt nere som förra veckan. Jag har börjat få tillbaka lite kämpaglöd och börjar bli rätt sur på vissa i min omgivning som (välmenande) försökt hjälpa mig men snarare stjälpt mig.

Jag var så nere att jag har köpt allt alla säger till mig om att jag har ett eländigt liv. Magkänslan att jag faktiskt fått ordning på mycket och att jag varit gladare än på länge under året var som bortblåst. En del personer lägger sina värderingar på mitt liv och då är det klart att det ser illa ut, men jag har gjort mycket genomtänkta val för att det ska passa mig och mitt liv, jag tyckte faktiskt det blev rätt bra. Många hakar upp sig på att jag läser till läkare, per definition blir man utbränd av bara det. Själv står jag lite frågande: det är ju det roligaste jag gjort på länge, och har jag fel när jag tycker att det kan vara rogivande att grotta in mig i Med.? Nej, en läkarstudent är stressad. Suck.

2 kommentarer:

  1. Jag har ofta mött samma kommentarer. Människor som tycker att jag borde "vila" och hoppa av skolan. I mitt läge vore det en katastrof.

    Klart att man måste kunna bromsa även där när det behövs. Ofta räcker det med att inte kräva så eminenta prestationer vareviga sekund. Att läsa till läkare tar energi, men det ger också mycket tillbaks.

    Jag tycker att du har gjort ett bra val!

    (Jag är glad att det känns en aning bättre nu!)

    SvaraRadera