Kavalleriet har anlänt

Dvs min mamma.

Hon har kommit för att stötta mig veckan ut.

Jag älskar min mamma.

T4 here I come...

Hjälp, vad säger man?

Annika Dahlqvist förnekar sig inte. Har hon verkligen läkarexamen? Hennes senaste utspel i Aftonbladet når nya bottenrekord. Går det att anmäla till HSAN när man sprider så mycket desinformation?

Läs gärna detta inlägg från Akademisk frihet.

OM det nu är så att LCHF är en bra kost, varför skaffar hon inte riktiga fakta som bevisar det?

Dementors

"Dementors are among the foulest creatures that walk this earth. They infest the darkest, filthiest places, they glory in decay and despair, they drain peace, hope, and happiness out of the air around them... Get too near a Dementor and every good feeling, every happy memory will be sucked out of you. If it can, the Dementor will feed on you long enough to reduce you to something like itself...soul-less and evil. You will be left with nothing but the worst experiences of your life."
—Remus Lupin to Harry Potter

Vad tror ni? Har J.K. Rowling haft ångest någon gång?

Mitt liv som patient forts.

Jag vill inte skriva om vad som hänt eftersom det känns för privat och jag är inte tillräckligt anonym här. En kort summering: Min läkare ringer mig på tisdag. Under tiden får jag vänta. Blir det akut är jag hänvisad till akuten eller psykakuten.

Inte mår jag bättre av det beskedet...

Aftonbladet erkänner fel

Aftonbladet dementerar nu artikeln där de slog upp med stora feta rubriker att influensavaccinet kan leda till förlamning.

Synd bara att de inte kontrollerade sina uppgifter bättre innan de skrev artikeln. Nu har de lyckats skrämma upp många i onödan, det kan finnas personer som inte vaccinerar sig av rädsla för vaccinet och...
Hur många kommer ihåg den första artikeln jämfört med hur många som kommer ihåg dementin?

Det riskerar att bli som MPR-ADHD-debatten. En felaktig artikel skapar ett vaccinationsmotstånd trots att mängder av andra artiklar bevisat att det inte stämmer.

Säkerhetsgenomgång

Hade en säkerhetsgenomgång med dottern. Vad gör man om det börjar brinna?
-"Hämtar mobilen och ringer 112"
-"NEJ NEJ NEJ" tänkte jag, men jag förklarde pedagogiskt att det enda man fick/var tvungen att hämta var lillebror.

Hon svarade iallafall rätt på frågan vad man gör om det blir rök: Kryper.

Blöt men nöjd

Idag lämnade jag in bilen för att byta ut de fula stumparna mot en ny vinge. Förutseende som jag är så kollade jag cykeln redan igår och upptäcke att det var punktering. Orken räckte inte till för att fixa det, vete sjutton om kompetensen hade räckt heller, men jag orkade iallafall svära några vackra ramsor som barnen inte fick höra.

Jag fick istället cykla hem elegant ihopfälld på dotterns cykel i ett envist ösregn. Kroppen svarade förvånansvärt bra på motionen trots att jag varit sjuk i en månad vilket gjorde mig glad. Jag fick däremot panik när jag kom hem och såg en brandbil utanför huset, barnen var ju ensamma hemma. En skarp lukt av bränd plast gjorde mig inte lugnare även om det såg rätt lungt ut vid vår lägenhet. Det visade sig att det brann i grannhuset och det verkar inte ha varit så allvarligt för brandbilarna och polisen som jag upptäckte på andra sidan gav sig av rätt snart. Men ändå, jag ska aldrig lämna barnen ensamma igen...

Jag törs nästan inte skriva det men... imorgon tänkte jag åka till jobbet.

En liten träplugg kort

Dottern och jag har roat oss med att montera ihop en IKEA byrå nu när vi är hemma och är sjuka. Egentligen är jag för trött, men dottern var så ivrig och med diskussionen på Skriet från kärnfamiljen i bakhuvudet, så tyckte jag att jag var tvungen att hänga på tåget.

Hon är jätteduktig. Jag orkade inte i morse, då gick hon upp själv och började bygga ihop en låda. Sen har vi hamrat och skruvat i korta pass avbrutna av snytpauser och vilopauser. Nu är vi nästan klara om inte en liten futtig träplugg hade fattats. Lite surt. En paus igen så får vi se om jag orkar lösa problemet.

Tips önskas

Honung, proviva, sömn varvat med sol. Inga värktabletter för feber stärker immunförsvaret och försvagar de invaderande kräken.

Detta är vad jag gör för att bli frisk fort. Kanske kan få en liten placebokick också med denna fantastiska kombination. Har ni några fler tips?

LCHF istället för vaccin

Det är fler än jag som retat sig på Annika Dahlqvists inlägg i influensadebatten i Aftonbladet. Jag hittade det här blogginlägget som nästan kunde varit skrivit av mig, så det är ingen idé att jag skriver själv utan länkar här istället.

Det blir verkligen aldrig som man tänkt sig

Vaknade med en tjyvtjock hals. Dottern hostar, snörvlar och har också ont i halsen. Så det blir inget jobb idag. Vi får vara hemma och tycka synd om varandra. Lite omväxling från förra veckan när jag bara kunde ligga hemma och tycka synd om mig själv.

Dags att jobba?

Imorgon tänkte jag åka till jobbet. Jag har telefontid med läkaren vid 10-11 tiden (jag kommer inte ihåg eftersom mitt närminne var dysfunktionellt förra veckan) för att eventuellt förlänga sjukskrivningen. Passar rätt bra... Då lär jag veta om det är dags att åka hem eller om jag klarar hela dagen.

Planen är att börja jobba halvtid och sen trappa upp under veckan efter ork. Bara inte dotterns förkylning får fäste i mig också...

Jag känner mig riktigt taggad inför T4, det ska bli kul att börja plugga igen men... vad sjutton var det jag lärde mig de första tre terminerna? Tur att jag är så välutbildad i patientperspektivet, får kompensera minnesluckorna med det.

Tänk, det blir aldrig som man tänkt sig. Jag skulle ju ha en stärkande semester, jobba undan lite och starta terminen med rent skrivbord, rent samvete och stärkt immunförsvar. Nej, men det går nog ändå. Får se till att få en daglig dos D-vitamin hela hösten så att jag håller mig frisk. Enligt Annika Dahlqvist behöver jag inte ens vaccinera mig mot H1N1 utan det räcker att äta LCHF diet. Det är alltså det jag gjort fel hela tiden, jag är ju såld på kolhydrater. Så kan det gå, då blir man ju sjuk också, jag och alla risätande kineser... Konstigt att de har kunnat bli så många med tanke på hur mycket kolhydrater de äter...

Boktips

Läser just nu "Skriet från kärnfamiljen" av Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe. Den går från klarhet till klarhet.

Alla borde läsa den INNAN de får barn för boken sticker hål på många slentrianargument som används för att rättfärdiga varför man väljer att inte leva jämställt. De diskuterar familjernas situation idag och lyfter in modern forskning. De tar även upp samhällets normer och hur de påverkar oss.

Det är viktigt att se hur kultur/tradition påverkar oss. Först när vi kan skilja på yttre tryck och inre önskan kan vi göra medvetna val som förhoppningsvis gör oss lyckligare.

Trångt

Jag åkte till sambon/särbon i husvagnen i torsdags när jag deppade ihop. Barnen fick packa sina grejer och jag hade fullt upp med mitt så jag hade lite dålig koll.

Nu bor jag, sambon, två barn och 34 gosedjur tillsammans i husvagnen - lite trångt.

Bryta ihop och gå vidare

Fasen sammanbrott är nu förhoppningsvis passerad. Jag jobbar på näste steg: gå vidare. Jag mår ju faktiskt lite bättre varje dag, även om det går långsamt. Fortsätter det så här lär det inte vara några problem att börja T4 om en vecka. Jag ska faktiskt försöka jobba redan på måndag, får se om jag orkar en hel dag.

Det gäller att se framåt och tänka positivt. Jag försöker ta hand om mig genom att sova mycket varvat med sköna skogspromenader. Skogen bjöd på blåbär och två små taggsvampar. Blåbär är ju nyttigt, två små svampar inte tillräckligt för att motivera tillagning tyvärr.

Lite surrealistiskt när jag vandrade i djupa skogarna och hörde ljudet av... glassbilen. Samtidigt lite tryggt, för om jag går vilse så är det bara att följa ljudet av glassbilen så når jag civilisationen.



I och med att jag inte har magsår längre, så får jag också dricka kaffe igen. En kopp om dagen räcker, jag vill inte chocka kroppen för mycket. Men ååååå så gott!

Nej

Magen såg fin ut. Nu är jag nästan panikslagen över vad det kan vara.

I morgon gäller det

Håll tummarna för mig allihop att det är något lättkurerat.

Nu är det dags för sista måltiden innan fastan.

Delirium

Nej, nej, nej tänkte jag när jag såg det här i expressen. Är det feberyra? Men så sjuk är jag inte. Det är alltså sant.

Staffan Westerberg ska ut på turne med sina barnprogram!

Fatta hur mycket mardrömmar den mannen har gett mig!

Mina barn ska iallafall INTE få gå.

Frigörelseprocess

Sonen, 6 år, har gått från att vara en kramgo liten kille till att bli en arg ung pojke.

Det är tur att barnen har inbyggt perioder där de gnager bort lite av navelsträngen. Jag är inte stark nog att göra det.

Hönsmamma.

Men jag är inte ensam.

Jag är iallafall en hönsmamma som använder mitt intellekt för att sätta barnens bästa före mina rädslor för vad som kan hända barnen när de ska stå på egna ben. Försöker iallafall. Han behöver frigöra sig. Inte bara från sin mamma som har svårt att inse att hon inte har några småbarn längre, utan också från storasyster som är just STORASYSTER. Han har två flickor som pysslar om honom, hjälp var ska det sluta?

Nej, nu har han fått nog.

Han kan själv.

Tycker han.

Och då får han prova.

Men bakom dörren står mamma redo att rycka in om det skulle behövas.

Det är ok att vara arg ibland...

En viktig dag

Jag fick lite panik när jag insåg att jag inte öppnat kalendern på en vecka. När skulle bilen in på reparation (ni kanske minns incidenten med vingen) och när var sista svarsdatum för den där festen jag vill gå på om jag hinner bli frisk?

Jag lugnar snabbt ner mig när jag ser att inget viktigt är missat. Däremot ser jag på dagens datum en överstruken anteckning: Omtenta T3. Tänk, det behöver jag inte göra för jag klarade ju tentan :-) :-) :-)

:-) :-) :-)

Jag hade lovat gudarna att jag skulle bjuda på något gott till fikat på jobbet idag, men jag hoppas att de förstår om jag skjuter upp det någon vecka eller två.

:-) :-) :-)

HUR

får man en inbjudan till reklam-spotify?

Olika världar

Läser tidningarna och blir nedslagen över hur illa det står till i världen. Aftonbladet skriver om läget i Afghanistan. I Afghanistan dör 1600 kvinnor per 100 000 födslar. Det är 16 kvinnor per tusen födslar eller nästan 1 av 60. I den värsta provinsen, Badakhshan, dör 6507 kvinnor per 100 000 födslar. Det är en på 15. I snitt föder en Afghansk kvinna 6 barn. Med tanke på att många dör vid första förlossningen betyder det att mer än hälften av kvinnorna kommer dö vid en förlossning. Att bli gravid är således nästan en dödsdom i denna provins. Helt ofattbart. Jag lyfter på hatten för Aftonbladet som skriver om dessa kvinnors situation. Vad gör männen i Afghanistan medan deras kvinnor dör i tysthet - en naiv person som jag skulle tro att när så många kvinnor dör i onödan gör man en kraftsamling för att lösa problemen. Men icke, bättre att kriga lite till. (Ja, jag vet att det inte är så enkelt men visst blir man frustrerad.)

Sen dyker ett helt annat problem upp. En tunisisk kvinna har bestämt sig för att slå åttlingrekordet. Hon väntar 12 barn. Enligt Daily Mail säger pappan "Our joy was increased with the growing number". Själv hade jag nog blivit rätt orolig. Jag har burit ett barn i taget, det var rätt jobbigt. Att ta den bördan gånger 12 anser jag vara omöjligt. De flesta medicinska experter ger rätt dystra prognoser också, så jag är inte ensam som olyckskorp. Jag kan bli lite ledsen när medicinska framsteg som utvecklats för att hjälpa människor missbrukas. Med dagens kunskap kan vi göra otroligt mycket. Men när det missbrukas som i detta exempel när det blir en tävling om vem som kan få flest barn samtdigit eller när pensionärer blir gravida, då hämmar det utvecklingen. En utveckling som kan hjälpa många som verkligen behöver hjälp.

Modern teknologi

Ringde läkarmottagningen som ska göra gastroskopin för att höra hur lång väntetiden är. Jag får veta att de inte ens fått min remiss. Den skickas med snigelpost. Nu ska jag försöka få tag på vårdcentralen och få dem att faxa remissen. Om jag vetat detta hade jag tagit remissen själv och åkt till läkaren med den.

Han jag pratade med var iallafall väldigt trevlig. Alltid något.

Uppdatering 18 aug
Ringde vårdcentralen igår och de lovade att faxa remissen. Men ingen remiss har synts på läkarmottagningen för gastroskopi. Suck.
Ringde vårdcentralen igen och mitt fall ligger hos läkaren i en röd mapp, men läkaren är inte på plats idag.

Uppdatering lite senare
De ringde från läkarmottagningen och gav mig en tid på torsdag! Snigeln har kommit fram! Tänk att man kan bli så glad för en läkartid.

Konstiga drömmar

Jag vaknade just tacksam över att det bara var en dröm. Polisen hade börjat jaga oss så det var skönt att det inte var på riktigt. Jag drömmer så konstigt när jag är sjuk.

Sambon körde bil i en berg-och dalbana. Han hamnade där av misstag och var tvungen att köra hela banan för att ta sig ut. Personalen var väl på kafferast eller något men vi fick härja i banan helt ostörda. Det gick bra, sambon tog sig igenom utan en skråma på vare sig person eller bil.

Allt jag tänkte var: Det här är inte bra för mitt magsår.

Kaffeabstinens

Att gå ner från fyra koppar per dag till en kopp kaffe per dag var inte svårt. Den sista koppen däremot är smärtsam. Det är något med frukostkaffet, något i ritualen eller doften, som gör att den är näst intill omistlig. Ibland fuskar jag. Brygger en kopp. Luktar och smakar. Sen får det stå och kallna. Men saknaden är tung.

Är det någon som vet? Ska man undvika kaffe när man har gastrit? Jag har sett olika råd när jag sökt på nätet, men jag vågar inte göra något som kan förvärra situationen, så kaffet får vara.

Ork

Var kommer orken ifrån? Det är lite konstigt, för när man har ork tänker man inte på det. Det är så självklart. När orken saknas däremot är det plågsamt uppenbart.

Hur mäter man ork? Hur vet jag hur mycket ork jag har just nu? Hur förklarar man för en doktor att jag känner mig inte så sjuk, men jag har ingen ork. Ibland känns det som gravitationen har ökat tiofalt just där jag befinner mig. Det är ogörligt att gå upp ur sängen och i värsta fall går det inte att säga en hel mening - det blir för jobbigt.

Sen helt plötsligt kan den vara tillbaka. Livskraften återvänder och planerna för morgondagen med den. Så länge jag ligger i sängen har jag obegränsat med ork. När jag varit uppe en stund sviker den mig och lämnar mig i sticket med mina ogjorda planer.

Kanske ska ut och sätta upp lappar på lyktstolparna: Borttappat: Min ork. Hittelön!

Tankar från en vårdkö

Här ligger jag sjukskriven i väntan på en gastroskopi. Förhoppningsvis tillfrisknar jag hyfsat fort så fort jag får rätt behandling. Under tiden kommer jag, en i vanliga fall fullt arbetsför person, gå på sjukpenning. Vad kostar det samhället med alla patienter som väntar på att få bli friska? Förutom det utdragna lidandet, borde det gå att samhällsekonomiskt räkna ut hur mycket vårdköerna kostar. När jag tänker efter är det säkert redan gjort. Varför går det inte att ta dessa pengar till att utöka vården så att köerna minskar? Det beror naturligtvis på att det är olika kassor. Olika system som inte kan integreras. Och detta resulterar i att mängder av patienter är sjuka onödigt länge och kanske får onödiga komplikationer.

Supersnygga M

Jag låg och halvsov, en bit bort leker barnen. Jag hör med halvt öra vad de säger.

Dottern: Jag är SuperSnygga M

I leken är tydligen superhjälten Nalle Puh med också.

Jag hörde inte vad sonen skulle heta.

Jag tankte: Hoppas dottern kommer få gå genom livet med orubbat självförtroende.

Illavarslande trend...

Jag fick lunginflammation i våras när jag läste T3, strax innan vi skulle läsa om lungornas sjukdomar. Nu får jag magsår strax innan jag ska börja läsa om magen i T4.

I T5 ska vi läsa om hjärnan... utmanar jag ödet om jag fortsätter?

Normala läkarstudenter brukar få alla sjukdomar när de läser om dem, jag har väl ett sjätte sinne så att jag får sjukdomarna när jag vet att jag ska läsa...

Följ min blogg med bloglovin

T4 i farozonen

Troligen magsår. Minst två veckors väntetid på gastroskopi... två veckors plåga. Hur lång tid tar det sen att återhämta sig när jag väl får antibiotika? Tänk om det inte funkar? Hur länge kommer jag må så här??? Typ disktrasa... gammal och sunkig.

Ironiskt nog ska vi läsa om just magsår i T4.

Nog för att jag hade trott att jag skulle kunna få gå om någon termin, men inte så här.

Skit också

Åt frukost liggandes i soffan i vardagsrummet för att jag inte orkade något annat. Det gick inte så bra, så det mesta blev kvar i tallriken.

När jag är på toaletten hör jag sonen svära från vardagsrummet. På något outgrundligt sätt har gröten och det ouppdruckna kaffet hamnat upp och ner på den otvättbara mattan.

Jag orkar inte...

Mitt liv som patient

Likt en första försvarsmur möter man sköterskorna på vårdcentralen när man försöker få en läkartid. Deras främsta uppgift är att se till att patienterna inte kommer in och stör verksamheten.

Sur - Jag?

Ja, jag är skitsur.

Till och med förbannad.

Hade jag inte varit så himla trött hade jag ställt till med en scen, men jag orkar inte. Jag är ju sjuk och behöver få träffa en doktor.


Uppdatering: Nu har jag fåt en tid. 10:45 imorgon. Inte lika sur längre.

Hjärtesorg

Sonen tycker att han är stor nu.

Han har ju slutat på dagis.

Stora killar håller inte mamma i handen.

Mamma ledsen.

Sen mötte vi gamla dagmamman.

Sonen blev lite blyg.

Då kom handen.

Mamma myste.

I smyg.

Varför tycker inte svenska kvinnor att det är viktigt att kunna försörja sina barn?

Den frågan ställer jag mig senast i morse när jag läste det här i tjockalockas blogg blogginlägget.

"Inte helt oväntat deklarerade mamman att dom gemensamt hade kommit fram till att hon skulle vara hemma i minst två tre år. Med den leende förklaringen att dom ju vill ge sitt barn en bra och trygg start i livet. (Och... så passade det ju så nästan pinsamt bra eftersom hon ändå är arbetslös och han har ett välbetalt jobb. Bara som i en bisats.)"

För det första förstår jag inte sambandet mamma är hemma 2-3 år=trygg start i livet

Om mamma är hemma 2-3 år med varje barn och får 2-3 barn innebär det minst 6 år utanför arbetslivet. Om man dessutom startar från läget arbetslös blir situationen ännu svårare. Det krävs en enorm kompetens och inre styrka för att slå sig ut på arbetsmarknaden efter att ha varit hemma i sex år. Hur bra förälder blir man av att bygga upp hela sitt liv på att vara just förälder? Vilken förebild blir man för sina barn? Vill dessa familjer att deras döttrars främsta mål ska vara att bli hemmafru? Något som debatterats nyligen i aftonbladet och i skriet från kärnfamiljen.

En annan sak som ständigt förundrar mig är att kvinnor som är hemma med barnen så blint litar på att mannen kommer finnas där för alltid. Skilsmässotatistiken talar sitt tydliga språk och även om man har världens mest stabila förhållande så kan livet ta oanade vändningar. För mig är det självklart att båda föräldrarna ska kunna försörja sina barn, vad händer om den andra föräldern dör? Nej, en trygg start i livet får barnen av att ha två föräldrar som båda står på egna ben.

Ytterligare en sak som jag inte förstår är hur alla dessa män kan tycka det är ok att låta kvinnan ta all föräldraledighet med barnen. Att vara hemma heltid med barnen ger en bättre relation och det spelar ingen roll hur närvarande man är på kvällar och helger, det är inte samma sak som att vara ansvarig på heltid. Varför vill inte papporna ge detta till sina barn?

Två närvarande föräldrar som vet vad det innebär att ha ansvar för familjen - det är en trygg start för barn. Enligt mig.

Fredagsmys...

Ja ni har väl hört reklamen?

Det har min dotter med. Hon frågade mig:

"Mamma, när ska vi ha fredagsmys?"

???

"Jag vill ha chips"

Då var det dags igen

Nyser oavbrutet, ögonen rinner.
Jaha, då har gråbon börjat blomma.
Undrar om det är gråbofritt vid Riksgränsen.
Ska nog ta semester där i augusti nästa år.

Som ett barn i en godisbutik

Jag klickade på min egen reklam för det såg spännande ut: "Tomatfröer i mängder"

Det blir nog mer än sju tomatplantor nästa år...

Vad sägs om Tomat all blacks 6 sorter (som smågodis), eller "Tomat 'Medovaja Kaplja' Dessa tomater som heter “honungsdroppe”, blir gula och väger 30 gram. Högväxande, tjuvas. För växthus eller varm södervägg. Ca 30 frön." Och naturligtvis har hon gula bifftomater som jag letade efter med ljus och lykta i halva Sverige i våras.

Jag vet inte varför jag är så manisk vad gäller tomatodling men för mig är det lite sport att få så många tomater som möjligt och olika spännande sorter naturligtvis.

Livet i vanliga gängor igen

Alla är friska och jag är på väg till jobbet. Så skönt.

Hmm, jag undrar jag...

Maginnehållet hoppar, men jag mår inte illa... undrar vart detta slutar. Det var kanske den smittsamma typen iallafall. Det lär visa sig snart.

Spritmissbruk del 2

Den här gången är dottern i farten. På grund av sonens magsjuka tog jag fram handspriten och instruerade barnen om hur man skulle göra. Tänkte att det var bra övning inför influensaepidemin.

Dottern sköter sig jätteduktigt, bara det att hon tar handen full med spritgel som hon sen gnuggar in i händerna. Hon visar mig stolt de glänsande nävarna som nästan droppar av gel.

Dags att gå till apoteket och köpa mer..

Ordningen är återställd

Två spyor senare är sonen på benen och vill ha mat. Frågan är om det var en smittsam variant eller om faran är över.

Enligt reglerna ska han stanna hemma en dag till, men behövs det verkligen? Kl 9 imorgon har han varit frisk i ett dygn...

Jag kanske borde bli religiös?

Gud är smart. H*n fattar att jag bara tar till böner när jag behöver det. Jag kanske borde bestämma mig för vilken Gud jag ska tro på och mer troget be, kanske till och med ägna mig åt offerritualer (ja snälla ritualer som att baka goda kakor och sånt).

Men Gud är nog smartare än så...

Mitt i frukosten...

hör jag konstiga ljud från badrummet.

Nej, snälla snälla snälla snälla snälla!

Jag ber till någon ospecificerad Gud att det inte ska vara vad jag tror men utan resultat.

Sonen kräks.

It's a jungle out there

Ja, tomatdjungel alltså. Det blev viss sju tomatplantor i år. Minst tre för många, men de små fröna överlevde över förväntan och inte kan man kasta fina små tomatskott.

De fina små tomatskotten har utvecklats till stora monstruösa tomater. Tillsammans med smultronplantorna som skickar ut skott överallt börjar de påminna om little shop of horrors. Inte ens lite torka knäcker dem. När jag kom hem från semestern lutade de sig trött mot varandra och de hade lindat in sina grenar så fint att det var omöjligt att sära dem.

Men mycket tomater blir det. Vi kommer äta tomater till frukost, lunch och middag om en månad. Stackars barn... Jag är uppvuxen på 70-talet och kan ta till lite klyschor vid behov:
-"Mamma jag vill inte ha mer tomater"
-"Tyst unge och ät. Tänk på barnen i Afrika, de skulle minsann blivit glada för lite tomater."

Är han full?

Sonen ska gå och lägga sig. Det kommer en doft av gammal fylla från honom.

Har han hittat barskåpet och smygsupit? Han är ju ändå bara 6 år...

Nej, det var ju bara det våta omslaget med alsolsprit som jag satte på hans inflammerade mollusk för en stund sen. Minnet är bra men kort...

Cirkus

Lite trött efter första dagen på jobbet så jag smyger iväg till sängen för att ta 10 minuter innan vi ska iväg och simma. Likt spårhundar märker barnen att mamma har rymt och snabbt har jag dem här bredvid mig. De börjar bråka om en ballong och när sonen sparkar vilt omkring sig får jag nog och ryter till. "GÅ TILL ERA RUM!"

Det tog skruv. Dottern rusar iväg och gömmer sig i sin säng. Sonen klamrar sig krampaktigt fast på mig och ynkar.

Dottern gråter i sitt rum och tar till det vapen hon vet funkar bäst: "Jag vill till pappa".

Vila får jag väl göra när de flyttat hemifrån om drygt 10 år...

Dottern funderar vidare...

-"Mamma, blinda kan inte köra bil för då skulle dom krocka hela tiden"

Summering av semestern

Innan semestern hade jag en outtalad lista på allt jag skulle hinna med under semestern. Resultatet är rätt nedslående:

Check:
x vila (definitivt)
x ha roligt med barnen (absolut)
x träffa familjen (rätt mycket faktiskt)

Har inte klarat av att:
- inte göra av med så mycket pengar (ajajaj det gjorde ont i plånboken i år igen)
- städa hemma (dammkaninerna frodas)
- plocka bort gamla urvuxna kläder från barnens garderob (ut med det gamla, in med det nya)
- rensa min garderob (jag börjar dock nå en insikt om att det är dags)
- rensa sambons garderob (ha ha)
- göra fint på balkongen (any year now...)
- plugga lite inför T4 (men än är det inte för sent)

Jag ser att det finns en stor logisk lucka. Jag har inte varit hemma en hel dag under semestern. Vi har farit förbi lägenheten en gång i veckan för att titta till fiskar, blommor och post. Hur jag någonsin trott att jag skulle kunna pyssla hemma på distans övergår mitt förstånd.

Idag har FiaLisa lärt sig...

att Ekeröfärjan kostar pengar. I Norrköping är färjorna gratis.

Vi upptäckte att det kostade mitt i farleden. Som tur var hade jag pengar med mig. Undrar vad de hade gjort om vi inte kunnat betala. Kölhalat kanske?

Nej, det värsta som hade hänt hade väl varit att jag och dottern skämt ihjäl oss. Vi är bra på det. Att skämmas alltså.