Det korta svaret är: Utred!
Jag har träffat många som säger att det inte gagnar barnet att utredas/få diagnos. Andra tycker att barnet stämplas av en diagnos. Det verkar finnas många åsikter, men jag har sällan hört starka argument. En känsla jag har är att det finns två grupper som driver på motståndet mot diagnossättning:
1) Föräldrar i kris, dessa föräldrar är inte mogna att ta emot en diagnos och kämpar emot med näbbar och klor för att slippa se problemen (lösningen är i mina ögon att stötta föräldrarna och utreda barnet).
2) Professionella som av olika anledningar drabbas negativt av en utredning. Det kan vara personal på BUP som drunknar i utredningar och håller emot för att hinna med de som står i kö eller personal på skolor som vill slippa sätta in de resurser barnen har rätt till när de får diagnos (visst jag vet att en diagnos inte ska göra skillnad i teorin men i verkliga livet är det en stor skillnad på vilka resurser som erbjuds).
Jag ser inga som helst anledningar till att dröja med en utredning.
1) Om man har kommit till ett läge där man funderar på att utreda ett barn med avseende på NPF är situationen troligen redan besvärlig, barnet blir inte ytterligare stämplad av en diagnos, däremot kan barnet bli hjälpt av att mötas av ökad förståelse för problemen.
2) Vissa diagnoser har lagstadgade rättigheter. Man kan omfattas av LSS, man kan lättare driva sin sak i skolan för att ge barnet extra stöd, man kan få vårdbidrag, ja det finns säkert fler rättigheter som man kan ta del av bara att jag inte känner till allt. Sammantaget blir det mycket lättare att få till det stöd som barnet behöver (för tro mig, föräldrar måste ändå kämpa för att få till det stöd som behövs).
3) En utredning hjälper till att kartlägga barnets styrkor och svagheter. Även om man känner barnet väl kan barnet ha kompenserat för flera svårigheter. Detta är bra men tar mycket kraft från barnet. Om omgivningen har en bra bild av barnets styrkor och svårigheter blir det lättare att anpassa livet så att det blir optimalt för barnet och man kan förebygga utmattning.
På många orter kan det vara flera års väntetid på utredning. Jag tycker därför alla barn ska utredas när man misstänker NPF. När problemen blir för svåra att hantera är det för sent. Bättre att bana väg i tid innan någon kraschar.
En viktig sak att komma ihåg: en diagnos ändrar inte barnet och den ändrar inte problematiken. Problemen finns kvar, barnet är fortfarande en fantastisk unge men många styrkor men en utredning ger information om problematiken som kan hjälpa barnet och en diagnos gör det lättare för familjen att få den hjälp de har rätt till. Så ärligt talat, jag personligen ser inte en enda anledning till att inte utreda ur ett föräldraperspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar