Tänkte bara berätta...

...att jag klarade AT-provet. Det är stort. Kanske sista tentan jag någonsin skriver. Dessutom skrev jag bättre än snittet vilket gör tant forskare och mamma med ålderskomplex rätt glad. Eller jättestolt.

Hoppsan...

Har det gått ett år till nu... Mentalt är jag väl kvar i augusti eller så, vet inte riktigt var hösten tog vägen men ändå sitter jag mitt i julplanering med lätt oro över att det inte har köpts en enda julklapp än. Jaja, det ordnar sig...

Roll eller person

Jag har funderat mycket på vad jag lägger in som person i mitt jobb sedan jag började jobba som läkare. Forskare och läkare är två skilda poler vad gäller hur mycket av sig själv man lägger i jobbet.

Som forskare är det bara jag. Forskningen beror på vad jag gör, mina idéer, min förmåga att arbeta med andra och min kunskap. Det som händer i projektet är det jag gör. Det spelar ingen roll, jag kan göra det klockan ett på natten eller under kontorstid, det är resultatet som räknas. Blir jag sjuk händer ingenting och jag måste arbeta ikapp när jag är tillbaka. Om jag inte gör mitt jobb som forskare så försvinner forskningen, puts väck. Visst någon annan tar vid, men med annat fokus och andra frågeställningar.

Som läkare är jag en kugge i Landstingsmaskineriet. Jag har en roll som måste vara tillsatt. Blir jag sjuk ersätts jag av någon annan som har motsvarande kompetens. Detta innebär också att min arbetstid är reglerad. Jag får inte ledigt när jag vill. Jag måste vara på plats när jag är schemalagd. Det är tydligt att jag är en roll, en bricka i spelet. Ibland saknar jag friheten som forskare, men forskarlivet har många tunga sidor också som jag inte saknar.

Då var det gjort

Resultatet kommer v 51 så det är bara att vänta. Alltid svårt med MEQ tentor, på flera ställen var jag inte i fas med frågeställaren så jag svarade på fel sak.

Student igen... typ

Nästa fredag är det AT-tenta. Bara att ta fram böcker, papper och penna. Vet inte riktigt hur jag ska förbereda mig, men måste försöka i alla fall.

Provar något nytt

Jag har länge irriterat mig på min lätt rodnande näsa och gick förbi en make-up butik där de lovar att ge mig en perfekt foundation. Because I´m worth it, tänkte jag och gled in till en försäljare och bad om hjälp. Hon tittade på mig och en blick sa allt... "pengar". "Kom med mig så ska jag visa", sa hon mer verbalt. Jag hamnade framför en spegel och så frågade hon vad jag brukar använda hemma. 

-Eh, inget, svarade jag. 

-Eh, inget? frågade hon. 

-Njae, jag tvättar mig ju med vatten, svarade jag.

-Nej men det går inte, då blir huden såååå uttorkad, svarade hon, samtidigt som hon såg lätt chockad ut.

-Jo, men jag fick order från min hudläkare att inte använda några krämer i ansiktet eftersom jag hade en rätt besvärlig perioral dermatit, sa jag.

-Ja, men titta här, först måste du tvätta huden med den här vätskan (hon torkar av med en bomullstuss fuktad med något). Titta här vad smutsigt det blir (lite grått på tussen, jag vågade inte berätta att jag inte hade tvättat mig den dagen eftersom besöket till köpcentret var lite oplanerat).

-Hmmm, vad kostar den då? Frågade jag.

-Bara 400 kronor, svarade hon utan att rodna under ett tjockt lager med foundation (vilket jag noterat observant). Sen behöver du porrengöring också, den kostar bara x-hundra kronor.

-Hmmm, muttrade jag. Men nu ville jag ha en bra foundation, sa jag sen.

-Ja, titta här ska jag visa dig, jag sätter foundation på halva ansiktet, se, ser du skillnaden?

-Jo, jag ser lite spöklik ut med foundation, utan några som helst variationer i hudfärg, tänkte jag, men sa högt: jooo, nu är inte näsan röd längre.

Sen fick jag foundation även på andra halvan och liknade någon med hepatit, gult dämpar nämligen det röda... Men jag hade bestämt mig, jag SKULLE ha en foundation. Så lite trött på allt sa jag åt försäljaren att jag tar den, sen behöver jag nåt att ta bort det med också. Hon insåg att jag var ett hopplöst fall och langade över en rengöringskräm för över 400 kronor. Men hon borde vara nöjd eftersom jag ändå spenderade över 1000 spänn på äventyret. Sen klarade jag att använda den i tre dagar. Torsdag morgon vaknar jag och hela världen har blivit vit (neeej, det kommer inte snöa så här långt söderut hade maken sagt dagen innan när jag diskuterade byte till vinterdäck), varför jag i panik rusade iväg till bilen utan vare sig frukost eller foundation för att långsamt glida till jobbet med sommardäck.  Nästa gång jag får för mig att göra mig vacker ska jag sätta in pengarna på något välgörenhetskonto istället...

Det tar aldrig slut...

Kl 8:00 med dottern till vårdcentralen
Kl 15:30 med sonen till logoped
Kl 17:20 med dottern på utvecklingssamtal

Däremellan lite forskning. Hur gör de som har fem barn?

Etik...

Slölyssnade på radion och hörde "häller i dem sprit och ser vad som händer". Jag satt i mina egna tankar och min koppling var - konstigt, kan man få etiskt tillstånd för att göra sånt i Sverige... jag tänkte ju på djurförsök. Nu var det inte det som det handlade om utan Paradise hotel och unga människor, det är ju tillåtet att utsätta unga människor för mycket bara en TV-kamera rullar i bakgrunden. Då slog mig tanken, konstigt att det inte krävs etiskt tillstånd för att göra de där tv-programmen. Man utsätter ju unga människor för förnedrande situationer genom att locka med pengar och berömmelse, kryddat med sprit. Hur mår de när de landar en stund efteråt? Jag tycker vi ska införa en etisk nämnd för TV-program där producenterna ska tvingas fundera på vad de gör och hur de ska hjälpa deltagarna efteråt. Skulle inte skada om de tvingades fundera lite över vad de utsätter sina medmänniskor för.

AT-tenta

Nu har jag skickat in anmälan till AT-tentan. Behöver göra sista sit-in också. Tänk vad fort det går, nu börjar jag se slutet.

Mötespanik

Föräldramöten, läkarbesök, tandläkarbesök... allt bara hopar sig. Hur bär man sig åt när man har en tidbok som är detaljplanerad flera veckor framöver? Rekordet var 10 timmar möten en vecka, med resor blir det ca 20 timmar, en halvtid! Hur gör folk för att fixa alla utvecklingssamtal?

Dags att börja jobba?

Nu har jag köpt en rea-klänning och massa pyssel-rea-saker online. Måste börja jobba snart, annars blir jag väl ruinerad...

3 av 4

Tre av fyra i familjen ligger hemma mer eller mindre däckade. Det vill säga två sover och jag som känner att jag är på bättringsvägen har faktiskt börjat kunna tänka och röra mig lite igen. Kallar viruset för Darth Vader eftersom man låter som lord Vader efter minsta lilla ansträngning (som att gå mellan två rum till exempel).

Den fjärde protesterade vilt när han var den enda som var tvungen att gå till skolan i morse. Han tyckte det var grymt orättvist, och var syster verkligen så sjuk att hon skulle vara hemma, hon hade ju bara 37,5 (en låååång diskussion som pågår angående kriterier som krävs för att man ska få stanna hemma från skolan). Min förklaring att man måste se till helhetsbilden gick inte hem. Det känns ändå som rätt beslut den här gången med tanke på att hon sover tungt sedan flera timmar.

Passar på...

Vi fick besök på tälttaket...

 Och så familjen nyckelpiga som nu även har fått sällskap med guldskalbaggen som inte kom med på den här bilden.

Så måste jag skryta lite med mina Dahlior, som en näckros...

Jamen ÅH!

Jag skulle ju bli frisk snabbt, så får jag feber! Hela säsongen av AT-läkarna på SVT-play avklarad, så många avsnitt av idol som jag orkade med (2,5 sen tog det stopp). Vad ska jag göra nu???? Lutar mot sjukskrivning i morgon ändå.

Snälla! Tips på något bra att se på play????

Däbbt i däsan

Förkylningen som varit på bättringsvägen varje dag hela veckan fattade inte vinken. Jag gick till jobbet och tänkte att "det har nog vänt nu". Med min vanliga ovilja till sjukskrivning kämpade jag på med hjälp av ipren och alvedon. Och det gick ju, men igår eftermiddag kände jag att det var dags att ge upp. Tyvärr var jag tvungen att vänta in avlösningen, sen gick jag hem och kraschade i sängen. Har inte riktigt fattat att jag faktiskt får sjuklön om jag är hemma och sjuk, arbetsgivaren kommer fixa fram en ersättare om än med lite besvär. Inga obligatoriska moment som måste arbetas in vid frånvaro.

Jag har lite att jobba med...

Om jag fortfarande är sjuk på måndag lovar jag att sjukskriva mig.

Hoppla

Självförtroendet är inte alltid på topp. I förrgår var en extremt pressad dag på akuten och jag gick hem med snurrande huvud. På morgonmötet inser jag att jag ska redovisa mina inläggningar, och jag kommer inte ihåg någonting, vad hade jag planerat? Räddades av överläkaren men gick från mötet med en liten klump i magen. Varför ställde de så vassa frågor? Klart jag skulle varit mer förberedd! Så i morse var jag förberedd och hade med mig anteckningar om mina inläggningar och rapporten gick som en dans. På vägen därifrån pratar jag med chefen som säger: "vad ska du göra när du är klar, du passar för det här". Jag blev så glad att jag nästan lovade att stanna, men det ska jag ju inte, jag ska ju bli geriatriker.

Stenkul!

Sprang på utförsäljning av hobbyfärger på Panduro, jag och barnen har roat oss grundligt sedan dess :)

Måste också passa på att visa första tomatskörden!

Blä

Nattvecka på psykakuten. Jag har alltid haft svårt för nattveckor, blir påverkad av sömnbristen och mår dåligt. Nu är det sista natten. På positiva sidan berättade min dotter för mig att hon tycker det är bättre när jag är på psykakuten för jag är inte lika sur när jag jobbar natt där. Anledningen till att jag inte blir lika sur är att man oftast får sova några timmar på psykakutens nattpass, och det gör skillnad. Tant AT-läkare har ändå svårt att hantera dygnsrytmen så lite sur blir jag i alla fall.

Det blev inte bättre av att jag hittade en mask i mjölet idag. Mjölpåsen åkte ut direkt, storstädning får vänta tills avslutad nattvecka, måste åka till jobbet snart.

Håll tummarna för att det blir en lugn natt.

Nöjd

Titta vad fina!

Det blev en lila boll...

Inte så stor som jag hade hoppats, men vacker.

Spänningen är olidlig

Min första Dahlia är på väg att slå ut, kommer den att bli lika vacker som utlovas på förpackningen?

För övrigt har blommorna på balkongen fått ohyra. Kan det vara trips månne? Jag sprayar med såpa för glatta livet men det fungerar inte så bra eftersom jag överger blommorna till förmån för husvagnen och då passar de på de små odjuren.

I växthuset har tomaterna fått vara i fred i alla fall, de frodas och har börjat blomma. Hoppas de klarar sig.

Jag har kapitulerat

De där långa dagarna på stranden vill inte riktigt infinna sig. Istället smattrar regnet på husvagnstaket så det låter som ett godståg runt knuten. När jag sedan fick veta att vi inte kan ställa en andra bil på campingen (eftersom maken skulle ansluta sig till oss efter sin arbetsvecka) gav jag upp, det blev droppen (om ni ursäktar ordvitsen) och jag bestämde mig istället för att åka hem.  Hemma är det varmt och torrt. Beställde biljetter till Harry Potter utställningen och tänker göra det bästa av lågtrycks-semestern.

Jag har i alla fall hunnit fundera mycket.
Fundering nummer ett: Hur kan ridskolor ta betalt (flera tusenlappar) för att barnen ska komma och mocka och sköta hästarna åt dem?
Fundering nummer två: Hur kan LEGO ta betalt för en DVD som är en enda lång reklamfilm med artikelnummer snillrikt inlagda i filmen?
Ja, jag har naturligtvis betalat både nummer ett och två i sommar.

Jag var i alla fall grymt imponerad av min dotter när hon tog hand om "sin" häst. Jag frågade henne hur hon har lärt sig bli så bra med hästar och hon svarade: "Jag tänker att de är som min lillebror". Ja vad ska man svara på det?

Trevlig sommar på er!

Klar på akuten

I lördags gjorde jag mitt sista schemalagda pass på akuten, man vet aldrig, men det skulle kunna bli det sista passet ever. Jag kommer nämligen inte bli akutläkare. Det är inte min grej helt enkelt. Missförstå mig inte, jag tycker det är spännande att jobba på akuten, men jag känner mig bakbunden av det tempo man förväntas ha. Jag bryr mig lite för mycket om patienterna och kan inte stänga av problem som inte är "sökorsak". Ofta är besöken på akuten ett rop på hjälp, patienterna kommer dit bara för att de inte fått hjälp på de instanser de borde kontaktat. Sjukvården lider av gigantiska resursproblem. Landstinget kan inte erbjuda den vård patienterna förväntar sig, enda lösningen vore att höja skatten, vill folket det?

Nåja, jag tänker inte ända världen idag, men jag ska faktiskt gå och rösta till EU-valet i eftermiddag. Glöm inte det, röstar man inte skickar man indirekt stöd till de partier man inte sympatiserar med.

Ha en bra dag!

Tynande tomater

Mina tomatplantor vill inte riktigt ta sig i år. Jag brukar alltid plantera ut dem vid olika tidpunkter för att ha lite reserv om det skulle bli frost. Nu har det varit kalla nätter, men plantorna har inte dött, de ser bara väldigt ledsna ut och vill inte ta sig. Tyvärr mår plantorna inomhus inte så bra heller på av att de blivit lite försummade. Spanska pepparn tar sig i alla fall bra och mina dahlior verkar gro, så vi får väl se vad det blir i slutänden.

Gastroskopi

Idag har jag gjort gastroskopi. Jag saknar ord för hur obehagligt det var. Trots att jag är en samlad person som brukar göra som jag är tillsagd fick jag panik och drog ut gastroskopet en gång. Vilka naturkrafter det är som dras igång när reflexerna i halsen retas. Phu! Jag är ändå glad nu när det är klart, det såg bra ut.

Eviga förkylningar

Våren har varit ett enda förkylningsrace. För det mesta har det varit barnen som turats om, men nu ligger jag med feber och funderar på om jag kan krya på mig tillräckligt för att orka med ett pass på akuten i morgon.

Nytt för i år är den ständiga diskussionen om barnen är tillräckligt sjuka för att vara hemma från skolan. Det är ett evigt tempande i öronen, och gör man det tillräckligt många gånger kan den visa 37.6 i något öra. Många gånger har jag skickat iväg barnen till skolan och tänkt att de kanske ändå var för sjuka för att gå. Andra gånger har de fått vara hemma för friska. Att det ska vara så svårt...  Hur jag än gör känns det fel.

I går var det i alla fall ingen tvekan. Dottern hade nationella prov men en näsa som läckte som en öppen kran så hon fick vara hemma.

Stora barn

Sonen, snart 11, har varit sjuk hela veckan. Han klarar sig bra själv hemma och har inte varit sjukare än att jag tyckt jag kunnat lämna honom för att jobba. Men i natt har han haft hemska hostattacker som inte vill ge sig. Jag bestämde då att jag skulle vabba för att hålla ett öga på honom. Klockan är nu 08:38 och jag fick nyss höra att det är skönare att vara ensam hemma. Detta trots att jag fjäskar med juice i sängen.

Tentaångest

Efter ett år, fri från tentatankar och den press det ändå för med sig kom insikten. JAG SKA SNART SKRIVA AT-TENTA. Jag tittade på tentan och tycker den är lurig, det är alltid svårt med MEQ tentor, att lista ut vad de vill ha. Mina kollegor verkar inte det minsta bekymrade men jag började genast fundera på en strategi över hur jag ska förbereda mig. Tyvärr har jag ingen färdig plan för det är ju så skönt att inte plugga på kvällarna.  Det kanske blir i november, eller till våren. Jag får se...

Matkassen...

Vi skulle bara testa, men nu tror jag inte vi klarar av att sluta. Så bekvämt att få hem maten varje måndag. Dessutom beställer vi en fruktkasse med veckans frukt, så vi bara kompletteringshandlar nuförtiden. För oss är det extra bekvämt eftersom maken veckopendlar till Stockholm och lämnar mig hemma utan bil.

Visst har det hänt att vissa rätter inte är goda, men då har jag i alla fall provat något nytt. Sonen gillar faktiskt vissa rätter, men vi har gjort en överenskommelse att de dagar han inte står ut får han ta köttbullar i hamburgerbröd som alltid finns i frysen, då är han också nöjd. Fruktkassen är också lite spännande med frukt jag kanske inte skulle köpa själv (som ananas) men jag som är fruktoman gillar ju det mesta. Det enda man kan säga som minus där är att frukten ibland kan behöva lite väl lång tid för att bli ätmogen.

Just nu har de kampanj, om någon vill testa Citygross matkasse med 100 kr rabatt kan ni skriva i kommentarerna så får ni en rabattkod.

Idag ska jag laga räkor med asiatisk touch.

Vi valde Citygross för att de är billigast och maten såg god ut. Har någon testat andra matkassar? Jämfört? Jag skulle tycka det var skoj att höra vad ni tycker om de andra kassarna, kanske man ska vara lite otrogen och testa runt lite...

Vårkänslor

Det är strålande sol ute och varmt! Jag väljer att inte märka av att det blåser. Jag har plockat fram dynorna till min lilla vårsolshörna och suttit och njutit av solen en stund (tills jag blev för kall). Jag har också sått frön inför sommarens plantor. Jag har utvidgat sortimentet till att utöver de obligatoriska tomaterna även inkludera paprika, spansk peppar och minigurkor. Nu ska jag surfa ut på stora nätet och leta efter riktigt fina Dahliaknölar.

Ha det så gott!

Läxhjälp forts...

Nu har vi haft första tillfället med läxhjälp. Eftersom det är nationella prov i engelska nästa vecka fokuserar vi helt på det de första gångerna, alltså bara dottern som fått hjälp än. Hon är jättenöjd, det är enligt henne roligare att göra läxa med läxhjälparen än med mig. Hur ska man ta det? Det är ju det jag betalar för, så jag väljer att vara nöjd.

Vart tog rutinerna vägen?

Jag har haft nattvecka och barnen sportlov. En katastrofal kombination. Vi har alla tre blivit nattugglor och nu ska vi upp kl 7 i morgon och börja harva på i vanliga rutiner igen.

Jag vill ha semester... NU!

Läxhjälp

Efter att jag tröttnat på att alltmer tid går åt till att diskutera varför vi ska göra läxan istället för att göra den och sen sitta och traggla med en unge som gör allt för att visa att hen inte vill vara med har jag nu bestämt mig för att barnen ska få läxhjälp två timmar i veckan.

Att göra en marknadsundersökning av läxhjälpsföretag visade sig vara en utmaning som nästan var i samma storleksordning som att få barnen att göra läxor. Kort sammanfattat: det känns som samtliga företag är någon sorts lycksökare som inte förstått att ett tjänsteföretag bör satsa på att få nöjda kunder.

Ett exempel:
Läxhjälp AB: Det kostar 2280:- per månad.
Jag: Jaha, så det är oavsett om det blir fyra eller fem tillfällen den månaden?
Läxhjälp AB: Nej, det är för fyra tillfällen, om det blir fem tillfällen kommer det kosta mer.
Jag: Och sen kan jag göra Rut-avdrag på summan?
Läxhjälp AB: Nej, det är pris efter Rut-avdrag.

Ja, så där håller det på, ingen rak och saklig information, utan de kastar ur sig siffror som sedan inte riktigt stämmer. Jag grämer mig över att jag glömt att fråga hur de definerar en timme. Är en timme i deras värld 60 minuter? Eftersom jag är lite tjurig och sur som jag brukar bli under nattveckorna har jag bestämt att jag ska anmäla dem för falsk marknadsföring om de kommer och säger att en timme är 45 minuter, jag tycker inte det är förtroendeingivande att ett företag som undervisar inte vet hur lång en timme är.

Ni kanske inser hur lång tid det tar att göra en marknadsundersökning när jag aldrig får raka svar på mina frågor utan hela tiden måste hitta kryphålen och ställa riktade frågor för att få de svar jag vill ha.   Jag har ringt runt till flera företag och de verkar ha gått samma kurs allihop. Nej, oseriöst känns det.

Nu har jag ändå bestämt mig för att testa, de var lika goda kålsupare allihopa, så jag valde den som jag tror var billigast (läs den som lyckades lura mig mest). Men jag är ju inte sämre än att jag säger upp dem och skriver om dem här om de inte gör sitt jobb.

Så här i efterhand ångrar jag att jag inte passade på att starta lite intressanta diskussioner med dem angående deras definition på månadspris, men jag kanske får fler chanser.

Läkare kontra forskare

Då gör jag ett försök att bena upp mina tankar om för- och nackdelar med läkaryrket jämfört med att vara forskare.

Det är bra att vara läkare för att:
- Jag kan fortfarande forska men ha en garanterad tjänst oberoende av hur forskningen lyckas. Jag har väl skrivit om den eländiga tjänstesituationen för forskare förut, men det är näst intill omöjligt att få en tillsvidaretjänst som preklinisk forskare.
- Jag tycker att jag som läkare kan göra skillnad gentemot patienter. Här kan det lätt bli klyschigt, men jag försöker ta mig tid att se patienterna och jag tror de uppskattar det. Som forskare hände det ibland (eller rätt ofta) att jag funderar på vad det jag gör egentligen har för nytta.
- Jag tycker patientmötet är roligt.
- Jag älskar att lära mig mer om sjukdomar, det är någon medfödd passion jag har.
- Jag gillar problemlösning, den egenskapen kommer till nytta både som läkare och forskare.
- Som läkare behöver jag inte skriva åttasidiga dokument på engelska där jag beskriver mina fantastiska forskningsprojekt... men det är klart det blir många ansökningar ändå om jag väljer att vara forskande läkare.
- Som läkare stöts man och blöts mycket mot andra människor. Kollegor och patienter, hela tiden nya människor. Ibland kan det bli för mycket ibland är det roligt så jag vet inte om det kommer på plus eller minuskontot.

Det som inte är bra med att vara läkare
- Man är schemalagd och måste planera sitt liv i detalj ett halvår i förväg. Hur gör man det? Som forskare var det bara leverans som gällde, sen kunde jag göra det mitt i natten om jag ville bara jag gjorde det jag skulle.
- Jag kan inte vara säker på att få semester när jag vill. Som forskare gjorde jag som jag ville.
- Man arbetar mycket, många helger och nätter. Vissa perioder har jag jobbat 11 dagar och varit ledig 3, det blev för jobbigt. Nu jobbar jag ungefär var tredje helg. Som forskare jobbade jag nog mer, men eftersom jag kunde jobba hemma och styra tiden fritt kändes det inte lika jobbigt.
- Krisar det med bemanningen kan man bli beordrad att arbeta trots att man har andra planer, det har dock inte hänt mig ännu.
- Det finns inte marginaler för att göra fel, ett fel kan påverka en annan människas liv. Det här är nog den punkt jag tycker är jobbigast att hantera. När tempot är snabbt ser jag det bara som en tidsfråga innan något går snett och jag kan bara inte rycka på axlarna och gå vidare.

Hur tänker ni andra om för och nackdelar med läkaryrket? Många tror att det är välbetalt att vara läkare, jag kan bara konstatera att jag inte nått dit än, ligger ca 10 000 i månaden back jämfört med min forskarlön.

Sjukskriven

För första gången sen jag började jobba som läkare har jag sjukskrivit mig. Jag skulle jobba i natt men har legat med migrän i snart ett dygn, insåg motvilligt att jag inte skulle orka med en intensiv natt på akuten. När jag var forskare sjukskrev jag mig bara om det var någon längre tids sjukdom, någon dag hit eller dit kunde kompas igen, eller fixas hemifrån vid behov. Jag saknar friheten från den tiden, när jag disponerade min tid själv, men man kan inte få allt, läkaryrket har andra fördelar.

Så var det bestämt

Jag frågade barnen om du skulle kunna tänka sig att flytta till någon annan stad när det är dags för mig att börja ST. Jag fick ett rungande NEJ till svar. Sen la de in ytterligare en växel: det går ju inte att flytta allt lego.

Finns inte så mycket att tillägga.

En husmors bekännelse

Jag har varit skeptisk. Jag tänkte att jag skulle känna mig låst. Tvingad in i en form som inte passar mig. Kanske skulle jag också tvingas ut på nya äventyr som visade sig vara obehagliga? För att inte tala om kraven!

Jag pratar naturligtvis om min prenumeration av CityGross matkasse. Men ack så fel jag hade. Jag är helt omvänd. Dottern ger rätterna genomgående femmor. Jag och maken sparar femmorna till de kulinariska fyrverkerierna och håller oss på stabila fyror. Sonen som hade satt minuspoäng om han kunde, sätter en stjärna eftersom maten innehåller otäckheter som potatis och grönsaker. En trevlig biverkan är att vi entusiastiskt lagar maten tillsammans. Rätterna får lite extra tillbehör som vi inte hade orkat fixa till och vi får testa saker som vi inte hade tänkt på tidigare. Så en vecka in i experimentet är vi entusiastiskt nöjda (förutom sonen då... de kan ju inte bara skicka med findus köttbullar).

Jaha...

Nu har jag varit rasande arg i nästan ett dygn helt i onödan. Det verkar som det mesta ordnar sig bara man pratar med folk och förklarar i rätt ton.