Läkare kontra forskare

Då gör jag ett försök att bena upp mina tankar om för- och nackdelar med läkaryrket jämfört med att vara forskare.

Det är bra att vara läkare för att:
- Jag kan fortfarande forska men ha en garanterad tjänst oberoende av hur forskningen lyckas. Jag har väl skrivit om den eländiga tjänstesituationen för forskare förut, men det är näst intill omöjligt att få en tillsvidaretjänst som preklinisk forskare.
- Jag tycker att jag som läkare kan göra skillnad gentemot patienter. Här kan det lätt bli klyschigt, men jag försöker ta mig tid att se patienterna och jag tror de uppskattar det. Som forskare hände det ibland (eller rätt ofta) att jag funderar på vad det jag gör egentligen har för nytta.
- Jag tycker patientmötet är roligt.
- Jag älskar att lära mig mer om sjukdomar, det är någon medfödd passion jag har.
- Jag gillar problemlösning, den egenskapen kommer till nytta både som läkare och forskare.
- Som läkare behöver jag inte skriva åttasidiga dokument på engelska där jag beskriver mina fantastiska forskningsprojekt... men det är klart det blir många ansökningar ändå om jag väljer att vara forskande läkare.
- Som läkare stöts man och blöts mycket mot andra människor. Kollegor och patienter, hela tiden nya människor. Ibland kan det bli för mycket ibland är det roligt så jag vet inte om det kommer på plus eller minuskontot.

Det som inte är bra med att vara läkare
- Man är schemalagd och måste planera sitt liv i detalj ett halvår i förväg. Hur gör man det? Som forskare var det bara leverans som gällde, sen kunde jag göra det mitt i natten om jag ville bara jag gjorde det jag skulle.
- Jag kan inte vara säker på att få semester när jag vill. Som forskare gjorde jag som jag ville.
- Man arbetar mycket, många helger och nätter. Vissa perioder har jag jobbat 11 dagar och varit ledig 3, det blev för jobbigt. Nu jobbar jag ungefär var tredje helg. Som forskare jobbade jag nog mer, men eftersom jag kunde jobba hemma och styra tiden fritt kändes det inte lika jobbigt.
- Krisar det med bemanningen kan man bli beordrad att arbeta trots att man har andra planer, det har dock inte hänt mig ännu.
- Det finns inte marginaler för att göra fel, ett fel kan påverka en annan människas liv. Det här är nog den punkt jag tycker är jobbigast att hantera. När tempot är snabbt ser jag det bara som en tidsfråga innan något går snett och jag kan bara inte rycka på axlarna och gå vidare.

Hur tänker ni andra om för och nackdelar med läkaryrket? Många tror att det är välbetalt att vara läkare, jag kan bara konstatera att jag inte nått dit än, ligger ca 10 000 i månaden back jämfört med min forskarlön.