Jag har funderat mycket på vad jag lägger in som person i mitt jobb sedan jag började jobba som läkare. Forskare och läkare är två skilda poler vad gäller hur mycket av sig själv man lägger i jobbet.
Som forskare är det bara jag. Forskningen beror på vad jag gör, mina idéer, min förmåga att arbeta med andra och min kunskap. Det som händer i projektet är det jag gör. Det spelar ingen roll, jag kan göra det klockan ett på natten eller under kontorstid, det är resultatet som räknas. Blir jag sjuk händer ingenting och jag måste arbeta ikapp när jag är tillbaka. Om jag inte gör mitt jobb som forskare så försvinner forskningen, puts väck. Visst någon annan tar vid, men med annat fokus och andra frågeställningar.
Som läkare är jag en kugge i Landstingsmaskineriet. Jag har en roll som måste vara tillsatt. Blir jag sjuk ersätts jag av någon annan som har motsvarande kompetens. Detta innebär också att min arbetstid är reglerad. Jag får inte ledigt när jag vill. Jag måste vara på plats när jag är schemalagd. Det är tydligt att jag är en roll, en bricka i spelet. Ibland saknar jag friheten som forskare, men forskarlivet har många tunga sidor också som jag inte saknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar