Samarbete

Tog en läspaus och ägnade lite tid för att ömt vårda lägenheten. Efter vårens kaos betyder det ungefär: vada fram i drivorna och försöka bestämma sig för vilken dammråtta man ska börja med.

Barnen fick bestämma vad de ville hjälpa till med. Sonen ville torka golv och dottern ville städa toaletten. Sagt och gjort. Jag dammsög och bytte sängkläder. Barnen gjorde det de hade valt. Maken tvättade och fixade mat. På mindre än en timme var övervåningen klar och jag lycklig. Tänk att det kan gå så smidigt att städa när man får lite hjälp. Och tänk att barnen har blivit så stora att det de gör faktiskt går in i facket hjälp och inte pedagogiskt störmoment.

Nu skulle även nedervåningen behöva en rejäl röjning, men bäst att inte förta sig. Nu ska jag tillbaka till hjärnans kemi. Ju mer jag läser om hjärnan, desto mer inser jag att jag inte kan. Det tar aldrig slut. Ett eget litet mikrokosmos.