Informationen kan inte planteras i mitt huvud. Ett barn av sju misshandlas hemma. Ett, två, tre, fyra, fem, sex... sju. Jag förstår inte ens hur man kan slå ett barn. Som läkare kommer jag få ta hand om dessa barn. Hoppas jag vet vad jag ska göra när jag står där. Det är så komplexa och svåra frågor. Det värsta är väl att inte göra något alls.
fredag 2 april 2010
Ett av sju barn misshandlas i hemmet
Jag läste den här nyheten på LiU-webben. Det är så tragiskt. Inte konstigt att vi lever i en så sjuk värld. Småbarnsföräldrar diskuterar om man är en dålig förälder när man hämtar barnen kl 17 från dagis, debatten går het i Skriet från kärnfamiljen. För de barn som blir slagna hemma är väl dagis rena himmelriket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dig, det värsta är definitivt att inte göra något alls. Samtidigt som det är riktigt svårt att ge sig in i någons liv och "förstöra" (vilket det känns som att man gör). Ofta misstänker jag att misshandel missas enbart för att man inte vill att det ska vara så. Det är så otänkbart att man inte tänker tanken.
SvaraRaderaDet finns så mycket som är så svårt!
Jag är rädd för att jag inte ens ska orka tänka tanken för att jag tycker det är så hemskt.
SvaraRadera