Fritidssysselsättningsproblem? -Skaffa löss!

Tre av fyra i familjen har löss. Sonens päls på huvudet är en veritabel lus-farm. Bara jag var lusfri, det kanske beror på att jag tonade håret häromdagen. Kan inte tänka mig att ens löss överlever att bli täckta mer färg... Så, nu blir det till att luskamma, lusbehandla och sen luskamma hela familjen i 14 dagar (!). Det tar ett par timmar varje dag...

Slut på charmen

Nu har jag varit trevlig nog denna vecka. Att representera är jobbigt. Leendet nästan fastnar ibland. Fast det är klart, lite kul är det också. Men nu räcker det. Jag ska kura hemma i sängen ett tag.

Modeblogg

Eftersom jag är så modeintresserad tänkte jag berätta om dagens outfit. Jag kallar den "en dag ägnad åt studier". Jag är lite blyg så ni får inte någon bild utan måste nöja er med min målande beskrivning.
Rutig flanellskjorta i gammelrosa, blått och vitt. Till detta har jag mina klarröda träningsoverallsbyxor som är från förra århundradet, men ack så älskade.

Inget slår en flanellskjorta när man är lite frusen av sig.

Ha en bra dag!

Man måste ju försöka...

Lite mysigt morgontrött så här en lördagsmorgon, har inte orkat gå upp. Ber sonen: kan inte du hämta en kopp kaffe åt mig?

"Nej" svarade han vänligt men bestämt, ett tonfall som inte lämnade utrymme för förhandling.

Universitetsvärlden

Jag blev just påmind om varför jag var så glad över min snälla chef på sjukhuset. När man arbetar i Universitetsvärlden är det sällan något går på räls eller någon som vill lösa problem, snarare tvärtom, går det att sätta käppar i hjulet, så gör man det.

Snälla människor

Just nu går inte livet på räls. Det mer hostar fram och lite tillbaka ibland. Det gäller inte bara den körda tentan eller det faktum att jag nu är en tant med läsglasögon, utan det går trögt på många fronter. Då blir jag så glad när jag träffar snälla människor som tycker att mina problem inte är några problem. Det löser vi säger de.

Min blivande chef till exempel. Jag gick till henne idag med den enligt mig katastrofala nyheten att jag kört tentan. Jaha, vad tråkigt för dig, sa hon med precis rätt medkännande röst. Ja, och det innebär att jag måste ta ledigt den där dagen jag är schemalagd på akuten för att skriva omtentan, sa jag och höll andan. Jaha, svarade hon, men du måste väl ha några dagar innan också så att du hinner läsa?

Så, jag får ta ut semester tre dagar för att skriva omtenta, semester som jag inte hunnit tjäna in än, nästan så att jag kramade henne.

Sådär ja!

Nu har jag lämnat in en tre sidor lång kommentar till min tenta. Det hade en viktig psykologisk effekt, nu har jag lugnat ner mig lite. Jag har egentligen inte stora förhoppningar om att de ska godkänna mig, det blir lätt en principsak, men jag har i alla fall fått säga mitt. Nu ska jag ägna helgen åt pediatrikboken. Jag är alltså fortfarande student.

Tyvärr...