Lyon

Något otippat så har jag utvecklat min läggning för naturfotografi här i Lyon. Alternativt, så är jag på väg att bli en Dahlia-tant. Jag bor nämligen intill Parc de la Tete d'Or, och här växer dahliorna som buskar. Såååå vackert.

Hur svårt kan det va?

Ja, som ni märker har vetskapen att jag nått ända till termin 11 gått mig åt huvudet. Jag har fött två barn, då har jag väl klarat obstretiken? Att sedan föda upp två barn och gå igenom vattkoppor, mollusker, scharlakansfeber, tredagarsfeber och alla andra pricksjukor man kan få... då är väl pediatriken fixad? För att inte tala om pek-tentan. Vi ska tenta av en vetenskaplig publikation, hur nu det ska gå till... men jag hoppas verkligen att min forskarutbildning ska komma till sin rätt där, annars kan man ju undra om det är mig eller kursen det är fel på. Det skulle vara det där med akutmedicin då... får jobba lite på det.

Så, välkomna tillbaka om sisådär fyra månader. Om jag inte klarat tentan kan ni ju låta mig äta upp detta blogginlägg, med lite salt kanske...

Sommaren är kort

Igår gjorde jag sista passet på akuten som även var sista dagen på mitt sommarjobb. Jag avslutade med en kram från en anhörig, känns bra. Jag kan även konstatera att tempot på mitt jobb har gått upp avsevärt. Första dagen på avdelning ägnade jag mig helt åt en patient, i förra veckan hade jag hand om två avdelningar en dag och bollade 16 patienter och det gick. På akuten har mitt tempo och min smidighet ökat avsevärt, även om jag inser att jag aldrig kommer kunna vara någon effektiv sorteringsmaskin. Jag kan inte blunda för människornas hjälpbehov och har en tendens att göra lite för mycket. Men så ska jag inte bli akutläkare heller...

Nu har jag tagit ledigt i två dagar, det är ju ändå sista veckan i barnens sommarlov. Äntligen har jag lite tid i husvagnen och jag har lyckats pricka en strålande vacker sommardag. På onsdag väntar forskningen, den har legat på is hela sommaren och jag bävar lite för att hitta allt jag blundat för under sommaren. Men, den dagen den sorgen, nu ska jag ut i solen.

Nu då?

Lördag förmiddag och jag har... tråkigt!? Häromdagen gick jag omkring och var så nöjd med att ha klarat mina tentor, för just då tyckte jag det var väldigt skönt att slippa ha dåligt samvete för uteblivet tentaplugg. Och visst, jag är fortfarande glad för de klarade tentorna, men jag är inte van vid att vara fri. Hur gör man nu då? Det dåliga samvetet är en fantastisk drivkraft. Jag startar upp ambitiösa projekt för att ha bra ursäkter till att inte plugga. Nu utan den kraften blir jag handlingsförlamad. Lite smått förvirrad. Jag kan titta till tomaterna, men de mognar väl inte fortare bara för att jag stirrar på dem. Det finns alltid någon skrymsle att röja ur, men inte ska man väl förstöra en fin sommardag med sånt? En promenad kanske?

Har någon ett bra boktips? Jag vill läsa en lättläst bok som man blir glad av. Har plöjt igenom hemmets förråd, men blev faktiskt rätt besviken på många av böckerna. Jag har lovat mig själv att aldrig mer läsa Lisa Marklund. Påminn mig gärna om jag glömmer bort mig.