TGI Friday

Jag har gjort om veckan. Jobba två dagar och var ledig i fem. Jag tycker det känns bättre så.

Jag jobbade bara två dagar förra veckan, så därför har jag undermedvetet bestämt mig att det räcker nu när jag har avverkat två hårda dagar denna vecka. Jag kommer på mig själv med att tänka flera gånger: Skönt, nu är det fredag, då ska jag hem och ta det lugnt. Sen blir jag lika besviken varje gång när jag kommer på att det är tisdag. Tre dagar kvar.

Hej vinterland

Jag skottade framför dörren idag.

Det var dumt.

En timme senare märktes det inte.

Akvarielycka

Malmamman (som jag lite fördomsfullt bestämt att det är) pysslar kärleksfullt om sina små yngel. Hon la äggen i en liten grotta och sen dess har hon inte lämnat mynningen utan sitter fastsugen vid ingången och viftar in friskt vatten med fenorna. Det är minst 20 kvar och de börjar se ut som fiskar nu (först var det bara en stor gulkropp med svans). Hoppas hoppas hoppas att några får överleva till vuxen ålder. De verkar tyvärr minska i antal varje natt.

Bantad

Jag har bantat idag. Gastroenteritmetoden. Jag har säkert gått ner flera kilo*.

*Och jag vill inte ha några käcka kommentarer om att det är vätska. Jag tänker njuta av att ha löst sittande byxor ett tag.

Suck

Aldrig får man vara nöjd några längre stunder innan nästa krasch kommer. Makens arbetsgivare kursade idag. Det är väl ingen slump att det skedde den 24:e så det återstår att se om det kommer någon lön på kontot i morgon.

Suger fett!

Absolut nödvändigt?

Sitter och brottas med mig själv. Ska jag åka till Linköping idag eller inte? En allmän varning har skickats ut. Man ska inte ge sig ut på vägarna om det inte är absolut nödvändigt. Och det är det väl inte?

Kanske inte så dumt ändå

Att undvika motorvägen idag. Två# bussar har åkt av i Linköpingtrakten. Jag är glad jag inte satt på någon av dem. Usch, i morgon lär det inte bli mycket bättre men då känner jag att jag måste åka. Jag ska i alla fall ta bussen med bälte en halvtimme senare än vanligt.

Jag har ägnat dagen åt att titta på om vår mal kommer kunna kläcka sina ägg denna gång. Rafflande spänning vill jag lova.*

*Detta var ett tappert försök att vara ironisk, sen kikade jag på äggen och såg att de inte alls var ägg utan små malyngel som ligger vaktade av sin ena förälder. Det var faktiskt rätt spännande.

#Uppdatering kl 21: fem bussar utanför Linköping.

Demoraliserad

Jag tar ledigt idag med. Lite mer diffusa skäl idag. De pratade om snöstorm och klass 1 varning. Då ska man väl inte ge sig ut på motorvägen?

Nu har jag skickat iväg barnen till skolan och ska ha en dag bara för mig själv. Idag har jag inte heller några uppdrag. Simningen, syntestet och långpromenaden hann jag med igår.

Imorgon måste jag skärpa mig. Skolan lockar med en heldag om att skriva sjukintyg med tjänstemän från försäkringskassan. Visst låter det spännande!

Plötsligt händer det...

Jag fick en tid för synundersökning på Glasögonmagasinet kl 14. Jag kom lite tidigt så innan undersökningen gick jag runt och tittade på bågarna. Nu är jag synnerligen förtjust i mina lågprisbågar, vi har liksom växt ihop, så det kändes inte så bra att jag troligen skulle bli tvungen att punga ut några tusenlappar på ett par glasögon som jag troligen skulle gilla mindre. Det fanns ett par Esprit bågar som var nästan identiska med mina, men hur mesigt är det att gå från optikern med ett par likadana nya?

Jag blev därför lättad när optikern konstaterade att jag gott kunde ha kvar mina gamla glasögon. Förvånad, för det var tre år sen jag bytte, men lättad. Så jag gick glad i själen ut till disken och sa att jag ville betala min synundersökning. Eh, hade du en kupong? frågade expediten. Jag halade lydigt upp en lapp jag hittat på ett bord men inte hunnit läsa än. Ja, bra sa hon.

Eh, ska jag inte betala, jag ska inte ha några glasögon den här gången? Jag frågade lite lagom försiktigt, man vill ju inte tvinga på någon mina surt förvärvade pengar. Nej, det är bra så, svarade expediten och tittade konstigt på mig.

Då tyckte jag att jag gjort vad jag kunnat för att göra rätt för mig och smet ut, utan att betala ett öre.

De firar 20-års jubileum, antagligen har de kampanj för fri synundersökning som tydligen gäller även om man inte köper glasögon.

Hittade inga löss hos barnen heller. Kanske dags för en Triss-lott igen?

Ledig dag

Jag har tagit ledigt idag. Jag ska på utvecklingssamtal för dottern kl 12:30 och jag hade valet att ta ledigt (hinner inte åka fram och tillbaka och få något vettigt gjort varken på skola eller jobb) eller att krångla och byta tid. Dagens föreläsningar kändes inte superviktiga, så jag valde ledighetsalternativet. Så det blev visst en långhelg :)

I bakhuvudet hade jag många ambitiösa planer om vad jag skulle hinna med denna lediga dag. Plugga, fixa nya glasögon, simma, promenera, städa, tvätta.

Nu är klockan 10:07 och jag har hunnit... blogga.

*15 min senare: Nu har jag hunnit läsa ikapp alla andras bloggar.

Hjälp jag kan inte!

Dotterns guppys ynglar av sig som... guppys. Kull efter kull kommer. Jag har pratat allvar med dottern och sagt att vi inte kan spara alla yngel, man får inte ha hur mycket fiskar som helst i ett akvarium.

Så hittar jag några nya små yngel och jag kan bara inte låta bli att fiska upp dem till yngelkammaren. Vem kan med berått mod se på när de elaka Plattysarna äter upp de små söta guppyynglen?

Så nu simmar 8 små yngel i kammaren, två till skulle kunna fiskas upp men de var inte samarbetsvilliga. Får se om jag hinner före Plattyn.

Snart kommer maken att prata allvar med mig. Man kan faktiskt inte ha hur mycket fiskar som helst i ett akvarium.

Dags igen

Hittade en lapp i dotterns väska med en uppmaning om att hela familjen bör luskamma sig. Det är ett diskret sätt att säga att någon i klassen har löss.

Bara att leta fram luskammen då.

Infektionsplacering - check

Då var jag klar med infektionsplaceringen. Inte har antibiotikabehandlingarna fallit på plats för det. Det skulle kunna bero på att jag inte har pluggat så mycket, man vet aldrig. Nu väntar två veckor med föreläsningar sen tre veckor öga/öra sen jullov Tenta-P. Jag börjar känna stressen komma krypande. Studiedisciplinen har inte varit den bästa, urusel faktiskt. Den som spar hon har.

Less is more

Efter att ha ägnat mycket energi åt att våndas över att jag inte gjort min fältstudie, bestämde jag mig för att byta strategi. Jag bestämde mig för att göra så lite som möjligt för att ändå klara mig igenom med äran någorlunda i behåll. Så jag läste igenom mitt första utkast, bestämde mig för att det fick duga, hafsade ihop en liten powerpointpresentation, kom på att jag inte alls behandlade frågeställningen, struntade i det och körde presentationen på fri hand idag. Och jag överlevde. Det blev ok. Inte strålande, men det var ju inte målet.

När jag ser tillbaka till den blyga gymnasietjejen som knappt vågade öppna munnen framför en församling med människor så är det en enorm resa. Något har jag lärt mig på vägen...

Viktigt samtal

Sonen ringde

"Mamma.... jag läser tidningen.

Mamma... vet du... vet du vad jag behöver. Jag behöver nytt lego.

Vad heter det nu igen. Vänta ska jag se..."

Där avbröt jag bryskt den viktiga monologen: Du kan visa mig sen. Skriv en önskelista!

Det viktiga samtalet handlade naturligtvis om att han satt och tittade i en leksakskatalog som landat i brevlådan och det är klart killen behöver mer lego*.

*Om man inte tycker att det räcker med ett rum till brädden fullt med lego.

Den här skylten...

var ju bara för underbar. Här

Lite mer har jag lärt mig...

förutom att använda cykelhjälm då. Jag har fått ta hand om en patient från intag till inskrivning på avdelning. Kan liknas med begreppet "går med hjälp av två levande stöd". Men jag har ett tag kvar till leg, så jag kan gott använda mig av lite levande stöd.

Jag har också tagit min första artärblodgas. Fixade det på andra försöket. Jag skickar härmed en digital (blir väl digitalis då...) blomma till alla tåliga patienter som låter fumliga läkarstudenter sticka för att lära sig.

Dagens lärdom (direkt från akuten)

Använd alltid cykelhjälm.

Man kanske kan ta av den när man ska sova.

Akuten

I morgon ska jag gå på akuten för första gången. Det känns lite nervöst...

EKG

Jag ska vara två dagar på akuten till veckan så jag hade tänkt att repetera EKG - för det lär väl dyka upp ett och annat som ska tolkas. Men nu sitter jag fast i mitt arbete om tonsillit. Kan inte låta bli att lite surt tänka att det hade varit bättre att vi fått tid att plugga istället för att göra alla dessa uppgifter som ska lämnas in.

Liiiiten nyhet

Såna här nyheter gillar jag.

En vecka på avdelning

Jag har gjort min första vecka på en avdelning. Nog har jag hört att det är mycket administrativt arbete för läkarna, men jag har inte riktigt trott på det. Administration finns ju överallt, hur svårt kan det vara?

Bara att krypa till korset och erkänna att jag hade fel. Allt handlar om logistik, journalföring och administration. Ibland svischar en rond förbi patienterna, men det går snabbt över. Sen tillbaka till datorn för att skriva en epikris, eller remiss.

De riktigt svåra patienterna tar mest resurser. Sköterskor och läkare som ringer runt för att fixa undersökningar, pressa fram undersökningsresultat eller fråga experter om tolkning av resultat. Jag blir alldeles matt. Finns det inte effektivare sätt att ordna vården på? Jag blir frustrerad. Prat prat och journalföring, det var inte därför jag ville bli läkare. Men jag är inte speciellt bekymrad, jag har fortfarande flera inriktningar kvar på min "vill göra"-lista. Allmänmedicin ligger fortfarande på topp (ja, jag vet att det är administration där med, men de får i alla fall träffa och undersöka patienter).

Ibland undrar man...

Mina handledare är jättebra, men min kursare har råkat ut för en handledare som verkar direkt fientligt inställd till kandidater. Jag undrar dels hur dessa personer kan tilldelas handledning av kandidater, dels hur en människa kan leva med sig själv med en sådan människosyn.

Nya funderingar

I går kväll låg jag och undrade om en av patienterna på avdelningen skulle vara i livet när jag kom till kliniken. Jag är inte van att vara så nära döden.

Addicted

Trots min skräck för hästar irl, har jag fastnat totalt för detta hästspel. Jag är nu stolt ägare till fyra hästar som jag tränar och tävlar med så mycket jag kan.

Så kan det gå när man sjukskriver sig...

Födelsemärkesfén

Födelsemärkesfén har lovat dottern en termin på ridskola så snart födelsemärket är borta och det blir platser lediga på ridskolan.

Själv är jag rädd för hästar. De har så stora huvuden som slänger med vassa tänder som de säkert gärna hugger i närmaste finger. Fén har i alla fall hittat en ridskola som inte kräver att föräldrarna ska vara med och leda hästen. Phu!

Att gå på ridskola är dotterns högsta önskan. Jag har försökt att ignorera det länge, men jag inser att det enda sättet att ta reda på om det är ett äkta intresse är att testa. Och så försöker jag glömma alla radiologibilder jag sett med flickor som fått ansiktet insparkat. Hästar kan säkert vara snälla. Bara jag håller mig borta.

Det blir en dag i sängen

Jag har varit rätt risig i flera dagar. Något konstigt virus som ger huvudvärk och dålig mage. Jag tryckte i mig panodil för att fixa de sista dagarna på radiologi (hmmm, undrar om det var smart?). Det gick bra, så jag kan inte ha varit så sjuk, men idag har jag lovat mig själv att ta det lugnt tills jag mår bättre. Jag ska avgifta mig så jag har panodilförbud och då mår jag också betydligt sämre. Lite lagom subfebril. För mycket för att vara frisk och för lite för att säga att jag är sjuk på riktigt.

Det är ändå skönt att kunna få vara i stillhet ett tag. Jag är inte sysslolös. Jag måste göra en fältstudie och så ligger antibiotikaspöket över mig fortfarande. Peceve är det enda som sitter bara för att jag tyckte det var ett roligt namn (jo, Kåvepenin kan jag också).

Nä, nu ska jag skriva min fältstudie: Om det finns evidens för att mammografi-screening gör mer nytta än skada.

Radiologi - check

Ännu en placering avklarad. Attans vad svårt det är att se på röntgenbilder. Men någonstans är det lite kul. Jag brukar ju fastna för sånt som är så svårt att det nästan känns omöjligt. Någon tävlingsinstinkt vaknar - jag ska minsann besegra det svåra.

Men man kan ju inte välja yrke på det sättet. En sak är i alla fall säkert. Jag har aldrig varit på en arbetsplats där alla verkat så nöjda med sitt yrkesval. Alla verkar trivas jättebra och dessutom verkar det vara omöjligt att sluta. Radiologer jobbar tills de dör - någon gång i 80-års åldern.

En kär vän?

Var med dottern på läkarbesök #4 med ett krånglande födelsemärke. Thats it, dags att ta bort det tyckte jag och doktorn med. Dottern däremot kan inte skiljas från detta vackra födelsemärke som sitter på armen. Hon kommer sakna det. Det är fint. Hon vill helt enkelt ha kvar sitt födelsemärke. Jag kontrar med att jag har hört att födelsemärkesfén är rik och givmild. Det struntar dottern i. Inget går upp mot detta vackra födelsemärke.

Vi var sista patienterna på hud, en timme försenade, doktorn hade ingen lust att vänta hela natten på att dottern skulle bli redo för att skiljas från sitt älskade födelsemärke. Vi fick därför med oss Emlaplåster hem så ska den hemska ritualen genomföras nästa fredag.

Voine, det kommer bli en lång vecka.

Radiologi

Om man gillar mörka rum och stora dataskärmar ska man bli radiolog. Tycker man dessutom att patienter är besvärliga och gör sig bäst på bild är saken biff.

Själv blir jag mest sömnig...

Varför forska?

Hur var det nu? Varför håller jag på att forska vid sidan av läkarstudierna.

...

För att det kommer ett lönekuvert i brevlådan en gång i månaden.

Hur blev det så?