Bara att krypa till korset och erkänna att jag hade fel. Allt handlar om logistik, journalföring och administration. Ibland svischar en rond förbi patienterna, men det går snabbt över. Sen tillbaka till datorn för att skriva en epikris, eller remiss.
De riktigt svåra patienterna tar mest resurser. Sköterskor och läkare som ringer runt för att fixa undersökningar, pressa fram undersökningsresultat eller fråga experter om tolkning av resultat. Jag blir alldeles matt. Finns det inte effektivare sätt att ordna vården på? Jag blir frustrerad. Prat prat och journalföring, det var inte därför jag ville bli läkare. Men jag är inte speciellt bekymrad, jag har fortfarande flera inriktningar kvar på min "vill göra"-lista. Allmänmedicin ligger fortfarande på topp (ja, jag vet att det är administration där med, men de får i alla fall träffa och undersöka patienter).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar